Tableau de Parfums (Andy Tauer) - Loretta

Picture: Loretta, the protagonist from the Brian Pera
"Womans Picture" movie Loretta

Loretta is a dark fruity floral oriental created by Andy Tauer for his line Tableau de Parfums. The parfumes in this line are created to match the characters in a serie of movies "Womans Picture" created by the filmmaker Brian Pera. Before Loretta the aldehydic Miriam has been released as also the very limited edition Dark Passage.

The story of the film is described as: "Loretta is a young woman who works as a maid at a motel. She is shy and withdrawn, but creates her own life in a fantasy world where she danced and falls in love with a man. She is sensual, sexy and seductive, but she has a secretive dark side."

Loretta starts with an accord dominated by sweet, almost jammy, dark ripe fruits where the plum is the prominent note. There are also  notes that reminds me of the scent of warm, dry and dusty leather accuented with a dry, dark and dusty touch of rose. As drying down, the dark plum takes even more the centerstage and further into the middlenotes the white flowers kicks in. First the orangeblossom dominates alterned by the tubereuse. The  farther in the dry down, the more the tubereuse becomes prominent to my nose. The tubereuse in Loretta is velvety, dark and thick, not transparent and light as a veil as in Jimmy Choo Flash reviewed earlier this week, the two fragrances are on the opposite sides on the scale. The tubereuse and the white flowers are sweetened by resins and by the dark jammy overripe plum even in the basenotes. There is also a hint of the typical  Andy Tauer labdanum-resin accord. 

Picture:Loretta in its unusual bottle.
Photo: PR  picture Tableau de Parfums

Loretta reminds me of fragrances like Rochas Femme (in swedish) with its dark plummy notes and dark flowers. The dusty and dry rose makes me think of Mona di Orio Les Nombres d'Or Rose Etoile de Hollande as also the warm dusty note "dust on a lighted bulb" in Mona di Orio Carnation (short impressions in swedish). The dark, sweet, jammy notes of Loretta reminds me of another Tauer favorite Une Rose Vermeille (in swedish) a wonderful, sweet, bright lipstick red rose. To conclude, Loretta is a fragrance in the contemporary retro style, intriguing to wear, especially the earlier dry, dusty, plummy accords, comfortable but in the same time inspiring in the dark resinious basenotes. Loretta i suitable for the colder months but I'm convinced it will bloom beautiful also during warm and humid summerdays, as before and also after a thunderstorm.

Loretta is the perfect fragrance for those who like dark, mysterious and challenging flowers and as I'm among those, wearing Loretta was a real pleasure for me.

Rating: 5

Notes: Dark plum, fruit, aldehydes, rose, tubereuse, jasmine, orangeblossom, carnation, cinnamon, patchouli, ambergris, leather, sweetened orris root , woody/resinous notes, labdanum

Thanks to Fragrance & Art for the sample of Loretta.

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Rose Etoile de Hollande

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose Etoile de Hollande is maybe not Monas last creation but as a formula that she has worked on for several years and was finished before her tragical death last December, it's a deserving tribute to a great perfumer. A perfumer that is my most preferred.

- Pink rose with some of the to the rose oils typical rubbernote in the top/early middlenotes, but the rubbernote is gentler than in for example Annick Goutals Rose Absolue a high quality rose soliflore.

-Later on in the developement REdH is like a almost dry not especially sweet gourmand scent. This stage reminds med of Andy Tauers wonderful Une Rose Vermeille (minus the sweet jammy rosiness). In it's texture and the feeling REdH is close to Les Nombres d'Or Musc with some powder (minus the crackling dry gunpowder powderness) from Les Nombres d'Or Ambre. In the base there is darker, spicy, resiny, velvety dry notes. A fine, gentle leather note is also shining through. In the last stages it feels retro in style, with dark and dramatic facets, like a well mannered Rochas Femme. There is also a slight dusty note that reminds me of the "dust on a glowing bulb" note (minus the glowing) in Monas first creation of her own house: Carnation.

- REdH appers to me as softer and gentler then many of the earlier Mona creations. The sillage is close, almost as a skinscent but with occasional wiffs of the beautiful, pink rose on it's deeper and darker background.

- REdH conveys the sensation of soft cashmere and angora to me. It's clearly feminine in style.

- I tested REdH in summer but I also think it will fit very well (if not even better) in the cold season. Tender but in the same time sparkling like a little far away twinkling dimond star a starry winternight. A star like Mona.

