Maison Nicolas de Barry - L'Eau de Shah Jahan

Picture: Shah Jahan (1592-1666)
Wikimedia commons

Even if it's a true unisex fragrance, it's obvious to me that L'eau de Shah Jahan is cretaed to be the masculine counterpart to the beautiful and bombastic L'eau de Mumtaz i-Mahal which was reviewd earlier in December. Shah Jahan is just as the Mumtaz created by Nicolas de Barry and Eddy Blanchet.

L'eau de Shah Jahan also starts with the rubbery rose oil accord as Mumtaz i-Mahal but less dominating and distinct. Soon fruits pickled in a liqueur-brandy like accord appears, the rose steps backwards but is discretly present in the rest of the dry down. The boozy fruits is the distinguishing theme when Shah Jahan is compared with Mumtaz i-Mahal, both has the same characteristic sandalwood, oud and what I think is the note of nagarmotha as basenotes and "frame". And of course the fragrances should complement each other very close, just as Shah and his favorite wife Mumtaz once did. To me L'eau de Shah Jahan is a true oriental version, at least as I, from my limited experience with the Arabian Oud perfumed oils, imagine true orientals, of the western woody oriental Serge Lutens Boxeuses, which compared with Shah Jahan of course seems almost anorectic, but the pickled fruits and the boozy notes is a common theme. Another western styled woody oriental that comes to my mind when testing Shah Jahan is Parfums Delrae Bois de Paradis.

Picture: The sofisticated bottle of L'Eau de  Shah Jahan
Photo: PR Maison Nicolas de Barry (c)

Shah Jahan has a distinct silage even if not as grand as the rosy Mumtaz i-Mahal. Longevity is just as the latter about 24h and Shah Jahan is also best for festive occasions or in very small doses, also for cold and grey winter days. This is not the fragrance for the workplace with the least tendency to scentophobia.

Rating: 4
This as I prefer the roses of the Mumtaz this one i 5 rated and Shah Jahan 4, but if I had preferred fruits better the rating would be reversed as the fragrances are so similar

Notes: Rose, sandalwood, oud

 As mentioned above I also recognize booze, fruits and nagarmotha


Thanks to Fragrance & Art for the sample to try

Skriv text, ange adressen till en webbplats eller översätt ett dokument.

Avbryt

Menade du: föreställer mig

  

Naomi Goodsir - Or du Serail

Picture: The Reception (1873)
Painting by John Frederick Lewis (1805-1875)
Wikipedia commons

Or du Serail is the third fragrance in the perfumelinfe of australian fashiondesigner Naomi Goodsir. Or du Serail is created by the famous nose Bertrand Duchaufour.

Or du Serail starts with a wonderful blast of balsamic, resin notes, supported by cocos and  pickled fruits in boozy, rum-liqueur. This accord are present during the whole dry down but in different strengths in different parts of the fragrance. Soon a balancing almost aromatic note appears and adding some slight spritzy green texture to the fragrance. Combined with the other notes, an accord similar to the smell of almondcake appears for a while. I recognize this accord from Carner Barcelona Rima XI. Then Or du Serail goes on in a darker, fruity-rum phase, with some hardwood, the fizzy herbal green still present but more subdued. In this stege there is something that reminds me of a less spicier Frapin Caravelle Epicée with its woody rum and warmth crossed with  the dark, boosy, woody fruits of Parfum DelRae Bois de Paradise. In the basenotes a light gunpowdernote also appears balancing the boozy fruit, the resins and balsams with some dryness. In the late basenotes, the fruits somehow gets more noticeable again and has a slight flowery twist.

Picture: Or du Serail
Photo: PR Naomi Goodsir (c)

I can think of Or du Serail as suitable as a daytime perfume in the harem as I imagine heavier and much darker elixirs  was used for the night. For most of the public in todays Western World, Or du Serail is sufficiently full and exotic for evening wear, even if Parfumistas easily wears it for daytime during autumn and winter. Or du Serail will be the perfect fragrance for the coming Christmas holidays, despite celebrating at home/away or working. It's a unisex fragrance but IMO it lends a bit more to the feminine side. The sillage is medium and longevity for 24h.

Or du Serail is another oriental-fouerge I have tested lately. It seems as a genre with rising popularity at the moment, see also my reviews of By Kilian Intoxicated and Light My Fire. The aromatic notes in those fragrances makes them lighter, less sweet and probably attract a broder group of potential customer then the classical heavy orientels.

