At the moment - Top 3 favourites

Picture: From a walk earlier this autumn,
before the leaves started to fall.
Photo: Parfumista (c)

As a Parfumista my longing for a certain fragrance or fragrancestyle are highly volatile, what I crave for is changing very fast. Top 3 by now:

Lankaran Forest (Maria Candida Gentile): Fresh, piny green, the undergrowth in a cold, autumnal forest. Nothing sweet or cloying, meditative to wear.
Rose Privèe (L'Artisan Parfumeur): When I first tested this three years ago it was not a favourite, even if intriguing, I thought it was to harsh and herbal. But now, I completely changed my mind, this is the smell of an English garden a chilly day. This is how the new Burberry Her should have smelled.

Cuir Cuba Intense (Parfums de Nicolaï): Sundried tobaccoleaves, in a light leathery context. Elements of hay, light, dry spices and dry patchoulileaves. Not a thick and dense but an airy and transparent tobacco.

Montale – Gold Flowers

Picture: Polianthes tuberosa, 1816,

John Sims (1746-1799), Wikimedia commons

Montale Gold Flowers is one in the indefinite ranges of perfumes from the house of  Montale, created by the hyperproductive perfumer Pierre Montale some years ago. Gold Flowers belongs to the Edp line, which is the non-oud line of the house. Of course there are oudnotes in many of the blends in the Edp-line but the note is used as a woody note among others and not as the leading note of the creation as in the Oud-line.

In Gold Flowers I can’t detect any oud, Gold Flowers is a genuine, tuberose dominated spicy, bold flowery fragrance. Gold Flowers reminds me of at least three fragrances: Spellbound with it’s flowery spiciness, Fracas tuberose and the texture of the flowery, fruity chypre Jil Sander 4. But Gold Flowers is lighter, brighter and more contemporary than those three fragrances. As the fragrances of the early 90s has been one of the major trends in perfumery for some years, for example Burberry Body, Gold Flowers is quite in tune with time.

The sillage and longevity is great as almost always with the Montales. The composition is also well balanced. Gold Flowers is perfect for warming up a grey day in autumn- or winter but is also appropriate to summer as it last very well and has a certain transparency. With it’s character it is also suitable for evening wear. To summarize: Gold Flowers is not the most original composition but cozy and wearable spicy, tuby fragrance.

Rating: 4

Notes: Tuberose, pepper, clove, sandalwood, grey amber

Burberry - My Burberry Black

Picture: My Burberry Black
Photo: PR Burberry (c)

In mainstream, during the years, I have discovered that I have a soft spot for fragrances from Burberry, both Burberry Body and My Burberry caught my interest and Burberry London for Men is already classic in my book. When a nice colleauge supported me with a sample of the new My Burberry Black I was intrigued at once, wearing the fragrance two days in a row which is unusual when it comes to me. Just as My Burberry, My Burberry Black is created by Francis Kurkdjian.

My Burberry Black starts almost repellent with a thick, flowery, fruity accord, a sort of a syrupy version of a nightblooming slight animalic jasmine. The fragrance then lightens, the thickness disappears but some of the syrupy texture remains and in this stage My Burberry Black reminds me of Chanel Allure Edp. Then a peachy, candided, ambery rose accord appears, balanced by a dark, clean patchouli in the contemporary minimalistic style. There is something in the feeling/texture of sweet candided flowers which reminds me of By Kilian Voulez-vous coucher avec Moi? not the similar smell but the style and feeling even if the Kilian is more polite and discrete. The Burberry in comparison, is big, almost in your face, as contemporary version of a 1980s fragrance, for example Lancome Trèsor, a fragrance which My Burberry Black has similarities to when it comes to the ambery treatment of the rose.

Wearing My Burberry Black is like walking home late through the city a dark, rainy and cold night in the autumn. A wet asphalt note mingled by exhaust fumes from the cars is opposing the gourmand candided sweet flowers and reduces the sweetness and creates an intriguing backdrop to the fragrance. The asphalt/fume accord is also present in the daytime urban floral My Burberry but in My Burberry black it's heavier, darker and moistier.

