Guerlain - Rose Barbare

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose Barbare is created 2005 by Francis Kurkdjian for the Guerlain L'Arte et la Matiere line. Rose Barbare were one of the first three released fragrances of the line, the other was Cuir Beluga and Angelique Noir all created by different for the occasion specially, by Guerlain invited perfumers. As an admirer of complex roseperfumes, Rose Barbare is the fragrance I most appreciate in the L'Arte et la Matiere line. Rose Barbare is a gourmand rose, just as all the fragrances of the L'Arte et la Matiere line is oriented towards the gourmand theme.

Rose Barbare opens with an accord of a creamy and intense pink rose accentuated with greenery. After a while the fragrance deepens in darker notes of patchouli and wood. In this stage with the dark and deep notes, Rose Barbare shows similarities with another Francis Kurkdjian composition, Lady Vengeance from Juliette Has A Gun. The creamy, honyed accord in Rose Barbare, remains and soften the composition during the whole dry down. The concept with the flower embedded in a smooth creamy texture is also used in Cruel Gardenia in the same perfumeline.  There is also an almost vintage touch of Rose Barbare, passages during the development that reminds me of a classy, vintage perfume.

Rose Barbare is an elegant perfume. Just as its siblings in the L'Arte et la Matiere line Rose Barbare is very comfortable, interesting and absolute beautiful. In the same time it's uncomplicated and easy to wear and I suspect that this is a bestseller. Combing those factors is a true work of art and creates a classic. Rose Barbare is a perfect companion for festive events but also to brighten up a gloomy day. Sillage is medium and longevity 24h+.

Rose Barbare would be appreciated by those who like rose scents in the range from  moderate to dark. For example Rose de Nuit and Sa Majeste la Rose by Serge Lutens, Une Rose by Parfums Edition Frederic Malle, Eau Suave by Parfume d'Empires and Roses Musk by Montale.

Rating: 5

Notes: Aldehydes, rose, honey, fenugreek, patchouli, wood

Ramón Monegal - L'Eau de Rose

Photo: Mr Parfumista (c)

Ramón Monegals rosewater is despite of it's airy, happy, uplifting character, not a traditional dab-on rosewater L'Eau de Rose seems to me as a bright and seemlessy blended Edt composed by high quality roseoils. The scent of the rose is the scent of the rosebuds of the flower, there is no harsh green notes of the steem or leaves crushed in the blend, just the smooth and creemy rosebuds. I image there is rose buds from different colors particulary pink but also yellow, orange and red, all of them in the lighter and brigther tonality of the respective color. Soon the rosiness becomes creamy, it smells almost as the nail cream my mother used when I was a child, and as she rememered from her childhood that her grandmother used. As the delicate blend reaches the basenotes it's grounded with a light touched patchouli that gives the blend a interesting darker dept as a background. There is also musk there but so well intergrated that I don't smell it as a separate, dominate note. In fact, I was surprised when wearing L'Eau de Rose that the, for light and bright rose fragrances, mandatory rose-musk combination is missing.

To me L'Eau de Rose is sort of a delicate, fintuned, summerversion of rose, patchouli combos such as Lady Vengeance by Juliette Has a Gun (review in swedish). Also bright and light pink rose fragrances as Rose Pivoine by Patricia de Nicolï and Bulgari Rose Essentielle comes to my mind even if L'Eau de Rose is less sweet and has it's darker twist compared to the two latter fragrances.

All in all: L'Eau de Rose is a straight forward light rosefragrance, easy and comfortable to wear, suitable both for casual and officewear. The longevity is great, a full day wearing in summer, the sillage is close. The darker patchuli twist makes L'Eau de Rose staying away from the dull and meek light rose fragrance territory. A good alternative when it comes to the light and bright rose fragrance category.

Rating: 4+
Rating: 5 (June 2013)
Update: L'Eau de Rose is unusual to be a pink rose and deserves to climb the last half step to reach the highest rating 5.

Notes:  Tea rose, taif rose, neroli, patchouli, musk

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Rose Etoile de Hollande

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose Etoile de Hollande is maybe not Monas last creation but as a formula that she has worked on for several years and was finished before her tragical death last December, it's a deserving tribute to a great perfumer. A perfumer that is my most preferred.

- Pink rose with some of the to the rose oils typical rubbernote in the top/early middlenotes, but the rubbernote is gentler than in for example Annick Goutals Rose Absolue a high quality rose soliflore.

-Later on in the developement REdH is like a almost dry not especially sweet gourmand scent. This stage reminds med of Andy Tauers wonderful Une Rose Vermeille (minus the sweet jammy rosiness). In it's texture and the feeling REdH is close to Les Nombres d'Or Musc with some powder (minus the crackling dry gunpowder powderness) from Les Nombres d'Or Ambre. In the base there is darker, spicy, resiny, velvety dry notes. A fine, gentle leather note is also shining through. In the last stages it feels retro in style, with dark and dramatic facets, like a well mannered Rochas Femme. There is also a slight dusty note that reminds me of the "dust on a glowing bulb" note (minus the glowing) in Monas first creation of her own house: Carnation.

