Gucci - Gucci Guilty Absolute pour Femme

Picture: Gucci Guilty Absolute pour Femme
Photo: PR Gucci (c)

Gucci Guilty Absolute pour Femme is the female interpretation of the 2017 success for him, the rubbery leather Gucci Guilty Absolute pour Homme. Both fragrances are created by the very experienced perfumer Alberto Morillas. 

Gucci Guilty Absolute pour Femme (GGApF) starts with a juicy, very natural black berry and to my nose also black currant accord. Later on  a purple rose accompanied by the green woody note of cypress, some glimpses from the leather in Gucci Guilty Absolute pour Homme  (GGApH) and the dark patchoulinote shows up. Light rose pepper sparkles in the blend like glimpsing stars on the dark night sky in the middle of a cold winter. The pepper never goes peppery, it's just fizzy. The fruity notes are tangy and delicate, and not especially sweet. GGApF has some similarities with GGApH, the same woody notes, especially from the cypress and a smooth interpretation of the leather. GGApF has not the rough and though burnt rubbery notes of GGApH, instead it has those beautiful dark fruity, juicy notes blended with the rose which creates a plush feminine impression over the contrasting masculine woody notes.

GGApF could be worn both for day and night. It's a bit formal, it's not a casual, laid back fragrance, it's perfect for the office and for after work. It's a fragrance that builds confidence, in the same way as for example Chanel Coco Mademoiselle Edp and even more; Montana Parfum de Peau. Just as the fragrances mentioned, the longevity is great, silage not as big but medium.

GGApF is an excellent example of the new chypre style, less sweet than the usual ones and with its own juicy, dark blackberry character. Even if GGApF is an example of the new chypre style, wearing it somehow makes me think of, even if not smelling similar, the above mentioned grand chypre of the 80s Montana. GGApF:s character also reminds me of Sisley Soir de Lune which is also a great contemporary chypre but created in the classic style. 

To me GGApF is one of the best releases for years in the womans section. I'm convinced this will be a classic just as GGApH.

Rating: 5

Notes: Blackberry, bergamot, pink pepper, rose, cypress, woody notes, amber, patchouli

Puredistance - Warszawa

Picture: Puredistance Warszawa
Photo: PR Puredistance (c)

Puredistance Warszawa is a collaboration with the Missala family who sells Puredistance in their perfumeries in Poland. The perfume (extrait with 25 % perfumeoil) is created by perfumer Anotine Lie and is a tribute to Warszaw and it's people, inspired of the golden era of Warszawa in the begining of the last century. Warszawa was originally launched in 2016 and was sold exclusivity by Quality Missala for a year. Now it's at last avaible for the rest of us lovers of vintage styled fragrances.

The colour of Warszawa the fragrance is said to be dark green with some gold and grey, and that's is also my first impression of the fragrance. It's starts like an elegant, glowing fruity chypre and it reminds me very much of a restrained, darker and smoother variation of Yves Saint Laurent Yvrersse (Champagne). Yvresse is higher on the fragrance notescale and more extrovert whereas Warszawa is gentler and intimate in character. Warszawa is also less sweet and more flowery than Yvresse, more green where Yvresse has more of the golden glimmer, or to be correct, Yvresse sparkles and Warszawa glimmers. Galbanum is distinctive in the first part of Warszawa and it's then present during the whole dry down. In the middle notes the flowery accord first brightens with a fruity touch which gives me associations to the lipstick-textured fruitiness of Cartier Baiser Fou but in a darker and refined context. In one wearing the fruitiness stands out, the other wearing the more intoxicated, elegant, flowery notes. Warszawa is a fragrance with many layers and interesting twists. Later in the dry down an almost balsamic texture appears, wrapping the wearer in a gentle and mysterious skinscent. The basenotes are deep and dark green, with strikes of a mysterious golden glow, like the remains of a campfire in the dept of a big forest a dark night in the autumn.Warszawas slight cosmetic touch, without beeing powdery or too lipsticky also reminds me of a night in the opera or theatre in the pre WW1 era. Dim light, elegant women in fur, velvet and silk in dark jewellery colours, glowing gemstones, feather decorations, powder and heavy perfumes.



Pictures: Montage of Warsawa, Poland
Montage of  Foxy 1219 photos of  Radek Kołakowski, Marek和Ewa Wojciechowscy ,
 ekeidar, Marcin Białek, DocentX, Mateusz Włodarczyk
Wikimedia commons (cc) some rights reserved

Warszawa is a fragrance which has to be experienced in multiple wearings as new angles are appearing in each wearing. It's a fragrance for evenings around the year and for daytime wearing during the colder and darker months. The sillage is close, its a calm and quiet perfume, the longevity is for at least a day. A retro styled fragance in a contemporary interpretation.

Rating: 5

Notes: Galbanum, grapefruit, violet leaf, jasmin, broom, orris, patchouli, vetiver, styrax.

Olivier Durbano - Pink Quartz

Picture: An elephant carved in rose quartz
Wikimedia commons

Pink Quartz from Olivier Durbano Parfums de Pierre Poemes dedicated to semiprecious stones starts pink/grey velvety rosy paired with a sort of dry, opaque stoney note. In the topnotes, Pink Quartz is uplifting and a bit sparkling and the rose is very natural smelling and true to the real rose scent. When the fragrance dries down, a small trace of incense, spice, balsamic and musky notes deepens and darkens the unconventional rose/stone combo. This combo is the core of the fragrance and apperant in all stages of the dry down. In the basenotes there is also a tangy, slight fizzy note which I so appreciate in rosefragrances and which gives them a touch of chypre. There is also a subtle smoky nuance in the base and a very light sweetness from the resins. If Pink Quartz had a color it's definitly the almost opaque, pale pink/grey of the pink quartz mineral. If it was a fabric, it would be a pale, powdery, pink quartz colored velvet.