Picture: My Burberry Black
Photo: PR Burberry (c)

My Burberry Black is the perfect fragrance for evenings but also for daytime when it's grey, cold and rainy outside. It's very feminine, strong (be careful to not overdose) the sillage is big and longevity on skin excellent, over 24h. An intresting and well made representative of contemporary mainstrem with retro (1980s) vibes.

Rating: 5

Notes: Jasmine, candided roses, peach, amber, patchouli

Les Cocottes de Paris - Melle Cléo

Picture: Cleo de Merode (1874-1966)
Photo: Unknown photographer 1903
Wikimedia commons

Melle Cléo is the last in the trio of courtesans in the Les Cocottes de Paris line. The fragrance is inspired from Cleopatra de Mérode a famous ballet dancer in the Paris Opera who was linked to the king of Belgium, Leopold II. Cléo was also a trendsetter and considered as the most beautiful women in the world during the latest years of the 19th century.

Melle Cléo starts very sweet, it smells like a jammy rose together with a fresh, just baked, vanilla bread which is wrapped in a white, crispy, cotton kitchen towel. After a while a the juicy note of litchi arrives and adds a fruity vibe to the fragrance as also sweet flowers. The rare perfumenote of night blooming cersus which (according to Fragranticas database of notes) is a  tropical cactus plant with flowers which smell like vanilla, is probably responsible for the special smelling vanillic accord in Melle Cléo. Probably the cotton flower also is responsible for the fabric texture mentioned above. In the basenotes, Melle Cléo becomes less sweet, even if still almost edible. The just baked bread texture returns in the musky basenotes. There is also something that similar to a lighter version of the blurred biscuitnote which is a present undertone in some flower fragrances from ca 2006 such as Burberry London for her and Agent Provocateur Maitresse. As the basenotes dries down, Mello Cléo smells almost the same but an octave darker, it's also a note that is close to light fresh tobacco present in the late stage of the fragrance.

Picture: Melle Cléo
Photo: PR Les Cocottes de Paris (c)

The notelist of Melle Cléo truly mirrors how the fragrance really smells which is not very  common. Melle Cléo could by the first glimpse be taken as a mainstream, sweet, fruity floral but when sniffing it thoroughly the very special notes described above comes through, announcing that Melle Cléo is a very special creature after all.

Melle Cléo is appropriate year around and I can imagine it will bloom beautifully during warm, humid summerevenings. Sillage is medium and longevity very good, it lasts for longer than a day.

Those who likes fruity floral fragances as for example Eau d'Italie Graine de Joie and Robert Piguet Jeunesse will probably also like Melle Cléo.

Rating: 3

Notes: Rosewood, bergamot, litchee, night blooming cereus, ylang-ylang, rose, cotton flower, lichen

Burberry - My Burberry

Picture: My Burberry
Photo: PR Burberry (c)

The latest Burberry release My Burberry, a creation by Francis Kurkdjian, is refering to the Burberry icon, the trenchcoat. The ribbon on the falcon is also in the same fabric as the trench.

My Burberry starts urban, flowery, like the smell of flowers struggeling in the asphalt jungle a rainy and chilly day ie the perfect condition to wear the Burberry, or when it comes to me, even better a John Partridge waxed coat. The metallic rose and freesia is skillfully contrasted with notes that reminds me of wet asphalt and fumes. The severe freshness of geranium is also glimpsing by. The blend is grounded in a clean patchouli in the high-tech contemporary  category and there is a pleasant, musky tartness dominating the base. I suppose musk is also in the basenote as the longevity is very good, up to 24 hours. The sillage is medium and is surrounding the wearer with a comforting but in the sametime interesting aura. Perfect for autumn but could be worn any season in any place.

My Burberry is not the typical Kurkdijan dense flower blend. This is sort of a powerful translucence, contemporary, artifical (in a good way) and high tech. Since all the IFRA restrictions many fragrances became transparant, fleeting and with inferior lastingpower. Now it seems as the transparent cathegory has received more strength and power. I guess (I'm no expert) it has do to with the technological development of fragrancecomponents due to restrictions.

