Le Galion - Tubéreuse

Picture: Le Galion Tubéreuse
Photo: PR Le Galion (c)

Tubéreuse is one of the re-issued and re-constructued fragances of the french house Le Galion (more about that in the previous post). The original Tubéreuse was created 1937 by Paul Vacher and the current interpretation is performed by Thomas Fontaine.

Tubéreuse starts with a blast of fresh cut, white flowers with some of the crispy, green leaves also clearly present. The tuberose is dominating in the first stage but as Tubéreuse dries down, the fragrance developes, on the verge to, a  voluminous white floral bouquet with some sweet, almost fruity elements. Tubéreuse is fresh and innocent in style, there is neither an indolic interpretation of the flower, like Robert Piguet Fracas, nor a cold, earthy  and green interpretation of the contemporary style like L'Artisan Parfumeur Nuit de Tubéreuse. The flowers are clean and clear, a (white) rose is another flower which steps forward in some passages, and a light spicy accords reinforces as Tubéreuse dries down. There is no powder or soap in the mix, and what it smells like is an uncomplicated, well balanced and very comfortable white bouquet composed with good ingredients. The delicious flowers rests on a musky, slight woody, ambery base balanced with an almost animalic note. The musky-animalic bases gives the fragrance a good longevity and medium silage.

Tubéreuse is very wearable white flower, suitable year around for daytime wearing. It's a bright and happy fragrance and it's reminds me in style of other white bouqet tuberoses such as Gianfranco Ferre signature fragrance with the same name, Oscar de la Renta Mi Corazon (both quite timeless in style), Guerlain Jardins de Bagatelle (older and denser in style) and Ramón Monegal Kiss My Name (more contemporary in style).

Rating: 4

Notes: Mandarin, galbanum, pink pepper, pear; tuberose, rose, orange blossom, raspberry, cedar, amber, musk

Thanks to Fragance & Art for the sample to test

Robert Piguet - Mademoiselle Piguet

Picture: The Reader, oil on canvas by Jean-Honoré Fragonard ca 1770-1772,
captures the warm and comforting spirit of Mademoiselle Piguet

Mademoiselle Piguet is another fragrance in the great Nouvelle Collection from Robert Piguet created by the "house nose" Aurelien Guichard.

Mademoiselle Piguet could be described as beeing vegetal, combined with orangeflowers with a sweet honeyed texture. The vegetal note is not damp and almost on the verge to rottening (but in a positive way)as in some interpretations for example Guerlain Jardins de Bagatelle Edp and Annick Goutal Passion, the vegetal note is almost fresh and reminds me of a fresh sugar pea. A similar impression is expressed in a Fragrantica review by clover.chen who refers to processed mung beens in desserts, something that I havn't tasted myself but can image when smelling the greenery of Mademoiselle Piguet. The orangeflower I perceive as very natural and fresh, not chemichal at all. The note has a wonderful honeyed nectar texture and smells just sweet delicious, probably the apricot adds this facet. There is something in the orangeflowernote that reminds me of the same note in Fracas, but in Mademoiselle Piguet it is somehow domesticated.

To me the structure of Mademoiselle Piguet is linear, the notes are preseant at the same time even if the vegetal phase is more apparent in the first part of the dry down of the fragrance and later instead is acting as one of the supporting notes in the background. To me the sweet , honeyed,  Mademoiselle Piguet also seems to be the female counterpart to the (to my nose) much more masculine dry, herbal-orangeblossom NoteS which I reviewed earlier this week, they are fragrances of the opposite side of the interpreation of orangeblossom-scale and are interesting to wear as complementary fragrances for different moods and occasions. As NoteS is more complicated, strict and a excellent choice for daytime professional wear, the Mademoiselle is a fragrance both for evening and comforting daytime wear, versatile enough to warming up during cold winterdays and to bloom beautifully in the summerheat. Mademoiselle Piguet, thanks to the interesting and well harmonised vegetal notes, has its own identity even if partly familiar to other fragrances featuring the orangeblossomnote.The longevity of Mademoiselle Piguet is extraordinary for an orangeblossom scent, I can smell the orangeblossom on my skin more then 30h after application.

I think Mademoiselle Piguet would be appreciated by those who like L’Artisan Seville à l’Aube, Maria Candida Gentile Hanbury and Annick Goutal Tubereuse (even if featuring another white blossom note I think Tubereuse and Mademoiselle Piguet have a similar pleasant, honeyed texture).

Rating: 5

Notes: Bergamot, orangeblossom, almond, apricot, tonka been

Bulgari - Mon Jasmin Noir

Picture: Typ av undervegetation. /Sort of undergrowth

Photo: Parfumista (c)

Scroll down for summary in english

Bulgaris Mon Jasmin Noir är någon slags fortsättning på Jasmin Noir som kom för några år sedan, båda komponerade av Sophie Labbé men i fallet Jasmin Noir tillsammans med Carlos Benaim istället för Oliver Cresp som är medkompositör i MJN.

