Huitième Art - Ciel d'Airain

Photo: Parfumista (c)

For an english version, scroll down.

Pierre Guillaumes  Ciel d'Airain är en förbryllande doft. Den inleds av noter som för tankarna till asfalt och varma däck, likt klassiska Bulgari Black. I mellanregistret inträder något som jag uppfattar som en kall och krutig lädernot. Krutigheten finns mer uttalad i Lorenzo Villoresis Teint de Neige. Ciel d'Airain tonar sedan ned i något kallt fruktigt, som ändå inte är sött. Det kalla och fruktiga fortsätter ned i basen där det bottnar i en lätt ambrerande not som får Ciel d'Arian att räcka långt in på kvällen.

Ciel d'Arian är precis som de flesta övriga Huitième Art dofterna, en användbar allrounddoft både för både jobb och fritid. Ingen doft som rör upp utan som bara finns där som en trevlig bakgrund. Provet har jag fått från Fragrance & Art

The Pierre Guillaume creation Ciel d'Airain is an intriguing fragrance. It starts with notes that are reminiscent of asphalt and hot tires, like the classic Bulgari Black. In the middlenotes something enters as I perceive as a cold and gunpowdery slight leathery note. The gunpowder is more pronounced in Lorenzo Villoresis Teint de Neige,  in Ciel d'Airain the impression is a paler version. Ciel d'Airain is then fading into a cold un-sweet fruitness. This cold and fruity stage continues down to the base where it anchors in a light ambrering note that makes Ciel d'Arian to last well into the evening.

Ciel d'Arian is, like the rest of the Huitième Art fragrances, a useful all-rounder useful both for both business and casual wear. Not an earthshakening fragrance, it is just there as a nice background. I received the sample  from Fragrance & Art

Rating: 3

Noter: Fruktiga noter, oliv, päronträ, ambra / fruity notes, olive, pear wood, amber

Parfums MDCI - La Belle Hélène

Bild: Pears, Wikimedia Commons,

(some rights reserved)

For an english version, scroll down to the previous post.

Högkvalitetshuset Parfums MDCI har anlitat för närvarande till syns nästan överproduktive supernäsan Bertrand Duchaufour för att ta fram sin subtila päron-gourmand doft La Belle Hélène. Inspirerad av en klassisk fransk artonhundratals pärondessert Poire La Belle-Hélène som i sin tur inspirerats av Offenbachs operett La Belle Hélène från 1864. Desserten består av päron poucherade i sirap som serveras med chokladsirap, vaniljglass och kanderade violer.

Ungefär det intrycket ger den söta, men inte sliskigt söta doften LBH. Den är mycket väl blandad och päronet är tydligast i starten men finns med hela tiden medan övriga noter flyter i varandra. Det finns en liksom kittig, pudrig, grönblommig känsla som jag vagt känner igen i Patricia de Nicolaïs Le Temps d'une Fête även om dofterna i övrigt inte är särskilt lika och inte har särskilt många gemensamma noter heller. Det konstiga med LBH är att när toppnoterna klingar ned så känner jag en fas med rökelseträ behandlat á la Andy Tauer. Det är som om Douchaufour tagit ett Andy ackord, och visserligen putsat ned det ordentligt, och lagt in i LBH. Någon rökelseingrediens nämns inte i innehållet så den här fasen förbryllar. Därefter fortsätter LBH i en pärondessert men med det kittigt, pudriga inslaget som håller emot att det ska bli sliskigt. Tyvärr är hållbarheten på huden inte så bra och på kvällen återstår endast fragment. I och för sig kan det bero på att LBH kanske kräver en högre dos och den kanske gör sig bättre sprayad än från ett splashprov. Och andra sidan finns många dofter som håller mer än hela dagen applicerade med precis samma förutsättningar. Med tanke på att LBH är så pass dyr tycker jag att man kan kräva mer.

På mig är LBH en "jaha" doft. Kul att ha provat men inget som väcker mersmak. Dessutom tycker herr Parfumista att den känns tantig och inte passar på mig och att det är en sådan där "svår"doft som kräver en person med exakt rätt hudkemi för kompositionen. Många recencenter finner likheter med den i vintras mycket aktuella Traversee du Bosphore som Duchaufour skapat för L'Artisan. Vissa men få likheter finner jag i frukttemat fast TdB har äpple som not, att det är söta men inte översöta gourmander och att de är vaga med en för dålig hållbarhet under dagen. Dessutom har TdB en krutig kontrast ganska tidigt i doften, ungefär där LBH har sitt rökelseträinslag.

Sammanfattningsvis: Hög kvalitet och välblandad, passar dagtid. Men för dålig hållbarhet på huden och ska hitta rätt bärare.

Betyg: 3

Parfums MDCI - La Belle Hélène (english version)

La Belle Hélene is created for the high end niche house Parfums MDCI by the famous and almost too productive nose Bertrand Duchaufour. Seems like he is creating almost every fragrance at the moment. Inspired by Offenbachs operetto La Belle Hélene and the french ninteenth century dessert Poire La Belle-Hélène. The dessert consists of pears in syrup, chocolade syrup, vanilla icecream and candided violets.

The pear is most evident in the topnotes but it is there, fleeting in and out during the developement of LBH. LBH is sweet but not overly sweet. There is a powdery, putty, green floral accord that I could recognize from Parfums de Nicolaïs Le Temps d'une Fête although those two fragrances almost not have any notes in common. As the topnotes in LBH subsides a strange note accours: I can feel some incense treated in the Andy Tauer way. It's as Duchaufour had taken an Andy accord, tuned it down and then put it in LBH. This phase of LBH puzzles me as incense is not among the ingredienses of the fragrance. After that LBH continue in it's pear dessert developement, but with this putty, powdery accord that resist to much sweetness.

Unfortunately, the longivity of my skin is not so good. In the evening there is only fragments of LBH left. Maybe LBH require a higher dose and it may do better if sprayed than tested from a small splash vial. But given that the LBH is so expensive, I think one can demand more longivity.

Glad to have tasted LBH but this perfume is nothing that I need. Mr. Parfumista thinks that LBH is an "old lady scent" on me. He also thinks that LBH is one of those "complicated" scents that requires a person with exactly the right skin chemistry to wear the composition.

Many reviewers of LBH find similarities with one of this winters real hypes, Traversée du Bosphore as Duchaufour created for L'Artisan.There are some, but in my opinion, few similarities. TDB:s fruity note is apple instead of pear, both fragrances are sweet but not too sweet light gourmands and they are in some way vauge and fleeting with lack of durability. Furthermore, the TDB has a gunpowder contrast quite early in the development, in the same stage as the mystical incense-note reveals in LBH.

In summary: LBH is a wellblended, high quality fragrance that suits well for officewear. But it's a complicated fragrance that has to find the right wearer. And the longivity asks for more.

Rating: 3

Notes: Pear, aldehydes, tangerine, lime, rose, osmanthus, ylang-ylang, orris butter, plum, hawthorn, myrrh, vetiver, patchouli, cedar, oak moss, white musk, sandalwood,  licoricewood