- REdH appers to me as softer and gentler then many of the earlier Mona creations. The sillage is close, almost as a skinscent but with occasional wiffs of the beautiful, pink rose on it's deeper and darker background.

- REdH conveys the sensation of soft cashmere and angora to me. It's clearly feminine in style.

- I tested REdH in summer but I also think it will fit very well (if not even better) in the cold season. Tender but in the same time sparkling like a little far away twinkling dimond star a starry winternight. A star like Mona.

- Monas companion, Jeroen Oude Sogetoen, has dedicated the name Rose Etoile de Hollande to Mona. Mona is the Star of Holland, Holland where their perfumehouse is domiciled and also where Mona have her final restingplace.

- To summon it all up: I love this rose, it fullfilled my very high expectations, but as always I could trust Mona handling one of my favouritenotes. REdH is not as dark as I had expected but that is absolutly not a disadvantage. On the contrary, darker roses are often more rough in characher. This one goes from bright to medium on a dark, contrasting background, it's one of those fragrances that demands attention during the whole developement which to me is the essence of a fine perfume.

Rating: 5

Notes: Aldehydes, white peach, bergamot, rose, cloves, geranium, leather, patchouli, cedar, heliotrope, vanilla, benzoin, amber, peru balsam.

Thanks to Parfums Mona di Orio for sending me a sample to test. REdH is avaible at Aus Liebe zum Duft.

Montale - Crystal Flowers

Bild: Bouquet de roses, Rosa sp. horticoles, marché aux fleurs, Place Monge, Paris

Foto: Jebulon, Wikipedia, (CC, some rights reserved)

Scroll down for an english version
Solsken, en lätt sommarbris och ljust rosa rosor i solskenet. Det är mitt sammanfattande intryck av Crystal Flowers en doft från Montales icke-oud linje (Edp-linjen).

• En öppning och toppnoter som påminner mycket om fina Un Amour de Patou.
• Sedan följer en linjär rosa rosenbukett på myskig bas.
• Jag känner inga gröna blad som man så ofta gör i ljusa rosendofter, det här handlar bara om själva rosen, blomman.
• Elegant och klassisk doft som gjord för sommaren.
• Känns inte särskilt unik då Crystal Flowers påminner om många andra högkvalitativa dofter i den ljusa rosengenren.

En mycket användbar sommardoft.

Sunshine, a light summer breeze and light pinkcoloured roses in the bright sunshine. That's my general impression of Montales Crystal Flowers a fragrance from the non-oud line (Edp-line).

*An opening and top notes, very similar to the fine pink-rosy Un Amour de Patou.
*Then follows a linear pink bouquet of roses on musk base.
*I do not recognize any green leaves, as so often is present in light rose scents, this is all about the rose flower.
*Elegant and classic scent perfect for summer.
*Does not feel particularly unique as Crystal Flowers is reminiscent of some other high-quality scents into the bright pink rose-genre.

A very versatile summer scent.

Rating: 3+

Notes: Rose, mandarine, lily of the valley, amber, musk

MDCI Parfums - Rose de Siwa

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose de Siwa is created in 2006 by Francis Kurkdjian for MDCI Parfums. Rose de Siwa is a classical rose fragrance in the light and bright genre. It's a medium pink colored rose underscored with a sweet fruitiness from the litchi. There is also hints of other flowers to smooth out the rose and the whole composition rests on a distinct musky base.

Even if Rose de Siwa clearly is a rosefragrance, the rose is not heavy or predominant at all. It's a well blended fragrance and the notes are floating in a seamless manner. Rose de Siwa is a fragrance in the elegant, classical style, composed of high quality ingredients and there are no traces of detergent, plastic or sharp notes. Rose de Siwa first of all reminds me of the original Paris of YSL, in it's original formulation from the eightis, they have the violets and the pink roses in common. Other clean, bright, pink roses in the same style as Rose de Siwa is Rose Pivone by Parfums de Nicolaï and Quel Amour by Annick Goutal. In both of them the peony is more pronounced than in Rose de Siwa and they are also less sweet and fresher than the latter.

Even if not groundbreaking, Rose de Siwa is an elegant and at the same time versatile daytime fragrance.
As YSL Paris was a favorite of mine in my youth, I also have a ceartian weakness for Rose de Siwa.

Rating: 4

Notes: Litchi, peony, hawthorn, rose, violet, cedar, vetiver, musk

Editions de Parfums Frederic Malle - Lipstick Rose

Picture: Viola Riviniana and Viola Canina

Nordens flora, picture painted between 1917and 1926 by

swedish botanist Carl Axel Magnus Lidman

Wikimedia commons

Lipstick Rose is created by perfumer Ralf Schwieger for Editions de Parfums Frederic Malle year 2000 and was released with a bunch of other fragrances in the earliest edition of the house.

