Bild:Perfume Emporium.com
Idag bara kände jag för Lolitadoften Miss Dior Cherie EdP från Dior 2005, kreerad av Christine Nagel. MDC är parfymsnobbarnas skräck, enligt vissa slutet för Diors ädla förflutna bland damdofter. MDC är generisk, massmarknadsinriktad till det yngre segmentet och inte alls i klass med sin anmoder den gröna, underbara chypren Miss Dior från 1947.
Jag tycker ändå att MDC har sin plats, jag blir glad av den och den är bra i kompositionen. Efter att ha burit "seriösa" dofter i flera dagar är det faktiskt skönt att få "poppa" omkring med MDC. Ja, popcorn är just en av ingredienserna i mellanregistret. MDC inleds med tangerin, jordgubbsblad och viol. I mellanregistret finns jasmin, jordgubbe och karamelliserad popcorn. I basen patchouli (men ärligt talat känner jag inte mycket av den jordiga patchoulinoten) och mysk.
MDC påminner om en doft jag hade under nittiotalet, Montanas Parfum d´Elle som liksom MDC klassas som chypre utan att jag egentligen förstår varför. Möjligen då de nya sk chyprena, som inte innehåller den numera förbjudna ekmossan utan ett kalkigt substitut. P d´Elle var hade en tydlig not an melon och faktum är att jag tycker att även MDC luktar lite melonigt, det är nog det som jag inte gillar med doften.
Summa sumarum: En väl komponerad doft att bli glad av med god hållbarhet under dagen och tydlig närvaro. Får inte överappliceras för då blir den sliskig och bör inte användas i mer allvarliga sammanhang som vid förhandlingsbordet.