MJN inleds med en vegeterande not, påminnande om en kemisk, lite skarp variant av den i Guerlains Jardins de Bagatelle respektive Annick Goutals Passion. Först slår den vegeterande noten över i något obehgligt shampoaktigt men shampokänslan försvinner när MJN når mellanregistret. Här inträder en mycket lätt pepprighet som är lite rökelseliknande, men det är antagligen cederträet i basen som gör sig gällande. Något lite spritsigt grönt smyger sig också in, kanske en variation på den not av sav som finns i JN. Det finns också en liksom sammetslik, konfektlik söthet i MJN. Jasminen som ska vara doftens huvudnummer är inte den vanliga jasmindoften utan känns som en mycket skalad variant. Som om man tagit ut några av doftmolekylerna och satt samman till en anorektisk jasmin. Så för mig är inte MJN så mycket jasmin och så är fallet även med föregångaren JN som är mer av en doft blommig, grönt, träig oriental medan MJN är mer av en myskigt, gräsig, pepprig, vegeterande, lätt blommig doft med stråk av bättre konfekt. Ett alternativ till denna typ av nedtonad, skalad jasmin är i mitt tycke Parfumerie Generales Drama Nuui. Den är inte lika skarp som JN och MJN och bland annat jasmin, trä och kryddor framkallar en trevlig, lätt theig aura.

Om jag jämför MJN och JN så är den sistnämnda  mitt tycke en mer fullländad och originell doft, dvs att parfymörena tänkt till en del när de skapade formulan. JN känns mer dramatisk och fungerar också som en kvällsdoft medan MJN i mitt tycke mer är en dagdoft då den är mer straight forward och ljusare. På det hela taget är inte MJN så tokig när den torkat ned, även om den, precis som JN ger i från sig en lite skarp not på mig.

Bulgaris Mon Jasmin Noir is a kind of continuation of Jasmin Noir, which was released from the same house a few years ago. To me all together, the sappy-green with it's contrasting dark, woody vanilla Jasmin Noir is the more interesting of the two. Mon Jasmin Noir on the other hand is lighter and has an interesting vegetal feeling, there are notes that reminds me of classical floral fragrances with vegetal layers as Guerlains Jardins de Bagatelle and Annick Goutals Passion with Mon Jasmin Noir as an 2010's interpretation of the theme. There is also peppery and some schampoo-like notes in the top. Traces of powdery candy notes appears as Mon Jasmin Noir dries down, probably the nougat mentioned among the notes. Jasmine is very light handed in both Jasmin Noir and Mon Jasmin Noir, a similar treat as in Parfumerie Generales Drama Nuui . The latter is smoother and more spicy to me where as the to Bulgaris are projected sharper on my skin. Mon Jasmin Noir is more easy going, an office scent, than Jasmin Noir which is more of an evening fragrance. Of the two I would choose Jasmin Noir but I would be happy to wear Mon Jasmin Noir if somebody gifted med with a bottle.

Rating: 3

Notes: Citrusnoter, liljekonvalj, jasmin, nougat, mysk, patchoulli, cederträ / citrus, lily of the vally, jasmine, nougat, musc, patchouli, cedarwood

Parfums de Nicolaï - Number One

Number One är den första damdoften från Parfums de Nicolaï. Den introducerades vid husets öppnande 1989 och Patrica de Nicolaï tilldelades ett av parfymörskråets främsta priser för den välgjorda kompositionen. Number One är en vit bukett med jasmin, neroli och tuberose. Men det finns också iris, ros, svarta vinbär och tycker jag en lätt vanilj samt vit mysk i basen.

Trots att N O är en vit blomdoft och en åttiotalsdoft så är den inte stor och fyller rummet. Tvärtom så är den mycket diskret och känns naturlig. På mig sitter den inte särskilt länge på huden men det som hamnar på tyg doftar elegant och välbalanserat länge. Tuberosen tar aldrig över i N O och den kan beskrivas som en torr, skalad variant som interagerar med den andra blommorna i en harmoni som gör det svårt att plocka ut enskilda noter.

N O är inte någon uppseendeväckande eller särskilt rolig doft. Däremot diskret, elegant, stramt naturlig som passar dagtid på kontoret. Den är en årstidslös doft och bra att bära i transformeringen mellan olika årstider.N O är i samma genre som Guerlains Jardins de Bagatelle men till skillnad från denna en väluppfostrad och återhållen doft.

Betyg: 3

Guerlain - Jardins de Bagatelle

Foto: Parfumista (c)

Guerlains vita blombukett Jardins de Bagatelle skapad av Jean-Paul Guerlain 1983 är en doft som förbryllar mig. Den dofter olika varje gång jag använder den. Särskilt stor är skillnaden mellan sommar och vinter. Den gör sig bättre i kallt väder, den är då mer sammanhållen och blommig än på sommaren.