To me Lipstick Rose smells very innocent, well behaved and girl next door-ish. Even so (of course the girl next door wears a little pink lipstick on special occasions) Lipstick Rose is a appropriate name of this violety, rosy, slight powdery and slight earthy blend. The top- and middlenotes definitely conveys the picture and smell of a lipstick of high quality. There is a creamy and slight powdery note, dominated by violets. The rose is the second player and disappears on my skin as the scent drys down to the basenotes. In the basenotes there is still a trace of the powdery violet but the notes of vetiver and musk anchor it in a slight earthy base. On my skin those notes blended together also create a tealike note.

The powdery note present during the whole dry down reminds me of a polished version of the gunpowdernote that I appreciate in Lorenzo Villoresis Teint de Neige. In it's earlier stages Lipstick Rose is somehow a well-behaved violet-version of the, in comparison, wild and eccentric TdN. But Lipstick Rose don't goes the whole hog as TdN, neither by the gunpowdernot or by the soapiness as the Lipstick Rose powder never passes in to the great soapiness of TdN. Other fragrances that have similarities with LR is Andy Tauers beautiful Une Rose Vermeille a jammy, fruity rose with hints of violets and with the texture of Etat Libre D'Oranges Putain de Palaces. Even as also it's name indicates, this scent with it's dirty animalic heft is the direct opposite to the girl next door-ish Lipstick Rose, but the style,violets and the rose are in common. 

Lipstic Rose is a well executed, almost linear fragrance that is easy to wear for many non-casual occasions in autumn, winter and spring. It's a tad too sweet and powdery to feel appropriate for summerwearing.

Rating: 3

Notes: Rose, violet, musk, vanilla, vetiver, amber

Neela Vermeire Creations - Mohur

Picture: Begum Nur Jahan (Mehrunissa) 1577-1645

Wikimedia commons

Mohur is the third fragrance that I tried from the Neela Vermeire Creation Discovery set. It's like it's companions created by Betrand Duchaufour in collaboration with the founder of the perfumehouse Neela Vermeire. Mohur will evoke images of the powerful empress Mehrunissa of the Mogul (Begum Nur Jahan)dynasty but also of the later colonial era in India.

Mohur is a beautiful pink, smooth and creamy rose blend with a almond and gentle traces of pepper, cardamom, coriander, other spices and a foamy leathery note. There is also slight woody and green touch in Mohur and in the basenotes I find a gentle proportion of the almost fresh geranium smelling oudnote from the spicy Trayeé. The oud in Mohur never overpowers the rose, they are interacting in the most harmonius way. There is also a warm and smooth sandalwood among the basenotes, I think Mysore as it has no sharp edges as the australian version.

Mohur is no sillagemonster but it stays close to the skin, unfragmented during a whole day. There is a pleasure to inhale this thick blend loaded with fine ingredients during. Even almost twelve hours after application I can smell the beautiful natural smelling roseoil. This is a fragrance for elegant daytime events and it is also appropriate for elegant summerevenings. And of course, also to cheer the wearer up a gloomy winterday. Other rosefragrances that Mohur reminds me of is Aoud Damascus by Montale, even if thar one is a bit more oudy and have a slight metallic vibe. It has also some similarities (the pink, creamy rose) to Burberry Body, but Mohur is a highquality, oriental version of Body.

Mohur is a must try for pink rose lovers!

Rating: 5

Notes: Cradamom, coriander, ambrette, carrot seeds, elemi, pepper, rose, iris, violet, jasmine, almond, leather, amber, sandalwood, oud, woody notes, patchouli, benzoin, vanilla, tonka been.

By Kilian - Rose Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Åhhh, jag vet inte var jag ska börja. Rose Oud är en doft som gör mig färdig att utrangera halva parfymgarderoben, innan jag kommer till sans igen och inser att det i längden ändå är variation som gäller. Rose Oud är en sådan där mörk, dov och mystisk rosendoft som jag bara älskar. Dessutom med en av mina favorittränoter oud. Jag får aldrig nog av den här typen av doft, känns som att jag kan prova och njuta av hur många varianter på temat som helst utan att tröttna. Rose Oud är en del av By Kilians orientaliska kollektion Arabian Nights och är skapad av Calice Becker som gjort de flesta av By Kilians dofter. Review av Incense Oud finns från april.

