Parfume d'Empire - Musk Tonkin

Picture: Marlene Dietrich, a worthy wearer of Musk Tonkin
Image source: i006.radikal.ru

Musk Tonkin from Parfume d'Empire was first introduced as a limited parfume edition in 2012. In 2014 an Edp version was launched. Musk Tonkin is created by P d'E founder, perfumer Marc-Antoine Corticchiato. The review will cover both the perfume and the Edp versions.

The concept behind Musk Tonkin is an attempt to recreate the smell of the real animalic musk tonkin  which is derived from the musk deer, using vegetal and syntetical musk replacement.

From the beginning until the end Musk Tonkin is vintage in style, as a 1930s diva in a  biascutted velvety evening gown and a grand furstole. The fragrance starts  dark, heavy, musky flowery, the parfume rounder, smoother and more close to the skin. The Edp is lighter, playing in the higher octaves with some almost citric/fruity notes wich gives the fragrance an  almost sparkling radiance in the first accords. The perfume version goes straight to be a skinscent, and even if close, it's a skinscent with quite a detectable sillage. As the topnotes have vanished, the Edp approach to the parfume and becomes quite similar even if I can discern some minor differences, the parfume is still a notch more dark flowery, a bit more velvety and smooth, the Edp still a bit brighter and sharper. In the middlenotes both versions becomes more musky and also a bit spicy, cumin is defenitely involved but in smaller potions than in Parfums d'Empire Aziyade. Indolic, white flowers interacts with the prominent vegetal musky note, a vegetal musk that reminds me of amberette seeds, hay and almost powdery, light touched barnyard notes. This musky setting, and the image the fragrance creates overall, reminds me to some extent to Parfums MDCI Chypre Palatin.  Maybe the flower in Musk Tonkin is tubereuse as I'm reminded of Miller Harris Noix de Tubereuse when it comes to the integrated, heavy, seamless, indolic flower, musky accord. Musk Tonkin is quite linear in its development, even if  the musk is slightly more prominent in the basenotes, it's still balanced and is not taking over the composition completely. If I would describe Musk Tonkin in one sentence it's: A vegetal musk soliflore.

Picture: Musk Tonkin
Photo by: PR Parfum  d'Empire (c)

 

Musk Tonkin is sometimes described as an animalic, dirty musk. As I havn't smelled real musk tonkin  can't judge  if this vegetal musky smell is also close to the animalic version. As I remember Serge Lutens Muscs Koublaï Khan it's not as musty, less flowery and with more traces of cumin than Musk Tonkin. It's also more animalic even if a discrete interpretation. For those searching for a hardcore, dirty musk, Les Neréidés Fleur Poudreé de Musc could be recommended, Musk Tonkin and its siblings stand out as shy violets compared to this one.
Musk Tonkin is best for the colder month, especially it's good for cold evenings. Sillage is close and longevity great, for 24h at least. Unisex, leaning to the feminine side.

Those who likes fragrances as Mona di Orio Nuit de Noire and Maison Francis Kurkdijan Absolue Pour Le Soir will probably also like Musk Tonkin.

Rating: 5

Notes: Musk

Thans to Fragrance & Art for the sample of Musk Tonkin Edp to test, the parfume  comes from my own sample

Huitième Art - Fareb

Bild:Spices at central market in Agadir Morocco,

Foto: Bertrand Devouard (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved

I Pierre Guillaumes kryddiga Fareb träder tämligen omgående en lagom balanserad kumminnot fram. Den vilar på en bädd av torra kryddor som känns äkta, inte sådär parfymigt kryddigt. Doften är torrt kryddig rakt igenom, det är inte någon kummin bland torkad frukt och äpplen som till exempel Aziyade, Al Oudh eller Traverseé de Bosphore. Det som känns som en kumminnot är tydligast i topp- och mellanregistret, i basen har den blandat ut sig med de andra kryddorna och en slags lätt tvålighet innfinner sig. Fareb är i slutfasen ganska lik de klassiska spanska Maja-tvålarna från Myrurgia. Det konstiga är att det enligt ingredienslistan inte finns kummin i Fareb, utan immortel och ingefära. Möjligen känner jag en del ingefära då doften har vissa drag av min favorit Montales Amber & Spices. Någon sirapsliknande immortell som i Annick Goutals Sables känner jag överhuvud taget inte. Kanske är blomman torkad och mald i Fareb.