- Monas companion, Jeroen Oude Sogetoen, has dedicated the name Rose Etoile de Hollande to Mona. Mona is the Star of Holland, Holland where their perfumehouse is domiciled and also where Mona have her final restingplace.

- To summon it all up: I love this rose, it fullfilled my very high expectations, but as always I could trust Mona handling one of my favouritenotes. REdH is not as dark as I had expected but that is absolutly not a disadvantage. On the contrary, darker roses are often more rough in characher. This one goes from bright to medium on a dark, contrasting background, it's one of those fragrances that demands attention during the whole developement which to me is the essence of a fine perfume.

Rating: 5

Notes: Aldehydes, white peach, bergamot, rose, cloves, geranium, leather, patchouli, cedar, heliotrope, vanilla, benzoin, amber, peru balsam.

Thanks to Parfums Mona di Orio for sending me a sample to test. REdH is avaible at Aus Liebe zum Duft.

Histoires de Parfums - 1876 Mata Hari

Photo: Margaretha Geertruida "Grietje" Zelle, known as Mata Hari (1876-1917)

Unidentified photographer, public domain, Wikimedia commons

I have hard to belive that a famous femme fatale as the first world war suspected spy Mata Hari was smelling like a sweet, almost caramelized, rose on a base of cookies. But what do I know? The HdP fragrance 1876 Mata Hari is tribute to or just inspired of Mata (or both). 1876 Mata Hari is as almost all HdP:s created by the HdP founder, perfumer Gérald Ghislain in colloboration with perfumer Magali Senequie.

The pink sweet, rose is present from start to end in 1876. In the topnotes it has a slight transparent vibe and something that is similar to a green tea-note passing by. Then the blend sweetens in the cookie notes. I recoginze these kind of dry buttery notes from the backgroundnotes of perfumes such as Agent Provocateur aldehydic Maitresse and the jasmine/honeysuckle Burberry London for Woman. To me this note is similar to the smell when opening an enclosed cookie jar. There is also the smell of pink rose as in Parfums MDCI Rose de Siwa but the RdS rose is fresh and dewy compared to the gourmand rose in 1876 Mata Hari.  As a whole the Mata Hari blend also reminds me of Andy Tauers Une Rose Vermeille, maybe 1876 Mata Hari was one of the scents that has influented Andy when he created URV? But 1876 Mata Hari is paler and not as distinctint in character as URV and 1876 also lacks the jam and incense notes of URV. As Mata Hari reaches the basenotes the blend is almost creamy and fleeting, supported by a well balanced sandalwood. An gentle and calm earthy note also apperars  among the basenotes and makes the end of Marta Hari less sweet and more serious. Ironically just as the tragic story of her life.

1876 Mata Hari is a nice variation of the sweet-rose theme and it is as well as URV, Rose de Siwa and so on. Which fragrance to choose is of course up to the personal references when it coming to details. Personally I have hard to choose between URV and 1876 Mata Hari as both speeks to me in different ways despite the same theme: URV joyful and happy and 1876 Mata Hari dramatic and mysterious.

Rating: 5

Notes: Bergamot, mandarine, litchi, rose, iris, violet, carnation, caraway, cinnamon, vetiver, sandalwood, guaiac wood.

Editions de Parfums Frederic Malle - Lipstick Rose

Picture: Viola Riviniana and Viola Canina

Nordens flora, picture painted between 1917and 1926 by

swedish botanist Carl Axel Magnus Lidman

Wikimedia commons

Lipstick Rose is created by perfumer Ralf Schwieger for Editions de Parfums Frederic Malle year 2000 and was released with a bunch of other fragrances in the earliest edition of the house.

To me Lipstick Rose smells very innocent, well behaved and girl next door-ish. Even so (of course the girl next door wears a little pink lipstick on special occasions) Lipstick Rose is a appropriate name of this violety, rosy, slight powdery and slight earthy blend. The top- and middlenotes definitely conveys the picture and smell of a lipstick of high quality. There is a creamy and slight powdery note, dominated by violets. The rose is the second player and disappears on my skin as the scent drys down to the basenotes. In the basenotes there is still a trace of the powdery violet but the notes of vetiver and musk anchor it in a slight earthy base. On my skin those notes blended together also create a tealike note.

