Jehanne Rigaud - Ambre Obscure

Picture: Captain Haddock,
from "Les Aventures de Tintin"
Author: Hergé (George Remi),
picture borrowed from pinterest

Ambre Obscure is a fragrance from the relatively unknown and a bit under cover perfume house Jehanne Rigaud from Grasse. As I understand it, the house had a range of fine fragrances during the 1920s-1930s and the following decades but then focused on to produce essences, ambiences, basic colognes and eaux as also producing for other perfumehouses. In one website I can recognize bottles with the same shape and labels as some editions from the house of Les Nereides. As mentioned in the earlier post about Imperial Poudré, I smell similarities in style between Les Nereides and Jehanne Rigaud. maybe this is not a coincidence. Jehanne Rigaud, just as Les Nereides, issues really priceworthy perfumes, compared both to mainstream and niche releases. The whole Jehanne Rigaud line is avaible here at top notch niche shop Fragrance & Art.

Ambre Obscur starts and proceeds very familiar to me: I can smell an old favorite, the early 1980s oriental Prelude from Balenciaga. It's almost the same vintage smelling amber, deep and multifacetted containing notes  similar to old sherry oakbarrels.It's like looking in a caledeoscope with changing patterns in brown and ruby red nuances. As Ambre Obscur dries further down, a fine jasmine blends delicately with the dark, deep amber and balsamic notes from the basenotes. Patchouli is also present as a supporting note, well balanced and it doesn't take over the composition, the patchouli just enhances the vintage feeling. Ambre Obscur is slight powdery in texture but not at all as powdery as the powder bomb from Jehanne Rigaud Imperial Poudré. In its later stage, Amber Obscur reminds me of the discontinued gem from Estée Lauder Youth Dew Amber Nude and there is also similarities with Aramis JHL at least the vintage version I have on hand.

To me who is a bit tired of all the light and airy contemporary ambers released in later years, Ambre Obscur is a very pleasant surprise, dark, deep and vintage in style. This is a fragrance for those who wants more body in their ambers and I think those who like fragrances as Rania J. Ambre Loup and Maitre Parfumeur et Gantier Ambre Doré (with patchouli in Ambre Obscur instead of oud as in Ambre Loup and Ambre Doré), also will appreciate Ambre Obscur.

Picture: Ambre Obscur
Photo: PR Jehanne Rigaud (c)

Ambre Obscur is perfect for autumn, winter and early, chilly spring. It's also a good eveningfragrance and it's very comforting to wear for example by the fireplace a dark, snowy winterevening, Ambre Obscur is unisex even if leaning slight to the feminine side IMO. Despite that I couldn't resist to continue using a Tintin character, in this case Captain Haddock, to illustrate Ambre Obscur. I think he fits the bill as the fragrance has some dark, boozy elements..

Taken as a whole: Ambre Obscur is a very well blended, genuine, a bit wild and untamed, dark amber. Dark as its namn implies but it could, and not the new Annick Goutal amber, also be named Ambre Sauvage.

Rating: 5

Notes: Bergamot, orange, jasmine, amber, labdanum, vanilla, vetiver, patchouli, musk

Une Nuit de Bali - Suma Oriental, Mr Vetyver, Fleur des Fleurs

Une Nuit de Bali is a french fragranceline inspired from the plants, flowers, trees and natural substances of southern Asia.

Picture: Suma Oriental
Photo: PR Une Nuit de Bali (c)

Suma Oriental starts a tad too musky but this accord soon fades out in a bright sandalwoody and in the same time slight boozy accord. Later on Suma Oriental becomes darker, induced from a very well balanced patchouli which is supported by woody note and the sweet, powdery notes of tonkabeen. The light boozy impression remains also in the deeper and darker second part of the fragrance, a phase which is very comforting and long lasting. A good, easy to wear, woody oriental with classical vibes, there is something "Shalimar-ish" over it but not as complicated and without the sweet and animalic notes. Suma Oriental is my favorite in the line

Picture: Mr Vetyver
Photo: PR Une Nuit de Bali (c)

Mr Vetyver is a straight forward, masculine but IMO also unisex fragrance. In its first part Mr Vetyver smells like icecold dry vermuth. The chilly impression contiues when cold spicy notes appears, cardamon is dominating supported by herbal notes. There is also the musky note present in Suma Oriental which is more prominent and present duiring the whole dry down in Mr Vetyver. Maybe this musknote is a part of the house´s baseaccord. Worth to try for those who likes cold, white, boozy fragrances as Penhaligons' Juniper Sling and The Different Company De Bachmanov.

