Parfumerie Générale - Isparta 26

Picture: Pierre Guillaume
Photo: PR Parfumerie Générale (c)

As almost always when reviewing something from Parfumerie Générale it's hard to resist publish a picture of the perfumer Pierre Guillaume himself :-)

But now over to todays subject, Pierres latest release, a beautiful dark rose named Isparta 26. Isparta is named after the turkish province which roses produces superior roseoils, featured in this fragrance and 26 as PG:s numbered collection now has reached that number of fragrances.

Just reading about the ingredients of Isparta makes me excited. I have to admit that I'm very fond of the rose-patchouli-ambroxan combination in fragrances such as Juliette Has a Gun Lady Vengeance and Frederic Malle Portrait of a Lady, and this accord, in Isparta combined with balsamic and animalic accords, makes me drool.

Isparta starts heavy but in the same time transparent and light, the rose is really purple, and the rosy smell is a bit tart and as a contrast it's surrounded by a not too sweet, jammy note. A clean, cold patchouli is also contrasting with a high and clear darkness, just as the night sky a starry night. As Isparta dries down it becomes a bit warmer, even if it remains in the cold spectrum, with balsamic and woody notes, among them a well balanced oud. The clean amber, the ambroxan is not as evident as in Portrait of a Lady, in Isparta it is handled with a lighter hand. In the basenote there is also a moisty, mossy note thar togeter with the tart, purple rose are contrasting the ambrox-oud combo. The mossy note together with the rose is what is left after 24h. The moss in this stage reminds me of the refreshing and uplifting mossy note of Parfumerie Générale Papyrus de Ciane.

Picture: Isparta, a dramatic, dark, purple rose
Photo: PR Parfumerie Générale (c)
  

I have read some comment that Isparta doesn't add anything new to the rosegenre. I have to strongly disagree as IMHO this is an unusual combination of the strong and intense but in the same time airy and light. In texture Isparta is just as an exquisite, purple silk veil with silverstitches and embroderies. That image makes me think of another beautiful purple rose, Neela Vermeire Creations Mohur Extrait, which seems to be Ispartas antithesis in the purple, rosy spectrum. Mohur is like a dense, smooth, purple silk velvet with golden stiches and embroderies as opposed to the light, transparent, sliver silk veil of Isparta. Even if these purples of course are not smelling the same, Mohur Extrait (which is more spicy and flowery than Isparta) somehow reminds me much more of Isparta than the more obvious (when reading about its notes) ambrox-rose-patchouli Portrait of a Lady. Just as Mohur, Isparta gives me images of a relaxed, life i luxury, somewhere in the East, during the time of Thousand and one nights.

Despite its light texture, Isparta 26  is strong in its concentration and one have to be careful when applying, too much and Isparta transforms to a sillagemonster. About four spritses is enough of Isparta to keep it within the limit of officetolerable. Sillage is great and longevity for days if more than the four spritses is applied :-)

Rating: 5

Notes: Red berries, rose, peru balsam, calamus, patchouli, olibanum, benzoin, oud, ambroxan, moss

L'Artisan Parfumeur - Quick impressions of some classic L'AP:s 1(2)

Picture: One of the L'Artisans,
Drôle de Rose
Photo: PR L'Artisan Parfumeur (c)

After becoming disappointed with the new sub-line L'Explosions de Emotions from the old (one of the very first niche-houses, only Diptyque was earlier) reaible L'Artisan Parfumeur, I had to test/re-test some of my samples from the house to get my confidence back. Below some quick impressions of some classic L'Artisans from different genres.

Bois Farine: A 2003 Jean-Claude Ellena inspiration from an unusual tree in the Caribbian. Sweet, powdery, like flour, woody with some spices. The opening smells like peanutbutter. Delicious, mouthwatering and comforting (if properly dosed) to wear cold and grey days. Unfortunately Bois Farine now is discontinued, so it's time to stock up.

