Eau d'Italie - Morn to Dusk

Picture: Amor and Psyche, children 
Painting 1890 by
William-Adolphe Bouguereau (1825-1905)
Wikimedia Commons

Morn to Dusk is the latest release from italian nichehouse Eau d'Italie. Morn to Dusk is created by Annick Menardo, the nose behind many sucesses around Y2K for example Dior Hypnotic Poison, Bulgari Black and Lolita Lempicka.As I like Annicks bold style, it's a bit exciting testing a new vanilla from her.

Morn to Dusk starts vanillic, just like fresh baked vanilla bread, right out from the oven. Soon a light, crispy lilylike flowernote appears, similar to an airy lily of the valley. A smooth musky base, not chemical or loud but fluffy like light clouds in the summer sky, anchors the smooth, flowery.vanilla.The fragrance which I'm thinking of when wearing Morn to Dusk is Elie Saab L'Eau Couture  but Morn to Dusk is a smoother and not loud version and without the orangeblossom and characteristic almond of L'Eau Couture. Morn to Dusk is going on like this in a linear and very pleasant drydown and one think this is all. Until in the very late dry down, when I thought the Morn to Dusk had vanished and I suddenly smelled a finetuned oriental, very light gunpowdery, vanillic accord, tinged with the withw flower  but in a deeper and muskier way than before. The fragrance had turned to be almost retro in style in its last phase, something reminding of a smooth and easy version of Lorenzo Villoresi Teint de Neige. The sillage when this beautiful accord appears seems to be wider, and whiffs are diffusing in the room and remaining for some moments in fluffy, angelic clouds.

Morn to Dusk is a very pleasant, straight forward vanilla with floral notes. It's not the thick, boozy vanilla of for example Mona di Orio Les Nombres d'Or Vanille or L'Artisan Parfumeur Havna Vanille (Vanille Absolument), Morn to Dusk is very easy to wear, smooth, angelic, fluffy without no sharp edges. My nine years old daugther just loves Morn to Dusk, with it's soft, vanillic, fluffy, cloudy aura. Thankfully she has'nt approached the Victoria Secrets, which seems to be the regular type of fragrances worn (if/when someone wears something) in her agegroup.

Picture: Morn to Dusk
Photo: PR Eau d'Italie (c)

Morn to Dusk is a very pleasant fragrance when searcing for something cosy but in the same time light and non-offending. It's clean, non-cluttered, seems to be simple in construction and could therefore be misjudged if not worn for several times, taking the time to sniff carefully and evaluating. Morn to Dusk suitable for daytime wear autumn, winter, spring and for grey, rainy summerdays. Sillage is close and longevity for at least a day.

Rating: 5

Notes: Bergamot, freesia, lily of the valley, vanilla, cedarwood, musk

Caron - Aimez-Moi

Picture: Viola Odorata, Fritz Geller-Grimm,

(cc) some rights reserved, Wikipedia

Scroll down for an english version.

Carons kanderade violdoft Aimez-Moi är skapad av Dominque Ropion som jag börjar inse är en av de parfymörer som jag gillar allra bäst. Hans allt annat än minimalistiska floraler har ett djup och intressanta vändningar under sin utveckling. En sådan doft är just floral-gourmanden Aimez-Moi.

Aimez-Moi inledes med ett nästan frånstötande flamberat ackord av viol, anis och en honungslik sötma. Inledande, på gränsen till frånstötande ackord brukar vara en signal om en spännande fortsättning, något som också är fallet under en dag med Aimez-Moi. Ganska snart klarnar doften upp och en frisk violdoft accentuerad av en lätt mintig ton och med kryddor som kardemumma och kryddnejlika  diskret upplyftande i bakgrunden. Anicen finns hela tiden närvarande som den mörka, söta motpolen till violen och de två interagerar som ett huvudtema genom hela doftens utveckling. Ett annnt inslag som jag tycker att Aimez-Moi vilar på är blont trä ungefär som frisk björkträ. Det finns också en lagom doserad, ljus mysk i bakgrunden. Dessutom nämns en rad andra ingredienser men de jag beskriver är de som jag tycker är mest framträdande. Överhuvudtaget har parfymören i Amiez-Moi skickligt spelat på kontraster, mörk och sött kontra ljust och friskt.

Den här beskrivna versionen är EDT:n. Doften är väl koncentrerad och räcker länge på huden. En varning måset utfärdas för överapplicering. Jag tog på för mycket en gång och då tog det söta överhanden på ett mindre smickrande sätt. Jag vet inte om Aimez-Moi fortfarande finns i parfym men jag kan tänka mig att den skulle vara otroligt fin i en dunklare skala också.

