Olivier Durbano - Heliotrophe

Picture: A bottle of Heliotrophe with the bloodstones (heliotrophes)
which are the inspiration for the fragrance
Photo: PR Olivier Durbano (c) 

Heliotrophe or bloodstone is the semiprecious stone that inspiered to this red and warm perfume from Olivier Durbano.

Heliotrophe starts balsamic, with a hint of mandarine and a smell similar to red "autumberry" notes such as cranberries and rowan berries. There is also a tender, juicy, spiciness present combined with an almost powdery slight vanillic note, probably the heliotrophe (flower). After a while a herbal impression also appears. The herbal note creates a slight medical impression. In its earlier stages, Heliotrophe reminds me of Serge Lutens Chypre Rouge. Later Heliotrophe deepens and gets warmer with a light saffronnote which interacts with the resins and woods in different layers of the perfume, just as the incense typical for all the perfumes in the Bijoux Pierre Poemes. Heliotrophe is the smells from the forest with it's morass' a sunny day in the early autumn.

Picture: Another peace of inspiration to Heliotrophe
Photo: PR Olivier Durbano (c)

Heliotrophe is another outdoor fragrance from Olivier Durbano. Not as extreme as the ultimate fragrance for outdoor life, Black Tourmaline (see earlier review) instead a softer, gentler and friendlier one, easier to wear and suitable also for work. The sillage of Heliotrophe is close and longevity for less then a day. On fabric Heliotrophe lasts much longer and its character strangely enough shows off better on fabric then on my skin. Even if a bit tame compared to the other testes Durbanos, it's an original scent well worth testing.

Rating:3+

Notes: Elemi, olibanum, ginger, blood mandarin, angelica, chili pepper; saffron, magnolia, nagarmotha, heliotrope, myrrh, cedar, sandalwood, musk, ambergris, benzoin

Thanks to Fragrance & Art for the sample

Guerlain - Tonka Imperiale

Picture: Roman Emperors

Source: http://vaticanarthistoriantours.com

Tonka Imperiale is one of the later creations in the Guerlian exclusiveline L’Art et la Matière. Tonka Imperiale is a true warm and slight, gourmand sweet oriental, created by the Guerlain houseperfumer Thierry Wasser.

Tonka Imperiale starts with a warm, sweet but in the same time light and subtle, a bit powdery accord of tonka been. After a while a very balanced note that reminds me of a rounded cedarwood note appears, maybe it's one of the woody notes or maybe it's the mix of wood, herbs and spices that induces this impression. An almost liquorlike note of tobacco, balanced with light, almost not detectable flowers appears and contrasts after a while with "fresher" colder, balmy notes of incense and fir. As in all of the L’Art et la Matière fragrances I have tried so far, the ingedients are so well balanced, rounded and fine tuned that there is hard to distinugue them separately from each other. Tonka Imperiale is no exception It's a very well crafted fragrance with gourmand undertones. In the basenotes there is a slight powdery caramelnote, similar to the one in Prada Candy (in swedish) but darker, less sweet and a bit stronger. In Tonka Imperiale the tonkabeen is not combined with vanilla which is common, and that probably tempers the sweetness to a pleasant, moderate level. In the texture Tonka Imperiale has similarities with the elegant immortelledominated Guerlain Cuir Beluga, it's like a pushier, more masculine (even if unisex) interpreation of a similar theme. Both are beautiful fragrances but Cuir Beluga to my nose, is a bit more original.

Tonka Imperiale is perfect for autumn, winter and the chilly early spring. Even if moderatly sweet I suspect it could be overhelming in warm summerdays. Tonka Imperiale is a true comfort fragrance, it's not overpowering if applied with care and therefore a perfect officescent that brings comfort also to other than the wearer. Sillage is medium and longevity for 24h.