Voleur de Roses: Created by Michel Almairac as early as 1993 and it's a forerunner to the whole dark, earthy, moisty, dark, red rose and patchouli that I like so much. VdR is somehow the unpolished gem (ruby) of the genre the patchouli is dirtier and moistier, the red rose is darker and bolder than in the more polished followers such as Guerlain Rose Barbare, Juliette has A Gun Lady Vengeance, and Frederic Malle Portrait of a Lady.

Drôle de Rose: A powdery, cosmetic, lemony, cherful, sunny take on the combined violet and pink rose theme, created by Olivia Giacobetti in 1996. Also a forerunner to fragrances such as Frederic Malle Lipstick Rose which more formal in appearance and with more pronounced violet than in DdR and Etat Libre d'Orange Putain des Palaces which is a dramatic, dark and dirty variation of violet-rose.

To be continued in the next post.

By Kilian - Rose Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Åhhh, jag vet inte var jag ska börja. Rose Oud är en doft som gör mig färdig att utrangera halva parfymgarderoben, innan jag kommer till sans igen och inser att det i längden ändå är variation som gäller. Rose Oud är en sådan där mörk, dov och mystisk rosendoft som jag bara älskar. Dessutom med en av mina favorittränoter oud. Jag får aldrig nog av den här typen av doft, känns som att jag kan prova och njuta av hur många varianter på temat som helst utan att tröttna. Rose Oud är en del av By Kilians orientaliska kollektion Arabian Nights och är skapad av Calice Becker som gjort de flesta av By Kilians dofter. Review av Incense Oud finns från april.

Rose Oud inleds med ros och en lätt oud. Det är inte en tuff och dominerande oud som i flera av Montales dofter utan den är snällare, mjukare och finstämt harmonierande. Det finns, vad jag läst, en del äkta oud inblandad men jag gissar att det som i de flesta västerländska ouddofter också finns en del syntetisk vara. Saffransnoten är inte särskilt dominant utan jag upplever den som en supportnot som ger värme och kraft till Rose Oud. Rosendoften känns som om den kommer av högkvalitativ rosenolja och den varierar och uppträder olika i olika stadier av doften. På mig känns den, konstigt nog, först mörkröd och mystiskt djup för att senare anta ljusare och fruktiga facetter. I denna fas kan man tro att det finns fruktiga ingredienser tillsatta även om några sådana finns inte angivna och rosenolja av viss sort och i viss kombination antar just en fruktig karaktär. Ett dygn senare känns något som påminner om en pudrig mellanrosa ros och det finns också inslag som dofter som en nyponrosbuske en varm sommardag. Troligen är det, som notlistan antyder, flera varianter av rosenolja (och säkert även syntetisk ros) inblandat eftersom jag känner så många rosendoftsvarianter.

Rosenvariationerna gör verkligen Rose Oud till en unik doft där det under hela parfymens utveckling händer nya spännande saker. Ändå känner jag likheter med flera andra favoriter i mörk ros genren. Först och främst med Editions de Parfums Frederic Malle:s Portrait of a Lady som Rose Oud är mest lik även om jag upplevar PoaL som ännu mörkare. Men Rose Oud har också många gemensamma noter med Téo Cabanels Alahine även om den senare har mer dragning åt klassisk pudrig oriental och Rose Oud åt mörk trädoft med ambroxan. Även om ambroxan inte finns angivet bland ingredienserna så tror jag nog att den lurar där i basen, precis som i PoaL. I den fruktigt rosiga fasen finns noter som påminner om Andy Tauers Une Rose Vermeille.

Rose Oud är en i mitt tycke klart feminin ros-oud kombination med en lagom projektion och en elegans som gör att den passar väldigt bra till fest även om jag tycker att man ska få njuta av sådana här underbara dofter också i den grå vardagen.

Betyg: 5

Noter: Saffran, ros-tincture, oud, guaiac-trä

Årets parfymer 2010

Foto: Parfumista (c)

Så var det redan dags att sammanfatta parfymåret 2010. Givetvis har jag bara sniffat på en bråkdel av vad som lanserats och det som återges är förstås mina högst subjektiva synpunkter.