Rating: 4

Notes: Apple, red berries, mango, sweet orange, rum, artemisia, sage, coconut, geranium, ylang-ylang, mate, labdanum, beeswax, honey, tobacco, amber, oak tree, cedar, musk, vanilla

Thanks for Fragrance & Art for the sample to try

Welcome Mr President!

Picture: President Barack Obama
Official photo from whitehouse.gov

Tomorrow, the most important visit in the history of Stockholm (so far) will happen: The President of the United States of America, Barack Obama will visit our capital for one days. Stockholm is under surveillance and there will be a gigant traffic jam as early as hours before Air Force One is approaching Arlanda Airport. The President will visit an institution a few hundred  meters from my office and today we have debating  whether or not we have a chance to see a glimpse of him if going there. Unfortunately it's just to realise it's better watching the webcast but it's so irritaing having the most powerful man in the world as near as tomorrow and not beeing able to see him :-(

To celebrate this great event tomorrow there will of course be an american SOTD, something from Estee Lauder, Donna Karan or why not my favorite american Amoureuse from Parfums DelRae.

Fragrances for the Royal Wedding

Of course I can't resist choosing fragrances for the happy couple. Taken into account that the groom is american and both lives in the Big Apple the choices of course are from american houses:

For Chris: The classic Aramis JHL in vintage version. Maybe not a fragrance for a summerday but I think it's a fragrance for Chris. He seems to be a epicurean who wouldn't say no to a good cigar and a fine cognac or two. Exactly the impressions I get from vintage JHL.

For the coming Mrs. O'Neill, the Royal Princess Madeleine: Of course one of my favourite flowers, Parfums Delrae Amoureuse. This happy but in the same time deep and velvety floral with the distinct note of cardamom and something just a bit naughty lurking underneeth is the perfect choiche for the not at all blushing bride. The Princess had a broken engagemant some years ago, is also a well known shopper and former partygirl, which is not popular in this nation of  Jante.

And at least, I can't help choosing also the fragrance for the ambitious mother in law Eva Maria O'Neill:  Le Parfum Couture Denis Durand for M.Micallef this stunning, dark animalic rose  is a dangerous fragrance which will suit this extravagant lady perfectly.

Frapin - Caravelle Epicée

Picture: The Noord-Nieuwland in Table Bay, 1762, oil on canvas
by anonymous artist, Cape Town, South Africa

Caravelle Epicée is a fragance that I tried some years ago and liked very much but than went on sampling other frags and havn’t come to test it again than recently. And I have to say that like this beautiful spicy creation at least as much this time. Caravelle Epicée is a unisexfragrance in my book and its created for the perfumehouse of Frapin, not for the beveragesdivision J by Jeanne-Marie Faugier.

Caravelle Epicée starts with a gentle, very true, spicy accord. I can smell different shades of pepper, cummin, saffron, nutmeg and other spices in a wellblended mix where the spices are interacting and none is dominating over the rest. The accord is in the same time soft in character. After a while CE:s spicyness becomes creamy in texture, there are also woody notes which balances the spices. There are also notes of dry coconut, as the smell from the coconut shell from a unopend nut. When Caravelle Epicée reaches the basenotes there is a slight sweet woody note, putty in character, probably from sandalwood. In this stage, Caravelle Epicée reminds me of an unsweet Bois de Paradis by Parfum DelRae, without the sweetened berry and plummy notes of the latter. There is also smilarities with the basenotes of Yves Saint Laurent NU Edp and also something similar to the base of Donna Karan Black Cashmere. Caravelle Epicée has a dark, rich and vevety dept in the basenotes that triggers the imagination. Caravelle Epicée mediates something vintage. Not exactly a vintage smelling perfume but the images of times that have gone. More exactly the image of an elegant lady from the Jugendera (Art Noveau) dressed for the winter season in silkvelvet in muted colors and fur. Or the image an old sailingship “Caravelle” carrying the valuable spices over the oceans on the old spice route.

Caravelle Epicée is one of the best spicy fragrances I have tried, if not the best. It’s wellcrafted and balanced, comfortable, feels very natural, as the percieved notes where the real spices and wood. Caravelle Epicée is a fragrance which creates images and makes the wearer daydreaming of sailing ships carrying its precious cargo over the oceans or about elegant art noveau ladies. There is something in the overall impresson that reminds me of a sort of soft Opium by Yves Saint Laurent but with much more spices and without carantion and cloves. Also Idole by Lubin comes to my mind but that one is airier and somehow lighter, more of a sommer spicy fragrance.