The powdery note present during the whole dry down reminds me of a polished version of the gunpowdernote that I appreciate in Lorenzo Villoresis Teint de Neige. In it's earlier stages Lipstick Rose is somehow a well-behaved violet-version of the, in comparison, wild and eccentric TdN. But Lipstick Rose don't goes the whole hog as TdN, neither by the gunpowdernot or by the soapiness as the Lipstick Rose powder never passes in to the great soapiness of TdN. Other fragrances that have similarities with LR is Andy Tauers beautiful Une Rose Vermeille a jammy, fruity rose with hints of violets and with the texture of Etat Libre D'Oranges Putain de Palaces. Even as also it's name indicates, this scent with it's dirty animalic heft is the direct opposite to the girl next door-ish Lipstick Rose, but the style,violets and the rose are in common. 

Lipstic Rose is a well executed, almost linear fragrance that is easy to wear for many non-casual occasions in autumn, winter and spring. It's a tad too sweet and powdery to feel appropriate for summerwearing.

Rating: 3

Notes: Rose, violet, musk, vanilla, vetiver, amber

By Kilian - Rose Oud

Foto: Herr Parfumista (c)

Åhhh, jag vet inte var jag ska börja. Rose Oud är en doft som gör mig färdig att utrangera halva parfymgarderoben, innan jag kommer till sans igen och inser att det i längden ändå är variation som gäller. Rose Oud är en sådan där mörk, dov och mystisk rosendoft som jag bara älskar. Dessutom med en av mina favorittränoter oud. Jag får aldrig nog av den här typen av doft, känns som att jag kan prova och njuta av hur många varianter på temat som helst utan att tröttna. Rose Oud är en del av By Kilians orientaliska kollektion Arabian Nights och är skapad av Calice Becker som gjort de flesta av By Kilians dofter. Review av Incense Oud finns från april.

Rose Oud inleds med ros och en lätt oud. Det är inte en tuff och dominerande oud som i flera av Montales dofter utan den är snällare, mjukare och finstämt harmonierande. Det finns, vad jag läst, en del äkta oud inblandad men jag gissar att det som i de flesta västerländska ouddofter också finns en del syntetisk vara. Saffransnoten är inte särskilt dominant utan jag upplever den som en supportnot som ger värme och kraft till Rose Oud. Rosendoften känns som om den kommer av högkvalitativ rosenolja och den varierar och uppträder olika i olika stadier av doften. På mig känns den, konstigt nog, först mörkröd och mystiskt djup för att senare anta ljusare och fruktiga facetter. I denna fas kan man tro att det finns fruktiga ingredienser tillsatta även om några sådana finns inte angivna och rosenolja av viss sort och i viss kombination antar just en fruktig karaktär. Ett dygn senare känns något som påminner om en pudrig mellanrosa ros och det finns också inslag som dofter som en nyponrosbuske en varm sommardag. Troligen är det, som notlistan antyder, flera varianter av rosenolja (och säkert även syntetisk ros) inblandat eftersom jag känner så många rosendoftsvarianter.

Rosenvariationerna gör verkligen Rose Oud till en unik doft där det under hela parfymens utveckling händer nya spännande saker. Ändå känner jag likheter med flera andra favoriter i mörk ros genren. Först och främst med Editions de Parfums Frederic Malle:s Portrait of a Lady som Rose Oud är mest lik även om jag upplevar PoaL som ännu mörkare. Men Rose Oud har också många gemensamma noter med Téo Cabanels Alahine även om den senare har mer dragning åt klassisk pudrig oriental och Rose Oud åt mörk trädoft med ambroxan. Även om ambroxan inte finns angivet bland ingredienserna så tror jag nog att den lurar där i basen, precis som i PoaL. I den fruktigt rosiga fasen finns noter som påminner om Andy Tauers Une Rose Vermeille.

Rose Oud är en i mitt tycke klart feminin ros-oud kombination med en lagom projektion och en elegans som gör att den passar väldigt bra till fest även om jag tycker att man ska få njuta av sådana här underbara dofter också i den grå vardagen.

Betyg: 5

Noter: Saffran, ros-tincture, oud, guaiac-trä

By Kilian - Sweet Redemption

Bild: Bottle of france liqueur Cointreau,

Foto: "VisualBeo", C.Horvart, (cc),

Wikimedia Commons, some rights reserved

A small update in english from January 2012, just scroll down.

