Top 5 Winterfrgrances 2018

Photo: Parfumista (c)

It seems as the major perfumeblogs have posted the Top10 Winterfragrances 2018 lists. Here five fumes I enjoy during the colder months:

Volutes (Diptyque): Calming, comforting, warm aromatic with resins, spices, honey and tobacco. Close silage and de-stressing, a fragrance that could be worn even when feeling ill. My most worn frag this winter.

Tubéreuse (Maître Parfumeur et Gantier): A very green and dry tubereuse with grassy almost herbal nuances and a glimpse of a dill note in the first accords. A fragrance for sunny winterdays.

Magnolia Pourpre (Maître Parfumeur et Gantier): More of a soft powdery cold orchid than magnolia. Both seemless mixed with iris and rose. An excellent, elegant and retro fragrance.

Shalimar Edp (Guerlain): Current formula. What could be better a cold day than to wrap in the warm veil of vanilla, bergamot, iris, powder, leather and all the other wonderful notes of Shalimar.

Amber Mystique (Esteé Lauder): A balsamic rose with incense, light glimpses of oud, spices and berrys. Like a dark bourdeaux velvet cloak warming a cold winter evening.

A sunny winterwalk

Picture: Sunny fields
Photo: Parfumista (c)

Finally, winter has arrived with some snow and pleasing tempratures, some degrees below 0 C and this weekend the sun also was shining. Perfect for a walk aroumd the small lake nearby. Even if sunny and I took the walk in the middle of the day, some mysterious haze was hanging over the fields and the lake.

Picture: Colder in the wood in the
side of the small lake
Photo: Parfumista (c)

These conditions are the very best for wearing perfume imo, the grand orientals and voluminous  flowers comes to their right when contrasted with the cold. During the walk I come to think of some of my choices during last week, for example Guerlain Shalimar Edp and L'Artisan L'Eau d'Ambre Extreme both warm and comforting orientals suitable for the winter.

Picture: Soon the elves will start to dance ...
Photo: Parfumista (c)

The mystic haze reminded me of elves and of Carner Barcelona Rima XI which is a perfume that I associate with elves.

Picture: Sun and haze over the small lake.
Photo: Parfumista (c)

When walkning on the sunny side of the lake, with the sun glittering over the snow, I instantly come to think of the powdery, soapy icon Lorenzo Villoresi Teint de Neige which is also a fragrance that demands lower tempratures to come to its right. And a big white flower as for example  Estee Lauder Private Collection Tubereuse Gardenia would be great in the sun.

Picture: Ice skaters
Photo: Parfumista (c)

Finally, the ice skaters made me think of drinking hot chocolate when taking a break and of Mancera Roses & Chocolate. One know that one is a fragrance nerd when so many fragrance associations pops up during a regular walk

Styling with perfume

Picture: The frame for the perfumes of last week
Photo: Parfumista (c)

Styling the SOTD with suitable outfits and accessoires is almost a science, especially under timepressure which is the ordinary state in the early mornings during a working week. I have found a routine to tackle this "problem". Doing some planning in advance gives the opportunity to concentrate on the choice of  SOTD the following mornings. I'm not organized like this often, but sometimes I got the "flow". Here is an example from last week:

First of all I chose a theme for the SOTD:s for the coming week which in this case was autumnal + oriental + dark fragrances + classic. Then I chose the beckground, the canvas for the composition, black dresses in jersey or light woolblend qualities act as a dark, simple neutral background. As the everyday frame to the composition, I chose the reaible accessories pictured above: Mulberry Chester in textured goat, my favourite November - December Hermès cashmere-silk shawl Collections Imperiales in black with pattern in muted autumn and winter colours, the Freywille Attersee bangle, vintage rings in gold with pearls and cabochon amethysts and a simple strand of pearls. The olfactory brushstrokes which completed the composition for each workday were:

Monday - Dior Eau Sauvage not an oriental but on the verge of beeing heavy applied the basenotes with moss, amber and musk are more pronounced. Still with the golden citrus glimpses and dark green aromatic accord.

Tuesday - Guerlain Shalimar Edp what a pleasure to wear this classic I imagine Shalimar as auburn in colour. Elegant, special, comforting and warm. Timeless.

Wednesday - Penhaligon's Halfeti not a classic but a representative of the western oud trend: Loud peppery saffron, oud  and woody notes over somoother and pleasant accords of a very dark red rose, creamy amber and leather. Potent and radiating, lasts for days on textiles and also with traces on skin after more then one showering. If it had a colour: Darkest of red and black.