Picture: Picture: Fleur de Fleur
Photo: PR Une Nuit de Bali (c)

Fleur des Fleurs starts watery, like a floral light fruity bubble bath. The fruity notes are soft and airy, with a natural sweetness. There is also warm spicy notes, a light saffron is well blended with the flowesr and fruits. Warm, green notes, like tropical leaves balancing the fruits and flowers in a sunny, comforting and relaxing fragrance which is appropriate both for humid days in summer as to enlight during grey winterdays.Even if not smelling the same, Fleur des Fleurs reminds me of a contemporary interpretation of Balenciaga Michelle.

Thanks to Fragrance & Art for the samples to test

Guerlain - Myrrhe et Delires

Picture:  Commiphora myrrha by Franz Eugen Köhler,

 Köhler's Medizinal-Pflanzen,1897, Wikipedia commons

Myrrhe & Delires is the latest creation in the Guerlain L'Art et Matiere-line. It's created by the current Guerlaan inhouse perfumer Thierry Wasser.

Myrrhe & Delires starts sort of resinous, fresh and airy. There is also an accord that reminds me of classical, oriental/chypre perfumes fleeting in and out in the basic structure of the perfume during the top and middlenotes. The classical accord reminds me of the typical chic "french" smell of Balenciaga Prelude and also hints of Quadrille from the same house. This typical french-chic note is also present in Balmain Ivoire vintage version even if the latter fragrance is green, aldehydic, flowery, soapy which is not the case with the former fragrances. Quite early in the dry down the to some myrrhe fragrances typical licorie note appears. In M&D this note is light and airy, contrasting to for example Huitieme Art Myrrhiad (in swedish), is dark, dense and mysterious compared to M&D. There is also a streak of the cold, dark, slight smoky accord of Juliette Has A Gun Calamity J. but tuned down and expressed in a softer and smoother way. The rest of the dry down is soft, sweet, resinous and retains the airy interpretation of licorie. To me the opening accords (as with most of the fragrances I have tried from the L'Art et Matiere-line )  are the most interesting part of the fragrance, but the linear dry down that follows later is beautiful, very comforting and easy to wear. To my nose there are some similarities between the composition of the base of Tonka Imperiale and Myrrhe & Delires as also with Cuir Beluga.

As Myrrhe & Delires is'nt overly sweet and almost airy in it's texture, the fragrance is wearable for both day and evning during the whole year, except for the warmest days in the summer. Sillage is close, longevity about 24h.

Those who likes Annick Goutal Myrrhe Ardente, Serge Lutens La Myrrhe (in swedish) and Mona di Orio Jabu (even if myrrhe in Jabu is just a supporting note) will probably enjoy Myrrhe & Delires too.

Rating: 4

Notes: Bergamot grapefruit, osmanthus, jasmine, rose, violet leaf; patchouli, incense, tonka bean, vanilla, myrrh, licorice

Chanel Les Exclusifs – Gardenia

Picture: Gardenia thunbergia,
Source:Compton Herbarium, Kirstenbosch
Picture by Edith Struben, c 1915

Gardenia is another of the reinterpreted/reformulated Ernst Beaux classics from the 1920s in the Les Exclusifs Collection. The first version of gardenia was created in 1925. The Exclusives version is an Edt like all fragrances in the collection.

Gardenia starts with a blast of the smell of an elegant bath foam, a real bubbly bath. To me Gardenia smells transparent, in between light and dark pink, as a pink a bit viscous liquid. The bubble bath and pink liquid associations leads me to think of the transparent but viscous, pink, bubble bath tubereuse Michelle from Balenciaga but Michelle is stronger and bolder in it’s expression where Gardenia is more polite and unobtrusive. Gardenia, like all gardenia fragrances, is not the scent of gardenia as it can’t be extracted, but a interpretation of the perfumers, and probably also Coco’s, vision of her favourite flower. As the pink texture described, Gardenia to me is most about a delicate, medium sweet tubereuse, some other white flowers, some smooth fruit, some greenery and a contrasting, just a bit dirty, almost dry-furry note among the musky basenotes. 