Those who likes the fragrances mentioned above as also Carner Barcelona Tardes, Parfumerie Generale Tonkamande, Etro Heliotrophe and Parfums Nicolaï Kiss me tender , even if the two latter is more floral, will also like Tonka Imperiale

Rating: 4

Notes: Bergamot, rosemary, jasmine, almond, tonkabeen, tobacco, incense, cedar, pine

Editions de Parfums Frederic Malle - Dries van Noten

Picture: Caffè latte as being served in Oslo
Photo by Jazzbobrown (cc), Wikimedia commons

The Belgian fashiondesigner Dries van Noten has released the first fragrance of the house (bearing the houses name) in collaboration with wellknown nichehouse Editions de Parfumes Frederic Malle. This instead of taking the "regular" massmarket channel as most fashionhouses when release their fragrances. The perfumer of Dries van Noten is Bruno Jovanovic.

Dries van Noten smells like almost unsweet pastry, the sweetness is at least subdued.The whole impression of the perfume is like sitting in a café a grey, snowy and chilly day (exactly the weather when I write this review :-) consuming a croissant together with a giant latte. As Dries van Noten dries :-) down the croissant-note becomes apparent. The texture of DvN is somehow like the feeling of smooth, lightcolored suede, even if there is no suedenote recognizable in the blend. There is also a beautiful, smooth sandalwood in DvN, the finest I have smelled in a contemporary fragrance for a long time. As I understand it there is some "substitute"  for Santal from Mysore that has been introduced to the market latly. Probably this has been used instead of the rougher australian sandalwood that is common in woody perfumes released in the latest years.  In the basenotes there are smooth, powdery and a bit sweet woody notes, also almond is detectable as later also a clean, a bit almost sweet herbal note. To my nose DvN is sweeter in the basenotes than in it's earlier stages.

Overall a pleasant and very comfortable fragrance in the transparant gourmand style of Carner Barcelona Rima XI. I like the latter equal to Dries van Noten Rima XI is, even if also transparant and smooth in texture, more pronounced in its gourmand style, more distinctive with its smooth spices and maybe more intriguing as composition. On the other hand Dries van Noten is almost seamless in its development so very delicious and cosy and I think it appeals to a broader group of perfumewearers, it could also have been released as an "highend mainstream". Dries van Noten is very officefriendly, a fragrance that gives the wearer compliments. Perfect for the colder months. I have read complaints about the longevity of DvN but this is not a problem for me, I can smell sufficient traces of it almost 24h after applying it. Sillage is medium in its earlier accords, then close.

Those who likes fragrances in the style of Carner Barcelona Tardes, Parfumerie Generale Praline de Santal, Serge Lutens Jeux de Peau and  Etro Heliotrophe (mini review in swedish) could also appreciate Dries van Noten.

Update late April 2013: The more I wear/test/sniff DvN the more I like its subtle and comforting character and the fact that its longevity is great despite its transparency. The sandalwood note is smooth and has no harsh edges which is sometime the case with the australian sandalwood used as a substitute to the Mysore in many fragrances during the latest years. Overall DvN is a very wearable fragrance. 

Rating: 4, Update April 2013: 5

Notes: Citron, sandalwood, guaiac wood, cashmeran, tonka bean, vanilla, saffron, jasmine, musk

Thanks to Alla Violetta for a sample to review.

Carner Barcelona - Tardes

Picture: Tardes, afternon in the countryside

Photo: Carner Barcelona (c)

Carner Barcelona Tardes is created by one of my favourite perfumers Daniela Andrier, the housenose of Prada.In Tardes the founder of the house of Carner, Sara Carner, through Andriers nose will capture the peaceful summerafternoons in the catalonian countryside.