Thursday - Chanel Coco Edt spicy, soft, cosy, strong and radiating but still elegant. A contemporary classic. Just as Shalimar, a real pleasure to wear.

Friday - Burberry My Burberry Black I like Burberry fragrances, it seems as their DNA suits my skintype. This fragrance is deep, dark, fruity, boozy, smokey, balsamic in a such pleasant and warming way. It also lasts for days on my shawl.

End of report from my well organized perfume week.

UNUM - Opus 1144

Picture: Central tympanum, the Western (Royal) Portal at cathedral of Chartres (ca 1145). These architectural statues are the earliest Gothic sculptures and
were a revolution in style and the model for a generation of sculptors.
Photo: Cancre (cc) some rights reserved, Wikimedia commons

Opus 1144 is the second fragrance from the Italian nichhouse UNUM. Opus 1144 is inspired from the gotic era which was started approximately 1144. The fragrance is inspired from the stone in the cathedrals and the grey skies of Normandy, a birthplace for the Gotic style and culture.Just as with LAVS, Opus 1144 is created by Filippo Sorcinelli with help form the secret parfumer.

Starts like a natural lemony (not chemical lemon pledge) contemporary Shalimar without the animalic notes in the original one and less vanillic then the "Route" Shalimars-line. In the Opus 1144 middlenotes the powder intesifies and becomes deeper, a sort of wet, chalky, putty powder. Now the vanilla also intensifies, probably because a clear musky note, complementing the discrete, cold flowers which are also present. In this stage Opus 1144 reminds me of a more vanillic and less flowery Oriza L. Legrand  Jardins D'Armide .  Also the oriental vanilla Kèora from Jean Couturier comes to my mind. As Opus 1144 dries further down it becomes darker, deeper, balsamic, resin and ambery now with slight salty, animalic notes from the ambregris. Tanken as a whole Opus 1144 is quite linear even if the fragrance changes to deeper nuances as it dries down.

Picture: Unum Opus 1144
Photo: PR Unum (c)

Even if classified as unisex, Opus 1144 to my nose is very feminine, like a fluffy angorajumper. Unfortunately, Opus 1144 doesn't remind me of medival times at all, to me it's more of a fragrance for a very feminine and elegant lady. The concept is not new, this is a classical fragrance directly in the footsteps of Shalimar. Opus 1144 powdery elegance is combined with a certain cosy comfort. It's perfect for autumn and winter, could be worn during the day but most people would classify it as an evening perfume. Sillage is medium+ and longevity overnight, a cosy, lemony, powdery, vanillc accord remains after 24 h. This is strong stuff (perfume strength) and one has to apply sparingly.

Those who like powdery fragrances as Huitème Art Poudre de Riz which is less sweet than Opus 1144 as also deep, woody vanillas like Montale  Boisé Vanille will probably also like Opus 1144.

Rating: 4

Notes: Jasmin, mandarin, elemi, bergamot, iris, orchid, cashmere wood, musk, ambregris, vanilla, benzoin, leather, sandalwood

Fragrances for cold winter

Photo: Mr Parfumista (c)

After a green, rainy and green winter (with tempratures about +5-10 C) which spanned over the year end and nine days into January, the regular snowy and cold winter is now here and seems to be permanented. Even if the white snow is beautiful, everyday life gets much more tedious (all the clothes one have to wear, scraping the car windows, slippery outside, shoveling snow etc). But one thing is very positive, at last I really carve the hard core orientals. Here are some favorites at the moment.

Labdanum 18 (Le Labo): Thanks to Sigrun (Riktig Parfym) I got a sample of this and it was instant liking. Dense, warm, like dark brown, viscous, chocolate, even if not smelling of that. To me it smells of resins, a bit powdery, animalic and balsamic. Reminds me of Shalimar but not as complex and darker. Which leads to:

Shalimar (Guerlain): Cold weather is the right condition for this multifacetted beauty. I get less of the lighter notes as bergamot/citric and more of the dark, balmy, resin and animalic ones. "Shallan" is a true follower which could always be trusted.

Ambre Doré (Maître Parfumeur et Gantier): This is a dark, velvety, slight dirty amber with oud deepening the creation and givning it an interesting twist. The oud is very discrete, one doesn't think of it as oud. The dirtyness is also discrete, not as much as in another amber favorite L'Ombre Fauve from Parfumerie Générale.

Rêve d'Ossian (Oriza L.Legrand): Ossians dream has emerged to be my favorite Oriza in very hard competition as they are all so good. Amber, incense, pines, resins and some spieces are creating a comforting, warm and snuggly texture which warming up the coldest of days.

