Deco London - Quick reviews 1(2)

Deco London is a fragrancehouse which debuted with six fragrances in 2015, three for women and three for men. Deco London pays homage to the golden age of perfumery and elegant, flamboyant 1920s London. Here som thoughts about the feamle trio:

Constance: A sweet, balsamic, musky oriental with some flowery notes. Reminds me of candy; caramel toffee to be precise. In style it has similarities with Prada Candy but more dense, sweet and less distinctive than Candy. Prada Candy has the typical chilly, almost of refreshing Prada base (similar to the basenotes of Infusion d'Iris)which brightens that fragrance, Constanse is solid in texture and is more average in its sweet oriental style than the Prada. Anyway a good oriental, balancing to the gourmand territory.

Picture: Deco London Millicent
Photo: PR Deco London

Loretta: This Loeretta is far away from the dark, plummy tuberose of Andy Tauer. The Deco Loretta is bright, chocolate-boozy, like white, icy, booze in a wide cocktail glass. There is also a flowery element which I percieve as lily of the valley, both the flower and the greenery even if the notelist mentions orangeflower, osamnathus, rose and jasmine. To me Loretta smells like a lighter, brighter and more flowery version of the chocolate-boozy, icy Notorious from Ralph Lauren. Notorious is bold, dark and dense in texture compared to Loretta. If compared, Loretta is the spring and summerversion, whereas Notorious goes for autumn and winter.

Millicent: A superb white floral which is not surprising as Millicent smells almost identical to a real favorite orangeblossom of me, Elie Saab Le Parfum (Edp) at least in the top and basenotes. In the middle, Millicent is at tad more of a general "white floral bouquet" even if the orangeblossom dominates in this stage too. Millicent is less sweet/thick and more spritzy/mineral-like (like  Sauvignon blanc vs Chardonnay if related to the world of wine) than Elie Saab Le Parfum in its Edp version (havn't tested the Edt). In the basenotes of Millicent there is also a light pleasent dry a bit chalky note which smells like a sunwarmed, round, smooth stone a hot summerday. My favorite from the womens trio, very pleasant to wear.

Deco London is avaible by Fragrance & Art

Leve Mainstream! - 3

Min avdamning av gamla favoriter och sniff-rundan på Kicks gjorde mig entusiastisk över de här:
Prada: Ibland med tillnamnet "Femme". Mörk, men inte kletig och moddig utan på något sätt skalad och ren patchoullibaserad doft. Känns helt rätt lite småkyliga sensommardagar.
Gucci Eau de Parfum: Denna modernt, kryddiga oriental inleds med abstrakta, milda kumminnoter. I början är den lite svår att känna men sedan händer något nytt, den övergår i en träigt orientalisk bas med en liten söt blommighet i. En i mitt tycke underskattad doft där det händer intressanta saker hela dagen.
Gucci Eau de Parfum II: En doft som jag i förbifarten tidigare bortsett ifrån då jag har tyckt att den är en mes-variant av den ovan beskrivna Guccin. Men när jag nu lugnat ner mig så inser jag vilken otroligt bärbar, varm och fin floral-oriental den faktiskt är.
Notorious: Minns att herr Parfumista lovordade den här när den kom ut för två år sedan och jag tycke också att den hade något men ägnade den inte någon mer tid än att sniffa av en sticka. Notorious skiljer sig från mängden, den är en kryddig oriental med vissa chypreliknande inslag. Den känns väldigt retro, som något en filmstjärna från trettiotalet skulle kunna bära. Den här skulle jag gärna ha en flaska av.
Fortsättning följer när jag samlat mer intryck från min mainstreamodyssé.

Dagens Doft - Lauren

Amerikaniseringen tycks fortsätta. Idag i den diskreta, lagom söta och lite gröna blomdoften Lauren, Ralph Laurens första damdoft från 1978. Jag har refererat den närmare 14/11 2006.
För så där femton år sedan var Lauren en favorit för dagsbruk. Idag tycker jag att den är väl diskret och lite mesig även om doften som sådan är fin och håller bra under dagen. Den passar bra i situationer då man inte bör dofta så markant, tex om någon i ens närhet eller man själv är krasslig.
Jämfört med vad jag luktat på från Ralph Lauren från de senaste åren så håller Lauren (och även Safari från 1990) klart bättre klass i såväl kvalitet som komposition. Jag har luktat på långtifrån allt av de senaste årens produktion men jag känner ändå att Ralph Lauren urholkat sitt doftvarumärke och blivit för mainstream. De borde överväga om de inte ska ge ut färre och bättre dofter i stället. Som förr. Men man tjänar förstås mer på massutgivningen.

Dagens doft - Lauren

Idag har jag Ralph Laurens första doft Lauren från 1978. Det är en mild och lagom söt blomdoft med idag ovanliga ingredienser som viol och nejlika men det finns också ros och en viss grönhet samt inslag av trä i basnoten. Trots sin mildhet sitter doften förvånansvärt bra även i Edt-version. En bra doft en dag när man inte vet vad man ska sätta på sig och inte vill sticka ut. Fungerar även vintertid.