Gardenia is a discrete, elegant, timeless Chanel fragrance, wearable in most situations, the year around. Blooms in summerheat and gives glimpses of a warmer season when worn during the colder months. Gardenia stays close to the skin and lasts for more than 12h.

Those who enjoy abstract, colder, tubereuse fragrances as  Mona di Orio Les Nombres d’Or Tubereuse  and L’Artisan Parfumeur Nuit de Tubereuse will probably like Chanel Gardenia.

Rating: 4

Notes: Orangeblossom, green notes, tubereuse, jasmine, gardenia, fruits, coconut, sandalwood, musk, vetiver, patchouli, vanilla

Huitième Art - Naiviris

Naiviris, ja den heter faktiskt så, Pierre Guillaumes kompoisition med iris som huvudrollsinnehavare, en av de åtta första som lanserades när Pierres "fånotslinje" Huitième Art etablerades 2010. Vet inte om innebörden ska vara oskyldig, naiv iris men lite åt det hållet är faktiskt Naiviris i karaktären.

Naiviris inleds med den för irisdofter så typiska morotsnoten. Men här är den inte kall och jordig, utan det är en cremig lite söt morot. Jag får bilden av en kokt och stuvad minimorot, en primör. Moroten tonar snart ned och dyker ibland diskret fram ur bakgrunden. Irisen är en lite sötare, dammig och samtidigt cremig variant som drar åt hyacinth. Det är en ganska varm irisnot till skillnad mot de flesta irisdofter där den är kall. Naiviris är inte bara dammig i karaktären utan även damig. Det är en parfym som ger en elegant fransk retrokänsla och påminner mig om Pierre Balmains Ivorie och i känslan av Balenciagas Prelude som visserligen är en oriental men som har just den där franska retro vibben. Naiviris är i samma mjuka stil som Aube Pashmina (se föregående review) men AP, som för att vara en grön doft är ovanligt softad, är ändå skarpare i noterna där Naiviris är torrare, pudrigare och mjukare. Naiviris för tankarna till en vit och mjuk angora kanin ätandes en liten delikat morot eller till en kritvit angorajumper.

En mycket trivsam och elegant doft som förgyller en grå och småkall höstdag. Enda nackdelen är att hållbarheten på huden kunde vara bättre. Därför får den, trots att jag gillar doften lite bättre, samma betyg som Aube Pashmina som har fördelen att den håller längre på huden. Provet har jag fått från Fragance & Art.

Betyg: 4

Annick Goutal - Tubéreuse

Bild: Polianthes tuberosa, Attribution: Forest & Kim Starr
Wikipedia, CC, some rights reserved

Annick Goutals vackra soliflore Tubéreuse är något av en rå-tuberose och en av de parfymer som enligt kännare är allra mest lik tuberose-absolute. Och visst är den lik den tuberose absolute, Tuberose, utspädd i alkohol, som jag provat från Abdes Salam Attar.

I Tubéreuse får tuberosefantasten ostört njuta av tuberosens många och skiftande facetter. I de flesta tuberoseparfymer är huvudrollsinnehavaren understödd av apelsinblomma, jasmin och/eller gardenia, det är alltså fråga om buketter av stora vita blommor men med dominans av tuberose. Men alla noter och skiftningar som tuberoseabsoluten innehåller gör den till en parfym i sig. En doft som skiftar mellan ljust och mörkt, friskt och unket. AG:s Tubéreuse inleds med en gyllengul honungs-nektar-pollennot. Sedan blir den mer grön och krispig med fräsch vit blomma innan den karaktäristiska gumminoten spelar in liksom noten av exklusivt badsalt som jag känner igen från Balenciagas Michelle. Det finns också små virvlar av en kylig, lite jordig känsla, åt svamphållet.

Även om Tubéreuse är en soliflore så är den inte tråkig och det är spännande att följa doftens utveckling. Det är också en doft som är känslig för omgivande omständigheter och därför kan olika delar accentueras olika gånger. Som så ofta när det gäller dofter med hög andel naturliga ingredienser så är Tubérose lågmäld och försvagas ganska snabbt. Men den finns ändå kvar, om än nära huden, fram till kvällningen.

Sammanfattningsvis är AG:s Tubéreuse en referensdoft att prova för den som älskar tuberose.