Sweet Redemption från By Kilian är som de flesta dofterna från huset skapade av Calice Becker. SR är en apelsin/apelsinblommedominerad doft, jag ser en apelsilikör framför mig. Den ger bilden av en söt, bärnstensfärgad (alltså mer och varmare färg än drycken på bilden) och lite trögflytande likör i ett glas en varm  och solig sommarkväll. Apelsintemat understöds av vanilj, myrra och kådor. Trots ingredienser lliknande Mona di Orios apelsinblommetolkning Jabu (recension i maj 2011) så är den senare ganska torr och liksom brödig i karaktären medan SR alltså är söt. Men även i SR finns spår av gröna noter, som bildar en motvikt till det söta och varma samt något som påminner lite om papper. Det finns också en kittighet som jag känner igen från en del av Francis Kurkdjians dofter exempelvis Fleur de Male för JPG, apelsinblomma respektive ros är de blommor han helst arbetar med. Herr Parfumista känner också vissa likheter med Calice Beckers fina jasmindoft Love and Tears (recension i juni 2011) också för By Kilian. Kanske har de något  gemensamt basackord eller också är det så enkelt att apelsinblomma ofta kombineras med jasmin. Jag tycker också att SR förmedlar något av den lite trögflytande, liköriga känslan i Andy Tauers underbara syltiga rosendoft Une Rose Vermeille (recension i januari 2011) och det som måste vara en jasminnot känner jag igen från en annan Tauer favorit Le Maroc pour Elle. Ärligt talat så tycker jag att SR är lite väl lik Le Maroc pour Elle, även om den senare är kraftigare och har ros istället för apelsinblomma som dominerande blomma.

SR är en typisk trivseldoft som faktiskt passar året om. Jag testade den först mitt i sommaren en ganska varm dag. För trots att den är söt är den varken sliskig eller kompakt. Projektionen är någonstans mellan liten och medel, men det kan bero på låg dosering då jag misstänker att SR kan bli för söt om den överdoseras. En doft att använda när man vill må bra och känna sig riktigt komfortabel. SR är mycket väl balanserad och dofter överhuvudtaget inte kemiskt vilket tyder på högklassiga ingredienser så som i princip alltid är fallet med By Kilians dofter. Men för mig ger den lite för många associationer till andra dofter för att det riktigt ska kilcka till. Dessutom känns den på något vis alldeles för tillrättalagd och perfekt. Herr Parfumista tykcer att den är riktigt bra så jag ska prova den mer, kanske säger det "klick" till slut.

Update January 2012: Once again Mr Parfumista was right, this is a very nice perfume.
Now during the cold season it certainly has klicked for me also, just love this orangey, liquary thing. Not the  most complex brew in the world but so delicious and comforting with it's dark, marmelade notes. The rating has climbed from 3+ to 4+.

Betyg: 4+

Noter: Apelsinblomma, opoponax, benzoin, myrra, rökelse, vanilj

Annick Goutal - Le Mimosa

Acacia pychnanta, (Golden Wattle), Burnley Gardens, Victoria, Australia

Foto: Melburian, Wikipedia Commons, some rights reserved

Solig och rätt kall vinterdag där jag faktiskt börjar märka att det blivit ljusare ute, både morgon och kväll. Det känns att våren faktiskt finns där borta någonstans. Och det vill jag förstås fira med en varm, solig, glad och sprittande doft. Så jag greppar mitt prov av Annick Goutals ljuvliga Le Mimosa. Och den fångar perfekt den stämning som jag känner så här i slutet av januari: Längtan till ljus och värme och efter ljusa, glada och blommiga dofter.

Isabelle Doyen brukar inte göra mig besviken och gör det heller inte med sin skapelse Le Mimosa. Jag anser att doften är rätt linjär, dvs lukar i stort sett detsamma genom hela utvecklingsprocessen. På mig blir en nyskuren mimosa inklusive de gröna bladen direkt från kylan i blomsteraffärens inglasade förvaring tydlig. Lika tydlig blir dess partner, persikan. Det är en fullmogen, inte övermogen, rosa-gul-röd solvarm nyplockad persika som är lagom söt, lite inblandning av persikokärnans doft finns också. Det finns också iris och anis i doften men jag känner dem inte tydligt, jag tror att de finns där för att lugna ned och ge kontrast till de annars så "stora" noterna av persika och mimosa. I basen finns ett varmt sandelträ som harmonierar med de andra gula och varma noterna. Det här är ytterligare ett exempel på hur lyckad en fruity-floral komposition faktiskt kan bli när parfymören håller sig borta från sockersöta kemikalier och en överdos av mysk. Det andra exemplet är Andy Tauers Une Rose Vermeille som jag skrev om tidigare i januari.

Le Mimosa är en chic liten skapelse som passat perfekt att bära dagtid året om när man vill ha sol i sin tillvaro. Den ger mig också associationer till det sprudlande i champagne, kanske i mix persika - en Bellini. Tack vare den harmonierande persikan tar inte mimosan över vilket skulle kunna göra doften entonig och tråkig. Det ända minustecket är hållbarheten under dagen vilket i och för sig är ett vanligt problem med Annick Goutals EDT:er men inte med EDP:erna, på mig i alla fall. Den tonar bort för snabbt och är knappt skönjbar på kvällen. Men det kan kanske botas med en större dos.