Picture:  Cara Delevingne and Kate Moss
fronting My Burberry
Photo: PR Burberry (c)

There are notes/accords in My Burberry which reminds me about some other pleasant fragrances, both british by the way. The first one is another Burberry favorite Burberry Body (swe), with variations Body Edt and Body Tender Edt the metallic rose and the texture, from Penhaglions Vaara which is a spicy floral oriental blend, the special refreshing fruity-spicy quince-note. Compared to Burberry Body, My Burberry is easier to wear (but not less intresting), Body is sort of a more difficult character. I've to confess that I fell hard for My Burberry, the fragrance is very versatile and comforting, in tune with its time. My Burberry is ageless in style which is  consciously or unconsciously reflected  in the campaign featuring top models of two generations: Cara Delevingne and Kate Moss. One of the best releases of 2014 taken both mainstream and niche segments in consideration. This will be a contemporary classic.

Rating: 5

Notes: Sweet Pea, bergamot, mandarin, geranium, freesia, quince, rose, patchouli

Historiae - Rose de France

Picture: Francis I (1494-1547)
Painting  1530 by Jean Clouet (1475-1540)
Wikimedia Commons

Rose de France is the fourth fragrance created by Bertrand Duchaufour in the Historiae-line.It's said to be inspired of the Francis I era in the beginning of the 16th century

Rose de France starts fruity with almost raspberrylike topnotes  blended with roses. The first impression, put in a plesant way, is the smell of a coughmedicin for chlidren which I've been medicated with as a child.After this bold opening the roses steps forward in a dry, but never overwhelmimg or cloying, potpurri-like accord.
The dry roses smells very authentic but after a while the fragrance gets moistier, sweeter and the roses alive and accompanied with other fresh blooming flowers as the dewy peony. The now fresh, medium purple pink rose  is the protagonist during the rest of the dry down. The musky base with some balsamic and patchouli touches reminds me of the creamy, very pleasant, but artifical smelling white musky base of the Oscar de la Renta Essential Luxuries line.

To me Rose de France is a pleasant rosy fragrance perfect for office- and casualwear for spring and summer. I can't see the connection with the era of Francis I as I image the roses of this century as dangerous, dark, dirty and heavy. Sillage is medium and longevity for more than a day.

Those who like pink musky rosefragrances as for example Bulgari Rose Essentielle and Burberry Body Tender could also appreciate Rose de France.

Rating: 3

Notes: May rose, damascena rose, pear, bergamot, tagetes, rose absolute, magnolia, mock orange, clove, davana, peony, géranium, listea cubeba,  benzoin, vanilla, musc, amber

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

Burberry Body Edt vs Burberry Body Tender Edt

Picture: The Absinthe Drinker, 
painting  by Viktor Oliva 1901, in the Café Slavia, Prague
Wikimedia commons

There is no secret I'm a fan of the original Burberry Body Edp, IMO a very well executed mainstream fragrance with the  tangy absinthenote contrasting the heavy but somehow bright, flourishing, flowers. Since Body was released in 2011 there has been some flankers/formulas/concentrations of the fragrance. In this post I will compare two of them: The Edt version from summer 2012 and the Tendre version from this spring. Both, just as the original Body fragrance, are created by Michel Almairac.

The Burberry Body Edt starts with a sparkling appledominated accord which is fresh and inviting, not too sweet. The typical Body absinth accord is present but very subdued comparing to the original and Tendre.
But soon, on my skin anyway, Edt becomes week and I it's mostly about some pleasant but quite indistinct contemporary musky floral with some crispy applenote. After a while, my favoured absintenote comes back in the game but just as subdued as in the topnotes. In this stage it smells like it's embedded with powder, which is pleasant but not interesting enough to my critical nose. The Edt continues like that, nice and pleasant, during the rest of the dry down, adding some nice chalky notes in the base.

The Burberry Body Tender Edt is another story. It starts up with heavy on my favourite absinthe-flower accord, this time featuring a medium pink rose. There is a pleasant tartness from the absinthe and there is also like the steams and leaves of the rose have been blended with the absinthe and this further strengthens the tartness. As Body Tender dries down some of the appelnote from Body Edt appears as a contrasting, sparkling effect to the rose and absinthe. The by me favoured tart note continues during the whole drydown and deepens and get darker in the moderate musky base.

Overall the Edt version is more polite, fruitier, more powdery, weaker and the absinthenote is much tuned down compared to the Tender-version. I prefer the latter and would happily wear it as a summerBody if a bottle fell from the sky.