Aimez-Moi är i samma genre som Lolita Lempickas anisdominerde parfym med samma namn. Aimez-Moi är den eleganta och väluppfostrade av de två (tänk dräkt från Chanel), Lolita den tuffa och vilda (tänk svart läderjacka). Aimez-Moi är en mycket bärbar doft under vår, höst och vinter, den kan nog bli för söt för varma sommardagar.

I have realized that Dominique Ropion is one of my favorite perfumers when it comes to the floral dominated ones. Carons Aimez-Moi is an another example of his skillfull handling of flowers. In this blend the violet is featured, perfectly matched by anice.  

Aimez-Moi opens with an almost repulsive flambé chord of violet, anise, and a honeylike sweetness. A fragrance that opens with an almost repulsive chord is usually a sign of an exciting future, and this is also the case during a days wearing of Aimez-Moi. Pretty soon Aimez-Moi clears up and the smell of a fresh violet scent accentuated by a slight minty note and spices like cardamom and cloves that is discreatly uplifting in the background. The anice is constantly present as the dark, sweet antithesis to the violet and the two interact as a major theme throughout the entire development of the fragrance. Another element that I think is present in Aimez-Moi is blond wood, like the smell of fresh birch wood. There is also a suitably metered, light musk in the background. There are also a number of other ingredients mentioned for Amiez-Moi, but the ones I describe are the ones I think are most prominent. Overall, the perfumer in Amiez-Moi skillfully played on contrasts, dark and sweet versus bright and brisk.

To me Aimez-Moi is an elegant and well-behaved (think a Chaneldress) interpretation in the same category as the wild and though Lolita Lempicka (think a rough black leather jacket).

Rating: 4

Notes: Bergamot, anice, cardamom, violet, mint, iris, jasmine, magnolia, rose, wood, musk, amber

Diesel - Loverdose

Picture: Licorice Wheels, Photo: Pikaluk, (cc)

Wikimedia Commons, some rights reserved 

Loverdose by Diesel made me curious as it is a typical "mainstream" fragrance which is quite well received by Octavian at 1000Fragrances who tend to be at bit fussy when evaluating new fragrancs. As I have a sample of it, provided by Escentual I just had to try. Here are my impressions.

The initial stage of Loverdose is a punch of licorice and jelly candy sweetness, on the verge of way to much. In the next stage the fragrance calms down and the  licorice settles in a jasminenote that is similar to the cold, syntetic jasmine in Thierry Muglers Alien. In Loverdose the Alien jasminnote is considerable dimmed. As Loverdose is dried down to the basenotes, a note that reminds me of tobacco also appears. The tobbaco note reminds med of a sweeter version of the tobacco in Juliette Has a Guns Calamity J.There also a rubbery, at the same time creamy feeling. Loverdose is quite linear and the middle and basenotes are interacting during its development featuring the licorice.

Loverdose reminds me of a lighter, sweeter and definitly younger Lolita Lempicka. Lolita Lempicka is, according to my opinion, a scent with more caracter and comlpexity, a grown-up scent. Old and grumpy, I prefer the Lolita, Loverdose somehow lacks sufficient depth or body compared to Lolita Lempicka and Alien. Loverdose is on the other hand, suitable to teens and young women as the fragrance is ligther and arier than Lolita.

Even if Loverdose all together is quite cosy and comfortable perfect for grey falldays, testing it at first threatend to be a lost day in Perfumeland to me. Maybe the conditions where unfair as I wore and finally understand Mona di Orios amzing Oud the day before. But as Loverdose dried down the sweetness was toned down and the woody notes, the Alien jasmine and the notes resembling tobacco and rubber where more predominent. Dispite the initial horror testing Loverdose I ended up quite content with my testing of Loverdose.

