Carner Barcelona - D600

Picture: D600 by Carner Barcelona. This image

perfectly captures the spirit of D600. Photo by Carner Barcelona (c).

The scents of Carner Barcelona is sometimes accused to be to close to other, preferably better mainstream, fragrances. But with the multitude of fragrancereleases of today, which houses are not, and I can't see that Carner stands out among the other regarding this. Even if Cuirs that I reviewed in November last years resembles some other niche releases in the oud-saffron-leather category it's a well done fragrance which fully can compete with the other mentioned. But now, over to the todays subject - D600.

D600 is one of the two initial fragrances for the house of Carner, founded by Sara Carner in 2010. In the fragrances Sara will capture the spirit of her hometown Barcelona and it's catalonian surroundings through the compositions of different perfumers. In D600 the perfumer Christophe Raynaud  hits the target: D600 is the smell of La Rambla a warm summernight, it perfectly captures the modern pulse of the medivial city. D600 starts with notes thats resembles the smoke of a fresh lighted cigarette mingled with iris and jasmine . Later on the blend becomes more flowery with some discrite citric notes well blended, but in a urban, subdued way. There is also a sort of putty, slight lipsticky note that surrounds the flowers which is very pleasant. The base is light vetiver, woody well balanced with a vanillic touch and the light, freshly lighted cigarettenote consists and deepens during the evolution of the basenotes. In the end, blended with the vanilla, there is an almost edible, light gourmand accord. Something also is reminding me of The Different Company Oriental Lounge (in swedish).

D600 is a very comfortable scent, unisex but to my nose it's leaning to the feminine side as opposed to Dior Homme (different versions) which it's sometimes is said to be too similar to. To my nose there is similarities in style and in the irisnote but I think DH is much more lipsticky and the iris is louder and more cosmetic in feel and so is the whole DH fragrance. In D600 the jasmine is almost equal to the irisnote and I can't find the fresh ligheted cigarettenote in DH. Another frag that comes to my mind when sniffing the cigarettenote is Etat Libre D'Oranges Jasmin et Cigarettes but in this scent the cigarettenote paired with jasmine on me,  precipitates in the most unpleasent way. D600 is a much more successful interpretation of the flowery cigarette theme. D600 also intermediate a sort of urban, vegetal feeling that I also can recognize in Annick Goutals Nuit Etoilée . There is also a touch of hot asphalt like in Keiko Mecheris Mulholland (swedish), even if Mulholland is a citrusfrag with winy accords.

Overall, D600 is a pleseant, comfortable fragrance very versatile, the type of fragrance which is essential those days when it's hard to choose which frag to wear. The longevity is satisfactory and the fragrance is interesting during it's whole dry down.

Rating: 5

Notes: Bergamot, grapefruit, pepper, iris, jasmine, cardamom, vetiver, cedarwood, vanilla

Thanks to Carner Barcelona for sending a sample for test.

Keiko Mecheri - Summer citrus fragrances

Sammanfattningsvis - efter att ha testat Keiko Mecheris citruskollektion under en tidsrymd av nästan ett år så är mitt intryck att det är fråga om bra och användbara dofter med en modern tvist. Tre av fyra (alla utom Mulholland) har spår av den moderna colognens portaldoft: Thierry Muglers Cologne. Alla  dofterna har ändå sin egen karaktär, även om de känns som en variation runt ett tema. Möjligen är Tarifa lite för "vanlig" och kanske också Mulholland. En stor fördel är att de till skillnad från de flesta citrusdofter håller hela dagen, vissa av dem, Taormine och Les Nuits D'Izu i princip utan fragmentering. Toppen som sommardofter med andra ord, även om de passar hela året. En annan fördel är att de inte har den kemiska känsla som ofta hör ihop med citrusdofter.

Taormine: Mjuk citrus med exklusiv känsla av mandellotion. Betyg: 3+.
Review häromdagen.

Les Nuits D'Izu: Lyxig solcreme med en ljus rosighet. Betyg 4.
http://parfumistansblogg.blogspot.com/2010/10/les-nuits-dizu-keiko-mecheri.html

Mulholland: Citruspatchoulli med urban asfaltskänsla. Betyg 3 +.
http://parfumistansblogg.blogspot.com/2010/10/mulholland-keiko-mecheri.html

Tarifa: Apelsinblomma med lite mysk liknande den från Mugler Cologne. Betyg 3. http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650

Alla doftterna i citruskollektionen är bra och användbara dofter som har betyg bra till mycket bra. Sedan i höstas har någon/några sjunkit något i och med uppstraminingen av betygssättningen för att undvika inflation. Rent tekniskt är dofterna likvärdiga så betygssättningen färgas av hur de passar på mig och min subjektiva smak. Kvalitets- och hållbarhetsmässigt spelar det alltså ingen roll vilken av dofterna man väljer.

Keiko Mecheri - Mulholland

Inför sommaren 2010 släppte den amerikanska parfymskaparen Keiko Mecheri en serie på fyra citrusbaserade dofter. Tidigare har jag recenserat Tarifra (se http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650 ) som väl mest kan beskrivas med en, om än positiv, axelryckning. 
Mulholland är inspirerad av motorvägen i Los Angeles, något som man i första hand inte associerar med en citruscologne.Mulhollands noter beskrivs som petit grain, citrus, patchoulli, sandelträ och ambra. Känner också en tydlig pepprighet doften igenom, kanske är det sandelträets pepprighet men det känns som att peppar lagts till. I inledningen är Mulholland smått originell, det finns en ton och en känsla av gammal, dammig vinflaska förvarad i vinkällare. Detta varar dock bara en kort stund, i mellanregisteret är det en tämligen konventionell brygd av pepprig citrus blandad med övriga ingredienser. I början påminner pepprigheten mycket om herrdoften ST Dupont. Mulholland håller mycket bra under dagen trots sin lätthet och på kvällen framträder en fin sandeltränot harmoniserad med en mycket mild patchoulli. Faktum är att hållbarheten, doften fragmenteras inte under dagen, och de i sammanhanget distinkta basnoterna ger en känsla av att klara en varm dag på asfalt.

Känslan är mer positiv med Mulholland än vad jag upplevde Tarifa. Men det känns som om jag känt Mulholland i flera tappningar tidagare, förutom den korta vinaktiga inledningen så är det inte särskilt originell. Men jag uppskattar den mycket fina, lätta, sandeltränoten i basen. Och känslan av motorväg i värme.

Betyg: 3+