Rating: Burberry Body Edt : 3,  Burberry Body Tender: 4

Notes: Burberry Body Edt: Green apple, peach, absinthe, rose, sandalwood, tea, musk, cashmere woods, amber, vanilla

Burberry Body Tender: Lemon, apple, peach, absinthe, rose, tea leaves, jasmine, sandalwood, cashmere woody accords, vanilla, musk, amber

The mainstream niche

As I strolled around in the local chain-perfumstore some perfumed insights just popped up. In these days when the launches of many nichelines becomes more and more bland and not distinguishable from other niche and mainstream offerings (we can call it "mainstremification" of the niche) an opposing movement occurs automatically when it comes to some "mainstream" parfumes or maybe better referred to "designer"parfumes. Just looking around in the ordinary assortment of the chainstore I visited, I came to some conclusions:

- The classics still remaining in the assortment  is way more interesting then the majority of the new niche realeases. A perfume that have survived five to ten years or more, even if gradually reformulated, has stood the test of time and is something special. Examples: Rive Gauche (YSL), No 5 & Coco (Chanel), Angel & Alien (Thierry Mugler), Infusion d'Iris (Prada), Aromatic Elixir (Clinique)

- There are good new releases too, even if increasingly rarer (in relative terms) i.e exactly the same phenomen as in the niche sector. From the latest two years: Esprit d'Oscar (Oscar de la Renta), Le Parfum (Elie Saab),  No 19 Poudre (Chanel), Body (Burberry), Candy (Prada).

- The, in some cases quite distinctive reformulations of some fragrances, with the new Dior policy as a hallmark, suddenly makes a ten year old bottle with an pre-reformulation formula to an almost niche fragrance. Examples are of course in particualar from the Dior range: Dior Addict, Dune, Miss Dior Cherie Edp. I will  definitely treasure my (not so) old Diors :-).

-This store had a tester of Miss Dior labled as that and not the new Miss Dior Originale. I bet the MDO version formula is somehow tweaked too.

When writing this I'm yearning for these and other distinctive "mainstream" fragrances. As I'm almost always  sampling different nichefragrances, a week or two in "mainstream" would be a great relief.

Histoires de Parfums - 1876 Mata Hari

Photo: Margaretha Geertruida "Grietje" Zelle, known as Mata Hari (1876-1917)

Unidentified photographer, public domain, Wikimedia commons

I have hard to belive that a famous femme fatale as the first world war suspected spy Mata Hari was smelling like a sweet, almost caramelized, rose on a base of cookies. But what do I know? The HdP fragrance 1876 Mata Hari is tribute to or just inspired of Mata (or both). 1876 Mata Hari is as almost all HdP:s created by the HdP founder, perfumer Gérald Ghislain in colloboration with perfumer Magali Senequie.

The pink sweet, rose is present from start to end in 1876. In the topnotes it has a slight transparent vibe and something that is similar to a green tea-note passing by. Then the blend sweetens in the cookie notes. I recoginze these kind of dry buttery notes from the backgroundnotes of perfumes such as Agent Provocateur aldehydic Maitresse and the jasmine/honeysuckle Burberry London for Woman. To me this note is similar to the smell when opening an enclosed cookie jar. There is also the smell of pink rose as in Parfums MDCI Rose de Siwa but the RdS rose is fresh and dewy compared to the gourmand rose in 1876 Mata Hari.  As a whole the Mata Hari blend also reminds me of Andy Tauers Une Rose Vermeille, maybe 1876 Mata Hari was one of the scents that has influented Andy when he created URV? But 1876 Mata Hari is paler and not as distinctint in character as URV and 1876 also lacks the jam and incense notes of URV. As Mata Hari reaches the basenotes the blend is almost creamy and fleeting, supported by a well balanced sandalwood. An gentle and calm earthy note also apperars  among the basenotes and makes the end of Marta Hari less sweet and more serious. Ironically just as the tragic story of her life.

1876 Mata Hari is a nice variation of the sweet-rose theme and it is as well as URV, Rose de Siwa and so on. Which fragrance to choose is of course up to the personal references when it coming to details. Personally I have hard to choose between URV and 1876 Mata Hari as both speeks to me in different ways despite the same theme: URV joyful and happy and 1876 Mata Hari dramatic and mysterious.