Tardes starts with slight chemical notes that disappears very fast and an airy almond shines through. Soon the almond is supported by flowers and some light herbal notes and it's not hard to imagine the source of inspiration to this balmy and calming fragrance. Tardes is fairly liniear during it's dry down and heliotrophe and musk are supporting and deepen the other notes in the base. I can feel a minior trace of the fresh lighted cigarettenote that I appreciate in D600 in the base, but it is just fragments compared to D600 . Maybe this cigarettenote is a part of the housenote of Parfums Carner, probably it's a part of the musk used in the base.
Tardes is an airy almondfragrance, not surprisingly as it's a creation of the queen of transparency and airiness Daniela Andrier. Tardes is not as sweet as most fragrances with almond as the dominating note. Fragrances as Etros Heliotrophe which has about the same sweetness but has more heliotrophe and tonka then Tardes, Kiss me tender (swedish) by Patricia de Nicolaï which is a pastry take on almond and heliotrophe which almost feels like marzipan. Fragrances as Dior Hypnotic Poison (swedish) and Jean-Charles de Castelbajac, Castelbajac  (swedish) also features almond but are completely different, denser types of fragrances. Keiko Mecheris Taormine (swedish) is also a different almond, it's creamy and smells similar to an almondy bodylotion. Even if Tardes is slight gourmandy it somehow remains fresh in caracter during it’s whole dry down. Tardes is a very longlasting fragrance that remains unfragemented on skin after a whole day. The projection is fairly close.
The overall impression of Tardes is the airy, gourmandy and almost chilly expression that is also present in another late Daniela Andrier creation, Prada Candy (swedish). As Tardes was launched 2010 and Candy 2011 it is quite likely that the perfumer has worked almost simultaneously with the fragrances and they therefore shares the same theme but using almond as the major note in Tardes and benzoin/resins in Candy. Of the two, I prefer Tardes whith it's fine tuned, almondy, floweriness.

Tardes, as well as my other favourite D600, is a wellcrafted, comfortable and wearable fragrance.It is appropriate for daytime, both casual and to work. An almond that is suitable also in summer due to it's Andrierian transparency and almost chilly airiness.

Rating: 4

Update summer 2013: Rating 5. After wearing from the sample some more times, I totally adore the almond-rosewood-heliotrope combination. Just great and FBW.

Notes: Geranium, rose, rosewood, almond, cedar, plum, celery, tonka, musk, heliotrope

Parfumerie Générale - Praliné de Santal

Picture: Pierre Guillaume

Photo: by Parfumerie Générale (c)

Praliné de Santal is another successful composition from handsome parfumer Pierre Guillaume. PdS was released in Pierres limited edition together with the cosy, cuddly Tonkamande 2010. Both scents have the cosy feel in common but where Tonkamande is more sweet, vanilla oriental, PdS is more of a gourmand woody.  

The first impression of the topnotes of Praliné de Santal is to write it off as it with its nutty and buttery notes smells similar to one of my favourites from Lutens, Jeux de Peau. But as the latter proceeds in the buttery direction with notes of bread and apricotjam, the former takes a different direction into a soft woodyness, more specifically into sandalwood. The sandalwood i soft, smooth and light, not heavy, sharp and almost sneezy as I strangely enough perceive this noble wood in Lutens Santal de Mysore. The smooth sandalwood is present during the entire dry down of PdS. In its earlier stages there is almost a hint of something light green and a certain bubbly, soda-like, slight calky note that is also present in Rochas Tocade but in Tocade this note is turned up several octaves. There are also traces of a sweet flower, probably the heliotrophe, but there is not the mimosa-almondy heliothropic note as in Parfums de Nicolaïs Kiss me tender or Etros Heliothrope. In the latest stages the sandalwood in PdS is blended with a soft praline note that in a harmonious way underscores the sandalwood. 

PdS is a real delight to wear a sunny winterday. Smooth and comforting, versatile for both casual and officewear.

Rating: 4

Notes: Heliotrope, sandalwood, hazelnut, cedar- and cashmerewood.

Lorenzo Villoresi - Teint de Neige

Foto: Herr Parfumista (c)

Update May 2013: Today more than two years later I just love the soapy, white gunpowdery, rosy smell. Ratiing reconsidered see below.

Så en provning ur de "oprovade provernas" ask. Den italienska parfymören Lorenzo Villoresis "snönyans" doft har beskrivits av otaliga recencenter tidigare och här kommer då ännu ett tyckande.

