Passande klassiker 4 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Så till det trevliga: Nedan ett urval klassiker som passar mig bra (vissa superbt) och som jag alltid trivs i.

Angel (Mugler) Högre makter har varit nådiga! Jag har turen att passa i Angel. Det är så härligt att få krypa in i Angels värme en gråkall dag om vintern.

Coco (Chanel) Har skördat mycket beröm i denna barockinspirerade skönhet. Tankarna går till päls, broderier på silkessammet och stora juveler. Också en vinterfavorit.

Fracas (Piguet) Tuberosernas drottning, ett andra skinn på mig. Föregångaren till moderna tuberosedofer som Carnal Flower och Tubèrose Criminelle. Fast Fracas är minst lika modern, den är tidlös!

Poison (Dior) Denna giftiga, fantasifulla kryddigt fruktiga oriental passar mig bra året om. Diorbasen slår aldrig fel.

Parfum d’Peau (Montana) Den här är svår precis som Fracas. På mig ingår den en slags kemisk förening med huden och övergår i en ny dimension. Har man turen att passa i den är den, liksom Fracas, gudomlig Parfum d’Peau är en stor, varm men ändå kylig, blommig, lätt lädrig, åttiotalschypre.

Cabochard (Grès) Denna höga, träigt lädriga chypre känns ren och befriande i dagens fruktigt blommiga doftdjungel. Maskulin och befälstagande.

Eau d'Hermès (Hermès) Denna kryddiga Eau vinner i längden. Den är alltid rätt och elegant. Som en Hermèsscarf.

Vilka är dina klassiska pärlor?

Kommentar 2011: Måste bara ha Parfum d'Peau någon dag. Herr Parfumista tjatar ofta om den.

Soir de Lune - Recension

Foto: Herr Parfumista (c)
Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i september 2007.

Först känns Soir de Lune inte så insmickrande för näsan såvida man inte gillar storslagna 80-talschypres som Diva, Montana Parfum d’Peau, Knowing och Eau de Soir. Av senare års kreationer påminner den om Agent Provocateur men A P är mer kryddig, tuff och rå.   

S d L behåller sin storslagenhet rakt igenom och den signalerar, liksom sin syster Eau de Soir, en elegant kvinna som tar plats. Soir de Lune är dock mjukare och blommigare i framtoningen. I ett stadium tycker jag personligen att det kortvarigt framträder lite för mycket ljus blomma som liljekonvalj och något som påminner om syren. Denna fas går ganska snabbt över och basen, som är det bästa, framträder med trä, honung och en rosig kryddighet som börjar redan bland hjärtnoterna.

S d L har en bra närvaro och bra hållbarhet tills fram på kvällen. Eftersom den tar en del plats är den lämplig för elegantare tillställningar eller i jobbsituationer där det krävs ett statement, till exempel vid förhandlingar. S d L är en bra doft för den som vill kliva in i de stora chyprenas värld men har man redan Eau de Soir, Knowing etc så är frågan om S d L är en berättigad investering. Jo, det är den faktiskt ändå, om man gillar den här typen av numera nästan utrotningshotade dofter. S d L bör finnas i varje sann Parfumistas garderob.

Betyg: 5

Kommentar 2010: Jag tycker att SdL är lika bra idag. En blivande klassiker.

Dagens doft - Miss Dior Cherie EDP

Bild:Perfume Emporium.com
Idag bara kände jag för Lolitadoften Miss Dior Cherie EdP från Dior 2005, kreerad av Christine Nagel. MDC är parfymsnobbarnas skräck, enligt vissa slutet för Diors ädla förflutna bland damdofter. MDC är generisk, massmarknadsinriktad till det yngre segmentet och inte alls i klass med sin anmoder den gröna, underbara chypren Miss Dior från 1947.
Jag tycker ändå att MDC har sin plats, jag blir glad av den och den är bra i kompositionen. Efter att ha burit "seriösa" dofter i flera dagar är det faktiskt skönt att få "poppa" omkring med MDC. Ja, popcorn är just en av ingredienserna i mellanregistret. MDC inleds med tangerin, jordgubbsblad och viol. I mellanregistret finns jasmin, jordgubbe och karamelliserad popcorn. I basen patchouli (men ärligt talat känner jag inte mycket av den jordiga patchoulinoten) och mysk.
MDC påminner om en doft jag hade under nittiotalet, Montanas Parfum d´Elle som liksom MDC klassas som chypre utan att jag egentligen förstår varför. Möjligen då de nya sk chyprena, som inte innehåller den numera förbjudna ekmossan utan ett kalkigt substitut. P d´Elle var hade en tydlig not an melon och faktum är att jag tycker att även MDC luktar lite melonigt, det är nog det som jag inte gillar med doften.
Summa sumarum: En väl komponerad doft att bli glad av med god hållbarhet under dagen och tydlig närvaro. Får inte överappliceras för då blir den sliskig och bör inte användas i mer allvarliga sammanhang som vid förhandlingsbordet.