Rating: 5

Notes: Bergamot, mandarine, litchi, rose, iris, violet, carnation, caraway, cinnamon, vetiver, sandalwood, guaiac wood.

Burberry - Body

Foto: Parfumista (c)

Michael Almairac och Amandine Maries radierande, modernt volymiösa, rosendominerade, lite kalla florala komposition är redan omskriven. Den annars rätt grinige Octavian ger doften beröm och Julia på Parfymbloggen tycker efter intensivt testande av Body bra om doften. Mycket av vad jag skriver blir förstås en repetition eftersom mina intryck inte skiljer sig särskilt radikalt från de nämnda skribenterna.

Body inleds med en uppskruvad, fruktig, rosa rosennot som påminner om doften av en nagelsalva som min mamma hade när jag var liten men upphöjt till hundra. Någonstans i början känner jag en mycket snabb glimt av något bittert grönt som påminner om den i Annick Goutals Rose Splendide men i Rose Splendide varar doften längre och är dessutom en av huvudrollsinnehavarna, i Body har noten bara en blygsam biroll. När Body når mellanregistert blir den lite mindre cremig och den uppvisar den moderna, mjuka kylighet som konstigt nog ändå är omhändertagande och virar in bäraren i stor komfort. Troligen spelar de mjuka chasmerean noterna in här. I mellanregistret blandas fler blommor som känns som om de står i blomsteraffärens glaskyl. Här påminner Body en del om både doft och känslan av Serge Lutens Sa Majeste La Rose. Precis som de övriga två recensenterna får jag associationer till Lancomes Trèsor när det gäller själva doften och Guccis Rush (också av Almairac) när det gäller det radierande, nästan hysteriska uttrycket i början. I basen finns mysk och mjuka tränoter som harmonierar med rosen och de övriga blommorna på ett attraktivt sätt. Det finns inget svårt och utmanande i Body förutom möjligen den uppskruvade tonen. Trots tonläget är doften komfortabel, perfekt för en sådan regnig hösdag som det var när jag testade den. Exempelvis den jasmindominerade Burberry London Woman har trots likartad trivselkaraktär en lätt frånstötande doft av instängd kakburk som ger parfymen doften en intressant motpol. En sådan kontrast saknar Body som är en, om än skränig, rakt igenom ändå trevlig och väldoftande kreation.

Body är väl komponerad med bra balans och en mycket god hållbarhet till långt in på kvällen och delvis till morgonen därpå. Visserligen känner jag igen en del noter som är gångbara inom parfymeriet just nu men den är samtidigt nydanande, det känns som att den kommer att bli en förbild för olika efterföljare i samma stil. Body är sammantaget väldigt välgjord med en ordentlig kropp och jag uppskattar att den inte så där spöklikt flytande och försvinnande som en del dofter blivit efter IFRA anpassningar och liknande. Body måste ha gått igenom godkända tester i många fokusgrupper för det första min dotter spontant sa när hon kände Body var "Oh vilken god parfym du har". Det är nästan så jag undrar om de lagt i något tillvänjningspreparat i Body för ju mer provdagen framskred, ju mer förtjust blev jag i doften. Även dagen därpå kunde jag inte släppa doften i tanken och önskade att jag använt den en dag till. Jag kommer med glädje använda upp mitt prov som jag fått från Escentual.com Sedan finns det en uppenbar risk att jag inte kan vara utan Body. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle kunna bli så förtjust i en "mainstreamparfym" igen, men Burberry Body visar att det finns dofter som sticker ut även i det "ordinarie sortimentet".

Betyg: 5

Noter: Absinth, persika, freesia, ros, iris, chasmere trä, sandelträ, mysk, ambra, vanilj

Mer av Parfumistans reviewer - Designerdofter

För att underlätta läsandet så länkar jag i det här och följande inlägg direkt till de reviewer som jag skrev på Parfumistans dagbok i våras/somras. Har delat in i kategorier för att förenkla sökningen. Börjar med kategorin designer-dofter:

Burberry (original): http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=592834 , http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=592832

Miss Dior: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=597125

Dior Dune: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598149

Dior Escale à Portofino: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598785

Donna Karan Gold EDT: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=597707

Bulgari pour Femme: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=597788

Eaudemoiselle de Givenchy: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598001

Prada Eau Ambreé: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598782

Prada Infusion deVétiver: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=599456

Eau de Sisley 3: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=598786

Sisley Soir de Lune: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614604  http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614606

Romeo di  Romeo Gigili: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=603876

Thierry Mugler Cologne: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614609 
http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614611

I följande inslag niche-reviewer.