Pink Quartz is very intriguing, probably (as the notelist indicate) all the wellbalanced ingredients creates this impression. Pink Quartz is a true unisexfragrance and IMO it lending to the masculine side, here is a rose (without oud) for men. Despite this, it's pleasant also for a woman to wear, an  exception when it comes to pink roses as it is not as sweet as most pink fragrances.. Sillage is close and longevity for 12h+, an exellent choice for the early spring.

Picture: The tempting Pink Quartz
Photo: PR Olivier Durbano (c)

Pink Quartz could be appreciated by those who likes pink roses with some deept and without the conventional sweetness fragrances such as Parfum d'Empire Eau Suave even if that one is a tad fruity. To me pink Quartz is sort of the masculine counterpart of Eau Suave. Just as the latter (on of my alltime favorite pink roses) Pink Quartz is a little gem.

Rating: 5

Notes: Bergamot, pink grapefruit, olibanum, saffron, ginger; palmarosa, damask rose, palisander rosewood, rose, amber, patchouli, myrrh, benzoin, white musk

Thanks to Fragrance & Art for the sample 

Téo Cabanel - Oha

Picture: December roses
Photo: Mr Parfumista (c)

Oha from the venerable house of Téo Cabanel is an old school styled chypre. Oha is created by the house nose or Téo Cabanel, Jean-Francois Latty, a skilful perfumer when it comes to fragrances in the the high quality classic style of Téo Cabanel. I have tested a recent sample and an older one with juice from a bottle of the old design.

Oha starts grandly with a slight powdry and bitter bergamot with contrasting accords of different roses, I can image both pink and red roses. When Oha reaches its middlenotes the roses is still dominating but has deepened and has become darker and tarter. Jasmine and iris is supporting in a robust classic flowery accord with some cool spicyness from the cardamom. There is very little sweetness, if none in Oha, even the musky base is woody and dry powdery, the vanilla and tonka are barely detectable but I suspect these notes prevent Oha from being too austere. Even if lacking oakmoss which seems to have be replaced with musk and woods, Oha is old school chypre-ish in style, something that fails most modern fragrances in this genre.  Ohas lack of sweetness and robust chypre character makes it to an unusual fragrance.

Picture: Oha (in the current bottle)
Photo: Téo Cabanel (c)

Comparing the two samples of Oha, despite just  the older one is more classic, deeper, boozier and less musky powdery with slightly better longevity. The current sample is more musky powdery, a bit sweeter in the roses and reminds me especially in the opening of Narcisco Rodriguez for Her Edt. Oha is said to be an evening scent but I think it's also appropriate for formal daytime wear as it is close to skin. Longevity is good, ca 12h.

Those who like fragrances in the style of Sisley Soir de Lune, Estee Lauder Knowing, the original Agent Provocateur, Niki de Saint Phalle, but also a bit more spicy blends as Chanel Coco, will probably also appreciate Oha.

Rating: 3 +

Notes: Bergamot. tea, rose, jasmine, cardamon, iris, vanilla, tonka been, woods, musk

Oriza L. Legrand - Chypre Mousse

Picture: The retro styled Oriza bottles are just awesome -
just as their content
Photo: PR Oriza L. Legrand (c)

One of the far best perfumelines I have discovered the latest years (thanks to P. at Fragrance & Art who has a truly refined taste for perfume) is the venerable french house Oriza L.Legrand. It started to produce powder for the whigs in the 18th century and perfumes later become a part of the business. During the 19th and beginning of the 20th century Oriza provided different royal courts with perfume and soaps. During the later years perfumer Hugo Lambert and his parter Franck Beleiche recreated the house, and have started to reconstructing the fragrances and soaps taking contemporary restrictions in to account. And the result is awesome, se my reviews earlier this year, Rêve d'Ossian, Relique d'Amour, Oeillet Louis XV and Déjà le Printemps.

From the description of Chypre Mousse, re-created by Hugo Lambert: "After the first rainfall in September nature exude scents of humus, peat and wetland. This is the time for a promenade in the woods to enjoy the freshness after the heat of summer." The original version (1914) of Chypre Mousse is said to be launched to the dandies of this world. My impressions are as follows:

Chypre Moussse starts with balmy and brisk green notes, in the first part of the fragrance I perceive more of the forest early in the spring (at least the swedish forest), just when the greenery buds and the moss is light green, young and fresh. The dominating note during the first half of Chypre Mousse is a fresh, natural smelling mint. The minty note is present during the whole dry down, even if it stays in the supporting background in the second half. In the first stages of the fragrance, a retrostyled leathernote is also present, its the dry, antique leather of book-binding. In the early stege the minty and green notes reminds me of Parfumerie Générale PG 11 Harmatan Noir  but without the salty/metallic almost bloody notes which are accompanying the mint in the latter. Chypre Mousse continues green and the green deepens, together with an almost animalic note, a bit in its later stages, and here the early autumn could be recognized. A beautiful note of fern is the protagonist on my skin in this stage. In the later middlenotes and in the base, there is an accord and impression that reminds me of Ava Luxe Chypre Noir if I remember correctly, could be Film Noir but without the cigarette smoke. Something which is striking with Chypre Mousse is the absence of flowers, I can't smell them anywhere. Despite that, Chypre Noir is fresh and balmy as a floral-green fragrance. In it's overall impression, but a tad brighter, Chypre Mousse reminds me of a favorite contemporary chypre, Parfumerie Générale PG 24 Papyrus de Ciane.

