Photo: Parfumista (c) |
Visar inlägg med etikett aldehyd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett aldehyd. Visa alla inlägg
lördag 29 juni 2013
Fragrance(s) of the week (26-27) 2013 - Geeky
Etiketter:
aldehyd,
Cabochard,
Chypre,
fragrance of the week,
Grès,
Madame Rochas
måndag 22 oktober 2012
Lanvin – Arpége
Picture: Gedenktafel 10707 Berlin-Wilmersdorf, Zähringerstraße 13,
Wohnung der Tänzerin Anita Berber
Photo: Wikinaut (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved
Sometimes when testing all these well behaved and well adjusted contemorary niche and designerhouse fragrances I as a contrast just want to smell something wild, old fashioned and provocative to the average perfumeconsumer of today (from my preconception). Than the classical aldehydic bomb Arpége from Lanvin is a fragrance that will fit the bill. Before spritzing I have to prepare Mr Parfumista (it’s usually during weekends I wear severe classics like this) that today I will wearing an “old ladies scent”, I hate this expression but it well illustrates a certain category of mostly classic fragrances from which I like many, that he wil not like the smell etc. If not warned he sometimes I have found that he becomes a bit irritated as he don’t like the smell from Arpége and it’s companions on me anyway, because the comment is always “It not suit you and maybe there is something with the chemistry because it’s ok on the scentstrip”. Maybe the old aldehydes and chypres dosen’t suit me the best but anyway I sometimes long for them and want to smell them as they are interesting and difficult creatures to discover.
Arpége (the latest Edp-formulation in the black bottle) starts with a strong aldehydic blast that almost knocks my nose out. The aldehydes are somehow robust, rough and demanding in Arpége, in Chanel No 5 Edt they are more gracile and even more and also champangeny bubbly in Chanel No 5 Eau Premiere and Esprit d’Oscar by Oscar de la Renta. In the middle the aldehydes withdraws but are defintly still there supporting the dark decadent flowers with an uplifting sparkle. Something almost dark and dense leathery also apperars in the backround in this stage and it’s discreetly present even thereafter.
In the basenotes a dark and wet vetivernote that mediates a dark green almost mossy impression dominating. The vetiver reminds me of the dense and dark accord Encre Noire by Lalique and Route de Vetiver by Maître Parfumerur et Gantier, both gendered as masculine fragrances. As I remember it, the vetiver is more prounanced in this Arpége formulation compared to the one before in the transparent bottle where the mossy, woody notes were much more apparent. But the same expression dark, mossy, woody texture and image of the fragrance is preserved. To me Arpége is feminine but it’s also unisex, the opening aldehydic accord leaning at the feminine side but when reaching the basenotes it’s whichever.
Arpége was created 1927 by the perfumer Andre Fraysse in collobaration with Jeanne Lanvins daughter Margurite as a gift from Jeanne to celebrating the thirtieth birthday of her daughter. But tom me Arpége don’t exactly mirrors the elegant enviorment of the mother and daughter Lanvin rather to me it mirrors the decadant setting of the 1920s legendary cabarets and nightclubs in Berlin . Arpége is THE fragrance for the 1920s wild artist Anita Berber , the predesessor to artists as Madonna and Lady Gaga.
Arpége is an interesting fragrance, a darker, warmer, woodier and rougher than Chanel No 5 It has stood the test of time and reformulations very good. Even if a bit oldfashioned it’s in the same time eternal and a great frag to wear when the urge to wear something different that stands out from the clean, floral, fruity, patchouli, peppery, woody, odors of contemporary perfumes. Arpége is also resonable priced especially compared to new launches and it definitly provides value for money.
Rating: 4 (on me if positive a 3, but considerating the history and peculiarity of the fragrance, the character the ability to create images and the smell on the sample strip, all together a 4)
Notes: Bergamot, aldehydes, peach, orangeflower, honeysuckle, orris, rose, jasmine, ylang-ylang, coriander, sensitive plant, tuberose, violet, geranium, sandalwood, vetiver, patchouli, vanilla,musk
Etiketter:
aldehyd,
Arpege,
Chanel,
Chanel No 5,
Chanel No 5 Eau Premiere,
Encre Noir,
Esprit d'Oscar,
Kända personer,
Lalique,
Lanvin,
Maître Parfumeur et Gantier,
Oscar de la Renta,
Review,
Route de Vetiver,
Vetiver
tisdag 3 januari 2012
Van Cleef & Arpels - First
Photo: Mr Parfumista (c)
First was the first fragrance of the jewellerhouse Van Cleef & Arpels and it was the startingpoint for jewellers also bringing out perfumes under their brands. Later Cartier, Boucheron, Bulgarí etc followed. First was launched in 1976 and is among the earlier perfumes of the master of transparency, Jean-Claude Ellena.
But First is anything but transparent. This is a huge, soapy, aldehydic, floral. The flowers are green, crispy bulbs, flowers of the early spring as tulips, hiacynts, narcissus, daffodils and lilly of the vally. And lots of other potent flowers as tubereuse, orchid, jasmine etc. But there is also a warm fruitiness in First which balances the green, slight chilly, crispiness of the bulbs and gives the composition a warm and sunny feeling. To all this, First is all about soap. The aldehydes lends the composition a well behaved but very distinct soapiness that many consider to be oldfashioned, and probably it is. But to me the soapiness gives First a retro vibe, it is an element that signs First to it's time, the late seventies and early eighties.