Rating: 3

Notes: Mandarin, anice, jasmine, gardenia, licorice, amber, vanilla, woods

Svar till Luxus angående Lolita problematik

Signaturen Luxus tar i en kommentar upp problematiken med att en så pass stark doft som Lolita Lempicka har dålig hållbarhet under dagen. Eftersom problemet i högsta grad är av allmänt intresse gör jag ett inlägg om det hela.
Först Luxus kommentar:
"Läser dina parfym- och smakbloggar med stort nöje! Nu har jag en fråga till dig som parfymexpert. För någon månad sedan fick jag i present en flaska Lolita Lempicka EdP. Den doftar förvisso gott - men den försvinner efter ca 15 minuter på min hud och jag är inte snål då jag sprayar. Är detta en flyktig doft eller...? Jag lät en väninna pröva och hon upplevde samma sak dvs doften försvann. Vad är din åsikt?"
Svar:
Först när det gäller den specifika doften Lolita Lempicka så tycker jag också att den håller sämre än vad man förväntar sig av en så pass stark kreation. Men hållbarhet under dagen och styrka går inte alltid hand-i-hand även om det oftast är fallet. Jämför man med dess tyngre storasyster Angel  som håller till nästa dag så är Lolita svag, jämför man med snittet av dofter är Lolita normal. På mig håller den längre än 15 min, kanske en halv dag innan den börjar fragmenteras. Sedan beror det ju som alltid på aktuell kroppsstatus, väder, miljö, vad man ätit, hygienstatus etc.
Lolita är fullt klart en känslig doft (så är den också skapad av toppnäsan Annick Menardo, fin doft=större känslighet och behov av anpassad hantering). När jag varit förkyld och burit L har det luktat illa medan den luktat bra när förhållanden runtomkring varit gynsamma.
Att ni upplever att Lolita försvinner på så kort tid som 15 min är ovanligt. Kan vara att ni själva inte känner den pga för intensivt sniffande, som när man har nosen på helspänn i parfymaffären och plötsligt inte känner någonting. En annan faktor är "hygienstatus". Det är viktigt att man sätter på en doft när man är precis nyduschad. Ju längre man väntar, ju mer "förvrängd" blir doften och upplever jag, den sitter mycket sämre. Det är därför man inte helt kan lita på de intryck man får när man provsprayar i en parfymshop, och ju senare på dagen, desto mer snedvridet.
Att vistas i luftkonditionerade lokaler och i miljö med mycket luftföroreningar bryter också ned doften snabbare. Torr hud är en annan bov. Har man torr hud och vill hjälpa upp hållbarheten kan man lägga lite babyolja (självklart oparfymerad) på några av de ställen där man applicerar tex i armvecken. Oparfymerad bodylotion (om man inte vill förstärka genom att ha bodylotion i själva doften) hjälper också upp det hela.
Det finns som synes många infallsvinklar på den här frågeställingen. Finns stoff till en hel följetong!

Dagens doft - Lolita Lempicka

Bild:Perfume Emporium. com

Eller för att vara helt korrekt, gårdagens. Lolita Lempicka fick en ny chans att förgylla tillvaron ur sin förtjusande lilla fe-inspirerade äpple-flaska. Lolita blev som minnesgoda läsare vet, totalsågad av mannen i slutet av mars. Detta trots att han varit rätt neutral innan.
Nu vet jag att det var den förkylning som jag hade då som genom att rubba kroppskemin påverkade Lolitan negativt. Vissa dofter är extra känsliga för detta, en annan mycket kinkig doft på detta sätt är den gröna chypren Miss Dior.
Den här gången kom Annick Menardo skapelse till sin rätt på ett helt annat sätt. Återigen neutral hållning från mannens sida och bedömningen idag var endast en mycket liten "tantvarningrisk". Murgröna, anis och rosenträ i topppen, ros, jasmin, amarena och likör i hjärtat samt vetvier, vanilj, tonka och mysk i basen. I basen måste också finnas patchoulli. Jag kände den karaktäristiska jordiga, lite lortiga nyansen som sista kvarvarande not.
Lolita är en användbar allroundparfym för den som gillar lite starkare och sötare brygder. Men långt ifrån lika stark som sin storasyster Angel.

Dagens doft - Lolita Lempicka

Lolita Lempickas signaturdoft med samma namn, är en söt trä-oriental i samma genre som Wish och Angel. LL är lite lättare och fräschare, om man nu kan tala om fräsch i de här sammanhangen. LL är skapad av Annick Menardo 1997. AM har bla också blandat till Hypnotic Poison. Det finns mycket riktigt också en del likheter i stilen med HP. Det är en sk gourmanddoft som var vanligt på nittiotalet.
LL har en mycket vacker flaska i form av ett purpurfärgat äpple. Detta trots att det inte är en äppledoft. Doften är en anis och violdoft med liköriga toner. I toppnoterna finns murgröna och anis. I mellanregistret viol, iris och amarena. I basen tonkaböna, vetvier, mysk, pralin och vanilj. Själv känner jag lite spår av patchoulli så det är troligt att det ingår också.
LL får mig att tänka på violer och lakrits så man har lyckats med kompositionen. Om man nu ska klassificera parfymer i dag och kväll, så är LL en doft för dagen och Angel en doft för kvällen.