Picture: Fresh moss in spring
Photo: Mr Parfumista (c)

To me Chypre Mousse doesn't reach the dark, velvety, earthy, damp and often dirty depts of the old school chypres. Chypre Mousse to me is more of a ligther and brighter contemporary green/fourgé with some mossy elements which skilfully mixed, creates a retro feeling but in a sort of contemporary frame. An intriguing and fascinating fragrance even if almost linear in my testing.The fragrance is unisex but more masculine than  Déjà le Printemps which is a green, feminine floral fragrance. With Chypre Mousse the dandies and all other men has their own, green Oriza but it has to be clearified that Chypre Mousse (even if better on Mr Parfumista than on me) fits women as good, the fourgé notes are not harsh and masculine in style of traditional fourgé fragrances. Chypre Mousse has good longevity, unfragmented after 12h+, traces after 24h, and good sillage. 

Rating: 5

Notes: Wild mint, clary sage, wild fennel, green shoots, oakmoss, galbanum, angelica, fern, wild clover, mastic, violet leaves, vetiver, pine needles, mushroom, fresh humus, roasted chestnut, leather, labdanum, balms

Robert Piguet -Alameda

The Femme fatale spirit of Alameda - Salome
oil on canvas by Franx von Stuck 1906
Wikimedia commons

Alameda by Aurlien Guichard is a strange and intriguing fragrance from one of my favorite houses Robert Piguet. Alameda is classified as a floral chypre but it also has traces of animalic, gourmand and aldehydic accords.

Alameda starts in a classic animalic-floral-chypre way but in a contemporary interpretation of the style of for example Estee Lauder Knowing and Montana Parfum d'Peau. The animalic note is relatively clean, it's somehow like the smell of a new fur. But soon the chypre impression is dimmed with an almost gourmand, dry, light spicy, cookie accord. As the fragrance moves further a light powdery-clean-earthy-rosy almost light aldehydicstyled accord appears and this accord intesifies and different twists appears during the dry down. The earthiness of the orris is without the carrots, it's like this note has been removed.  In the basenotes, Alameda ends up in a beautiful animalic chyprebase similar to how I image Montana Parfum d'Peau or La Perla (classic) would  have smelled if these fragrances were created today.

Picture: Alameda by Robert Piguet
Photo: PR Robert Piguet (c)

Alameda is a fragrance which performs with different twists during different wearings. It's a complicated fragrance which take a wearing or two to really appreciate. Just as I want from my perfumes, Alameda is intriguing, the wearer doesn't know what will happen next in the dry down, this perfum is not about just smelling good, it's also about a challenge. To apply Alameda sparingly is a must, the fragrance is concentrated and could be overwhelming if applying too much, my preferred dose is three squirts. Alameda is classified as unisex, to me it's definitly feminine but could, as complex as it is, probably develope in a quite different way, on a man. Can't convince Mr Parfumista to try as he thinks it's a real Femme fatale fragrance.

Alameda is a rich fragrance with great sillage and longevity for 24h+. It's not the fragrances for the scentfobic office but in a fragrancefriendly surrounding, a light dose could be nice preferably during the dark and cold season. For eveing and festive occasions, Alameda is just amazing.

Rating: 5

Notes: Bergamot, rose, lily, orris, patchouli, amber, castoreum

Fragrance(s) of the week (26-27) 2013 - Geeky

Photo: Parfumista (c)

One of my favorite perfumerelated occupations is side-by-side testings on different themes,.For example perfumes that I think are quite similar, when testing them one on each arm, in most cases the differences are bigger than what I have percived from smelling the fragrances separately. Another interesting exercise is to test different strenghts (perfume, Edp, Edt) which  also are more or less different formulas of the same fragrances. The most intriguing test is to compare formulations from different decades to find out how a fragrance has evolved from reformulations over the years. Such thrilling exercise are waiting this summer. Last week, on the monthly perfumelunch exhanging samples with  Fragrantfanatic, I recieved some interesting vintagesamples from FF:s bargain on Tradera (swedish E-bay). Now I looking forward to compare the Madame Rochas EDC (70s) with the Madame Rochas Pdt (80s?) and current Madame Rochas Edt I have. Also the Grés Cabochard Edt is very interesting, the sample I received from the 70s to the Edt version I have from the late 90s. I know that the current forumla is pale compared to the late 90s formula, if the difference is that big also between the 90s and 70s formula, than the 70s must be impressive!

Robert Piguet - NoteS

Picture: From the manuscript of Bach's lute suite in G Minor
Wikimedia commons

NoteS is one of the perfumes in the interesting Nouvelle Collection (described here) from the honorable perfumehouse Robert Piguet. NoteS is created by the houseperfumer Aurelien Guichard.

Classified as a unisex fragance, NoteS to my nose is leaning much to the masculine side at least in the top- and middlenotes, but it is definitly wearable for a woman, I got positve remarks at the office wearing this. NoteS starts a bit brisk in the classical bergamot and herbal style. The opening of NoteS smells like a classical quality fougere to me with its clean, herbal accord. Also in the heart the classical refreshing geranium is appearing, gently mixed with some discrete and somehow dry orangeflowery notes. It's interesting how the orangeflowernote (as all flowery notes) could be so differently interpreted in different perfums from dry too very sweet. From the middlenotes there is a balsamic texture in NoteS and this balsamic, smooth feeling is amplified the more the fragrance dries down, even if the herbal element still is there. In the basenotes NoteS gets in the chypre direction with mossy notes strengthened with vetiver and softened and rounded out with dry, powdery tonka. In the base NoteS is clearly unisex and not leaning into any direction as in the top- and middlenotes.