JdB är en vit blombukett men med andra, mörkare nyanser som lurar i undervegitationen. För det är just det, under det vita finns spår av just undervegitation där också grönska och ruttande blommer finns. Så doften kan sägas pendla mellan de vita, utslagna blommorna och det vissnande och ruttnande. Ibland känns även en liköraktig not. Tuberosen är en av många blommor i denna välkomponerade, fascinerade doft. Den slår inte igenom och dominerar utan harmonierar med övriga blommor. JdB har en imponerande ingredienslista med aldehyder, viol, bergamott, citron, jasmin, magnolia, tuberose, apelsinblomma, gardenia, orkidé, liljekonvalj, ylang-ylang, påsklilja, ros, neroli, patchoulli, mysk, vetiver och cederträ. Nästan hela parfymörens blompalett alltså.

Även om JdB inte tillhör mina största favoriter så är det en utmanande doft som jag inte riktigt vet vad som ska hända med när jag använder den. Och det är precis sådana utmaningar jag uppskattar med parfymer.

Betyg: 3+

Stora åttiotal

Länge har det varit rätt diskreta, transparenta och minimalistiska dofter, även om det på senare tid smugit sig in vissa moderniserade åttiotalsinfluenser i parfymeriet. Ibland känner jag för en stor åttiotalare som motvikt mot allt diskret. Till exempel:

Joop! Femme (1987): Träig oriental med tydlig ton av varmt sandelträ med apelsinblomma, ros och jasmin. Toppnoterna har lite karaktär av rengöringsmedel men det går snabbt över. Dessutom stämmer oftast tesen svåra toppnoter = bra fortsättning, smickrande toppnoter = medioker fortsättning. En riktig komfortdoft i kallt väder.

Fendi Original (1985): Varm och farlig läderchypre med stänk av mörk ros och något såpigt grönt samtidigt som den är väldigt oblommig. En riktig kultdoft som bör appliceras med försiktighet.

Jardins de Bagatelle (1983): Stor, vit blombukett där noter av tuberose fint smälter in i buketten. En doft som luktar olika beroende på årstid och som är intressant för att olika komponenter framträder olika tydligt olika gånger. Förra gången jag bar den kände jag en rotig ton (typ irisrot) som jag inte tänkt på tidigare. Dessutom kände jag att den inte är särskilt söt.

Längtar du efter stora dofter? I så fall vilka?

Fantasia de Fleurs

Bild: F Z Winterhalter
Trippar runt i Creeds underbara Fantasia de Fleurs som skapades för Kejsarinnan Elisabeth "Sissi" av Österrike-Ungern 1862. Dofternas rike är fantastiskt, här kan jag nästan 150 år senare dofta på samma sätt som denna mytomspunna person!
FdF är en doft som är betydligt gladare i sin karaktär än Sissi var. Sissi var anorektiker och vägde tydligen bara 41 kg till en längd av 172 cm. Sissis liv var inte heller så kul trots all makt och prakt. Barn dog, sonen (tronföljaren) sköt sig och älskarinnan i de sk Mayerlingdramat. Slutligen blev kejsarinnan själv mördad av en anarkist 1898.
FdF är en solig vit fyllig och djup blomdoft. Den öppnar med en rosenmix som följs av osmantus, iris och jasmin. I basen en ren mysk som inte känns syntetisk och så klart också Creeds typiska ambergisnot. FdF är mjuk och samtidigt fräsch men inte på det fruktigt moderna sättet. Här är det rena blommor och mysk. Sentida efterföljare är Creeds Fleurissimo som kom över hundra år senare. Fleurissimo är grönare, lättare och mer vardaglig.  Även Guerlains Jardins de Bagatelle har troligen inspirerats av FdF.
Det är fantastiskt hur tidlös Fantasia de Fleurs är. Det är ingen vintagekänsla alls över doften. Den är fin som festdoft men självklart ska man unna sig att bära den ibland till vardags också.
  

Midsommardofter

Bild: Den virituella floran.se
Midsommar är blomstrernas högtid. Även om vårt välkända midsommarblomster inte finns dekanterat (men det finns å andra sidan en del parfymkomponenter från samma växtsläkte geranium) så kan det vara på sin plats att fira med en fin, tidlös blomsterdoft.
För den som vill ta sig ur det fräscht-floralt-fruktigt-aquatiska träsket kommer här några förslag:
Champs Elysses - Guerlains klassiska mimosadoft från 1901, reformulerad i slutet av nittiotalet. Har varit min midsommaraftonsdoft de senaste tre åren. Men i år är det dags för nya grepp, traditioner är till för att brytas.
Jardins de Bagatelle - En underbar välkomponerad vit blombukett också från Guerlain 1981. Ger känslan av att pimpla lemonad med is en varm och solig dag i, just det - Jardins de Bagatelle.
Diorissimo - Konvaljdofternas drottning skapad för Christian Dior 1956 av den store Edmond Roudnitska. Subtil förfining på högsta nivå!
Fleurissimo - Creeds lätta, lite torra, eleganta blombukett från 1972. Här blandas bla violer, tuberose, rosor och iris på ett konstfullt sätt. Fleurissimo sägs ursprungligen ha skapats för prinsessan Grace av Monaco.
Hiris - Hermes pudriga men ändå lätta, lite kalla, irisdoft från 1999. Visserligen perfekt för en solig dag med shopping i Paris, men passar också en midsommarafton vid vatten.