As indicated above, Caravelle Epicée is perfect for winter, and espceially as a Christmas fragrance, with its delicious, spicy apperance. Sillage is close and longevity good, for a day at least.

Rating: 5

Notes: Nutmeg, coriander; chili pepper, pepper, caraway, guaiac wood, sandalwood, amber, patchouli, tobacco.

Histoires de Parfums - Tubereuse 1 Capricieuse update May 2012

Picture: A cacao tree with fruit pods in various stages of ripening.

Photo: Medicaster, (cc) Wikmedia commons, some rights reserved.

Tubereuse 1 Capricieuse is the first installment in the Histoires de Parfums Tubereuse triology, created by the HdP house founder the  ISIPCA-graduated Gérald Ghislain and Magali Senequier ( I think). The Tubereuse triology is a suite of different interpretations of tubereuse or more precise, perfumes with tubey as the common denominator but not necessarily tubereuse as the dominant note of the composition.

I have tested and reviewed (in swedish) T 1 Capricieuse almost two years ago. At that time I didn't caught its features and rated it as a slight more than good fragrance but it didn't really moved me at that time. Maybe I rushed through the sample too fast, because now I really like this interesting  iris-suede-coca-tubey blend. T 1 Capricieuse starts as a almost pure iris fragrance with the typical metallic, iris rooty note but without almost any nuances of carrot. The opening notes reminds me of Chanel No 19 Poudré and Heeley Iris de Nuit minus the carrot note. Then a note similar to Björnklister "Bear-glue", a white glue for paper that was common in my childhood, tunes in. Nostalgic-pleasant in some way. After a while the gluenote turns into a suede note dusted with coca powder and a muted tubereuse tunes in very discrete. As the blend dries down the flowery, coca, suede blend somehow intensifies in a beautiful, almost gourmand accord. This stage is very pleasant and the stayingpower is superior, it lasts until the next morning. I suspect that I applicated to little when I condemned the stayingpower two years ago. 

As a whole T 1 Capricieuse reminds me of the iris-suede Mythique by Parfums DelRae but the latter is more graceful, transparent and flowing than the more robust T 1  Capricieuse. Mythique is also an iris-suede without the tubeynote that makes T 1  Capricieuse warmer and with an almost mellow vibe.

T 1 Capricieuse is the perfect officeperfume, wearable year around except the hottest summerdays.

Rating: 4+

Notes: Saffron, bergamott, mandarine, iris, ylang-ylang, tubereuse, cacao, musk, suede

Andy Tauer - Zeta

Picture: Winter-Linde, Franz Eugen Köhler,

Köhler's Medizinal-Pflanzen 1897, Wikimedia Commons,

some rights reserved (cc)

Going out, wearing Zeta and I was immediately attacked by a wasp. A wasp with superior taste. Beacause Zeta really is the essence of linden blossom, like linden just in bloom in a cloud of a light green-yellow nuance.

Zeta is the first parfum that is a part of Andy Tauers new line "Collectibles". As Zeta and the coming fragrances contains most natural ingredienses the different batches of the perfumes will smell partly different. Just like different years of a certain wine. A cleaver way to refine the business, if someone really fells in love whith one (or many : -) of the Collectibles that person probably will test blendings from differnt years of the favorite.

On my skin Zeta is a uncomplicated liniear one note perfume. But that note, the lindenblossom is not very common in perfumes. And of course there are lot of other ingredienses so well blended that my nose can't separate them and togeather they bring the brilliant image of linden blossom. Zeta is blended from what seems to be high quality, most natural ingredienses. It's the ultimate daytime spring/summer scent. There is almost no traces of the typical Andy Tauer basenotes the "tauerende" in Zeta, only for a very short moment i could smell a wisper of the base, somethin  in common with  the incense in Reverie du Jardin but much, much ligther and more transparant. Zeta has medium stayingpower on my skin. The only fragrance with some amount of linden blossom that I can remember I have tested is Parfums DelRae:s Dèbut. Dèbut is in my opinion heavier and smells more like some bubble bath product.

As I'm more in dark and dramatic fragrances Zeta is not completely my cup of tea. I like the typical heavier and darker Tauer-style more. But Zeta is a very beautiful, unusual, high quality fragrance and I can recommend it to everyone who is searching for the ulitmate spring-/summerperfume.