NoteS is a wellcrafted elegant fragrance in the classical style but interpreted in a contemporary, smoother, balsamic way.  There are no harsh edges and the notes are just fleeting into each other in a wellcomposed manner, just like the name of this classy creation indicates. There is no chemical aquatic, no shrill pepper or loud woody notes in this contemporary classic.Wearable year around, very suitable in chilly autumn, escpecially the comforting basenotes. Longevity very good, sillage medium +. Simply yet another sucessful creation from the restored perfumehouse of Robert Piguet. NoteS is a fragrance of growing liking to me, it's a somehow "difficult" fragrance that takes it time to be fully appreciated, something that I really apprecite when it comes to perfume.

A fragrance for those who like (even if not smelling the same the fragrances mediates a similar impression): Yves Saint Laurent Rive Gauche pour Homme (more herbal), Rochas Macassar (more flowery and mossy) Givenchy Gentleman (mossy greener, more wet), Maria Candida Gentile Barry Lyndon (lavendel instead of white flowers).

Rating: 4+  (a bit too masculine for me)

Notes: Bergamot, clary sage, geranium, orange flower, vetiver, moss, tonka been

Vero Profumo - Mito

Picture: Gardens of Villa d'Este in Tivoli, Italy
Photo: mmxbass, Wikimedia commons

Two of my favoriteperfumers lives in Zürich, Andy Tauer and Vero Kern. Maybe it's the fresh air from the alps that have formed their excellent sense of smell which makes them creating beautiful and innovative perfumes. Anyway, this month Vero Kern will launch another gem in her artful parfumeline Vero Profumo - Mito.

Mito is an olfactory interpretation of Veros impressions from the park of Villa d'Este in Tivoli, the flowers, the water in the basains, the moistiness in the shadow, the fresh grass, the sunshine, the architecture and the planning of the park. To me Mito really reflects these impressions of strolling around in a classical park wearing a casul-chic summeroutfit.

Mito starts with a mellow, very warm yellow lemonnote which to me is close to the real fruit. It's lika an explosion of sunshine when the topnotes developes. After a while the flowers skilfully blended with the green sharpness of galbanum shows up. The flowers, especielly the classical galbanum-hyachint duo somehow curbes the sharpness of the galbanum and creates an almost creamy, moisty but in the same time warm texture. Mitos appearence is close to the typical 70s citrus-flowery chypres as Chanel Cristalle Edt and Eau de Rochas, but warmer and more mellow in charachter. The magnolia is also mellow and warm, it's not the somehow stripped down almost cold version as is present in Chanel Cristalle Eau Verte. The jasmine is clean and proper, not an animalic, dirty one. The moisty, dark green moss is present as the perfect setting and the cypress adding some dry woodiness to the blend. A fragrance that comes to my mind during the flowery stages of Mito is Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss which is the same type of  contemporary, green and mellow, whiteflowery chypre. PCJWM to me is a tad sweeter and a bit more flowery in style. Another modern interpretation in this genre is Tiare by Ormonde Jayne.

Mito is an easy to wear fragrance considering it's an Vero Kern perfume. It is not quite as original as Rubj, Onda and Kiki but it's a very wearable fragrance, suitable year around, especially for the colder month, to remember the sunny and warm summer days. As the sillage  is very close there is a risk that the heat of a summerday will be to though to Mito, as with most fragrances heavy on citrus. This minor weakness  is the reason to that Mito doesn't receive the highest rating, but almost:

Rating: 4+

Notes: Citrus, magnolia, champaca, jasmine, galbanum, hyachint, cypress, moss

Pierre Balmain - Jolie Madame

Photo: Mr Parfumista (c)

Scroll down for an english version.

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008 

Germaine Cellier skapade Jolie Madame för Pierre Balmain 1952. Germaine Cellier var något av en husnäsa och hade 1947 skapat förebilden för alla gröna dofter, Vent Vert också för Balmain. Jolie Madame togs fram som signaturdoft för en konfektionskollektion från Pierre Balmain med namnet, just det: Jolie Madame.

Jolie Madame är en blommig chypre med ett visst läder/animaliskt inslag. Den är först grön och violig på mig och i inledningen tycker jag den är lite småtråkig. Sedan djupnar doften och det lädriga förenar sig med de torra blommorna. Luktar jag på tröjan dagen efter dominerar de animaliska tonerna. Doften är strikt och korrekt. Det är doften för en ordningsam och duktig flicka i ljusgrå cool wool-dräkt och bländvit stärkt krage på skjortan.

I Jolie Madame faller för en gångs de animaliska notern ut på ett bra sätt på mig. Annars blir de (i klassiska dofter) ofta för tunga och gammaldags på min hud. I Jolie Madame pågår väldigt mycket och man måste ta sig tiden att låta den utvecklas i lugn och ro över dagen. Jag tycker mest om den när den nått läderstadiet. Lädret är lätt och fint som en glacéhandske. Jolie Madame är en lite kylig doft som är en befrielse jämför med allt fruktigt, sötblommigt som dominerar blomsegmentet för närvarande. Passar mycket bra på våren och sommaren men är också en fin höstdoft, den matchar de bruna, multnande löven med sin doft. Perfekt för kontoret, diskret, koncentrerad och effektiv.

Trots att Jolie Madame är över femtio år är den tidlös. Tråkigt att den knappt används, men den kräver som sagt tålamod och dagens konsument gör ofta sitt val på de första minuternas upplevelse av toppnoterna.

