Place des Lices - Pepper/Poivre

Bild: Piperaceae - Piper nigrum, Curtis’s botanical magazine,

 London 1832, Wikimedia Commons

Place des Lices är ett casual - de Luxe - hudvårdsprodukthus från fashionabla St Tropez. De parfymer jag hittills testat, tack vare prover från eminenta  Fragrance & Art är lyxigt fräscha, men tack och lov inte tvättmedels cleana.

Pepper/Poivre är en sådan ren och enkel men ändå intressant doft. Namnet till trots är den, utifrån vad min obildade näsa kan identifiera, först och främst en rökelse- och inte en peppardoft. Fast det är enligt ingredienslistan ingen rökelsedoft utan en krydd- och örtdoft. Men jag envisas ändå att kalla det rökelse eftersom det i mitt tycka doftar så. Rökelsen är hög och klar, inte en tung och tät kyrkorökelse utan mer rökelsestickor som bränns utomhus, kanske utanför ett buddistiskt tempel högt upp i Himalya. Jag tycker att rökelsenoten påminner om en mer modest och nedtonad variant av rökelsen i Andy Tauers underbara Incense Extreme, Pepper/Poivre är det inte någon risk att man överdoserar, något som kan ske i fallet IE. Pepper/Poivre ger mig också associationer till delar, de Himalyanska, av L'Artisans underbara Dzongkha.

Pepper/Poivre har liksom en uppiggande och upprensande effekt, är diskret och hudnära och passar perfekt i de flesta omgivningar dagtid året om. Kan tänka mig att den är perfekt sommartid precis som den känns som en välkommen befrielse bland julens alla kryddtunga, sötsliskiga, glöggiga dofter. Trots Pepper/Poivres lätthet och transparens, finns den kvar, visserligen försvagad, men ofragmenterad ända fram på kvällskvisten. Ett ytterligare plus med Pepper/Poivre är att den är en klart prisvärd nichedoft .

Betyg: 4

Noter: Salvia, kardemumma, peppar, rosépeppar, läder, cederträ, patchoulli, mysk, ambra

Parfumerie Générale - Indochine

Bild: Indochine, map from 1886,

Wikimedia commons

Parfumerie Générales latest realease in the numbered basic collection of the house is number 25 Indochine. The woody spicy Indochine is, as all the perfumes of the house, created by it's founder Pierre Guillaume. The perfume is inspired of the "good" old days of France with the Asian colonies in Laos, Cambodia and Vietnam - Indochine.

Indochine starts exciting with peppery and woody notes, the woody notes feels muted, as grunded to a paste. Maybe there is the thanka wood, don't know how it smells like. As Indochine dries down there is also a dry and dusty feeling and I can also smell a honey note combined with the smell of nectar from a flower. In the middle suddenly the peppar pops up again, this time very true to the smell of fresh grounded peppercorns. In the middle/basenotes section there are woody notes similar to the ones in Pierre Guillaumes Noir Marine and Dzhari for Phaedon. When Indochine first reaches the basenotes I almost think I wear Noir Marine. Maybe this woody-minty-herbal note is the new signum of Pierre Guillaumes creations. But after a while the basenotes of Indochine suddenly are boosted up and I can smell another familiar note: That special sweet, woody almost Chanel Allure like note from PG:s Tonkamande.

Indochine is a very wearable perfume for autumn and winter but also for chilly, rainy summerdays as it's not att all heavy or dense. Suits both in the office and for casual occasions.

I had high expectations of Indochine but even if it is a fine and wellcrafted fragrance, it doesn't exhilarate me.
The topnotes is the most exiting part of Indochine, the fresh peppery notes in the middle is the most spectacular stage. The basenotes, that are similar to Noir Marine and Tonkamande, is weaker in Indochine and closer to the skin. All considerations together i perfer Noir Marine, Dzhari (even if Dzhari only have the woody notes in common with Indochine) and Tonkamande over Indochine. Maybe I had thought the opposite if I had tried Indochine before Noir Marine, Dzhari and Tonkamande, who knows. Indochine smells like a compromise to me. I have reveived a sample of Indochine from Fragance & Art .

Rating: 3

Notes: Benzoin, pepper, thanaka wood, honey

Lalique – Perles de Lalique

Foto: Parfumista (c)

Perles skapades för huset Lalique 2006 av parfymören Nathalie Lorson och den vann också tidningen Marie Clarie:s pris som bästa doft i Frankrike 2007.

Namnet Perles tycker inte jag är helt passande för denna höga, kalla och svala moderna chypre med sina ganska skarpa toppnoter. Pärlor förknippar jag med mjukt, runt och pudrigt. Ska jag göra en liknelse när det gäller ädla material tycker jag att den påminner mer om platinans grå och lite återhållsamma, kalla glans.

Perles inleds lite herrparfymaktigt med bland annat svartpeppar och känns nästan som en unisexdoft, ett intryck som faktiskt består för mig under hela doftens utveckling. I mellanregistret framträder på mig bäriga noter (även om inga bär finns med i pyramiden) balanserade med en lagom dos av något som liknar cederträ från basen. För enligt pyramiden finns inget cederträ utan istället irisrot, vetiver, patchoulli och mossa i basen. I Perles är det som påminner om cederträ i en perfekt balans och blir inte för skarpt vilket cedertränoten annars har en tendens att bli på mig Troligen är det pepparen i kombination med irisroten och vetivern som framkallar cederträkänslan. Även patchoullin i basen är balanserad och sticker inte ut bland ingredienserna som så ofta när det gäller patchoullibaserade dofter. Istället minglar den in i de andra noterna. Jag tycker att Perles är en bra representant för den nya chypren, eller så som jag önskar att fler i kategorin skulle vara. Den är trots det bäriga inte särskilt söt vilket kan vara ett ”problem” i genren.

Perles är en perfekt på dagen/kontorsdoft, en sådan där som passar en ljust grå dräkt/kostym med krispigt vit skjorta till. Passar året om men den har en ton som jag tycker matchar dofterna under den tidiga våren väldigt bra. Idag är det vårdagjämning och Perles passar till nyss soluppvärmd kall och våt jord mellan snöfläckarna som vi nu längtar efter.

Betyg: 4