Opium (Yves Saint Laurent): As I'm saving on the little which is left of my vintage version, I'm mostly wearing the current version which I think is a very good woody-spicy oriental on its own merits. Can't understand all the complaints about it.

What is your comfort cold, winter scents?

Perfumeshopping for Christmas 2013

Picture: Julbocken (The Yule Goat) 1912
Drawing by John Bauer (1882-1918)

Soon Christmas is here and below are some ideas when it comes to perfumeshopping not just for the holidays but also looking in the long term.

• First of all I'll recommend the beautiful perfumes I have sniffed and reviewed this year. Remember: All are good regardless rating. The rating reflects my personal impression when testing the fragrance,  my 3 rated could be your 5.
• For the moment, from the perfumes reviewed 2013, I'm specially craving: Puredistance Black eternal beauty, Robert Piguet Alameda contemporary but in the same time retro, oriental styled chypre, a sophisticated fragrance, the dark and dirty beauty of Le Parfum Couture Denis Durand for M.Micallef and the fascinating, age-, gender- and timeless Orlando from Jardins d'Écrivains.
• Another perfume grabbing my attention at the moment is Andy Tauers fantastic rosecentered PHI Une Rose de Kandahar which is built around a rare afghan roseoil of very high quality. As the roseoil is avaible just for limited time periods, Rose de Kandahar will also be avaible in limited quantities and periods. Therefore true roselovers should test this beautiful rose now.
• Samples of Patricia de Nicolaïs Amber Oud and Rose Oud just arrived. Have just sniffing outside the vials but my impression is I'll not be dissapointed, on the  contrary, they smell delicious. Reviews will follow.
• In the current niche-hype: Don't forget all the good perfumes within "mainstream" such great classics (despite more or less reformulated) as Chanel Coco, YSL Opium, Guerlain Shalimar, Estee Lauder Youth Dew and Thierry Mugler Angel are perfect for warming up in dark and cold winterevenings (and days).
• Rumors on Basenotes says Chanel No 5 Eau Premiere will be repacked in the squared Coco Mademoiselle bottle and that some minor adjustments will be done in the formula. As tweaking with formulas when changing bottledesign is very common, it could be time to stock up with the current version for frequent users of Eau Premiere.
• When it comes to repacking: Parfums Annick Goutal has changed the bottle design (don't know about the formulas) during the year and discontinued some gems: Mon Parfum Cheri, par Camille which is the best Goutal ever IMO, the perfect springfragrances Eau de Camille, Eau de Ciel and the cosy Le Mimosa. For Goutal fans it's time to stock up as the old (and cheaper) bottles soon are gone.
• A package of samples is an intriguing Christmas gift to most. Luckily Fragrance & Art and Riktig Parfym could support in such matters.

Guerlain Shalimar - comparison between different versions

Picture: Shalimar perfume
Photo: PR Guerlain (c)

Shalimar the greatest, or at least the best known, of the classics of the honorable house of Guerlain is avaible in different concentrations and formulations from different decades. Here are my impressions from a side-by-side test on scentstripes of some Shalimars.

Shalimar EDC current version: The EDC is faint in apperance compared to all the other versions tested. It has not the same dept and emphasizes light lemony and almost smoky, airy woody vanilla notes whereas the darker resins are playing the second role. The composition is more transparent, paler and colognelike than the rounder, fuller and more lemony Eau de Shalimar. Just as the latter, Shalimar EDC is suitable for the warmer months.

Shalimar EDT ca Y2K version: This one is much stronger, deeper and much heavier on the resin, balsamicnotes. The bergamotaccord in the topnote are much more distinctive and dirty than the lemony note of the EDC. This Shalimar EDT is a favorite of mine, on my skin it transforms to the pleasant smell of a clean but wet woolen sock.

Shalimar EDP late 00-version: A rounder, smoother and softer version than the Y2K EDT-version. The radiance is less, it's more powdery in the texture and it's overall a more polite and well behaved Shalimar than the EDT-version. And more wearable as the dirtyness of the bergamot is pared down.

Shalimar EDP 2010 version. Thierry Wasser had to rework Shalimar 2010 probably because of several IFRA-restrictions that became effective this year. This version still has the spirit and aura of Shalimar and it's not so different from the late 00-version but it's sweeter, more vanillic, less resinous and lacks some of  the dept of the earlier version. The most wearable if related to the common perfumetaste of today, very comforting a grey and chilly day.

Overall even if some of the characteristic, dirty, deep, resinous notes have been significantly tuned down, Shalimar is still a great fragrance. It has managed to adapt to new eras and avaible ingredients and is also in its current interpretation much more interesting then most other fragrances, especially mainstream but also the majority of niche.