Betyg: 4

Spridda parfymtankar - februari 2011

Foto: Herr Parfumista (c)

Det cirkulerar mycket parfymerade tankar i en parfumistas vardag. Som:

*Särskilt kul när jag läser parfymbloggar tycker jag är andras reviewer och intryck av dofter som jag själv också har testat eller funderar på att testa. Ju fler reviewer av en doft, desto roligare. Alltid  framkommer någon ny infallsvinkel.

*Undrar om jag är på väg att få en släng av anosmi (doftbilndhet) för jag tycker att fler och fler dofter inte gör något större intryck på mig och att de inte riktigt känns ordentligt. Att de liksom inte har någon kropp. Gäller både niche och designerdofter. Fast det kan ju vara en följd av IFRA-restriktionerna där de numera tillåtna substanserna i allmänhet verkar vara mer bleka än sina föregångare.

*Kanske har jag nått en punkt där jag totalt sett sniffat på "för många" dofter. För så myckat av sådant jag provar ger direkt associationer till en annan doft, vilket i sig är roligt. Men problemet är att i majoriteten av fallen så tappar jag entusiasmen för doften och den får kanske inte den review den är värd pga bristande wow-känsla.

* Något som ger wow-känsla är när en kollega bär den banbrytande herr-irisen Dior Homme. Den minglar så perfekt med hans hudkemi att doften liksom höjer sig till en ytterligare nivå. Klart det bästa uppbärandet av DH som jag känt hittills.

*Förra året var januari och februari de klassiska orientalernas månader. Opium, Mecca Balsam, JHL, Prelude och Imperial Opopnax gick varma. I år har det varit en mer blandad kompott, kanske beror det på att jag började längta efter gröna blomdofter redan innan jul. Längtan efter våren och allt provande av prover bidrar nog till att parfymanvändningen just nu saknar en fast inriktning.

*Doftutgivningen verkar nästan ha spårat ur. Verkar som om alla möjliga varumärken (inte bara inom mode och skönhet) ska manifestra sig genom en doft. Många av dem som redan är etablerade dofthus formligen sprutar dessutom ur sig nya (ofärdiga) kreationer.

*Gäller alltså att begränsa sig i vad som ska provas. Det dyker hela tiden upp så många nya dofthus som vill kommersialisera på framförallt niche-trenden. Har nästan blivit så att jag knappt vill prova nytt för det är inget kul att få ytterligare en "jaha"-upplevelse (=besvikelse).Det får alltså främst bli de gamla beprövade dofthusen som jag gillar, och så Andy förstås. För ärligt talat så känns det som det räcker med dem som visat vad de går för en längre tid.

* Så till det skrivtekniska: Har märkt att mina inlägg blivit längre och längre. Räcker med hälften till en tredjedel av texten i ett inlägg för att läsaren ska orka med.

Orientaler

Kan inte låta bli att skriva lite spontaninlägg här ibland ändå. Det är så mycket smidigare än på DV bloggen där alla inlägg först ska läsas igenom av en redigerare.
Nu till ämnet: Har nu (som jag skrev i förra inlägget) burit orientaler i flera veckor och de två senaste klassiska orientelar som JHL, Prelude, Shalimar och moderna orientaler i klassisk anda som Imperial Opoponax och Youth Dew Amber Nude. Och ännu har inte längtan efter lätta, transparanta dofter som förebådar våren infunnit sig som det brukar så här i slutet av januari. I stället känns det som att jag kommer att fortsätta den klassiska orienttrenden säkert någon vecka till. Känner ingen lust att lämna gruppen nu. Men det ska medges att det tog nästan en vecka innan jag började känna mig i komfort med de här dofterna igen. Och ja, JHL är en herrdoft men vem bryr sig.

Dagens doft - Cristobal

Dagens doft har jag tyvärr inte använt på väldigt länge. Har tänkt göra det många gånger men sedan glömt bort det.Cristobal från Balenciaga 1998 är en träig oriental som trots detta ändå är ganska lätt. En riktig trivseldoft för ruggigt väder eller kallare årstider. Cristobal är en fint harmonierad komposition som känns krämigt sammetsmjuk. Den är inte en sådan där komplicerad doft som det känns som jag går en rond mot utan med Cristobal kan jag bara slappna av och njuta. Doften sitter bra under dagen och den har också en god närvaro.
I toppnoterna finns fikon och bergamott. Hjärtnoterna domineras av jasmin, freesia och pion. I basen en mjuk, krämig sandelträton tillsammans med patchoulli och vanilj.