Annick Goutal - Un Matin d'Orage EDP

Picture: Gardenia flower from the gardens at Monticello
Photo: Queerbubbles (cc) Wikipedia Commons, 
some rights reserved

Un Matin d'Orage EDP is a reinterpretation of the 2009 Un Matin d'Orage EDT (swe) by Annick Goutal. As with most current Goutals, the perfumer is Isabelle Doyen together with the late Annicks daughter, Camille Goutal.

Un Matin d'Orage EDP is a character of it's own, it's an ozonic, crispy white flowerfragrance, gardenia, tubereuse and magnolia are the mainplayers. This is not the usual interpretation of the theme  the flowers, are somehow paper-dry in their structure but in the same time they express an ozonic, slight moisty character, like the texture and light vanillic smell of old books. Un Matin d'Orage EDP is quite linear even if the flowers is dominating in the beginning and are balanced in a smooth woody-light vanillic accord, probably the sandalwood, in the base.

The main difference compared to the EDT to my nose is that the EDP is more flowery and a tad sweeter from the warm woody vanillic note. The EDT on the other hand is more radiant, bubbly, fizzy and it's maincharacteristic is a peppery note that follows through the whole dry down. If applying the EDT to liberal, the peppery note takes over and sort of unbalances the fragrance. Overall the EDT is woody in character, with support of the gardenia/tubereuse, where the EDP emphasises the flowers and the pleasant sweetness described above, the pepper playing just a discrete, supporting role.

Picture: Un Matin d'Orage EDT & EDP
Photo: PR Annick Goutal (c)

When comparing the concentrations, the EDP is a safer fragrance, closer to skin, more wellbehaved and easier to wear than the more radiant EDT and I suspect the EDP will be the best selling (and a bestseller!) concentration of the two. The EDT is more of a complicated, dominating and challenging personality which has to be handled with care. The lastingpower is for more than a day for both Un Matin d'Orage concentrations and both are perfect for summerdays, both for casual and for work.

Rating: 5 (EDP), 4 (EDT)

Notes: Tubereuse, magnolia, vanilla, myrrh, guaiac wood (and I suspect that many of the notes from the EDT version is still present as for example gardenia and a small dose of the fizzy, peppery ginger.

Ramón Monegal - Kiss My Name

Picture: Rose Champagne Bubbles

Photo by Gaetan Lee (CC-BY-2.0; CC-BY-2.5.)

Wikimedia commons some rights reserved

A fizzy, peppery tubereuse-boquet is how I percieve Ramón Monegals tubereusefragrance Kiss My Name. The initial accord reminds med of the light, sight green, tubereuse boquet of Gianfranco Ferre (the fragrance has the same name as the designer himself). But very soon a blast of light, fizzy pepper appears and takes control over the blend. This stage is close to the developement of Lovely Day and just as with that fragrance, reminds me of Un Jardin apres la Mousson by Hermès. The glimpse of something that reminds me of an almost melony note is also present in Kiss My Name as in both of the former fragrances. I don't know from which ingredient the peppery note comes from, probably there is some woody note that is not mentioned among the ingredients that produces it. To me Kiss My Name, just as Gianfranco Ferre is first of all a sort of casual-chic dry, green white flower boquet where tubereuse has a leading but not predominant role. As Kiss My Name dries down the tubereusenote gets clearer. It's a clean and nice tuby-note that never reaches the dangerous dirty, fleshy, almost putty in texture, territory. In the late drydown, Kiss My Name is very close to the fizzy,airy, peppery Un Matin d'Orage by Annick Goutal.

Kiss My Name wears well during a warm summerday and I think it's proper for daytime wear year around. As it is strong in concentration, light application is recommended. A nice, happy and easy to wear fragrance, nothing complicated even if well crafted as the whole Ramón Monegal-line.

Rating: 4
Notes: Tuberose, iris, jasmine, neroli, tolu balsam

Goutalvecka

Foto: Herr Parfumista (c)

För ett par dagar sedan avslutade jag min temavecka i Annick Goutal. Efter att i förra veckan blivit nedstämd och bedrövad vid provning av Serge Lutens makabra De Profundis, review följer men vid en mer passande tidpunkt som Allhelgonahelgen, bara måste jag muntra upp mig rejält. Inget kan väl passa bättre som humörhöjare än Annick Goutals fina, rena och klara dofter. För att få en rejäl kontrast inledde jag tema AG med:

Ninfeo Mio: Ninfeo är nog min största AG favorit. Den illusterar perfekt den skuggiga näckrosdamm i en gammal romersk park som den är inspirerad av. Citrus, lime, gröna noter, nässlig, trä och en blomnot som bara anas men som påminner om Tuberose. Det är kanske därför jag associerar Ninfeo Mio till L'Artisans Nuit de Tubereuse.