Rose Oud inleds med ros och en lätt oud. Det är inte en tuff och dominerande oud som i flera av Montales dofter utan den är snällare, mjukare och finstämt harmonierande. Det finns, vad jag läst, en del äkta oud inblandad men jag gissar att det som i de flesta västerländska ouddofter också finns en del syntetisk vara. Saffransnoten är inte särskilt dominant utan jag upplever den som en supportnot som ger värme och kraft till Rose Oud. Rosendoften känns som om den kommer av högkvalitativ rosenolja och den varierar och uppträder olika i olika stadier av doften. På mig känns den, konstigt nog, först mörkröd och mystiskt djup för att senare anta ljusare och fruktiga facetter. I denna fas kan man tro att det finns fruktiga ingredienser tillsatta även om några sådana finns inte angivna och rosenolja av viss sort och i viss kombination antar just en fruktig karaktär. Ett dygn senare känns något som påminner om en pudrig mellanrosa ros och det finns också inslag som dofter som en nyponrosbuske en varm sommardag. Troligen är det, som notlistan antyder, flera varianter av rosenolja (och säkert även syntetisk ros) inblandat eftersom jag känner så många rosendoftsvarianter.

Rosenvariationerna gör verkligen Rose Oud till en unik doft där det under hela parfymens utveckling händer nya spännande saker. Ändå känner jag likheter med flera andra favoriter i mörk ros genren. Först och främst med Editions de Parfums Frederic Malle:s Portrait of a Lady som Rose Oud är mest lik även om jag upplevar PoaL som ännu mörkare. Men Rose Oud har också många gemensamma noter med Téo Cabanels Alahine även om den senare har mer dragning åt klassisk pudrig oriental och Rose Oud åt mörk trädoft med ambroxan. Även om ambroxan inte finns angivet bland ingredienserna så tror jag nog att den lurar där i basen, precis som i PoaL. I den fruktigt rosiga fasen finns noter som påminner om Andy Tauers Une Rose Vermeille.

Rose Oud är en i mitt tycke klart feminin ros-oud kombination med en lagom projektion och en elegans som gör att den passar väldigt bra till fest även om jag tycker att man ska få njuta av sådana här underbara dofter också i den grå vardagen.

Betyg: 5

Noter: Saffran, ros-tincture, oud, guaiac-trä

Burberry - Body

Foto: Parfumista (c)

Michael Almairac och Amandine Maries radierande, modernt volymiösa, rosendominerade, lite kalla florala komposition är redan omskriven. Den annars rätt grinige Octavian ger doften beröm och Julia på Parfymbloggen tycker efter intensivt testande av Body bra om doften. Mycket av vad jag skriver blir förstås en repetition eftersom mina intryck inte skiljer sig särskilt radikalt från de nämnda skribenterna.

Body inleds med en uppskruvad, fruktig, rosa rosennot som påminner om doften av en nagelsalva som min mamma hade när jag var liten men upphöjt till hundra. Någonstans i början känner jag en mycket snabb glimt av något bittert grönt som påminner om den i Annick Goutals Rose Splendide men i Rose Splendide varar doften längre och är dessutom en av huvudrollsinnehavarna, i Body har noten bara en blygsam biroll. När Body når mellanregistert blir den lite mindre cremig och den uppvisar den moderna, mjuka kylighet som konstigt nog ändå är omhändertagande och virar in bäraren i stor komfort. Troligen spelar de mjuka chasmerean noterna in här. I mellanregistret blandas fler blommor som känns som om de står i blomsteraffärens glaskyl. Här påminner Body en del om både doft och känslan av Serge Lutens Sa Majeste La Rose. Precis som de övriga två recensenterna får jag associationer till Lancomes Trèsor när det gäller själva doften och Guccis Rush (också av Almairac) när det gäller det radierande, nästan hysteriska uttrycket i början. I basen finns mysk och mjuka tränoter som harmonierar med rosen och de övriga blommorna på ett attraktivt sätt. Det finns inget svårt och utmanande i Body förutom möjligen den uppskruvade tonen. Trots tonläget är doften komfortabel, perfekt för en sådan regnig hösdag som det var när jag testade den. Exempelvis den jasmindominerade Burberry London Woman har trots likartad trivselkaraktär en lätt frånstötande doft av instängd kakburk som ger parfymen doften en intressant motpol. En sådan kontrast saknar Body som är en, om än skränig, rakt igenom ändå trevlig och väldoftande kreation.

Body är väl komponerad med bra balans och en mycket god hållbarhet till långt in på kvällen och delvis till morgonen därpå. Visserligen känner jag igen en del noter som är gångbara inom parfymeriet just nu men den är samtidigt nydanande, det känns som att den kommer att bli en förbild för olika efterföljare i samma stil. Body är sammantaget väldigt välgjord med en ordentlig kropp och jag uppskattar att den inte så där spöklikt flytande och försvinnande som en del dofter blivit efter IFRA anpassningar och liknande. Body måste ha gått igenom godkända tester i många fokusgrupper för det första min dotter spontant sa när hon kände Body var "Oh vilken god parfym du har". Det är nästan så jag undrar om de lagt i något tillvänjningspreparat i Body för ju mer provdagen framskred, ju mer förtjust blev jag i doften. Även dagen därpå kunde jag inte släppa doften i tanken och önskade att jag använt den en dag till. Jag kommer med glädje använda upp mitt prov som jag fått från Escentual.com Sedan finns det en uppenbar risk att jag inte kan vara utan Body. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle kunna bli så förtjust i en "mainstreamparfym" igen, men Burberry Body visar att det finns dofter som sticker ut även i det "ordinarie sortimentet".