Le Mimosa kommer att lanseras i mitten av mars. Lite sent med tanke på att behovet av en sådan här varm och solig doft faktiskt är större nu i vinterkylan.

Betyg: 3+    (hade varit 4 om det inte hade varit för flyktigheten)

Edit December 2013: Le Mimosa is a fragrance which I come to like very much.It's varm, non-sweet apricot-y, completative, relaxing and easy to wear.

Rating: 4

Andy Tauer - Une Rose Vermeille

Foto: Herr Parfumista (c)

Jag som tyckte att käre Andy gått lite i stå och blivit repetitiv det senaste året i sin accelererande doftutgivning. Men här kommer en doft som till och med den doftsäkre herr Parfumista inte direkt placerade som Andys, han gissade faktiskt på Pierre Guillaume.

Une Rose Vermeille är en fruktigt,bärig intensiv rosendoft med viol. I toppen finns förutom citrus/bergamottnoter lavendel, samma lavendel som i Reverie au Jardin men i en lättare och ljusare tolkning. Hjärat är en underbar mix av ros, viol och hallon.Det friska hallonet är rätt tydligt på mig och det mixas så fint med de övriga två till en lagom bärig ton. I basen finns en värme av ambra, tonka böna och vanilj samt en lätt pepprig, spritsighet av en ganska ljus sandeltränot. Luktade andra frutiy florals i stil med den här så skulle kategorin inte ha det "dåliga rykte" (bland parfymbesserwissers) som den har idag.

I min inre biograf är Une Rose Vermeille verkligen sprakande, mellanröd med en lätt draging åt orange. Den påminner mig om värme och flamenco, de klassiska spanaka flamencoklänningarna i svart och med accenter i den sprakande mellanröda färgen. URV är en doft som gör mig verkligt glad, den är så positiv och levande att den piggar upp den gråaste dag!

Kort sagt: Andy har fått fram en ny toppendoft, bara måste ha!

Betyg: 5

Årets parfymer 2010

Foto: Parfumista (c)

Så var det redan dags att sammanfatta parfymåret 2010. Givetvis har jag bara sniffat på en bråkdel av vad som lanserats och det som återges är förstås mina högst subjektiva synpunkter.

Mina favoriter lanserade 2010

Ninfeo Mio (Annick Goutal): Kan vara så att denna nässliga, men samtidigt vattniga, gröna skönhet kom redan mot slutet av 2009 men den får slinka med. Jättebra hållbarhet på mig trots att det är en Edt och en Goutal.

Nuit de Tubereuse (L'Artisan Parfumeur): Har vid sidan av den kalla, rotiga tubereusen en vattnig grönhet som också finns i Ninfeo Mio. På mig blir dofterna på något vis i samma stil, de ger ett liknande uttryck, en likartad ton.

Rubj EDP (Vero Profumo): Rubj EDP är en omtolkning av den underbara Rubj Extrait som kom för några år sedan. En mycket intressant varm komposition som utvecklas i tydliga faser under dagen.Kummin, tuberose och apelsinblomma är tongivande.

Aoud Musk (Montale): Den tätaste och mest intensivt peppriga doft jag hittills upplevt. Slår skoningslöst som en neutronbomb, tre minisprits på herr Parfumista invaderar ögonblickligen en hel bostad. Sitter till och med kvar i tyget efter tvätt.

Memoir Woman (Amouage): Elegant och mycket bärbar. En melankolisk och mörk doft som samtidigt inte är tung.Innehåller bland annat apelsin, anislikör och rökelseträ.

Une Rose Vermeille (Andy Tauer): Den fruktiga floralens revansch. Sprakande flamencoröd, varm och glad ros, viol och friskt hallon och en härligt gourmandig bas. En riktig glädjespridare.

Portrait of a Lady (Editions de Parfums Frederic Malle); Ännu ett mästerverk av de volumiösa dofternas mästare, Dominique Ropion. Påminner mig om en de dova, mörka nyanserna i en Rembrandt-målning.  Mörka rosor, finstämd patchoulli, lite cederträ (tror jag) och ambrox, en slags modern kemisk animalisk, myskig, ambraliknande substans. Se även full review den 23/12.

Ha en underbar och doftrik nyårsafton och ett Gott Nytt  (doft)År 2011!