Efter en ganska utmanande start med den av mig upplevda kumminen så blir Fareb till en bärbar och ganska originell kryddig parfym. Perfekt för grått höstväder och vinterslask. Passar som överiga Huitième Art i många sammanhang, är vilsam och tar inte över en hel miljö. Provet kommer från Fragrances & Art

Betyg: 4

Noter: Immortel, ingefära.

L'Artisan Parfumeur - Al Oudh

Bild: Kummin, Carum carvi, Franz Eugen Köhler, Köhler's Medizinal-Pflanzen, Wikipedia

Al Oudh är en skapelse av L'Artisans husnäsa Bertrand Duchaufour. Den är inte vad jag klassificerar som en typisk oud-doft, utan en träigt lite äpplig och kryddig doft där kummin har huvudrollen.Ouden är så lätt att jag egentligen inte känner den, men den finns såklart där i den lätt lädriga tonen som framskymtar någonstans i bland hjärtnoterna.

Det är alltså kummin som har huvudrollen men det är en ganska snäll kummin, ungefär i paritet med kumminnoten i Gucci Eau de Parfum. I slutet av dagen, när bara mindre fragment finns kvar av doften så påminner Al Oudh faktiskt om Gucci EDP även om Guccin är sötare. Det är en likom lite kall och samtidigt lätt pudrig känsla som dofterna delar. En annan doft som Al Oudh påminner mycket om är Parfum d'Empires Aziyade, se tidigare review i oktober 2011. Al Oudh är en transparent doft som trots sina på pappret tunga ingredienser passar att bära om sommaren. Den är fint komponerad och noterna flyter in och ur varandra så fint att jag till slut tycker att Al Oudh nästan blir för konturlös. Trevlig och bärbar men inget jag känner behov av att införliva i doftgarderoben då min Eau d'Hermès har en klart mer distinkt kumminnot och är en mer spännade doft. Och för den som vill ha på gränsen till överdos av kummin finns ju exentriska Kingdom från Alexander McQueen.

Betyg: 4

Noter: Kardemumma, kummin, rosépeppar, dadlar, iris, neroli, saffran, rökelseträ, ros, oud, läder, sandel- och cederträ, patchoulli, tonkaböna, myrra, vanlij och civet.

Parfum d’Empires - Aziyade

Bild: La Grande Odalisque,

olja av Jean Auguste Dominique Ingres, 1814,

Louvre, Paris

Bland glömda, gamla,oprovade prover fann jag (som tur är) Parfum d'Empires Aziyade. Doften är inspirerad av Konstantinopel under sultanatets dagar och uppkallad efter haremsflickan Aziyade som en fransk officer förälskade sig i 1876. Doften Aziyade inleds med en rundad, lätt kumminnot som inte blir skarp eller frän vilket noten kan bli i en del blandningar. Därefter inträder en not som påminner mig mycket om ett grönt äpple, men inte den kemiskt, fräscha sorten som i DKNY Delicious utan en mer finstämd variant. Samtidigt ger sig en sorts kylighet som känns matt och sval i strukturen till känna. Det är inte en bitande kylighet utan mer som en kylig vindpust en sensommarkväll. Efter ett tag känner jag en ton av kanel och lätt läder, kumminen finns också som ett diskret inslag. Doften fortsätter ända ner i basen att flyta in och ut i kummin, kanel, äpple och läder. Rökelseträ adderas också i basen, däremot är patchoullin inte särskilt tydlig för min näsa. Sammantaget en mjuk behaglig och subtil kryddighet i en originell doft som är mycket trivsam.

Aziyade liknar en hel del, framför allt i toppnoterna, L'Artisans Al Oudh. Först och främst kumminens lite kalla känsla men även den äppliga noten. Al Oudh är starkare, stickigare och mer maskulin i typen medan Aziyade är mjukare, krämigare, mer feminin och i mitt tycke en bättre balanserad komposition. Det finns också något som påminner om uttrycket i Traversee du Bosphore, framförallt de äppliga och liksom matta noterna som finns i båda dofterna. Eller också förleds jag bara av inspirationen från Konstantinopel. Av de båda föredrar jag föregångaren på temat, Aziyade. När det gäller kummindofter som Aziyade egentligen ska jämföras mot så har Eau d'Hermès mycket mer rå och ren kumminkryddighet och är något av en "kumminsolitär" med lite citrus. Alexander McQueens Kingdom är tätare, rosigare, starkare och tuffare. Aziyade är en i många sammanhang mer bärbar doft än de båda.

Betyg: 4

Noter: Apelsin, mandel, granatäpple, plommon, kardemumma, kummin, kanel, ingefära, patchoulli, mysk, labdanum, rökelseträ, vanilj.