Rating: 3 (should be higher if Zeta was my style of perfume)

Notes: Lemon, bergamot, sweet orange, ylang-ylang, orange blossom, neroli, linden blossom, rose, orris root, vanilla, Mysore sandal.

Parfums DelRae – Emotionnelle

Foto: Melon, Gaetan Lee, (some rights reserved)

Wikimedia Commons

När jag först duttar på Emotionnelle ur provet undrar jag om parfymören, den store Roudnitskas son Michel, vill spela bäraren ett spratt. Jag var i och för sig beredd på att det skulle lukta rutten melon/kemiskt schampoliknande efter att ha läst ett antal reviewer. Och ja, på mig doftar den övermogen, på gränsen till rutten gul melon, däremot känner jag ingen överdos av något kemiskt. Övermogenmelonfasen fortsätter minst hela toppnoternas utveckling. Lite längre in i doften i mellanregistret, känns det som pastellfärgade, halvsega, små runda pastiller. En doft som jag så väl känner igen från något sådant godis men just nu inte kan precisera vilken produkt det rör sig om. Vissa små påskgodisägg kan smaka något liknande den här doften. Det finns också en blommighet med bland annat viol som skymtar fram. När doften börjar närma sig basnoterna blir den melonigt myskig, först känns det lite spretigt på något sätt men sedan rundas melonen och mysken av mot varandra och bildar en riktigt trevlig harmoni. Nu känns också små stråk av på gränsen till rutten melon och en not som jag förknippar med omogen banan. Den noten kan jag också känna i Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss även om den doften har en mer elegant utstrålning än Emotionnelle.  

Emotionnelle kräver sin bärare och den behöver antagligen fler provningar än mitt prov kan leverera för att jag helt ska komma underfund med doften. En originell och glad doft med en melonnot som känns ganska äkta, rund och fullmogen till skillnad mot den typiskt kemiska aqua-melonen som finns i så många fräscha dofter. Passar dagtid främst vår och sommar men kan även pigga upp den mörkare årstiden.

Betyg: 3

Noter: melon, tangerin, bergamott, irisblad, viol, jasmin, katrinplommon, ylang-ylang, cederträ, vetiver, kryddpeppar, vanilj, kanel, ambra, labdanum, honung.

Parfums DelRae - Amoureuse

Døtrene Benzon

Målning av Peter Severin Krøyer, 1897

Trapholt kunstmuseum, Danmark

Den här gången har jag sparat det bästa til sist: Storblommiga, krämiga Amoureuse är det amerikanska parfymhuset DelRae:s första doft. Även den är precis om de tidigare i veckan reviewade Début och Bois de Paradis skapad av Michel Roudnitska.

Amouresuse är härligt, stort amerikanskt storblommig samtidigt som den har en lagom täthet som gör att den inte blir påträngande. Många som kommenterar den anser att den kan bli för stor men jag tycker att den är precis lagom, och kinkige herr Parfunista har inte klagat på någon överdosering så..... Amouresuse inleds med en kardemummanot som på mig följer med även ned i mellanregistret. Även fruktigheten från tangerinen i toppnoten följer med mig in i hjärtat där härligheter som tuberose, jasmine och lilja (tahitisk ingefärslija vad nu det är) döljer sig. Liljan här känns ganska lätt, lite kripig som om de gröna bladen också extraherats. I mellanregistret skapar dessa noter tillsammans en ny dimension, något som känns som papper i kombination med pion i en krämig textur, som om det vore en bodylotion ungefär. Kanske är det honungen i basen som ger den effekten. Honungen, kanske i kombination med det varma sandelträet ger också en härlig bivaxliknande not som varar väldigt länge. Amoureuse är för mig en varm, lite blåsig, solig högsommardag med klarblå himmel. Precis som på bilden med de små flickorna längst upp.

Jag som så ofta brukar finna likheter med andra dofter hittar inga ordentligt lika. Amoureuse har en känsla och något i innehållet som påminner om Annick Goutals Passion. Flera nämner också Vivienne Westwoods Boudoir och visst finns vissa likheter i starten men Boudoir är mycket kraftigare, mörkare och lortigt animalisk. Då jämför jag med orginalforumlan, jag vet inte hur nuvarande Boudoir dofter, den ska vara ganska olik så det är möjligt att Amoureuse påminner om den. En del nämner också en lortighet i Amoureuse men jag finner inte de noterna utan tycker att Amoureuse är ganska frisk, det är nyutslagna, krispiga blommor.