Fragrance(s) of the week (45) - Jaded but enchanted

Picture: Fall is almost already over.
Photo: Mr Parfumista (c)

The more fragrances I sniff and/or test, of course just a dimunitive part of the steadily increasing flood of new launches and new houses, the more jaded.Even if a good fragrance as such, there is not so often a fragrance really moves me, even if I can apprediate its composition and good ingredients etc. I see myself more and more longing for the classics (even if reformulated) both older and contemporary classics. Also old reaible houses which have been around for a while, don't overdo and mess the fragrances up, or is just too much in appearance, gets my appreciation. Such houses as Guerlain, Chanel, Hermès, Annick Goutal, Robert Piguet, Parfums de Nicolaï, Serge Lutens some Diors, Maître Parfumeur et Gantier. From newer, but today well established houses, Puredistance, Andy Tauer, Ramon Monegal and By Kilian seldom dissapoint.

To wear the classics, if gentle reformulated with the spirit of the fragrance perserved, is enchanted and never boring. Each fragrance has its own individual profile and it's not one in a dozen (at least) of the similar smelling crowd. When writing this I'm craving classic Guerlains; Shalimar, Liu and Mitsouko,classic Chanels as No 22, Cuir de Russie and the contemporary classic No 5 Eau Premiere and the also contemporary Hermès classic Eau de Merveilles. But honestly I seldom wear them as I'm too curious to resist sampling new frags :-).

Fragrance(s) of the week (19) 2013 - Hurry up!

Picture: Miss Dior
Photo: PR Christian Dior (c)

When I a few days ago was reading  this scary entry on the parfumehistorian/perfumeexpert Octavians blog 1000Fragrances, I can not help feel contended with my perfumecollecting strategy during the latest 6-7 months. I have stocked up and complemented with some classics that I really like or think a "full" perfumecollection should contain.

Of course these classics have been reformulated many times since they first appeared but as I have understand from reading the experts as Octavian and Elena at  Perfumeshrine the new regulations will almost completely ruin many of the greats. So the latest half year I have neglected  investments in current perfumereleases, of course I have tested as many as always from samples, but as FB investments I have given the classics the total priority. And even there are some very nice stuff in the current releases tested, overall I get a greater experience with these by this operation salvaged classics as Dior Miss Dior (orginale but the version before the Orignale was added to the name) back-up bottle and Dolce Vita, back-up bottles of Thierry Mugler Angel, Guerlain Shalimar, Mitsouko and L'Heure Bleue and also the 2010 version of Yves Saint Laurent Opium to spare my ca 25 ml left of the vintage Edt-version.

Today, it's only 61 days left, so hurry up if you want to be sure to secure some of the perfumelegacy for your collection.........

Picture: Guerlain Mitsouko
Photo: PR Guerlain (c)

Fragrance of the week (17) 2013 - philosophical thoughts about Opium

Picture: New Opium Edp
Photo: PR Yves Saint Laurent (c)

This week has been a week in Guerlain, except Tuesday when I wore Yves Saint Laurent Opium Edp in the current version.To me it was a pleasant experience despite all complaints I have read in different blogs and forums. Yes, of course it isn't the same as earlier formulas, compared to my Y2K Opium Edt formula the new Opium is woodier, darker, less spicy-floral and for a short while it has a slight artifical vibe. But most important is that the special Opium style and aura is still there, I don't think it has lost its soul which is what is important to me. It's just an Opium adapted to a new decade, just as much older classics as Guerlain Shalimar and Chanel No 5 have done multiple times. Of course a fragrance could not smell as before as the circumstances are changing over the years and maybe also it should not as it's, at least from a Parfumista viewpoint, interesting to investigate the development of a certain fragrance between different decades and formulas. This exercise is almost as exploring different but similar in style fragrances.

Fragrance(s) of the week (16) 2013 - Perfumed thoughts...

Photo: Mr Parfumista (c)

Spring ha finally arrived but the mood for springfragrances has not yet appeared even if I tried with the soooo spring-/summerlike Eau de Ciel by Annick Goutal earlier this week. Overall I still want heavier and darker stuff such as my new lemming Le Parfum Couture Denis Durand for M.Micallef. I'm glad to have, even if late, tested something from the house of M.Micallef. It has not gotten around to testing them earlier, maybe because there is such a large range of perfumes that I havn't know where to start. My first experience is so promising that I'll definitly test more from M.Micallef.

Another just great one which is very suitable for the season even if floriental in style is Saffron Rose from Grossmith. Definitly the best one I have tried from the house so far, but I'll have of course not tried them all.