Betyg 4

Noter: Neroli, koriander, gardenia, artemisia, jasmin, viol, apelsinblomma, ros,  tuberose, ekmossa, patchouli, vetvier, tokak, civet och castoreum.

Kommantar 2012: Betyget 4 dvs mycket bra kvarstår även om jag gillar den alltmer. Kanske beror det på min ökade dragning till vackra, klassiska dofter.

Summary

Pierre Balmains Jolie Madame, originally created by the great nose Germaine Cellier in 1953, is a classical, very wearable, light leathery, violet chypre, underscored by some touches of neroli. I'm referring to some of the latest formulations in Edt, my bottle is about seven to eight years. Jolie Madame is cool but in the same time strangely enough warm. It's the perfect officescent to the efficient clever woman in a light grey cool wool well tailored suit combined by a sharp, crisp white shirt. Jolie Madame starts almost a bit dull to me with a little to weak flowers dominated by violet and neroli combined with hints of green. But soon the blend is deepened and the leathery notes reveals themselves. The animalic notes that occurs a bit later are not dense or strong. Jolie Madame is a uplifting, elegant creation, uplifting for spring but fits also during the fall. If fragrances like this where offered in the stores instead of the typical fresh and clean detergentlike fragrances which are the norm of today, our olfactory environment would be of a definitly higher standard.

Rating: 4:

Notes: Artemisia, coriander, gardenia, neroli, bergamot, tuberose, narcissus, orris root, jasmine, rose, leather, patchouli, musk, coconut, civet, oakmoss, vetiver

Serge Lutens – Chypre Rouge

Photo: Mr Parfumista (c)

Chypre Rouge created by Christopher Sheldrake 2006 is a contemporary interpretation on the classical, dark-fruity chypre theme. The fragrance starts unconventional with a topnotes loaded with cranberrynote followed by delicate notes of incense and a note similar to cumin over a base of mossy notes and some traces of incense. The dimmed incense is the note that is still there in the end of the dry down of Chypre Rouge. There is strangely also a note that reminds me of a crisp lily in the mix. I do not find Chypre Rouge particulary sweet, a common objection in reviews of the fragrance. 

Chypre Rouge is in similar style with Rochas Femme, which contains much more cumin and Annick Goutals Mon Parfum Cheri par Camille which instead is patchouli dominated but those fragrances are more distinct in appearance. Compared to them Chypre Rouge seems a little weak, with it’s lower projection and as the scent seems to fall apart fairly quickly. But Chypre Rouge  is a good alternative to the wearer who want to make a soft and smooth but in the same time uncommon olfactory statement. It’s an office friendly scent that don’t interfere with anybody (almost). Best suited to wear during the colder months.

Rating: 3

Notes: Caraway, pine tree needles, honey, beewax, jasmine, amber, patchouli, oakmoss, musk, vanilla

Parfum d’Empires - Azemour Les Orangers

Picture: Azemmour, 1572,

 Georg Braun; Frans Hogenberg: Civitates Orbis Terrarum

Wikimedia Commons

Since I rediscovered Parfum d'Empires this summer by trying some old samples I found, I have egarly expected their first launch in two whole years, the orange blossom chypre Azemour Les Orangers. As I realy love Pd'E:s antiseptic smelling, pink rose chypre Eau Suave I had very high expectations of Azemour. And the expectations where fulfilled. Azemour is a worthy continaution of Eau Suave, even if it's a much more diverse composition than I thought before testing.

Azemour is inspired of the city of Azemmour, one of the oldest cities in the Kingdom of Marocco. Here the parfumer of Parfume d'Empires Marc-Antonio Cortichahiato has lived with his family. Azemour starts with beautiful citrus-, orange and some spicy notes, then it becomes greener with galbanum and green leaves. There are also a dry, grassy feeling, probably the hay note and in the basenotes there is a hint of mossiness. I don't know how henna smells but there is a peculiar spicy note that comes and goes during the dry down of the perfume. Maybe this is the henna. Azemour smells as the linen of a first class hotel in Côte d'Azur. It also smells as a luxary soap from the same hotel, but the perfume is oddly enough not soapy, it's more dry in it's texture. Despite the association to linen and soap there is no synthetic, laudery feeling of Azemour, the whole composition smells true and somehow natural. The composition is well balanced ande the sillage is medium. Azemour has a retro feeling and reminds me in it's distinct, elegant, casual style of classical citrus chypres such as Eau de Rocas pour Femme. It's the perfect scent for summer and it lasts well during a whole day, in fall anyway.

The only dissapointment with Azemour Les Oranges is that it reminds me very much of another scent in the same style: Parfumerie Generales beautiful Papyrus de Ciane. To generalize, Azemour to my nose is Papyrus de Ciane infused with orangeblossom/neroli and some spices added. It's a floral, brighter, warmer, sunnier and more feminine version of Papyrus de Ciane. Azemour is also less soapy and mossy than it's possible source of inspiration.

Even if I think Azemour is almost too close to Papyrus de Ciane I rate it highly as I'm really enjoy Papyrus de Ciane and Azemour is a beautiful variation on the same theme.

Rating: 5

Notes: Orange, clementine, tangerine, citrus, coriandre, cummin, black and pink pepper, blackcurrant, galbanum, geranium. neroli, rose, hay, henna, moss.

