Niki de Saint Phalle

Foto: Parfumista (c)

Ett litet parfymmirakel inträffade på nyårsafton! På morgonen tänkte jag att jag skulle ta och testa en doft som jag dissat och bara inte förstått mig på i åratal, jag skulle ju ändå byta till en annan doft inför kvällens nyårsfirande. Så jag började den mödosamma uppackningen av min gamla flaska Niki de Saint Phalle Edt. Den är invirad i flera plastpåsar då doften är extremt stark och den inte känns helt säker i skruvkorken. Den har även en sprayanordning som man kan skruva på om man vill  (fick vara med på bilden) men den fungerar inte längre. Och det nog bra, för jag misstänker att den är boven i dramat. Eller också är har jag mognat olifaktoriskt alternativt luktsinnet trubbats av.

Tidigare när jag sprayat NdSP har jag tyckt att den är på gränsen till vidrig, skarp, enorm, kantig och för bitter. Jag har aldrig förstått alla doftens hängivna fans och tänkt att det är väl en typisk stor amerikansk smak, men jag gillar ju och andra sidan Estee Lauder som är en fin representant för just den stilen. På nyårsafton ville jag göra ett nytt försök att förstå alla de hängivna och plötsligt kilckade det. Jag "dabbade" på doften och plötsligt blev den något helt annat: Grön chypre med lätt fruktighet i toppen, en lagom bitterhet och med stänk av patchoulli samt cedärträ som faktiskt finns vid sidan av blommorna i mellanregistret. I basen märks lätt läder, rätt mycket mysk och mossa. Den dominerande blomman (på mig) är tagetes som också är doftens lite udda komponent. Annars finns bland annat iris, jasmin och nejlika, den senare är lagom framträdande på mig, kan ibland bli för starkt med nejlika för min del. Doften är på något sätt hög, mycket torr och frisk som en kylig och solig vårdag och den ger ett friskt intryck trots att den är en voluminös chypre med många starka komponenter. Herr Pafumistas spontana reaktion var "det luktar lakan som torkat ute i solen".

NdSP är i samma genre som Sisleys Eau de Soir men där EdS är en elegant och välpolerad dam är NdSP "bohemian chic". Och det är inte så konstigt, NdSP är skapad tidigt åttiotal för den 2002 avlidna amerikanska konstnärinnan (skulptrisen) och avantgardepersonligheten Niki de Saint Phalle. Med sitt franska påbrå var hon även verksam en hel del i Europa och det finns skulpturparker i Schweiz (tror jag) och USA med hennes jättelika, färgglada skulpturer. Dessa pryder även NdSP:s blå parfymflaskor.

Jag blev så förtjust i NdSP att det blev ingen ny doft till nyårsaftonskvällen utan NdSP fick följa mig in i det nya året. 2010 avslutades alltså med en liten parfymsolskenshistoria som också understryker det positiva i parfymnyårslöftet att gräva där jag står. Och årets första dag tillbringade jag också i min nyfunna favorit.

Betyg: 4

Soir de Lune - Recension

Foto: Herr Parfumista (c)
Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

Först känns Soir de Lune inte så insmickrande för näsan såvida man inte gillar storslagna 80-talschypres som Diva, Montana Parfum d’Peau, Knowing och Eau de Soir. Av senare års kreationer påminner den om Agent Provocateur men A P är mer kryddig, tuff och rå.   

S d L behåller sin storslagenhet rakt igenom och den signalerar, liksom sin syster Eau de Soir, en elegant kvinna som tar plats. Soir de Lune är dock mjukare och blommigare i framtoningen. I ett stadium tycker jag personligen att det kortvarigt framträder lite för mycket ljus blomma som liljekonvalj och något som påminner om syren. Denna fas går ganska snabbt över och basen, som är det bästa, framträder med trä, honung och en rosig kryddighet som börjar redan bland hjärtnoterna.

S d L har en bra närvaro och bra hållbarhet tills fram på kvällen. Eftersom den tar en del plats är den lämplig för elegantare tillställningar eller i jobbsituationer där det krävs ett statement, till exempel vid förhandlingar. S d L är en bra doft för den som vill kliva in i de stora chyprenas värld men har man redan Eau de Soir, Knowing etc så är frågan om S d L är en berättigad investering. Jo, det är den faktiskt ändå, om man gillar den här typen av numera nästan utrotningshotade dofter. S d L bör finnas i varje sann Parfumistas garderob.

Betyg: 5

Kommentar 2010: Jag tycker att SdL är lika bra idag. En blivande klassiker.

Soir de Lune - Beskrivning

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

Sisleys chypre  Soir de Lune luktar egentligen alltför klassiskt för att vara skapad så sent som 2006. Den välkända näsan Dominque Ropion står bakom denna välbalanserade blandning med mycket blommor, framförallt ros, men också en fin fruktighet. Doften är i samma genre som Sisleys Eau de Soir från 1990 men Soir De Lune är mjukare och kvinnligare. Första intrycket är ”äntligen en riktig chypre” något som glädjer en hängiven parfumista dessa dagar när begreppet chypre urvattnats till en lite kalkig, lättare ton som ofta kombineras med blommor och frukt till något girly-girly.

Soir de Lune har en diger doftpyramid. I toppnoterna mandarin, citron, bergamott, koriander, muskot och chilipeppar. I mellanregistret mimosa, rosor, iris, liljekonvalj, ros, jasmin och persika. I basen mossa, patchoulli, trä, honung, mysk och sandelträ.

Recension i nästa inlägg.

Chypre vädret fortsätter - Dagens doft - Eau de Soir

Det fuktiga, höstlika vädret är som gjort för mossiga, träiga chypres. Själv bär jag i dag liksom igår den något överskattade Eau de Soir från Sisley. Jag kommer inte att kommentera EdS idag utan i stället den numera klart underskattade Knowing från Estee Lauder 1988. På en tillställning i går bar en väninna Knowing och den passar utsökt på henne, doften ingår en "kemisk förening" med huden. I dag finns det många som har fördomar mot de ofta kraftiga åttiotalsdofterna och Knowing får ibland tyvärr negativa omdömen. Otroligt med hänsyn till vilken fin doft det är.
Det är en blommig chypre, påminner en del om Ungaros Diva som också är en mycket fin doft. Knowing är friskt, tungt, blommig med gröna noter, apelsinblomma och coriander i toppnoterna. I hjärtat finns det klassiska ros- och jasmin ackordet tillsammans med trä och lite krydda. Ekmossa, civet och patchoulli avslutar i den varma basen. Så som varande en amerikansk doft så är den ganska linjär dvs luktar ganska lika genom de olika stadierna, dvs hjärtnoterna finns kvar även när doften gått över i basnoterna. Knowing utstrålar klass och kvinnlighet. Ingen liten flickig godisdoft precis. Knowing sitter bra under dagen, åttiotalsdoft som den är.
Vad knepigt det är att skriva om en doft som jag inte har på mig under skrivandet. Lätt att förvirras av den allt annat än diskreta Eau de Soir.