Fearing the coming regulations and realizing I have not much of  Guerlain Shalimar I just had to order some more this week. Despite reformulated several times during the decades, I like the formulas now avaible and I dare not take the risk not having enough of this classic if it will be deeply affected from the coming regulations.

Place des Lices – Twenties

Picture: Where there's smoke there's fire" by American artist Russell Patterson (1893-1977).
Full-length illustration of a fashionably dressed Flapper, 1920s. Swann Gallery, Library of Congress.
Wikimedia commons. This would be the perfect illustration for Habanita :-)

Twenties from the Saint Tropez based house Place des Lices is a fragrance that will capture the spirit of the nightlife of the roaring twenties. As an eveninginspired fragrance from that era it’s “of course” an orientalstyled perfume, but a soft oriental contemporary interpreation.

Twenties starts with rounded spices which creates a soft and smooth aura round the wearer. As Twenties continuies in its drydown a slight gourmand note, but not especeially sweet note, appears, probably the honey. The delicious spicy-honey accord is resting over a well balanced ambery-patchouli base.

To me Twenties is not a wild, outrageous perfume for decadant nightlife of the 1920s, in my book such fragrances are for example Habanita by Molinard, Arpége by Lanvin and to some extent also Guerlain Shalimar. To me Twenties is a straight forward, easy to wear, comfortscent, perfect for relaxing with a good book in front of the fireplace. As a soft, non-offensive, oriental, Twenties is also suitable for daytime officewear to lighten up grey, chilly autumn- and winterdays. Sillage is close and longevity good.

Twenties resembles many soft oriental fragrances, it doesn’t stand out but is on the other hand a representative, well-made and quite affordable example of the genre, a good soft oriental basic alternative for the fragrance wardrobe.

Rating: 3

Notes: Vetiver, pepper, cumin, patchouli, amber, honey

Parfumerie Générale - Bois de Copaiba

Bild: Woman at her toilette, 1889

Henri Toulouse-Lautrec (1864-1901), Wikimedia Commons

Scroll down for summary in english.
"Luktar tant, för starkt ". Herr Parfumista är inte särskilt nådig mot Pierre Guillaumes pudriga, varma oriental Bois de Copaiba. Min väninna är mer diplomatisk, "väldigt pudrig, damig". Men jag kan inte låta bli att tycka om denna klassiska oriental mer än jag borde, eftersom den påminner om andra, redan existerande fina orientaler och florala orientaler. Den känns varm, orange och för tankarna till ett annat århundrade, som på bilden ovan.

BdC inleder med att påminna mig mycket om en fas i Serge Lutens klassiska läderdoft Cuir Mauresques utveckling. Det är det varma, torrt pudrigt lätt apelsinblommigt lite fruktiga, spanskt lädriga inslaget. Det finns också något i BdC som påminner om Jean Patous florala oriental Divine Folie, troligen rör det sig om ett inslag av nejlika. Och så finns där en not av heliotrophe, även om den inte nämns, något som är likt Patricia de Nicolaïs Kiss me tender. Längre fram i doften ger sig sedan gamla hederliga Shalimar till känna, särskilt den bergamottdominerade öppningen i Shalimar finns med som ett stråk i BdC. Den senare delen av BdC känns mer transparent än starten, om man nu kan använda ordet transparant i de här orientaliska sammanhangen, och BdC får ytterligare en dimension. Den här fasen förstärks också pudrigheten av en fin och mjuk sandeltränot.

BdC är en sådan där doft som jag har fastnat för ordentligt trots, eller kanske just för att, den påminner så om flera fina klassiker. Att jag verkligen har fastnat för en doft är tydligt när den pockar på uppmärksamhet och dyker upp i tankarna flera dagar efter att jag provat den. Jag testade den också för ett och ett halvt år sedan men då klickade det inte ordentligt. Eller så segrade förnuftet över känslan. Nu finns stor risk att motsatsen inträffar!

BdC är en varm, kraftfull doft och herr Parfumista har delvis rätt i uttalandet om för stark. Jag tog lite för mycket, det medges. Däremot rätt doserad så är den med sin värme helt perfekt för en lång, kall vinter. Den är också mycket intressant med sina olika faser och det bekanta och igenkännande som doften förmedlar.

