Eau d'Italie - Acqua Decima

Picture: Acqua Decima, the color of the bottle
describes the juice perfectly.
Photo: PR Eau d'Italie (c)

Acqua Decima is the perfect summerfragrance from Eau d'Italie , dreated by Alberto Morillas. Acqua Decima was launched already 2013 and is the only Ed'I I havn't tested. Until now. The review of the new Morn to Dusk will follow later as vanilla goes well in the autumn.

Acqua Decima is said in the PR to be inspired by the scented notes which could be smelled along The Path of the Gods a mountain walk that links the Amalfi coast with the Bay of Sorrento, through cliffs in the wilderness over a glimmering blue sea. The gold of lemons and mandarins, the warmth of Neroli, the fresh coolness of petitgrain, enlivened by zesty notes of mint leaves.

Acqua Decima starts with a distinctive citrus accord, the mandarine must be the bitter version as there is almost no sweetness in the fragrance, it is of a herbal kind. Soon mint tunes in and takes the centerstage.It's not the chemical thoothpaste mint, this one is fresh and herbal. I can also smell something similar to tomatoleaves and for some moments I smell a modern version of Sisley Eau de Campagne. The herbal, minty accord, is wrapped in the citrusnotes which plays the supporting part after the very first accord.  The fragrance goes on very green, dry and quite linear. The basenotes are light woody green, constituting as the calm background to the sparkling, Sharp, just cutted greenery in the earlier stages. Overall Acqua Decima is edgy and contemporary in style, a member of the new colognes which are not as traditional in structure as the old citrus, light herbal ones. Despite classified as unisex, Acqua Decima to me is quite masculine, it's sharp and has no smothness or sweetness at all. Therefore I can't rate it after my wearing and have to rely on Mr Parfumistas judgement. Some of the other Eau d'Italies have the herbal, outdoorsy, sharpness also, I'm thinking of the original Eau de Italie and Magnolia Romana (worn by me in late spring/summer) both of them have more flowery components which creates a bit smoother, more feminine aura. When Mr Parfumista wears Acqua Decima he also detect a note similar to a lavander in the herbal accord. Overall he find it to be a well constructed fragrance, easy to wear and a fragrance that many people could like. Despite that he founds Acqua Decima a fragrance of much at it's own, there are some similarities to antoher fragrances but not so many. Mr Parfumista smells a hint from the classic cologne Bowling Green from Geoffrey Beene.
Aqua Decima is a genuine daytimefragrance for summer. The sillage is medium and the longevity for almost a day.

Rating: 4

Notes: Lemon, mandarin orange, mint, neroli, petitgrain, white wood, vetiver

Parfum d'Empire - Corsica Furiosa

Picture: Emperor Napoleon I (1769-1821),
another corsican furiosa.
Painting by  Paul Delaroche (1797-1856)

The latest addition to the highquality house Parfum d'Empire, Corsica Furiosa is a tribute to the ISCPA-trained perfumer and owner of the house Marie-Antoine Corticchiato native island Corsica. Corisca Furiosa, which features the mediterrian shrub lentisque, is an aromatic-green fragrance in its very own style , one hand dry, herbal, on the other green, leafy, crisp.

Corsica Furiosa starts with an accord which smells of dried herbs and gras over the sunbaked, hot, earth of a mountained, mediterrian island. There is also a note of smoke, as the smoke from a fire far away. A light spicy limenote is also present and is recognizable also in later stages of the fragrance. After a while a natural haynote appears and further in the dry down an almost animalic note, a pleasant furnote, appears. This stage reminds me of something in Musc Tonkin but softer and tuned down. In the basenotes a note clos to crisp, bulbflower leaves appears, probably the tomatoleaves but different handeled than in typical tomatoleave fragrances as Sisley Eau de Campagne and Joop! What about Adam. In this stage a light flowery element which reminds me of daffodil, enlighten this, taken as a whole, austere composition. This flowery note, the green note, the fur note and some of the hay with a slight herbal touch is what remains in the basenotes and lasts until the fragrance has dried down after 8-10 hours. There is also an element in Corsica Furiosa which reminds me of an accord in the base of Olivier Durbano Lapis Philosophorum.

Corsica Furiosa is gentle and close to the skin, it's light, almost as a cologne and could be re-applied during the day without any risk for overdoing it. It's a very casual fragrance but would also perform well in the workplace, especially in the scentfobic office. Corsica Furiosa is most intriguing in its first part, than its plesant and quite ok but with out the sensation of the first one third.

