Parfumerie Générale - Praliné de Santal

Picture: Pierre Guillaume

Photo: by Parfumerie Générale (c)

Praliné de Santal is another successful composition from handsome parfumer Pierre Guillaume. PdS was released in Pierres limited edition together with the cosy, cuddly Tonkamande 2010. Both scents have the cosy feel in common but where Tonkamande is more sweet, vanilla oriental, PdS is more of a gourmand woody.  

The first impression of the topnotes of Praliné de Santal is to write it off as it with its nutty and buttery notes smells similar to one of my favourites from Lutens, Jeux de Peau. But as the latter proceeds in the buttery direction with notes of bread and apricotjam, the former takes a different direction into a soft woodyness, more specifically into sandalwood. The sandalwood i soft, smooth and light, not heavy, sharp and almost sneezy as I strangely enough perceive this noble wood in Lutens Santal de Mysore. The smooth sandalwood is present during the entire dry down of PdS. In its earlier stages there is almost a hint of something light green and a certain bubbly, soda-like, slight calky note that is also present in Rochas Tocade but in Tocade this note is turned up several octaves. There are also traces of a sweet flower, probably the heliotrophe, but there is not the mimosa-almondy heliothropic note as in Parfums de Nicolaïs Kiss me tender or Etros Heliothrope. In the latest stages the sandalwood in PdS is blended with a soft praline note that in a harmonious way underscores the sandalwood. 

PdS is a real delight to wear a sunny winterday. Smooth and comforting, versatile for both casual and officewear.

Rating: 4

Notes: Heliotrope, sandalwood, hazelnut, cedar- and cashmerewood.

Parfums DelRae - Bois de Paradis

DelRae:s mörkt fruktiga, träiga oriental Bois de Paradis tog enligt "buzzet" Michel Roudnitska två år och över trehundra testformler att utveckla. Och visst känns det att det är en välgjord doft med bra kvalitet på ingredienserna. På sticka doftar BdP fantastiskt, en underbar, mjuk cocosliknande nyans från sandelträ är tydlig. Tyvärr uppstår inte samma mjuka harmoni på min hud, utan doften blir mer fragmenterad och den cocosliknande noten uteblir. BdP är grovt beskriven, mörka frukter, kanel och viss annan kryddighet samt bär över sandelträ. Det är ett mjukt och rent sandelträ, det är inget skarpt och heller inget pepprigt i sandeltränoten, något som ibland är fallet. På mig blir de mörka frukterna och bären tyvärr något för söta. Doften förmedlar intrycket att vandra i en mörk, förtrollad sagoskog, färgmässigt associerar jag BdP till en mörk ametist.

Även om BdP är varmare, sötare och mycket kvinnligare så finns det något som påminner mig om YSL:s Nu EDP. Detta något är förstås sandelträet. Båda dofterna har också en lätt "kittig" kvalitet, tydligare i Nu men märkbar när BdP sitter på stickan. BdP sitter bra på mig under dagen och lätta spår finns kvar sent på kvällen.

Betyg: 4

Noter: Citrus, ros, blåbär, fikon, kanel, kryddor, trä och ambra

Noter:

Keiko Mecheri - Mulholland

Inför sommaren 2010 släppte den amerikanska parfymskaparen Keiko Mecheri en serie på fyra citrusbaserade dofter. Tidigare har jag recenserat Tarifra (se http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650 ) som väl mest kan beskrivas med en, om än positiv, axelryckning. 
Mulholland är inspirerad av motorvägen i Los Angeles, något som man i första hand inte associerar med en citruscologne.Mulhollands noter beskrivs som petit grain, citrus, patchoulli, sandelträ och ambra. Känner också en tydlig pepprighet doften igenom, kanske är det sandelträets pepprighet men det känns som att peppar lagts till. I inledningen är Mulholland smått originell, det finns en ton och en känsla av gammal, dammig vinflaska förvarad i vinkällare. Detta varar dock bara en kort stund, i mellanregisteret är det en tämligen konventionell brygd av pepprig citrus blandad med övriga ingredienser. I början påminner pepprigheten mycket om herrdoften ST Dupont. Mulholland håller mycket bra under dagen trots sin lätthet och på kvällen framträder en fin sandeltränot harmoniserad med en mycket mild patchoulli. Faktum är att hållbarheten, doften fragmenteras inte under dagen, och de i sammanhanget distinkta basnoterna ger en känsla av att klara en varm dag på asfalt.

Känslan är mer positiv med Mulholland än vad jag upplevde Tarifa. Men det känns som om jag känt Mulholland i flera tappningar tidagare, förutom den korta vinaktiga inledningen så är det inte särskilt originell. Men jag uppskattar den mycket fina, lätta, sandeltränoten i basen. Och känslan av motorväg i värme.

Betyg: 3+

Sandalo

Bild: Perfume Bay.com
Så krämigt, härlig, underbar söt men samtidigt torr trädoft. Det går nästan alltid att lita på Etros dofter. Vissa säger att Sandalo är snarlik Shaal Nuur men det tycker inte jag. Visst har SN sandelträ i basen men för övrigt är den mycket mer örtig och kall i karaktären. Sandalo är så underbart varm. Utläggning finns om den i februari tror jag. Den som söker finner....

Dagens doft - Sandalo

Idag kände jag för en renodlad, enkel men raffinerad doft. Kallt ute, så den ska vara varm. Det blev trä-orientalen Sandalo från Etro. Som de flesta av Etros dofter är Sandalo unisex. Etro påminner om den tidigare recenserade Mahogany men är varmare och mjukare. S är enligt min mining mer feminin än M, troligen pga att den dominanta noten i M är det fränare och starkare cederträet medan S domineras av det sötare, mjukare sandelträet.
S är en sann trädoft som lyfter fram det lite söta Mysore sandelträet.  Det finns givetvis andra ingredienser i doften men de stöder bara och puffar fram trätonen. I toppnoterna citron, apelsinkärnor och lite ros. I hjärtat trä, främst sandelträ men även ceder och lite patchoulli som stöd. Basen som bär upp och värmer doften, består av mysk och ambra. Sandalo är en Edc men kan nästan likställas med en Edt i styrka. Hållbarheten under dagen är, liksom för Mahogany, så där.
Sandalo ger mig en inre bild av ett orientaliskt träskrin fyllt med ingredienser till rökelse.