 Mr Parfumista first comments of  Bois de Copiba was "this is an old ladys scent" (I hate that expression as I like many of scents in classical aldehydic, chypre or oriental style).  One have to be very careful when applicating BdC, when I tested this at first I spritsed to much. When applicated with lighter hand Mr P suddenly liked BdC. And of course, BdC is very ladylike and something of a contemporary interpretation of the classical, powdery, balmy, resiny oriental genere. Old classics as Shalimar, Divine Folie and also modern interpretations as Cuir Mauresque but also the heliothropeladen Kiss Me Tender comes to my mind. A great blend with an outstanding longevity that doesn't loses interest to the wearer during the drydown. On the contrary in BdC the talanted Pierre Guillaume summerizes the classical oriental genre and there is very inspiring and interesting to meet all this good old friends during the drydown.

Betyg/Rating: 5

Noter: Apelsin, amaretto, ingefära, myrra, copahubalsam,  mahogany, sandelträ

Guerlain – Shalimar Initial

Foto: Guerlains reklambild (cc) Guerlain

Shalimar Initial är ytterligare en Shalimar-flanker skapad av Guerlains nuvarande husnäsa Thierry Wasser. Tanken är att det ska vara en Shalimar för yngre bärare, kanske en inkörsport till originalet. Jag tvivlar i och för sig på att de som växer upp i dagens olifactoriska omgivning och som inte är särskilt parfymintresseade, kommer att hitta till och okritiskt utvärdera originalet. Shalimar Initial har fått mycket ris, beskylld för att vara helt obalanserad, men också lite ros, men det är förstås extra känsligt när man ger sig på ikoner som Shalimar. Och jag tycker att det behöver vara fel, i alla fall inte i de fall där man kan känna igen den ursprungliga doften som i det här fallet och i exempelvis Chanel No 5 Eau Premiere.

Shalimar Initial inleds med en riktigt, ”nichig” tydlig morotsnot dvs en aspekt av irisroten. Moroten skymtar dock snabbt förbi och följs av delar av det typiska Shalimar-ackordet om en nedtonat och utan ullsockan och den pudriga, ambrerande kådigheten. Ersättningen är en skalad patchoulli i diskret myskkombination. Irisen finns i en mer diskret variant som mer för tankarna till själva blomman än den underjordiska noten i starten. I denna fas skiftar Initial fram och tillbaka under stor del av dagen även om patchoullin successivt blir alltmer dominerande. Shalimar Initial slutar i en Angel-light version men utan det gourmandiga, mörkt fruktiga inslag som finns i Angel. Patchoullin är modern, liksom torr och diskret, en kontsgjord, strippad patchoullinot, på ett positivt sett.

Shalimar Initial är en elegant och bärbar doft som faktiskt är ganska intressant att följa i dess utveckling. Jag är i och för sig ingen expert på balans i dofter men jag ser inget dysfunktionellt hos Initial. Att doften ska vara inriktad på en yngre publik kanske är tanken men i mitt tycke är den ålderslös. Nästan i alla fall, den kanske inte riktigt är vad man förknippar med en tonåring, om jag ska vara fördomsfull.

Jag tycker att Shalimar och Shalimar Initial kompletterar varandra. Den förra är varm, komplex och krävande (retro), den andra är mer kylig, strikt och skalad (modern). Det finns alltså all anledning för Shalimar fantasten att ha båda i sin kollektion.

Betyg: 4

Noter: Bergamott, gröna blad, apelsin, vetiver, iris, jasmin, ros, patchoulli, mysk, tonkaböna, vanilj, karamell

Hitta pärlorna

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i januari 2009.

Som jag tidigare skrivit om så tar det i regel ett par år innan pärlorna i en årgång sållats fram. Att de fortfarande finns kvar på marknaden trots det massiva, ständigt ökande utbudet visar på dofternas kvalitet eller åtminstone på en personlighet/originalitet. Dessutom har priserna ofta sjunkit jämfört med nyheterna. I en normal parfymaffärs standardsortiment kan man hitta många bra parfymer som kommer att bli eller redan är klassiker. Här några som passar för den mörka årstiden:

Prada (Prada): Elegant patchoulli, trä och tonkaböna baserad doft som gjord för att matcha kashmirtröjan eller pälsen. Skapad av Carlos Benaïm och Max Gavvary 2004.

Angel (Mugler): Denna patchoullibomb med mörk choklad och mörka, övermogna frukter var banbrytande när den kom 1992. Hatad av många men älskad av fler. Skapad av Olivier Cresp och Yves Chiris.

Coco: (Chanel): Kryddig oriental, inspirerad av barockens överdåd. Skapad av Chanels mångåriga husnäsa Jaques Polge 1984.

Hypnotic Poison (Dior): Träig vaniljbas med kardemumma, mandel, dov jasmin och mossa. Skapad av Annick Menardo 1998.