To me Corsica Furiosa is truly unisex but to be honest I think it wears better on me than on Mr Parfumista who tried it at first as I thought it would be more herbal bitter and masculine in style. Other fragrances which comes to my mind when testing Corsica Furiosa is Guerlain Cologne 68 which have some of the burnt, herbal mediterrian notes but is more flowery and sweet. The crispy bulbflower leaf is present in for example Pierre Balmain Vent Vert (older formula) and Oriza L .Legrand Deja le Printemps.

Rating: 4

Notes: Lentisque, hay, grass, lime, honey, moss, labdanum, mint, tomatoleaves, pepper

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test.

Parfums de Nicolaï - Cologne Friction

Photo: Parfumista (c)

Scroll down for an english version
Patrica de Nicolaïs Cologne Friction är en av husets fina cologner. Friction är mjukt gräsigt grön, krispigt bladdigt grön, den ligger någonstans mellan Sisleys riktigt gräsiga och tomatbladsliknande Eau de Campagne och Thierry Muglers gröna, solcremeslikande mysk Mugler Cologne. Cologne Friction är inte lika intensivt gräsig som Campagne och är inte fuktigt, myskig som Mugler Cologne utan som sagt ett välmodererat mellanting. Den är liksom torrt grön, utan att bli hö-ig, med en aningen av en lätt osöt tvålighet. Liksom de båda andra gröningerna är Cologne Friction unisex och till och med kinkiga herr Parfumista som aldrig skulle sätta på sig Mugler Cologne kan använda Friction i casualsammanhang någon gång då och då. För Cologne Friction är genuint casual, som gjord för en tur i skogen eller på sjön. Men den fungerar förstås också en dag när man vill ha något lätt och friskt på jobbet, exempelvis om man av en eller annan anledning känner sig ur form. Eftersom Cologne Friction är just en Cologne så är hållbarheten inte så bra men applicerar man en hyfsad dos finns ändå fragment kvar till kvällen.

Sammanfattningsvis en välgjord, balanserad och prisvärd cologne. Att rekommendera för den som inte är nöjd med reformuleringen av Eau de Campagne.

Patricia de Nicolai Cologne Friction is one of the fine wellcrafetd colognes of the house Parfums de Nicolaï. Friction is soft grassy green and crisp green leafy at the same time, it lies somewhere between Sisleys bold grassy and tomato leaf-like Eau de Campagne and Thierry Muglers green, suntan-like musk Mugler Cologne. Cologne Friction is not as intense as grassy Campagne and is not moist and musky as Mugler Cologne, instead it's a well modualted in between. It is dry and green, without being hay-like, with a light  slightly unsweet soapiness. Like the other two are greeniess, Cologne Friction unisex and even the fussy Mr. Parfumista who would never put on Mugler Cologne use Friction for casual once in a while. Beacause Cologne Friction is truly casual, perfect for a ride in the forest or a day at the sea. But of course it also works for the occasions when you want something light and fresh at work, for example, if for one reason or another, feeling out of shape. Of being a cologne the durability is quite good if applying a decent dose there is still clear, green, musky fragments left on skin in the evening.

In summary, Cologne Friction, as usually with the Nicolaï frags, is a well-made, balanced and affordable cologne. To recommend for those who are not satisfied with reformulation of Eau de Campagne.

Rating: 4

Noter: Gräs och annat grönt/ Grass and other greenery

Midsommardofter

Så var den officiella midsommarafton här även om det känns lite konstigt att det vände redan i måndags. Men låt oss inte tänka på hösten (och dess trevliga dofter) utan på vad som matchar så här mitt i sommaren. Eftersom det blir en varm och solig midsommar så känner jag till skillnad från de två senaste åren för dofter som nog kan sägas tillhöra kategorin "sommardofter"som:
Eau de Campagne (Sisley): Mångårig gräsfavorit med en ton av galbanum och tomatblad. En doft som personifierar en frodig gräsmatta en solig sommardag.
Vie de Chateau (Parfums de Nicolaï): Självklart måste en doft från sommarens favorithus Nicolaï smyga sig in. Härligt, höigt, torrt gräsig på en lätt chyprebas. En doft som personiferar det torkade gräset i stekande sommarsol.
Quel Amour (Annick Goutal): Lätt, transparent, chic blomblandning som domineras av pion och en rosa ros. Personiferar det alternativa, eleganta midsommarfirandet med cocktails på slottsterassen.
Eau Pure (Caron): En aquatisk doft som inte har mycket gemensamt med den vanliga aqua-kemifabriken, förutom det inledande ackordet som snabbt tonar ut. Talkig, pudrig vintagekänsla kombinerat med doften av en våt träbit som spolats upp ur havet.  Personifierar okonstlad fräschhet.