Teint de Neige är en pudrig och på många också en tvålig parfym. På mig stannar det vid pudrighet och en doft som påminner om herr Parfumistas australiensiska sadelsmörjningsolja. Precis i de inledande toppnoterna doftar TdN något som liknar precis avfyrat krut i en knallpulverpistol. En lite mörkare not av det "gunpowdriga" finns närvarande doften igenom. En annan not som slår igenom på mig är den lite mandellika heliotrophen, här en fint avvägd pudrig tonkaböna. Blommigheten är lätt, typ ett potpurri av torkade rosenblad som tack och lov hålls tillbaks till en lagom nivå. TdN ger bilden av skuggor på tung, lite töig, snö vid solnedgången en vinterdag. Men den associationen kommer säkert bara för att jag vet att doften har ett snötema.

TdN är en helt ok och bra doft men inget som sticker ut ordentligt. I en liknande genre (i varje fall när det gäller intrycket) men mycket mer distinkt och dessutom härligt pudrigt tvålig finns Pierre Balmains Ivorie som jag personligen föredrar framför TdN. Vill jag ha en mysig, okomplicerad och varm doft en kall vinterdag så tar istället till Etros Heliotrophe.  TdN är helt enkelt lite för snäll och flat i sin karaktär för att intressera mig tillräckligt en hel dag.

Betyg: 3+

Rating May 2013: 5

Ytterligare reflektioner: Troligen lyfter jag inte Lorenzo Villoresis dofter tillräckligt. Piper Nigrum luktade så härligt pepprigt precis när doften hade duttats på men föll sedan ihop platt. Detsamma hände när herr Parfumista testade resten av röret och också när han testade LV:s Vetiver.

Parfums de Nicolaï - Kiss me tender

Bild: Heliotrophium arboescens

 Kurt Stueber, Wikipedia Commons, some rights reserved

Parfums de Nicolaïs Kiss me tender är en fluffig, heliotrophebaserad, varm gourmanddoft som är lagom söt på mig, varken sockrig och kemisk. Men det är och andra sidan inte fallet med någon av de Patrica de Nicolaï dofter som jag har provat.

Kiss me tender inleds med något som jag tycker påminner om mimosa följt av mint. Mimosaliknande noter tycks vara i ropet vintern/våren 2010/2011. Precis i starten påmminner den lite om Annick Goutals Le Mimosa men det går snabbt över. Den varma och soliga heliotrophen träder in i ett tidigt stadium och är närvande under hela doftens utveckling. Jag känner inget av noterna hö och anis men jag antar att de finns i doften som kontraster för att tämja de andra noterna så det är kanske inte meningen att man ska känna dem så tydligt. Om jag jämför med min basheliotrophe, Etros Heliotrophe så är Kiss me tender blommigare och liksom luftigare. Heliotrophe accentuerar mer av heliotrophens typiska mandelton och känns liksom råare.

Kiss me tender är en riktig varm och skön komfortdoft som passar för att lysa upp en kall vinterdag. Den är som det mesta från PdN välkomponerad och sammansatt av högklassiga ingredienser, rent tekniskt som en riktig nichedoft ska vara. Självfallet hade jag som PdN-fantast höga förhoppningar på doften så det kanske är därför som jag känner mig lite besviken. PdN ger mig liksom ingenting och jag kan uppnå samma känsla med min gamla kära Heliotrophe och det som är kvar av mitt Le Mimosa-prov. För den som inte har någon heliotrophedominerad doft är Kiss me tender absolut att överväga.

Betyg: 4     (skulle ha fått ett "+" om den inte lämnat mig så oinspirerad)

Sniff 2011

Vad skönt att läsa Marinas inlägg om Dior Les Exclusives se

http://perfumesmellinthings.blogspot.com/2011/01/christian-dior-la-collection-couturier.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Perfume-smellinThingsPerfumeBlog+%28Perfume-Smellin%27+Things+Perfume+Blog%29

Känns som jag kan skriva av dem från "Att prova listan", har genom åren märkt att Marinas smak överensstämmer mycket med min. Frågan är då vad ser jag fram emot att sniffa på i år?