Jasmin Noir (Bulgari): Denna fina gröna, träiga jasmindoft som kom ut så sent som 2008 är en säker framtida klassiker. I mitt tycke en av årets absoluta topplanseringar. Skapad av Carlos Benaïm och Sophie Labbe.

Vilka exempel på bra, lättåtkomliga, ”vinterdofter” har du?

Vintern 2011: Håller fortfarande med men vill lägga till ett par till som: Dior Addict (mmm), Chanel Allure Sensuelle, Paco Rabanne Lady Million och gamla trotjänaren Guerlain Shalimar förstås.

Vero Profumo - Onda Extrait respektive EDP

Foto: Parfumista (c)

Vero Kerns Onda i Extrait (parfym) har jag reviewat för snart två år sedan på den gamla DV-bloggen. Under 2010 släppte Vero Kern sina dofter även i EDP form och därmed (såsom det brukar vara med bra parfymhus) en till viss del annorlunda ingrediensuppsättning än i den ursprungliga parfymen. Onda är i mitt tycke ganska olik i parfymform jämfört med EDP form.
Onda Extrait: Parfymen är animalisk och nästan frånstötande i starten. Sedan lugnar den ned sig i en mellanmjukt lädrig, jordig, lite vått hö-liknande och tovad ullsocka doft. Den känns väldigt vintage, den tovade ullsocke-noten känner jag igen från Guerlains Shalimar. Men Onda är en torrt träig, mörk grön doft, inte en oriental ska poängteras. I basen lite läder, lätt vetiver och en liten dos av den typiska plåterdoften som finns i en tidigare EDT-formulering av Musst de Cartier som jag hade under tidigt nittotal. Härligt kärv, som marken en mycket tidig vårdag.

Onda EDP: I EDP-form är Onda sötare och inleder med en mycket fin och originell passionfruktsnot. Jag riktigt ser den lilla skrumpna gråbruna passionsfrukten med dess frön och orange-gröna innandöme och känner den typiska syrligheten. Det är också framförallt toppnnoterna som förändrats mellan formuleringarna. EDP:n har kvar mycket av den lättare, gladare passionsfruktsnoten även i hjärtat och när doften "torkat ned" till basen så finns där en frisk vetiver och något som liknar geranium.

Onda håller lätt hela dagen på mig i båda de aktuella formuleringarna. Ingen av dem är vad man rakt av säger luktar gott utan det är ganska krävande dofter som gör att näsan hela tiden dras till handlederna för att finna ut vad som nu hänt i doften.

Problemet är att det egentligen är motiverat att ha båda dofterna om man tycker om Ondas mycket speciella stil. Jag tror att det går att hamna i en evighetscirkel av beslutsvånda om man ska köpa en flaska av en av dem, vilket gör att man riskerar att aldrig komma tll skott. Den mer ekonomiskt lagda väljer förstås den passionsfrukt influerade EDP:n men risken är då att man efter ett tag saknar den animaliska lortigheten i parfymen. Parfymen är trots allt ett halv-snäpp mer excentrisk än EDP:n.

Betyg: 4+ (sammnvägt för båda)

I nästa inlägg kommer min snart två år gamla review av Onda i extrait form. Jag hade inte läst den innan jag gjorde det här inlägget men när jag läser den i efterhand är det intresant att se att så stor del av intrycken är ungefär likartade.

Juldofter - Orientaler

Först några smakprov ur doftfamiljen som man mest associerar med julen, orientalerna:

Coco (Chanel): Denna klassiska, barocka Jacques Polge oriental från 1984 står sig. Den ger associationer till guldbroderad, djupröd sammet, päls och rysk vinternatt.

Alahine (Teo Cabanel): Att denna klassiska, otroligt välgjorda doft kom så sent som 2007 är svårt att tro. Varm, med blyertspennenot på mig iallafall har inte sett någon annan nämna denna cedertränot, ylang-ylang och ambra. En lite blommigare Shalimar.

Shalimar (Guerlain): Jag älskar Shalimar i alla dess olika former, den skarpare mer bergamott dominerade Edt och den mjukare, rundare och dovare parfymen. Garanterat minst en Shali-dag i jul.

Nuit Noire (Mona di Orio): Denna lortiga, animaliska, dunkelt blommigt, farliga oriental kanske inte är hekt comme il fâut för julen. Men och andra sidan, det är så det luktar i stall.

Så till den kryddiga avdelningen:

Opium (YSL): Först något riktigt, stort och klassiskt kryddigt: Opium. Passar perfekt när det är mörkt och kallt. En verklig klassiker och förebild för många dofter i den genre. Och glöm inte: Ju äldre formula desto bättre.