Disclosure: I received a sample of Azemour from Fragrance & Art

Negligerat parfymhus

Foto: Herr Parfumista (c)

Ett parfymhus som jag egentligen gillar mycket men som jag de senaste två - tre åren liksom tappat bort är Parfums d'Empires. Dess grundare och näsa Marc-Antoine Corticchiato har en gedigen utbildning, både till kemist och parfymör. Han har särskilt studerat olika råmaterial, dess utveckling och extrahering och använder därför noga utvalda och högkvalitativa ingredienser i sina dofter. Pd'E har fått viss kritik i parfymvärlden då en del anser att huset gör egna tolkningar av vissa av Serge Lutens dofter, men min näsa ser just inga likheter. Och alla hus vill väl ha en ambra, en cuir, en rosa ros etc så jag förstår faktiskt inte kritiken. En fördel med Pd'E är att det är ett prisvärt hus, hög kvalitet till ett för nicheparfymer relativt lågt pris. En annan fördel är att Pd'E inte har den hysteriska lanseringstakt som blivit legio även för nichehus. I dagarna lanseras den apelsinblommebaserade chypren Azemour Les Orangers och doften dessförinnan, den fromidabla grön-vita buketten 3Fleurs, släpptes för (i parfymsammanhang) så länge sedan som 2009!

Visserligen använder jag den fantastiska, medicinska, rosa, rosenchypren Eau Suave då och då men jag har inte givit Pd'E den uppmärksamhet huset faktiskt förtjänar. I somras började jag sniffa på några glömda prover och nu är jag på banan med Pd'E igen. Har länge sätt fram emot lanseringen av Azemour och har nu fått ett prov på denna purfärska release från den exklusiva, svenska parfymshopen Fragrance & Art. Med tanke på hur fin Eau Suave är så förväntar jag mig något liknande av den nya doften. Förhoppningsvis blir det en och annan review av Pd'E:s dofter framöver, bland annat kommande vecka. Eau Suave finns reviewad i början av oktober 2010 här.

Annick Goutal - Mon Parfum Cheri, par Camille

Bild: Deutsche Schwertlilie (Iris germanica),

Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, 1897

Wikimedia Commons

Annick Goutals senaste doft, Mon Parfum Cheri, par Camille är skapad av Annicks dotter Camille som en hyllning till sin framlida mor. Annick lät på sin tid skapa Eau de Camille till sin dotter och Eau de Charlotte till sin styvdotter så visst är det dags för en ordentlig hyllning av Annick. För MPC är det, precis som med Songes för några år sedan, Camille själv som har skapat formulan med input från Annick Goutals husnäsa sedan decennier, den formidabla Isabelle Doyen. Annars brukar rollerna vara ombytta.

MPC inleds med mörka, kittiga läppstiftsnoter kombinerade med mörka lagom mogna plommon. Ju mer MCP torkar ned, ju mer övergår plommonnoten till doften av färskt torkat katrinplommon dvs doften när man precis öppnar en påse. Det finns samtidigt en kall not irisnot som är på något sätt blir torrt lädrig. Det är inte den typiska, morotslika irisrotsnoten utan något som mer ger association till själva blomman.  I basen finns en mycket fint blandad och perfekt balanserad patchoulli som i kombination med en lagom mängd heliotrope, och tror jag sandelträ, ger en chyprekänsla även om ekmossan saknas. MCP förtjänar det numera nästan uttjatade epitetet "modern chype" som sätts på allahanda blandningar.

MCP ger mig associationer till en perfekt skuren pälsbärmad kashmirkappa. Den ger också känslan av luften och dofterna en grå och kall höstdag. Den mörka purpurfärgen på flaskan speglar på ett bra sätt den eleganta och vilsamma aura som MPC förmedlar. Det är en modern retrodoft som förenar histrien med nuet. Doften påminner mig främst om Rochas Femme men utan kumminnoterna i den moderna formulan.

MCP kan bäras både dag- och kvällstid, men det anser jag i och för sig om det mesta. Provet är EDT versionen och jag kan tänka mig att EDP:n är tätare och mer kvällsbetonad. EDT:n håller ganska bra långt in på kvällen.

MPC är en doft som visar att det trots alla ingrediensrestriktioner ändå finns gott hopp om parfymkonsten. En av årets klart bästa releaser.

Betyg: 5

Noter: Plommon, iris, viol, heliotrope, patchoulli,

Lalique – Perles de Lalique

Foto: Parfumista (c)

Perles skapades för huset Lalique 2006 av parfymören Nathalie Lorson och den vann också tidningen Marie Clarie:s pris som bästa doft i Frankrike 2007.

Namnet Perles tycker inte jag är helt passande för denna höga, kalla och svala moderna chypre med sina ganska skarpa toppnoter. Pärlor förknippar jag med mjukt, runt och pudrigt. Ska jag göra en liknelse när det gäller ädla material tycker jag att den påminner mer om platinans grå och lite återhållsamma, kalla glans.

Perles inleds lite herrparfymaktigt med bland annat svartpeppar och känns nästan som en unisexdoft, ett intryck som faktiskt består för mig under hela doftens utveckling. I mellanregistret framträder på mig bäriga noter (även om inga bär finns med i pyramiden) balanserade med en lagom dos av något som liknar cederträ från basen. För enligt pyramiden finns inget cederträ utan istället irisrot, vetiver, patchoulli och mossa i basen. I Perles är det som påminner om cederträ i en perfekt balans och blir inte för skarpt vilket cedertränoten annars har en tendens att bli på mig Troligen är det pepparen i kombination med irisroten och vetivern som framkallar cederträkänslan. Även patchoullin i basen är balanserad och sticker inte ut bland ingredienserna som så ofta när det gäller patchoullibaserade dofter. Istället minglar den in i de andra noterna. Jag tycker att Perles är en bra representant för den nya chypren, eller så som jag önskar att fler i kategorin skulle vara. Den är trots det bäriga inte särskilt söt vilket kan vara ett ”problem” i genren.