På mig är Amoureuse mjukt rund, solig och helt underbar! Jag har turen att den, till skillnad från Début, minglar bra med min kemi, något som  i och för sig dofter med tuberose brukar göra.

Betyg: 5

Noter: Kardemumma, tangerin, tuberose, tahitisk ingefärslilja, jasmin, sandelträ, cederträ, honung och mossa.

Parfums DelRae - Bois de Paradis

DelRae:s mörkt fruktiga, träiga oriental Bois de Paradis tog enligt "buzzet" Michel Roudnitska två år och över trehundra testformler att utveckla. Och visst känns det att det är en välgjord doft med bra kvalitet på ingredienserna. På sticka doftar BdP fantastiskt, en underbar, mjuk cocosliknande nyans från sandelträ är tydlig. Tyvärr uppstår inte samma mjuka harmoni på min hud, utan doften blir mer fragmenterad och den cocosliknande noten uteblir. BdP är grovt beskriven, mörka frukter, kanel och viss annan kryddighet samt bär över sandelträ. Det är ett mjukt och rent sandelträ, det är inget skarpt och heller inget pepprigt i sandeltränoten, något som ibland är fallet. På mig blir de mörka frukterna och bären tyvärr något för söta. Doften förmedlar intrycket att vandra i en mörk, förtrollad sagoskog, färgmässigt associerar jag BdP till en mörk ametist.

Även om BdP är varmare, sötare och mycket kvinnligare så finns det något som påminner mig om YSL:s Nu EDP. Detta något är förstås sandelträet. Båda dofterna har också en lätt "kittig" kvalitet, tydligare i Nu men märkbar när BdP sitter på stickan. BdP sitter bra på mig under dagen och lätta spår finns kvar sent på kvällen.

Betyg: 4

Noter: Citrus, ros, blåbär, fikon, kanel, kryddor, trä och ambra

Noter:

Parfums DelRae - Début EDP

Foto: Herr Parfumista (c)

Det exklusiva amerikanska parfymmärket Parfums DelRaes Début är en grönt blommig doft skapad av Michel Roudnitska son till, ja just det, den STORE Edmond Roudnitska.

Début är en riktig sen-vårdoft och den ger mig associationer till nyss utslagna ljusgröna blad en solig och varm vårdag, en sådan där dag när man får ett utbrott av pollenallergi. Début innehåller bland annat liljekonvalj. Kombinationen en Roudnitska + liljekonvalj väcker förstås förhoppningar om en återupprättad Diorissimo, någonting mer likt originalet än vad som säljs som Diorissimo idag. Men den förhoppningen kommer på skam. Visserligen finns tidigt i Début en konvaljnot som är väldigt lik Diorissimo i versionen innan nuvarande (rosa kartong) och kanske även nuvarande (vit kartong), har inte luktat tillräckligt på den senaste. Men sedan försvinner den in i en mix av soligt ljusgröna med dragning åt ljugula, vårvarma noter. Lindblomma är en tongivande not och jag tycker också att det finns något som påminner om fläderblommor och lime i doften. Det finns också ett ganska stort inslag av varm citrus i Début. På mig blir doften väldigt badskumslik och en lätt kemisk nyans får tyvärr ett visst genomslag. Herr Parfumistas kommentar om Début: "Luktar lite nytorkade lakan, inget speciellt". Début är, när den lämnat toppnoterna rätt linjär.Hållbarheten under dagen är, som när det gäller flera av DelRaes dofter god även om den inte är i klass med Amoureuses och Bois de Paradises exterma hållbarhet. Début tycker jag, precis som flera DelRae-dofter, är stort amerikansk i stilen och det är inte så konstigt med tanke på att det är dofternas hemmamarknad. Och jag brukar gilla amerikanska parfymer, de är inte så ängsligt tillbakahållna som många av de europeiska utan strålar och vågar ta plats i all sin storhet.

Den doft som ger liknande vibbar som Début är Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss. Båda är blommigt gröna och har den runda citrusaktiga noten. Sedan är PCJWM mer stramt elegant och har en chypebas, Début är mer casual och ungdomlig. Användbar i många sammanhang, året om tycker jag, även om den ger sen-vår/tidig sommar-associationer. Sådana kan man behöva året om.

Betyg: 3

Noter: Begamott, lime, liljekonvalj, ylang-ylang, gröna blad, vetiver, sandelträ och mysk.