Betyg: 5

Noter: Absinth, persika, freesia, ros, iris, chasmere trä, sandelträ, mysk, ambra, vanilj

Annick Goutal - Rose Splendide

 

Bild: Rosa Centifolia, Frans Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Planzen

Rose Splendide inleds med en grönt ackord som känns som om man också malt ned själva stjälken i rosenoljan från en riktigt rosa ros. Men det gröna är djupare och liksom matigare än en relativt torr och träig rosenstjälk. Det gröna är krispigt, ärtigt grönt och påminner om späda, nyskördade ärtskidor. Jag känner så väl igen doften från ett av Isabelle Doyens tidigare parfymkonstverk den illgröna The Unicron Spell för LesNez. I Rose Splendide finns ärtnoten främst i topp- och mellannoter men tonar ut i och interagerar med en rosa lite krämig rosendoft som påminner om rosennoten i en nagelcreme som min mamma hade när jag var liten. I The Unicorn Spell finns i stället ärtnoten kvar genom hela doften och interagerar bland annat med viol och ger sammantaget ett mörkare intryck.Päron och magnolia är stödjande noter och åtminstonde magnolian kan jag känna särskilt tidigt i Rose Splendide.

Sammanfattningsvis ger Rose Splendide ett elegant, rent och naturligt intryck. Den ger känslan av ett betydande inslag av högklassiga naturingredienser. Den fungerar dagtid året om men speglar särskilt den ljusa känslan under senvinter och vår.

Rose Splendide är en Eau Parfumée vilket är en lättare koncentration än EDT. Doften håller därför inte ända fram till kvällen. Men den är så pass lätt att den kan re-applicerars under dagen även om sådan reapplicering egentligen är en av de värsta parfymsynderna. Återapplicering på otvättad hud kan ge vedervärdiga olfactoriska upplevelser.

Betyg: 4 +  (betyget skulle vara 5 om det inte var för den reducerade hållbarheten under dagen)

Noter: Centifoliaros, päron, magnolia, mysk och vanilj.

Ros eller tuberose? / Rose or tuberose?

Foto: Parfumista (c)

In english, se below.

.....är frågan. I decennier har tuberosen varit min favoritblomma men nu undrar jag om inte rosen ändå gått om. Jag dras mer till och använder numera klart oftare mörka rosparfymer än tuberoser. Kanske det beror på att det är ett stort utbud som lyfter fram i synnerhet dukla rosor, doften gör sig så bra tillsammans med en rad basnoter. Som: Ros-oud,  ros-patchouli, ros-ambra, ros-ambroxan, ros-sandelträ, ros-mysk. Kanske är det tillgängligheten och den stora uppmärksamheten som gör det när det gäller rosendofter. Ändå var förra året ett tuberose-år med flera lanseringar på temat. Men sett i ocenanen av rosor så var det trots allt inte så många. Tror att jag får ägna de försmådda tuberoserna lite extra uppmärksamhet nu innan det blir för varmt.Så att de får chansen att återerövra översta platsen på prispallen.

******

..... is the question. For decades, tuberose has been my favorite flower, but now I think it's distanced by the rose. I'm drawn more to roses and are wearing more dark rose perfumes than tuberose fragrances. Perhaps it's because there is a wide selection of fragrances highlighting in particular dark roses, the rose does so well together with a most base notes: Rose-oud, rose- patchouli, rose- amber, rose-ambroxan, rose- sandalwood, rose-musk. Maybe it's the accessibility and the great attention of roses that has influented me.  Still, last year was a tuberose-year with several launches of the tuberose- theme. But seen in the ocenan of roses, it was after all not so many. Think I may spend the nagging tuberose a little extra attention now before it gets too warm outside.Tuby must be given the chance to reclaim the top spot on the podium.

Montale - Aoud Roses Petals

Foto: Parfumista (c)

Aoud Roses Petals tillhör de tidigare dofterna från huset Montale. För mig är ARP sinnebilden av mellanrosa rosenblad vars olja destilieras tillsammans med saffran. Den inre biografen visar också ett vackert mellanrosa sidentyg kantat med guldbroderier och använt till en kostbar sari.

Rosa ros och saffran är den dominerande kombon i ARP även om den så klart vilar en typisk, lite medicinskt, montalsk oudbas. På något sätt ger ARP ett lite kyligt intryck trots att saffran egentligen är en varm krydda. Kanske är det pepprigheten från cederträet men detsamma har jag upplevt i Arabian Ouds saffran och rosenolja Rahil Blend även om den är mörkare än ARP. Det finns också något lätt grönt i doften. ARP är ljusare och kvinnligare än den mörka Black Oud med sin mörka ros och patchouli.