Perles är en perfekt på dagen/kontorsdoft, en sådan där som passar en ljust grå dräkt/kostym med krispigt vit skjorta till. Passar året om men den har en ton som jag tycker matchar dofterna under den tidiga våren väldigt bra. Idag är det vårdagjämning och Perles passar till nyss soluppvärmd kall och våt jord mellan snöfläckarna som vi nu längtar efter.

Betyg: 4

Niki de Saint Phalle

Foto: Parfumista (c)

Ett litet parfymmirakel inträffade på nyårsafton! På morgonen tänkte jag att jag skulle ta och testa en doft som jag dissat och bara inte förstått mig på i åratal, jag skulle ju ändå byta till en annan doft inför kvällens nyårsfirande. Så jag började den mödosamma uppackningen av min gamla flaska Niki de Saint Phalle Edt. Den är invirad i flera plastpåsar då doften är extremt stark och den inte känns helt säker i skruvkorken. Den har även en sprayanordning som man kan skruva på om man vill  (fick vara med på bilden) men den fungerar inte längre. Och det nog bra, för jag misstänker att den är boven i dramat. Eller också är har jag mognat olifaktoriskt alternativt luktsinnet trubbats av.

Tidigare när jag sprayat NdSP har jag tyckt att den är på gränsen till vidrig, skarp, enorm, kantig och för bitter. Jag har aldrig förstått alla doftens hängivna fans och tänkt att det är väl en typisk stor amerikansk smak, men jag gillar ju och andra sidan Estee Lauder som är en fin representant för just den stilen. På nyårsafton ville jag göra ett nytt försök att förstå alla de hängivna och plötsligt kilckade det. Jag "dabbade" på doften och plötsligt blev den något helt annat: Grön chypre med lätt fruktighet i toppen, en lagom bitterhet och med stänk av patchoulli samt cedärträ som faktiskt finns vid sidan av blommorna i mellanregistret. I basen märks lätt läder, rätt mycket mysk och mossa. Den dominerande blomman (på mig) är tagetes som också är doftens lite udda komponent. Annars finns bland annat iris, jasmin och nejlika, den senare är lagom framträdande på mig, kan ibland bli för starkt med nejlika för min del. Doften är på något sätt hög, mycket torr och frisk som en kylig och solig vårdag och den ger ett friskt intryck trots att den är en voluminös chypre med många starka komponenter. Herr Pafumistas spontana reaktion var "det luktar lakan som torkat ute i solen".

NdSP är i samma genre som Sisleys Eau de Soir men där EdS är en elegant och välpolerad dam är NdSP "bohemian chic". Och det är inte så konstigt, NdSP är skapad tidigt åttiotal för den 2002 avlidna amerikanska konstnärinnan (skulptrisen) och avantgardepersonligheten Niki de Saint Phalle. Med sitt franska påbrå var hon även verksam en hel del i Europa och det finns skulpturparker i Schweiz (tror jag) och USA med hennes jättelika, färgglada skulpturer. Dessa pryder även NdSP:s blå parfymflaskor.

Jag blev så förtjust i NdSP att det blev ingen ny doft till nyårsaftonskvällen utan NdSP fick följa mig in i det nya året. 2010 avslutades alltså med en liten parfymsolskenshistoria som också understryker det positiva i parfymnyårslöftet att gräva där jag står. Och årets första dag tillbringade jag också i min nyfunna favorit.

Betyg: 4

Ineke - Gilded Lily

Ineke Rühlands senaste doft Gilded Lily är en fruktig chypre i en mer traditionell stil. Den är byggd runt en mycket sällsynt japansk lilja som Ineke i studiesyfte har planterat i sin trädgård. Gilded Lily påminner mig genast om en lite rundare och mjukare EnJoy (Jean Patou). Likheterna varar hela resan från toppnoternas äpplen (i båda dofterna) ananasnot och rabarber respektive banan och päron, genom ett blommigt hjärta en speciell japansk lilja i GL, jasmin och ros i E, till basen med patchoulli, ekmossa, och ambra i GL, detsamma  minus ekmossan men med tillägg av mysk och vanilj i E. Även om många ingredienser skiljer sig åt så är stilen och strukturen med blandad fruktighet i toppen, blomma i mitten och en chypre eller chypreliknande bas likartad.

Tyvärr kommer jag inte ifrån tankarna på EnJoy under hela provningen av Gilded Lily. Frågan är om Ineke inspirerats av EnJoy och föregångare från Patou som Colony, en fruktig trettiotalschypre med ananas i toppen. Gilded Lily känns helt enkelt väldigt Patou-ig. En robust och hållbar doft som kräver lätt applicering. Bärbar året om. Herr Parfumistas spontana rekation var: "Idag luktar du något maskulint, som Brut". Association kan verka konstig men troligen finns där några noter som överensstämmer och det är ju bland annant det som är så roligt med doftminnet. Olika näsor plockar ut olika fragment från minnet när de känner en doft.

Sammanfattningsvis är Gilded Lily en bra doft men den ger mig inget nytt eftersom den påminner så mycket om EnJoy. Ineke gör onekligen fina dofter, ofta baserade på inom parfymeriet ovanliga blommor. Exempelvis är hennes lätta syrendoft After My Own Heart outstanding. Men tyvärr är det inte bara den senaste doften Gilded Lily känns som en repetition av något annat. Även förra årets fina tobaksdoft Fieldnotes from Paris har lite för mycket gemensamt med Burberry London Man.