OBS: Eventuella kommentarer på något av inläggen lämnas här då jag inte checkar av Parfumistans dagbok

Juldofter - Gourmander

Den orientaliskt - gourmandiga gruppen har förstås en given plats vid frosseriets högtid som ju julen dessvärre också är. Här några:

Burberry Brit Red (Burberry): Har jag tjatat om många gånger på tidigare bloggar. Ingefära och en slags vaniljig brödighet och rabarber (vilket egentligen gör den mer höstlik) har den en julighet i hela sin uppenbarelse.

Un Crime Exotique (Parfumerie Generale): Den här är som att gå in i en julbutik, ingefära,kanel och annan kryddighet upplättad av te.Påminner mig också om glögg. Ingen personlig favorit men en speciell doft som onekligen har sin plats kalla vintrar, särskilt kring jul.

Angel (Thierry Mugler): Denna underbara gourmandernas gourmand med sin mörka choklad och patchoulli. Jag känner mig alltid i komfort i Angel (om jag inte är sjuk förstås). Vad kan passa bättre denna sötsakernas högtid!

Black Orchid (Tom Ford): BO är särskilt bra i toppnoterna där den åstadkommer ett bläckartat, svart - purpur-aktigt sammetslikt intryck. En slags torr, mystisk blommighet som samtidigt ger mig associationer till doften av en högkvalitativ päls. I mellan och basnoter är den bra men tyvärr mindre originell, påminner en del om Dior Addict i de senare stadierna. BO är kanske inte helt en gourmand men efterom den ger samma känsla som Angel så lägger jag den i gourmandgruppen

Burberry – Recension

Burberry är en typiskt bra doft att ta en dag när man inte vet vad man ska ha. Den är lagom men har en egen elegant och samtidigt lite sportig identitet. Lite Ralph Lauren-stil fast i brittisk tappning. På mig framträder äppligheten på ett varmt sätt liksom inlindad i trä och tonkabönans lite söta pudrighet. Det är en varmare och mjukare äpplighet än i den myskiga, våta och lite kalla Nina från Nina Ricci. Burberry passar såväl i sportiga och casual sammanhang som på jobbet. Hållbarheten under dagen är mycket god och doften kan avnjutas ofragmenterad en bra bit in på kvällskvisten.

Betyg: 2+

Burberry – Beskrivning

Burberry från firman med samma namn, kom ut 1995. Under en del år hette den Burberry London men fick 2005 åter byta tillbaka till Burberry på grund av lanseringen av de nya London-dofterna. Burberry är en fruktigt blommig doft på en lätt orientalisk botten. Den är rätt typisk för tiden runt 1995, en annan liknande doft är till exempel Joop! All about Eve som kom året därpå. Med sin äpplighet känns de här dofterna som föregångare till Nina Riccis Nina och DKNY:s Be Delicious som kom ett decenium senare.  Burberry går bra att använda sommartid trots sina orientaliska inslag. Basen förstärker doften och gör den mer hållbar än en vanlig blommig, fruktig doft. Doften ger associationer till en dag på golfbanan eller en höstpromenad i Burberry-trenchen.

Burberry inleds grönt och fräscht men absolut inte mesigt: Lavendel, mint, bergamott, timjan, svarta vinbärsblad och marigold. I mellanregistret finns gröna äpplen, persika, geranium, jasmin och ekmossa. I basen sandel- och cederträ, tonkaböna och ambra.