ARP är linjär i uppbyggnaden och den dofter alltså rätt lika under doftens utveckling. Ändå är den inte tråkig utan går in och ut i noterna. Den är helt enkelt väldigt trivsam och en riktig handledsmangnet som jag mest tycker kommer till sin rätt under vår och sommar.

Betyg: 5

Noter: Ros, saffran, oud, cederträ och guaiacträ

Andy Tauer - Une Rose Vermeille

Foto: Herr Parfumista (c)

Jag som tyckte att käre Andy gått lite i stå och blivit repetitiv det senaste året i sin accelererande doftutgivning. Men här kommer en doft som till och med den doftsäkre herr Parfumista inte direkt placerade som Andys, han gissade faktiskt på Pierre Guillaume.

Une Rose Vermeille är en fruktigt,bärig intensiv rosendoft med viol. I toppen finns förutom citrus/bergamottnoter lavendel, samma lavendel som i Reverie au Jardin men i en lättare och ljusare tolkning. Hjärat är en underbar mix av ros, viol och hallon.Det friska hallonet är rätt tydligt på mig och det mixas så fint med de övriga två till en lagom bärig ton. I basen finns en värme av ambra, tonka böna och vanilj samt en lätt pepprig, spritsighet av en ganska ljus sandeltränot. Luktade andra frutiy florals i stil med den här så skulle kategorin inte ha det "dåliga rykte" (bland parfymbesserwissers) som den har idag.

I min inre biograf är Une Rose Vermeille verkligen sprakande, mellanröd med en lätt draging åt orange. Den påminner mig om värme och flamenco, de klassiska spanaka flamencoklänningarna i svart och med accenter i den sprakande mellanröda färgen. URV är en doft som gör mig verkligt glad, den är så positiv och levande att den piggar upp den gråaste dag!

Kort sagt: Andy har fått fram en ny toppendoft, bara måste ha!

Betyg: 5

Juliette Has A Gun - Lady Vengeance

Lady Vengeance är en sådan där mörk rosendoft kombinerad med patchoulli som jag bara är alltför förtjust i. I LV:s fall kombineras det mörka med en torr vanilj. Jag hittar något liljekonvaljliknande, lite kallt i toppen och även trä i botten. LV innehåller ganska typiska ingredienser för sin genre och är en mycket bärbar variant av temat. En del tycker att mörka rosor med bas dominerad av patchoulli alternativt ambra eller oud blir för tungt, mörkt och för mycket. Jag upplever att LV, trots sitt innehåll, ändå är en i sammanhanget ganska transparent doft, flytande i vinden som en mörkt purpurfärgad sidenchiffong. Jag tycker alltså inte att doften är särskilt tung utan ungefär som Stella McCartneys Stella i täthet och tyngd.

Trots utmanande namn både på parfymhuset och själva doften är LV är ingen svår doft som tar plats och hela tiden kräver bärarens uppmärksamhet. Snarare är det en riktig komfortdoft och handledsmagnet som många kan tycka om. Den passar bra kalla vinterdagar men även i varmare väder på grund av den lite kyliga ton som finns i doften. Det är en slags kylighet eller kanske man ska kalla det luftighet som jag förknippar med ambrox, den ambra/mysk/ambregris liknande komponent som blivit så vanlig i parfymbaser. Kan även var någon vit kemisk mysk, är inte särskilt bra på det kemiska.

Efter att ha använt doften fyra dagar, varav tre i sträck börjar näsan vänja sig och doftblindheten gör sig påmind. Jag får svårt att känna hela doften på en gång och varseblir snarare fragment av den. Det stämmer med de helt ovetenskapliga resultaten från höstens "en vecka med en doft" kampanj, se inlägg i november. Efter ca fyra dagar inträdde olika grader av doftblindhet för många av deltagarna i försöket.

LV är skapad 2006 av den kända näsan Francis Kurkdjian för parfymhuset Juliette Has A Gun. Den är klassad som en blommig chypre och jag förutsätter att man då menar en så kallad modern chypre. Dessa är just i regel patchoullibaserade i stället för med bas av ekmossa. De ingredienser som anges för LV är ros, patchoulli och vanilj. Dessa är fint balanserade och understödjs givetvis av en rad andra noter som marknadsförarna valt att inte nämna.