Tyvärr Ineke det blir inte mer än:

Betyg: 2

Chanel Coco Mademoiselle Edp – Recension

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumistans Blogg på Damernas Världs hemsida i mars 2010. 
Coco Mademoiselle Edp har varit en tuff utmaning för mig, något som jag gillar med parfymer och som oftast är ett tecken på god kvalitet. Jag har provat den några enstaka gånger genom åren och det har nästan alltid misslyckats. Coco Mlle är mycket känslig för kringfaktorer, den ska till exempel inte provas på huden i affären utan direkt efter avslutad dusch. Olika aspekter av doften framhävs beroende på årstid, mer värme på sommaren och den coola, rena patchoullin/vetivern på vintern. Coco Mlle kräver en låg dosering, absolut max sex tryck, fyra är nog idealt. Den är på gränsen till huvudvärksframkallande för mig under ganska stor del av dagen. Jag uppskattar den som mest så där arton timmar efter applicering, då lugnar doften ner sig i den rena patchoulli/vetiverbasen.

Coco Mlle Edp är en powerdoft som gjord för förhandlingar och situationer där det krävs skärpa från bäraren. Dock är det en doft som kräver att bäraren är taggad och på hugget redan när den appliceras. Är självförtroendet inte redan på en ganska hög nivå finns risken att Coco Mlle tar över och snarare sänker bärarens självförtroende. Den drar inte, som exempelvis Montans Parfum de peau och Estée Lauders Knowing, upp bärarens självförtroende utan kräver som sagt att det redan finns där. Då stärker Coco Mlle Edp upp det ytterligare. På så sätt är den en mycket utmanande doft.

Nu när jag kommit på god fot med Coco Mlle är jag ganska säker på att det blir en flaska när provet är slut. Den är ett exempel på hur fina och välgjorda dofter man faktiskt kan hitta i en normal parfymaffär, bara man tittar bortom tio i topp-listorna. 

Betyg 4+

Kommentar november: Lite mer av Coco Mlle- provet kan komma väl till pass när jag ska hålla föredrag nästa fredag. Betyg 4.

Chanel Coco Mademoiselle Edp – Beskrivning

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumisans Blogg på Damernas Världs hemsida i mars 2010. 

Coco Mademoiselle Edp skapades av Chanels mångåriga husnäsa Jaques Polge 2001. Coco Mlle är ett tidigt exempel på den så kallade nya chypren, dvs en omdaning av chyprefamiljen på grund av den självreglering gällande ekmossa som doftindustrin infört för att ligga i fas med EU-regleringar. Coco Mlle är en blommig chypre som vilar på en disktinkt vetiver och patchullibas. Året efter kom Coco Mlle i Edt-form och i den versionen har man lagt till fruktighet och den klassas också som en fruktig chypre.

Coco Mlle Edp är en strikt doft perfekt till den mörka dräkten och den krispigt vita skjortan. För mig är den mer en tuff madame än en ung mademoiselle. Den har, namnet till trots, inte mycket gemensamt med föregångaren den barockt orientala Coco. Förutom då att den är mycket väl komponerad, noterna och ackorden flyter i varandra i en perfekt harmoni. Man känner också igen Chanel-basen i båda dofterna även om de tillhör olika doftfamiljer.

Coco Mlle Edp inleds med bergamot och apelsin. I mellanregistret finns ros och jasmin och i basen vetiver och patchoulli. 

Recension i nästa inlägg

Amouage - Memoir Woman

Foto: Herr Parfumista (c)

Så har jag åkt dit igen. I och för sig inte särskilt konstigt då många av Amouages dofter tycks passa min hudkemi. Memoir Woman är tillsammans med Memoir Man den senaste i Amouages (oroväckande nog) alltmer accelererande doftutgivning. Men än har dofterna inte börjat bli alltför lika varandra, vilket brukar vara konsekvensen när doftskapandet eskalerar. Däremot har dofterna blivit snällare och mer anpassade efter en bredare publik, men på kvaliteten märks inget avkall. Memoir är en modern chypre men med en klassisk struktur och känsla. Den börjar med ett mintiga toppnoter som varken är kemiska, teeiga eller kalla. Noterna ger snarare en vederkvickande känsla, ungerfär samma effekt som geranium brukar ha, men mildare. Som färska mintblad i kokande vatten ungefär. Efter toppen träder en träig likörnot fram, likörnoten är inte sötsliskig utan snarare åt det örtiga hållet. Absinth är också en av de tongivande ingredienserna när Memoir beskrivs men det är inte den råa och kalla absinthnot som finns i en annan aktuell doft, Histoire de Parfums Moulin Rouge. Den liköriga noten finns kvar under hela parfymens utveckling men som en del av en större helhet. Memoir är en mycket trevlig och varm doft, väldigt "lagom" i sin karaktär något som också präglar Opus dofterna som kom tidigare i år. Memoir är alltså inte stor, volymiös och dunkel som förra årets stora oriental  Epic Woman, en doft som en del finner svår eller vara helt enkelt för mycket. Memoir är en ganska ljus och finstämd doft och en del anser att Memoir är lik Ubar. Några gemensamma noter finns säkert men framför allt tycker jag att det är tonen och  "ljusnivån" i dofterna som är gemensamma, liksom den subtila elegansen utan några överdrifter eller kantigheter. Hållbarheten under dagen är mycket bra och på kvällen finns en fin bas av kådor, läder och trä kvar tillsammans med en liten gnutta likör.

Sammanfattningsvis är Memoir en finstämd, elegant, välkomponerad, bärbar "året runt i många sammanhang doft".

Betyg: 5