Recension i nästa inlägg

Dagens herrdoft - Burberry London

Bild:Perfume Emporium.com
Burberry London for Men  skapad av Antoine Maisodieu 2006, tycker jag är en av de bästa herrdofterna på senare år. Har inte själv provat den men jag utgår ifrån hur den luktar på herr Parfumista: Super!
Londons ambrerande, träigt, kryddiga karaktär sägs spegla City of London. Mina assocciationer går istället till en sprakande brasa om hösten ute på den engelska landsbygden. Dimma, ruggigt och rått ute, varmt och mysigt med ett glas calva/whisky i skinnfåtöljen framför brasan. London har ett djup, ett mörker och en dovhet som tilltalar mig. Så ingår också en favoritkåda som opoponax i basen.
London for Men inleds med bergamott, kanel, svartpeppar och lavendel. Sedan en originell mix i mellanregistret: lädernoter, mimosa och portvin. Allt vilar på den härliga basen av gaiacträ, mossa, opoponax och tobaksblad.
Doften har mycket bra hållbarhet och sitter bra hela dagen. En lagom, inte påträngande närvaro runt bäraren. Passar både för weekend på landet och på kontoret. En blivande klassiker!

Brit Red

Parfymsnobbarna må kalla det simpel smak men Brit Red är en av mina absoluta favoriter. Iallafall nu. Jag har tidigare beskrivit doften (i december vill jag minnas) för den som vill dyka djupare. Den lite syrliga rabarbertonen i toppnoterna kontrasterande till den brödigt, vaniljiga doft som framträder i mellan och basregistren är en hit.
I går kväll slog det mig att jag just nu dras mot varma trivseldofter typ Brit Red. En annan trevlig doft jag längtar efter är Anglomania, som liksom gårdagens Lalique Le Parfum, är skapad av Dominique Ropion. Kanske beror behovet av mjuka, omhändertagande "cosy" dofter på en förkylning som inte vill släppa taget i kombination med det grå trista vädret.
Nej, jag skulle inte kunna förmå mig att sätta på mig en krävande doft som tex Mitsouko dessa dagar. Den skulle garanterat dessutom slå över i tant eftersom hälsan inte är på topp.

Dagens doft - Touch

Touch från 2000 är Burberrys första doft sedan man piffat upp och relanserat varumärket vid milleniets slut. Doften är ganska mainstream fast den faktiskt tillhör den lite knepiga gruppen gröna blomorientaler. Den är mycket lättare och modernare än Gala som jag beskrev häromdagen.  Idag är jag i komfort med Touch, den ska inte bäras i varmt väder för då blir den för söt, grönheten till trots.
Toppnoterna är bäriga/spritsiga med svartvinbär, tranbär!, rosépeppar och apelsin.  I mellanregistret, där jag nu befinner mig, finns jasmin, tuberose, liljekonvalj och persika. Tuberosen är väldigt urvattnad om man jämför med de tunga tuberossolitärerna som Fracas och Blonde. I basen finns vanilj (den orientaliska touchen), cederträ, hallon! (ovanligt med bär i basen) och lite ekmossa! Summa summarum har man blandat rätt friskt från olika doftkategorier med ett hyfsat resultat. Parfymen säges vilja understryka Burberrys "out-door" profil och det tycker jag den lyckas med. Den är inte så tung men har ändå så pass mycket kropp att den sitter kvar under lite tuffare väderförhållanden.

Dagens doft - Burberry Brit Red

....är en sådan som jag ibland bara längtar så intensivt efter trots att mannen tycker att den inte passar mer än ganska bra på mig. Men jag trivs ändå jättebra i den och jag parfymerar mig i första hand för min egen skull. Doften är Burberry Brit Red  en flanker av Brit. Brit Red är i sig ingen märkvärdig doft men den är väldigt trivsam särskilt så här i juletider. Den är skapad av Nathalie Gracia Cetto 2004 och innehåller de två udda ingredienserna rabarber och pepparkaka i topp respektive mellannot. Jag gillar verkligen den lite syrliga rabarbernoten som jag tycker ligger kvar även när mellannoterna tagit över. Pepparkakan är inte lika tydlig på mig. Jasmin, mandarin, ros och patchoulli är andra ingredienser bland topp- och mellannoterna. I basen finns vanilj, sandelträ och benzoin kåda. Doften är en blommig/fruktig oriental och hållbarheten under dagen är sådär, det gäller att lägga på ganska mycket på morgonen. Brit Red är en "limited edition". Säljer en sådan tillräckligt så brukar den till slut bli permanent, något som jag hoppas blir fallet med Brit Red.