På tal om marknadsföring: När det gäller Juliette Has A Gun:s dofter (har provat en, sniffat på tre av sex dofter) så tycker jag att namn, formspråk och marknadsföring utlovar mer originella dofter än vad som sedan finns i flaskorna. Midnight Oud (har inte sniffat på den) ska till exempel vara en fint balanserad (med bra ingredienser) snäll-oud. Därmed inte sagt att JHAG:s dofter på något sätt är dåliga, tvärtom så gillar jag det jag sniffat på. Det är bara det att den bild som förmedlas inte stämmer med det intryck som dofterna ger mig, de är av bra kvalitet men påminner lite för mycket om en del andra dofter.
Betyg: 4+

Stella McCartney - Stella

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

I dag var jag bara tvungen att ha rosdoften Stella från Stella McCartney 2003, dvs originalet. Doften skapades av Jaques Cavallier och är en av få dofter med ros som dominerande not som jag gillar. Ofta får dessa dofter en potpurri-känsla. Det slipper man dock med Stella som är en ganska djup rosdoft tack vare en ambrerande bas. Den påminner om kryddiga, tunga rosor på väg att övergå i vissningsstadiet. Jag känner också en lätt men angenäm syrlighet i doften.

Faktum är att jag föredrar Stella mångfalt över en egentligen "bättre" rosdoft som Annick Goutals Rose Absolute fast den egentligen är en "finare" komposition med mer naturliga ingredienser. Men RA är ljusare och därmed mer potpurri-ig.

Stella sägs vara en hyllning till den engelska trädgårdsrosen och inleds följdriktigt med essenser från ros och pion blandat med mandarin och apelsin. I hjärtat finns ros absolute och trä. I basen mer träsorter  och ambra.

Stella är en doft som passar utmärkt en solig dag på höstkanten men också en grå dag. Den bör inte bäras i värmebölja. Doften är välkomponerad, har en lagom närvaro i rummet och håller ganska bra under dagen. En varning dock för att en del känner sig melankoliska av doften. Så bär den inte dagar då du behöver putsa upp självförtroendet!

Betyg 4

Kommentar 2011: Intrycken står sig även om jag i nuläget inte kan säga att jag gillar Stella bättre än Rose Absolute. De är så olika i typ.

Editions de Parfums Frederic Malle - Portrait of a Lady

Skulle ha varit en mörkare ros...men det gröna är rätt nyans. Foto: Herr Parfumista (c)

Portrait of a Lady (PoaL) är den senaste doften i Editions de Parfums Frederic Malle. PoaLär skapad av de mörka blommornas mästare Dominique Ropion.

Jag ska inte sticka under stol med att jag är vääääldigt förtjust i PoaL och jag får nog reviewa den igen längre fram när jag inte är färgad av den första entusiasmen. Den mörka rosen, den osöta kryddigheten, patchoullin, ett lätt stänk av oud, mysk och ambroxan är så väl balanserade och ger en upplevelse utöver det vanliga. Jag har burit doften flera dagar på rad i det kyliga vädret och den passar årstiden perfekt. Samtidigt har den en kyla som gör att den också kommer att passa svala sommardagar/-kvällar. Det syntetiska ambrox/ambroxan som ersätter/tolkar på ett nytt sätt ambra/mysk och ambregris noter har blivit utskällt av en del försåsigpåare men jag måste säga att när det ger basnoter som de här så bara älskar jag ambrox. PoaL har en väldigt bra hållbarhet på huden och den sitter som berg på mig.

PoaL ger mig bilden dels av riktigt mörkt grön sammet och dels av en dam med elfenbensvit hud och mörkt hår i turnyr som åker i en täckt vagn under sent artonhundratal. Den ger mig bilden av May (Wiona Ryder) i kostymfilmen "Oskuldens tid" (The Age of Innocence) fast den kanske borde ge bilden av hennes rival grevinnan Olenska (Michelle Pfeiffer) för PoaL är inte oskyldig.

I stilen påminner mig PoaL om flera mörka rosendofter exempelvis: Amouage Lyric, Lady Vengeance frå Juliette Has a Gun och Téo Cabanels Alahine även om den senare är något ljusare, sötare och mindre rosig.

Aboslut en av toppdofterna 2010!

Betyg: 5

Parfum d’Empires - Eau Suave

Bildkälla: Wikipedia, Joséphine målad av Francois Gérard

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2008 .

Eau Suave från 2005 är en doft i Parfum d’Empires serie av parfymer som inspirerats av historien. Parfum d’Empires parfymör, Marc-Antoine Corticchiatto har sökt bland historiska doftrecept och omabetat dem i sin egen, modernt anpassade tappning. För konceptet med historiska dofter har han fått pris av Frankrikes forskningsministerium.

Eau Suave är en blommig, något fruktig chypre i den nya stilen, dvs inte den typiska ekomossebasen utan en mer kalkig bas. Doften har inspirerats av Napoleon I:s första hustru Joséphine. Joséphine var som bekant en av historiens stora parfumistor, bl a älskade hon mysk. Men också rosor var en favorit och hon hade stora rosenodlingar vid slottet Malmaison.
Eau Suave är en kryddig rosparfym som inte ger känslan av potpurri. I inledningen luktar den inte så gott, inledningen påminner en del om Guerlains Nahema. Men till skillnad mot Nahema (på mig) så övergår Eau Suave till en underbar rosendoft på mig när den når mellanregistret. I Eau Suave finns också en antiseptisk känsla. På empiretiden kombinerade man framförallt Eau de Colognerna med lite bakteriedödande sprit. I basen finns en lagom myskighet och kalkighet och sent på kvällen kommer vissa noter som påminner om kalkigheten i Miss Dior Cheries basregister. Eau Suave är i samma genre som Soir de Lune men den är mindre framträdande och mer subtil.