Ha en Glad Midsommar!

Reformuleringshysteri

Vol d'Nuit - också en drabbad klassiker. Foto: Parfumista (c)

Läste nyligen ett initierat inlägg på den amerikanska parfymsbloggen  NST om IFRA:s standards som hotar i princip alla klassiker, i allafall från 90-talet och bakåt i tiden. IFRA är doft & smak producenternas samarbetsorgaisation som sätter upp vissa standards för självreglering. Detta för att följa bland annat EU-direktiv gällande vissa ämnen i syfte att minska biverkningar och allergier. Även Asiatiska länder och USA har liknande riktlinjer. Det finns dock som framgår i kommentarer till artikeln vissa misstankar att doft & smak industirn går längre än vad som krävs och till och med är drivande. Detta såklart eftersom man genom ny teknik i rask takt tar fram nya, relativt billiga kemiska substanser.
http://www.nstperfume.com/2009/09/29/perfumista-tip-on-reformulations-or-why-your-favorite-perfume-doesnt-smell-like-it-used-to/

Enligt artikeln ska en rad nya förbud vara implementerade senast i augusti 2010 tex mot olika citrusämnen. I nästa omgång står en sådan basingrediens som vaniljämnen på tur. Så nu förstår jag varför en del dofter jag sniffat på under det senaste året kännts så tama, de är IFRA-anpassade. I NST:s artikel nämns att en sådan fin doft som Sisleys Eau De Campagne numera är en utslätad version av sitt forna jag. Törs knappt gå och testa. Så slutsaten för alla fullblodsparfumistor är: Jaga gamla lager och scanna av Tradera, E-Bay etc efter vintage.
Eller gör som jag, blicka framåt. Jag provar nästan bara tämligen nya dofter numera. Om inte någon härlig vintage råkar korsa min väg förstås.

Glömde nästan Dagens Doft - Eau de Campagne

För den är samma som igår dvs Eau de Campagne från Sisley. Som jag skrev igår så tog EdC slut i min refill-flaska så jag behövde fylla på den på nytt. Det är ju så irriterande när man står där sugen på en doft och det krävs en hel påfyllingsprocedur innan man kan ta på den. Då slutar det ofta med att man tar en helt annan i stället. Dessutom var jag inte färdig med EdC från igår (bara det är ett gott betyg). När jag tog upp splash-flaskan låg en lapp med EdC:s doftpyramid i och det visade sig att jag inte hade helt fel i min analys av innehållet igår.
Pyramiden ser ut så här: Toppnoter: Bergamott, citron, basilika, vilda örter (vad nu det är) samt gelbanum (en rot med lite bitter, grön lukt). Mellannoter: Tomatblad, liljekonvalj (känner jag inte alls), jasmin, geranium (dvs Dr Westerlundhs blomma, känner jag mycket av) och plommon (känner jag inte heller). Basnoterna består av ekmossa, patchulli, vetvier och mysk.
EdC är alltså egentligen en chypre (ekmossan) men jag känner inte det typiska chypre-inslaget. Det beror också på om man ser gröna dofter som en helt egen doftkategori eller om man sorterar in dem under chypre- eller blomkategorierna. I såfall är EdC enligt min mening en mycket grön chypre, trots visst blommigt innehåll.

Dagens Doft/Gröna dofter - Eau de Campagne

Värmen fortsätter och därmed min period med lättare dofter. Idag har jag valt en riktigt grön doft, den genuint gräsiga 70-talsdoften Eau de Campagne från Sisley. Det är en unisexdoft och den luktar mycket riktigt lite herrigt. Grönt friskt gräs, tomatblad och något lite mintigt grönt som mynta finns i doften. Även en ton av om hösten just nedfallna lönnlöv och även örter. Sitter oväntat bra under dagen trots att det är en Eau. Detta trots att jag bara fick på mig en liten mängd då doften tog slut i min refillflaska. Påminner något om Bowling Green som trots att den är en ren herrdoft är blommigare än EdC. Ska nog norpa lite BG från mannen och testa någon dag.
Läste någonstans att gröna dofter ska bli moderna i vår. Undrar vad parfymindustrin kommer att koka ihop för att sälja stort. Gröna dofter kan ofta vara svåra, lite bränt kärva som tex Alliage. Vissa gröna dofter med blommor i tex Private Collection är och andra sidan ganska lika gröna blomdofter. Där är det svårt att dra gränsen. Beror på om blommigheten eller det gräsiga/örtiga är mest tongivande.