Oriental Lounge (The Different Company): Celine Ellenas (just det JCE:s dotter) moderna, mjuka, djupa originellt kryddiga (curryblad) ambrerande oriental. Som att krypa in i en cashmeresjal. En av de absolut bästa jag sniffat in under 2010, sen som jag är, doften är från 2009.

No 1 (Aus Liebe zum Duft): Den förträffiliga butiken/nätbutiken ALzD:s jubileumsdoft när man fyllde tio år voriges Jahr. Transparant-kryddig men hållbar, torr med mycket peppar, ingefära och kardemumma på läder, trä och skalad modern ambra. Egentligen i första hand en herrdoft, men vem bryr sig.

Snart fri....

Idag är sista dagen av min maratonvecka med EL PCJWM så i morgon slår frihetens timme. Hur ska då den nuvunna friheten utnyttjas? Innan jag antog utmaningen så hade jag bestämt träff med Ava Luxe och nu längtar jag också efter Parfums de Nicolaï. Och så Amouage Gold förstås är helsugen på detta aldehydiska mästerverk. Längtar också efter Shalimar måste bara bli lite kallare ute. Vad jag inte känner för just nu är söta gourmanddofter, men det gör jag garanterat när vintern kommer.

Höstdofter 2010

Foto: Herr Parfumista (c)

Den stora internationella parfymbloggarmaffian hade sin höstdofttopplistepublicering i fredags. Så då måste förstås en perifer liten parfymblogg som den här också klämma ur sig en lista. Här kommer den:

Private Collection Jasmine White Moss (Estee Lauder): Eftersom jag antagit Perfume Posses utmaning att bära EN doft i EN VECKA och det blev just PCJVM så är den förstås först på listan. Varför det blev PCJVM? Jo, den representerar genren vit blomma på en bädd av gröna blad som jag ofta dras till på hösten.

Miss Dior Cherie L'Eau (Dior): En light gardeina på kemiskt grönt men härlig ändå. Vad många skulle definiera som en vårdoft, men jag är på något vis tvärt om. I våras när den här "passade" var jag inne i en oud-period.

Gardenia (Isabey). Måtte inte detta prov ta slut!! En liksom pappersaktig men samtidigt dovt, fyllig gardenia med vintagekänsla.Herr Parfumistas först kommentar: "Det känns att det är en äldre bas". Han tycker att det finns likheter med Estee Lauders Spellbound och jag kan hålla med, om man tar bort kryddorna.

Nej, det är nog bäst jag slutar, det här är ju inte vad man förväntar sig av en normal höstoppdoft lista. Men efter veckan med PCJVM så blir det i alla fall en dag eller två med Guerlains Shalimar och Amouages Gold båda i parfymstyrka. Ahhhhh........

Vanisia

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008 .

Creeds Vanisia är en lättare oriental från 1987. Den börjar ganska traditionellt, i stil med Shalimar och Vol de Nuit men sedan tar Vanisia en egen väg. Trots att Vanisia är en oriental så är det en ovanligt kylig sådan. Jag känner en hel del lavendel, vilket har en svalkande inverkan på doften. Vanisia ger mig av någon anledning associationer till avslappnad New England-stil. Ställen som Marthas Vineyard och liknande flimrar förbi på den inre biografen.

I Vanisias toppnoter finns precis som i klassiska orientaler bergamott. Jag känner också lavendel. I hjärtat finns en kryddig ros och jasmin. I basen sandelträ, torr vanilj och ambra. Just ambra är typisk för Creeds doftbas och den ger den särskilda Creed-tonen åt parfymerna. Ambra är ett sekret som kaskelotvalarna kräks upp. Detta stelnar sedan i havet och flyter i land i stora klumpar. I dag är det i stort sett ersatt med syntetiska imitationer.

Vanisia är något så ovanligt som en oriental som kan bäras på sommaren. Doften är traditionell men ändå cool och avslappnad.  Den är inte så inställsam utan det krävs att man bär den några gånger innan man uppskattar den ordentligt.

En bra doft för weekends men den fungerar också bra på jobbet. Hållbarheten under dagen är medelbra. Det krävs att man tar på sig ganska mycket för att den ska hålla in på kvällen. Men att doften lätt försvinner är typiskt för parfymer med stor andel naturliga ingredienser, vilket Creed har.

Betyg 4

Kommentar 2010: Vanisia är på frammarsch i mitt parfymgillande. Den värmde bra, trots att det är en året runt oriental, under den kalla vintern 2009/2010.