Un Matin d'Orage: UMdO var jag inte så jätteförtjust i från början men det är en doft som jag tycker mer och mer om. Doften förmedlar verkligen intrycket av en trädgård som vaknar upp i solsken morgonen efter ovädret, den höga klara, spritsiga, luften, det våta gräset och doften av blommor och blad som slagits ned av regnet.Review: http://parfumistansblogg.blogspot.com/search/label/Un%20Matin%20d%27Orage

Gardenia Passion: Jag hittar främst tuberose i denna fina, vita blomdoft. Finns stråk som påminner om den grönkrispiga tuberosen i Carnal Flower. GP är för mig en rätt klassisk tuberosedominerad doft, inte så särskilt originell.

Songes: Är verkligen som en tropisk dröm. Förmedlar en tropisk fuktighet och värme. Frangipanin är extra tydlig på mig och doftspåret varar länge efter det att jag lämnat rummet. Songes är också en AG som jag uppskattar alltmer.

Grand Amour: Tillhör liksom Gardenia Passion de klassiska AG:s som skapades medan Annick fortfarande var i livet. Aldehydisk hyacint och lilja, tät och lite metallisk i tonen men ändå varm, speciell. Vissa noter påminner om  Serge Lutens Bas de Soie fast BdS är kall i karaktären.

Passion: En av de allra första doftern från AG. Blommor på gränsen till att vara överblommade och noter av undervegetation i en krämig känsla. Påminner i stilen om Vivienne Westwood Boudoir och DelRaes Amoureuse minus kardemumman.

Mon Parfum Cheri, par Camille: Den senaste mörkt, fruktiga, chypreliknande iris-plommon-patchoulli parfymen var en värdig avslutning på AG kavalkaden. En kommande klassiker och en av de bästa dofterna 2011. Review i föregående inlägg.

Dofterna från Annick Goutal är verkliga humörhöjare samtidigt som jag kan njuta av välkomponerade och intressanta teman utan att behöva analysera till uttröttning. En AG vecka gör jag gärna om.

Annick Goutal - Un Matin d'Orage

Gardenia flower from the gardens at Monticello

Foto från Wikipedia taget av Querbubbels

En morgon efter stormen, är den ungefärliga betydelsen av Un Matin d'Orage. Och det är precis det intrycket Isabelle Doyen lyckas förmedla i ännu en skicklig komposition som husnäsa hos kvalitetshuset Annick Goutal. UMdO ger mig bilden av en grön, fuktig trädgård med dignande, tunga vita blommor som väcks upp av solens varma strålar efter nattens storm. Några av blommornas blad har fallit till marken och andra flyter i den lilla dammen. I UMdO har Isabelle Doyen inspirerats av just en japansk trädgård men för mig kan det lika gärna vara en trädgård i sydeuropa.

UMdO inleds med ljusa och spritsiga noter som ger doften en känsla av hög och klar luft. En torr,vit gardenia understödd av en krispig grönhet från sina egna blad träder in och understryker doftens ljus och klarhet. Torrheten i gardenian gör att den får en känsla av papper, den ger ett skalat intryck. Det är alltså inte en tung och krämig gardenia utan något som känns som att blomdoftens spjälkats ned på molekylnivå i enlighet med modern doftframtagningsteknik och man sedan kombinerat valda delar för att få fram den speciella nyansen. Det samma verkar ha skett även med övriga blommor eftersom hela kompositionen känns ren och skalad men utan minsta kemiska känsla.

Den pepprighet, som kommer från ingefära som är karaktäristisk för UMdO, ialla fall på mig, träder in på ett tidigt stadium och är närvarande under hela doftens utveckling. UMdO vilar på en bas av varmt sandelträ vars träiga söthet på inte sätt dominerar utan smälter in på ett fint sätt och balanserar pepprigheten.

UMdO är en EDT och EDT:er från Annick Goutal har en tendens att vara flyktiga. Så det gäller att inte snåla vid applieringen av UMdO för när jag gjort det har den försvunnit efter halva dagen. I fallet UMdO är det faktiskt OK med en eller ett par extra sprits, då håller den långt in på kvällen. Det gäller  samtidigt att vara försiktig, för det är en svår balansgång, blir det för mycket kan UMdO bli för stark i de mest intensiva faserna med ingefära. Håller bättre på huden på vintern än om sommaren. UMdO är en perfekt doft en solig senvinterdag och den ger de första förnimmelserna om en inte allt för avlägsen sommar.

Sammanfattningsvis är UMdO en spännande sammansatt, grön, torr, vit blomdoft som även om den är modern i sitt uttryck ändå ger ett tidlös känsla.

Betyg: 4+

Noter: Citron, ingefära, gröna blad, gardenia, jasmin, champaca, magnolia, sandelträ