Oriza L.Legrand - Marions Nous

Picture: The Marions Nous label
Photo: PR Oriza L.Legrand

Marions Nous "Let's get married" is a recreation of a 1928 Oriza L.Legrand fragrance inspired from a book and a popular comedy based thereupon.

Marions Nous starts powdery, and goes on powdery in its whole development.  The impression is very retro, just as sniffing from a bottle of an vintage aldehydic fragrance where the topnotes are slight off. Notes of orangeblossoms, bulbflowers and greenery dominates the top. As Marions Nous dries furtherdown, the green notes intesifies and the fragrance smells like a softer and less sharp version of vintage Caron Infini Edt. There is also a fresh, green chypre impression like in vintage Carven Magriffe. Classic aldehydic flowery notes like carnation, clove and rose dominate the heart of the fragrance but orangeblossom is still present. Marions Nous dries down to a musky, slight powdery, tonkabeen, sandalwood base and the true retro impression of a traditional smelling, slight animalic, aldehydic fragrance, lasts until the last whispers of the fragrance about twelve hours later, whiffs could be captured from the hair 48h later and than it reminds me  of a green sibling to Laboratorio Olfattivo Kashnoir. The powder in Marions Nous of course has the characteristic, elegant, dry, airy Oriza vibe.

With Marions Nous on the market there is no need for hunting for flowery, green aldehydic
fragrances, Marions Nous is an excellent alternative. It recreate the impression of the perfumes of the late 20s and the 30s. As a revived retro creation, Marions Nous of course is not denominated to the olfactory landscape of today and the majority probably will not understand it at all, judging it as an "old ladies scent". Despite that and from a perfumista perspective, Marions Nous is suitable both for daytime and evening wear and for any season.

Rating: 4

Notes: Orange blossom, rose, jasmine, hyacinth, aldehydes, carnation, clove, iris powder, ylang-ylang, tonka been, civet, musk, sandalwood

Dagens doft - Infini

Är nu inne på andra dygnet med Infini från Caron. Doften skapades av husets grundare Ernest Daltroff 1912 och moderniserades 1970.
Infini gör mig "confused". Den är klassad som en aldehydisk blomparfym men det känns inte helt givet. Den påminner i starten en del om Etros Palais Jamais som är en trä/the doft. Någonstans mellan hjärt- och basnoter påminner den också om Lauders gröna Aliage. Infini tillhör en dofttyp som få bär idag och jag tror att den som är förtjust i dagens moderna parfymer kan ha svårt för Infini. Den har en viss gammalmodig touch men den luktar inte "tant". Precis som med alla Caroner så är Infini sin egen. Alla dofterna har en personlig karaktär, de apar inte efter en tidigare säljframgång utan man tänker nytt med varje doft.
Infini inleds maskulint och jag får associationer till lägereld i skogen vid ruggigt gråväder. Den börjar rökigt och träigt. Sedan följer ett hjärta med blommor som håller på att vissna. Det är en tung blomdoft som inte blommar ut utan det känns som blommorna är på väg att börja ruttna. Låter inget vidare men det luktar absolut inte illa. Lite senare börjar den lukta lite sött grönt, ett stänk av marsipan. Allt ligger på en träig botten och aldehyderna känns igenom hela doften men som sagt inte på ett "tantigt" sätt.
I toppen har Infini aldehyder, persika, coriander, neroli och bergamott. I basen ros, jasmin, ylang-ylang, viol, liljekonvalj och nejlika. Jag känner också lite hyacint. I basen sandelträ, civet, mysk, vetvier och tonkaböna.