Som alltid förstås Serge Lutens releaser men det blir nog inte förrän i höst när alla årets dofter finns tillgängliga. Så förstås nyheter från favorithus som Annick Goutal, Andy Tauer och Patricia de Nicolaï. Har inte luktat på PdN:s senaste heliotrophe och torrt-hö inspirerade parfym Kiss me tender ännu men det är ingen panik, jag har ju min kära Etro Heliotrophe, och heliotrophe är en not som är lite vansklig på mig.

Sedan kommer det förstås fler releaser från ett annat pålitligt hus L'Artisan Parfumeur vilket få mig att tänka på att jag ju faktiskt inte provat den super-hypade Traversee du Bosphore från 2010 ännu. Troligen kommer jag att gilla den men efter att ha läst att den har mycket av Havana Vanille i basen och Dior Hommes irisnot så befarar jag att den är lite av ett hastverk, Bertrand Douchaufour har ju varit väldigt produktiv det senaste året. När en näsa, hur skicklig den än är, trycker ut sig för många dofter under en kortare tid kan det hända att dofterna inte blir tillräckligt genomarbetade. Säger inte att så är fallet med Traverse... men det ska bli mycket intressant att sniffa på doften bland annat ur den infallsvinkeln.

Sedan är jag väldigt nyfiken på Robert Piguets förra året utgivna Calypso som tydligen inte har mycket med den ursprungliga från femtiotalet att skaffa. Den nya är efter vad jag har läst en ambroxbaserad skapelse och ambrox verkar vara en ingrediens som passar min kemi. Calypso har fått både ris och ros av förtåsigpåare.

Hoppsan, redan en hel del på sniff-listan. Dax för en provbeställning snart - fast hur var det nu - oprovade prover som väntar så jag får nog vänta ett tag ändå...

Samma doft i flera dagar...

Innan juldoftsinslagen drar igång på måndag några ytterligare reflektioner (i backspegeln) efter min en- veckas utmaning med en doft, Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss.

Det har faktiskt blivit hela två fall av flerdagarsanvändning av två dofter sedan dess nämligen:

Heliotrophe (Etro): Har varit jätteförkyld hela veckan och är inte helt på banan än, tex är luktsinnet inte "helt" ännu. När jag är riktigt förkyld känner jag inte för starka dofter, även om jag i sig inte känner någon doft, utom något enstaka fragment enstaka gång. I regel klarar jag bra lätta citrusdofter men den här gången kände jag motvilja även mot dem. Det ända jag kände för var den lätta, transparanta och varma mimosa/mandel doftande Heliotrophe från Etro. Okomplicerad i sin struktur och mycket bärbar. Tydligen har det nu kommit restriktioner mot heliptrophe-estern (eller vad det nu är för sorts kemisk komponent) så det gäller att vara rädd om sin gamla flaska med Heliotrophe.

Boxeuses (Serge Lutens): Det blev faktiskt hela fyra dagar med Boxeuses, hade kunnat fortsätta men enveckas provningen med PCJWM visade att efter dag fyra med samma doft så har luktsinnet ändå trubbats av så pass mycket att man inte får en fullständig bild av doften. Boxeuses var så pass gäckande att jag, även om jag inte gillade den jättemycket, bara måste komma underfund med den. Och nu känner jag mer för den, trevlig, diskret och användbar. Det är egentligen namnet som inte passar och därför blir det hela något förvirrande. För mig är Boxeuses mer lik mina gamla mjuka, äggskalsfärgade, armbågslånga glacé handskar inte alla som ett par  "punchiga" boxninghandskar.

Klart nyttig övning (även om den första med Heliotrophe var ofrivillig) att inte stressa runt så i sniffandet utan att bottna mer i dofterna. Och trots an hel vecka så längtar jag redan efter en eller ett par dagar med PCJVM igen.