Animale är den andra doften som jag provat på från Histoire de Parfums tuberose-trilogi. Vet inte hur jag ska börja men det känns som om mycket har gått fel i denna doft. Man har tagit i alldeles för mycket som med, mörka, mustiga och grova penseldrag i olja. Inte mycket som påminner om tuberose i Animale därimot en överdos av ertenell, ganska rikligt med tobak och lite gräs och honung känns det som, säkert en not från tobaken. Animale blir bara för mycket! Vill man ha en imortelldoft (erternellsläkting) så rekommenderas Annick Goutals Sables som trots sin ton av lönnsirap i sammanhanget känns verkligt finstämd. Kombinationen med tobak och tuberose har dessutom gjorts tidigare och på ett lyckat sätt av den amerikanska indieparfymören Liz Zorn i Tobacco & Tulle. Där är noterna inte kväljande och det känns att tuberosen lurar i bakgrunden.
Animale inleds enligt pyramiden med citrusnoter som bergamott, kumquat, mandarin och neroli. Den fasen verkar nästan hoppas över på min hud för jag hamnar tämligen direkt i mellanregistret med jasmin, tuberose, gräs och plommon. Gräset är det som tonar fram på mig av det som nämns i denna fas. I basen hö, immortelle, trä, labandum och tobak. Som framgår ovan är det basen som tar över på mig väldigt snabbt.
Sammantaget blir Animale mörkt sirapsartad på mig och bara för mycket. Den har en unken, instängd karaktär som i det här tappningen inte blir särskilt spännande eller bra. Det finns instängda dofter där jag tycker om instängdheten tex Messe de Minuit även om den är av en helt annan typ. Säkert mixar Animale bra med någon annans hud, annars hade väl doften inte skapats. Men parfymören vill för mycket och allt blir liksom överdrivet och hysteriskt.
Betyg: 2