Eau Suave framkallar sinnebilden av kallt och grått väder och detta till trots, de lättklädda, frysande empiredamerna som ständigt riskerade lunginflammation och en för tidig död. Deras enda skydd mot kylan var stora kashmirsjalar med fantastiska mönster.

Eau Suave inleds med koriander, saffran, peppar och ros. I mellanregistret finns nypon från ros, persika och hallon. I basen finns mysk, mossa, trä och vanilj.

Eau Suave är en klart avancerad doft. Inledningen kan skrämma bort dem som kräver smickrande toppnoter. Det kan behövas flera användningar innan man kommer underfund med Eau Suave. Men när så har skett så är man (=jag) såld på denna antiseptiska, kryddrosiga lätt myskiga, kalkiga och mycket väl balanserade komposition. Doften är ultrafeminin och ska inte användas vid tuffare situationer som förhandlingar och liknande. Den passar däremot utmärkt om man känner sig lite melankolisk och kanske vill drömma sig bort till fjärran tider.

Betyg: 5

Kommentar: Betyget 5 står sig för denna nostligskt, berörande doft. Jag riktigt ser kejsarinnan Josephine i sin rosenträdgård en gråmulen sommardag.

Dagens Doft - Paestum Rose

Den här rosen är alldeles för ljus men vad göra. Mitt bildbibliotek är inte enormt. Foto:Parfumista (c)

Eau d'Italies Paestum Rose börjar där Montales Deep Rose slutar i en purpurfärgad ros som allt mer övergår i nästan svart. I PR är rosen en ingrediens som liksom ingår i mixen. Om man jämför den med Aoud Damascus häromdagen där rosen utgör bortåt 50% av doften som samspelar med övriga ingredienser som delar på restrande 50%.
Den mörka rosendoften är som tydligast i toppnoterna sedan finns den där tillsammans med rökelsträ, myrra, mycket patchoulli (som jag älskar, den ger rosor en dramatisk touch), något lite ormbunkslikt, en lagom dos cederträ (kan bli för skarpt och pepprigt med för mycket) vetiver och harts. Det finns såklart mycket mer i doften men detta är något om stilen. För mig är den främst mörk ros, patchoulli och cederträ. PR är skapad av den superhypade Bertrand Douchaufour och jag tycker att PR vid sidan av Dzongkha tillhör hans bättre skapelser.
PR är en mycket dramatisk och melankolisk doft, den passar året om men inte när det är som varmast. Perfekt denna kalla vår. Väldigt stark för att vara en EDT och kan lätt överappliceras vilket hände mig en gång vilket gjorde att jag inte vill använda doften på månader. Vid närmare eftertanke så påminner PR en hel del om Laliques fina Perles de Lalique , men den senare är tyngre på cederträet.

Betyg: 4+

Dagens doft -Aoud Damascus

Aoud Damscus en rosa, kall lite metallisk ros med en något nedtonad oud trots att den tillhör de tidigare Montalerna. Det finns även rökelseträ av olika sorter så det är är inte en ren rosendoft utan en doft där rosen har huvudrollen men samspelar i harmoni på lika villkor med övriga ingredienser. Mycket bärbar och passar bra om våren för mig som knappt tar mig ur oud-träsket för närvarande.
Betyg: 4+

Dagens doft - Deep Rose

Foto:Parfumista (c)

Testar ännu en rosig Montale nämligen Deep Rose som tillhör en av de senare, kritiserade produktionerna. Men jag kan inte alls vara särskilt kritisk mot Deep Rose. Den är en riktigt rosig doft utan så mycket annat än en vit pepprighet. Rosen är ljust rosa och den har ett lätt not av den gummiaktighet som finns i rosenoljor. Den påminner en hel del om Annick Goutals Rose Absolute men AG:s doft har mer av det studsigt, spritsiga rosenoljegummit och den känns mer som en blandning av rosa, gula och oranga rosor och kanske någon ljust röd.
Deep Rose är rosa rätt igenom och kan kännas för förutsägbar även om det är en fin doft. Men framåt eftermiddagen händer något. Då glider DR över i en mörkt rosa eller snarare purpurfärgad ros och den får en melankolisk ton som påminner om den i Stella McCarthenys Stella. DR tar sig på slutet och blir riktigt intressant på grund av kontrasten med topp och mellannoterna. Måste tillstå att jag blivit riktigt förtjust i DR. Även om den inte är så unik så är hållbarheten under dagen god och den har fina ingredienser som en Montale ska ha.

Betyg: 4