Mina favoriter lanserade 2010

Ninfeo Mio (Annick Goutal): Kan vara så att denna nässliga, men samtidigt vattniga, gröna skönhet kom redan mot slutet av 2009 men den får slinka med. Jättebra hållbarhet på mig trots att det är en Edt och en Goutal.

Nuit de Tubereuse (L'Artisan Parfumeur): Har vid sidan av den kalla, rotiga tubereusen en vattnig grönhet som också finns i Ninfeo Mio. På mig blir dofterna på något vis i samma stil, de ger ett liknande uttryck, en likartad ton.

Rubj EDP (Vero Profumo): Rubj EDP är en omtolkning av den underbara Rubj Extrait som kom för några år sedan. En mycket intressant varm komposition som utvecklas i tydliga faser under dagen.Kummin, tuberose och apelsinblomma är tongivande.

Aoud Musk (Montale): Den tätaste och mest intensivt peppriga doft jag hittills upplevt. Slår skoningslöst som en neutronbomb, tre minisprits på herr Parfumista invaderar ögonblickligen en hel bostad. Sitter till och med kvar i tyget efter tvätt.

Memoir Woman (Amouage): Elegant och mycket bärbar. En melankolisk och mörk doft som samtidigt inte är tung.Innehåller bland annat apelsin, anislikör och rökelseträ.

Une Rose Vermeille (Andy Tauer): Den fruktiga floralens revansch. Sprakande flamencoröd, varm och glad ros, viol och friskt hallon och en härligt gourmandig bas. En riktig glädjespridare.

Portrait of a Lady (Editions de Parfums Frederic Malle); Ännu ett mästerverk av de volumiösa dofternas mästare, Dominique Ropion. Påminner mig om en de dova, mörka nyanserna i en Rembrandt-målning.  Mörka rosor, finstämd patchoulli, lite cederträ (tror jag) och ambrox, en slags modern kemisk animalisk, myskig, ambraliknande substans. Se även full review den 23/12.

Ha en underbar och doftrik nyårsafton och ett Gott Nytt  (doft)År 2011!

Editions de Parfums Frederic Malle - Portrait of a Lady

Skulle ha varit en mörkare ros...men det gröna är rätt nyans. Foto: Herr Parfumista (c)

Portrait of a Lady (PoaL) är den senaste doften i Editions de Parfums Frederic Malle. PoaLär skapad av de mörka blommornas mästare Dominique Ropion.

Jag ska inte sticka under stol med att jag är vääääldigt förtjust i PoaL och jag får nog reviewa den igen längre fram när jag inte är färgad av den första entusiasmen. Den mörka rosen, den osöta kryddigheten, patchoullin, ett lätt stänk av oud, mysk och ambroxan är så väl balanserade och ger en upplevelse utöver det vanliga. Jag har burit doften flera dagar på rad i det kyliga vädret och den passar årstiden perfekt. Samtidigt har den en kyla som gör att den också kommer att passa svala sommardagar/-kvällar. Det syntetiska ambrox/ambroxan som ersätter/tolkar på ett nytt sätt ambra/mysk och ambregris noter har blivit utskällt av en del försåsigpåare men jag måste säga att när det ger basnoter som de här så bara älskar jag ambrox. PoaL har en väldigt bra hållbarhet på huden och den sitter som berg på mig.

PoaL ger mig bilden dels av riktigt mörkt grön sammet och dels av en dam med elfenbensvit hud och mörkt hår i turnyr som åker i en täckt vagn under sent artonhundratal. Den ger mig bilden av May (Wiona Ryder) i kostymfilmen "Oskuldens tid" (The Age of Innocence) fast den kanske borde ge bilden av hennes rival grevinnan Olenska (Michelle Pfeiffer) för PoaL är inte oskyldig.

I stilen påminner mig PoaL om flera mörka rosendofter exempelvis: Amouage Lyric, Lady Vengeance frå Juliette Has a Gun och Téo Cabanels Alahine även om den senare är något ljusare, sötare och mindre rosig.

Aboslut en av toppdofterna 2010!

Betyg: 5