Other fragrances that reminds me of First is first of all :-) K de Krizia, the notes are very similar and they smell very close to each other. Ivoire by Balmain is in the same sopy style but I perceive that one as less bold flowery. From Ivoire the line goes to a contemporary, and therefore much more restraint interpretation, Bas de Soie by Serge Lutens. BdS focuses on iris and hiacynth but conveys the same feeling in appearance as First, translated to our zeitgeist. Also Amouages Dia has similarities with First, but Dia is, in my opinion, much more tuned down. First is a alternative to Dia, acheiving a similar effect but much more affordable.
First (I have tested the current EDP version) has an excellent longivity, it is present for a whole day, also in tough conditions: It lasted even after more than two hours in the swimmingpool. Not exactly the right enviroment for an elegant creation as First. First is for dressed up occasions during daytime or meetings where you need to take a centerplace.
Rating: 4
By the way: I just love those extensive notelists of the perfumes of the seventies and eighties.
Notes: Aldehydes, black currant, mandarine, raspberry, peach, bergamott, carnation, tuberose, orchid, orris root, jasmine, hiacynth, rose, ylang-ylang, lilly of the valley, narcissus, civet, honey, sandelwood, tonka bean, amber, musk, vanilla, vetiver, oakmoss,
Etiketter:
aldehyd,
Amouage,
Bas de Soie,
Dia,
First,
Ivoire,
K de Krizia,
Krizia,
Pierre Balmain,
Review,
Serge Lutens,
tvål,
Van Cleef and Arpels
måndag 9 augusti 2010
Apropå klassiker...
....så bär jag idag den melankoliska L'Heure Bleue från Guerlain. Visserligen i den dissade EDT-versionen men jag måste säga att med åren har jag lärt mig att uppskatta den alltmer. Den kräver mycket träning att uppskatta och den är mycket känslig när det gäller doseringen.
Och, upptäckte jag i våras, en ny formula har kommit. Den har den nya kartongen (beigeaktig och matt kartong) och den luktar annorlunda på sticka jämfört med min version som är i den svarta och guldiga kartongen. Så där har jag en flaska på väg att bli lite mer unik.
Och, upptäckte jag i våras, en ny formula har kommit. Den har den nya kartongen (beigeaktig och matt kartong) och den luktar annorlunda på sticka jämfört med min version som är i den svarta och guldiga kartongen. Så där har jag en flaska på väg att bli lite mer unik.
Etiketter:
aldehyd,
Guerlain,
L'Heure Bleue,
Parfymfilosoferande
söndag 4 februari 2007
Dagens doft - Infini
Är nu inne på andra dygnet med Infini från Caron. Doften skapades av husets grundare Ernest Daltroff 1912 och moderniserades 1970.
Infini gör mig "confused". Den är klassad som en aldehydisk blomparfym men det känns inte helt givet. Den påminner i starten en del om Etros Palais Jamais som är en trä/the doft. Någonstans mellan hjärt- och basnoter påminner den också om Lauders gröna Aliage. Infini tillhör en dofttyp som få bär idag och jag tror att den som är förtjust i dagens moderna parfymer kan ha svårt för Infini. Den har en viss gammalmodig touch men den luktar inte "tant". Precis som med alla Caroner så är Infini sin egen. Alla dofterna har en personlig karaktär, de apar inte efter en tidigare säljframgång utan man tänker nytt med varje doft.
Infini inleds maskulint och jag får associationer till lägereld i skogen vid ruggigt gråväder. Den börjar rökigt och träigt. Sedan följer ett hjärta med blommor som håller på att vissna. Det är en tung blomdoft som inte blommar ut utan det känns som blommorna är på väg att börja ruttna. Låter inget vidare men det luktar absolut inte illa. Lite senare börjar den lukta lite sött grönt, ett stänk av marsipan. Allt ligger på en träig botten och aldehyderna känns igenom hela doften men som sagt inte på ett "tantigt" sätt.
I toppen har Infini aldehyder, persika, coriander, neroli och bergamott. I basen ros, jasmin, ylang-ylang, viol, liljekonvalj och nejlika. Jag känner också lite hyacint. I basen sandelträ, civet, mysk, vetvier och tonkaböna.
Infini gör mig "confused". Den är klassad som en aldehydisk blomparfym men det känns inte helt givet. Den påminner i starten en del om Etros Palais Jamais som är en trä/the doft. Någonstans mellan hjärt- och basnoter påminner den också om Lauders gröna Aliage. Infini tillhör en dofttyp som få bär idag och jag tror att den som är förtjust i dagens moderna parfymer kan ha svårt för Infini. Den har en viss gammalmodig touch men den luktar inte "tant". Precis som med alla Caroner så är Infini sin egen. Alla dofterna har en personlig karaktär, de apar inte efter en tidigare säljframgång utan man tänker nytt med varje doft.
Infini inleds maskulint och jag får associationer till lägereld i skogen vid ruggigt gråväder. Den börjar rökigt och träigt. Sedan följer ett hjärta med blommor som håller på att vissna. Det är en tung blomdoft som inte blommar ut utan det känns som blommorna är på väg att börja ruttna. Låter inget vidare men det luktar absolut inte illa. Lite senare börjar den lukta lite sött grönt, ett stänk av marsipan. Allt ligger på en träig botten och aldehyderna känns igenom hela doften men som sagt inte på ett "tantigt" sätt.
I toppen har Infini aldehyder, persika, coriander, neroli och bergamott. I basen ros, jasmin, ylang-ylang, viol, liljekonvalj och nejlika. Jag känner också lite hyacint. I basen sandelträ, civet, mysk, vetvier och tonkaböna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)