Parfums de Nicolaï - Kiss Me Intense

Picture: The Kiss (1908-1909)
Painting by Gustav Klimt (1862-1918)
Wikimedia commons

Kiss Me Intense is a reworked version of Kiss Me Tender Edt which was launched 2010. As usual when it comes to the house of de Nicolaï, Mme de Nicolaï herself is the creater of the fragrance.

Kiss Me Intense starts with a beautiful, warm, lush, sunny and somehow fresh note of heliotrope. It's not overly sweet, it's like it's just picked and some of the juicy green from the steam and leaves are also included. The heliotrophe is sweet and warm,  close to the scent of mimosa but thicker and darker in scent and texture. Almond and anice add gourmand sweetness to the fragrance and the mix smells almost like a soft almondcake. The flowery, gourmand accords are saftely anchored in a soft vanilla base. The fragrance is quite linear and the wearer could enjoy most of the notes  simultaneously. Kiss Me is a very cosy and embracing fragrance, like a smooth cashmerejumper. Somehow Kiss Me reminds me of how I imagine the atmosphere in beginning of the last century, the era of Gustav Klimt, where elegant ladies enjoying pasteries in Wiener cafés.

Picture: Kiss Me Intense in 30 and 100 ml
Photo: PR Parfums de NIcolaï (c)

To me Kiss Me Intense is a bit less pastery and more of the flower than the Edt version. It's a very good, sort of natural smelling gourmand fragrance, not too sweet or cloying, it has an uplifting sparkle to it. The gourmand style combined with the sweet flowernote makes Kiss Me perfect to wear for Easter. The longevity is good, at least for a day and sillage medium. Kiss Me is a fragrance for comforting, casual chic occasions and would also suit for casual Friday in the workplace.

Kiss Me is for those who like gourmands like Etro Heliotrope, Editions Frederic Malle Dries van Noten, By Kilian Intoxicated Carner Barecelona Rima XI and El Born

Rating: 5

Notes :Heliotrope, vanilla, star anise, almond, hay.

Oriza L.Legrand - Héliotrope Blanc

Picture: Héliotrope Blanc
Photo: PR Oriza L.Legrand

Héliotrope Blanc is a recreation of a 1886 Oriza L.Legrand release on the sweet. powdery heliotrope-theme. Responsible for the recreation is as always, Oriza co-owner Hugo Lambert.

Héliotrope Blanc starts powdery mixed with the orangeblossom/violet. The powder is of the dry gunpowder type which is clearly present in fragrances such as Lorenzo Villoresi Teint de Neige and Mona di Orio Les Nombres d'Or Ambre, especially in the topnotes. After a while a bit strange, not at all unpleseant, vegetal note appears as some mouldering leaves where thrown into the brew. The vegetal note soon steps in the background and the powdery flowers continues featuring the sweet, but not sugary sweet, warm heliotrope. Tonkabean is also prominent in some stages. From the middlenotes to the late drydown in the basenotes where Héliotrope Blanc is secured with the typical Oriza ricepowdernote. Héliotrope Blanc makes an overall linear impression, no particular twists and changes, but cosy and nice to wear. When it comes to other Orizas, Héliotrope Blanc in style most reminds me of the more intricate Jardins D'Armide. Another fragrance with similarites to Héliotrope Blanc is Parfums de Nicolaï Kiss me tender, which is sweeter, cookielike and smells as it is edible.

Héliotrope Blanc has close sillage and god overday longevity. Suitable for most seasons and occasions but would not be recommended for the warmest months. A good, easy to wear, Oriza styled fragrance but not as intricate as especially the earliest  re-releases from the house.

Rating: 4 (2015)  /5 (2016)

Reassessment February 2016: Wearing Heliotrope Blanc is like relaxing in a cloud of fluffyness, HB is incredibly cozy and smells just fab. An uncomplicated fragrance which creates a cherful mood. Perfect for grey days and Mondays.

Notes: Orangeblossom, violetleaf, almond, heliotrope, iris, mimosa, musk, risepowder, benzoin, tonkabeans

Guerlain - Tonka Imperiale

Picture: Roman Emperors

Source: http://vaticanarthistoriantours.com

Tonka Imperiale is one of the later creations in the Guerlian exclusiveline L’Art et la Matière. Tonka Imperiale is a true warm and slight, gourmand sweet oriental, created by the Guerlain houseperfumer Thierry Wasser.

Tonka Imperiale starts with a warm, sweet but in the same time light and subtle, a bit powdery accord of tonka been. After a while a very balanced note that reminds me of a rounded cedarwood note appears, maybe it's one of the woody notes or maybe it's the mix of wood, herbs and spices that induces this impression. An almost liquorlike note of tobacco, balanced with light, almost not detectable flowers appears and contrasts after a while with "fresher" colder, balmy notes of incense and fir. As in all of the L’Art et la Matière fragrances I have tried so far, the ingedients are so well balanced, rounded and fine tuned that there is hard to distinugue them separately from each other. Tonka Imperiale is no exception It's a very well crafted fragrance with gourmand undertones. In the basenotes there is a slight powdery caramelnote, similar to the one in Prada Candy (in swedish) but darker, less sweet and a bit stronger. In Tonka Imperiale the tonkabeen is not combined with vanilla which is common, and that probably tempers the sweetness to a pleasant, moderate level. In the texture Tonka Imperiale has similarities with the elegant immortelledominated Guerlain Cuir Beluga, it's like a pushier, more masculine (even if unisex) interpreation of a similar theme. Both are beautiful fragrances but Cuir Beluga to my nose, is a bit more original.

Tonka Imperiale is perfect for autumn, winter and the chilly early spring. Even if moderatly sweet I suspect it could be overhelming in warm summerdays. Tonka Imperiale is a true comfort fragrance, it's not overpowering if applied with care and therefore a perfect officescent that brings comfort also to other than the wearer. Sillage is medium and longevity for 24h.

Those who likes the fragrances mentioned above as also Carner Barcelona Tardes, Parfumerie Generale Tonkamande, Etro Heliotrophe and Parfums Nicolaï Kiss me tender , even if the two latter is more floral, will also like Tonka Imperiale

Rating: 4

Notes: Bergamot, rosemary, jasmine, almond, tonkabeen, tobacco, incense, cedar, pine

Carner Barcelona - Tardes

Picture: Tardes, afternon in the countryside

Photo: Carner Barcelona (c)

Carner Barcelona Tardes is created by one of my favourite perfumers Daniela Andrier, the housenose of Prada.In Tardes the founder of the house of Carner, Sara Carner, through Andriers nose will capture the peaceful summerafternoons in the catalonian countryside.

Tardes starts with slight chemical notes that disappears very fast and an airy almond shines through. Soon the almond is supported by flowers and some light herbal notes and it's not hard to imagine the source of inspiration to this balmy and calming fragrance. Tardes is fairly liniear during it's dry down and heliotrophe and musk are supporting and deepen the other notes in the base. I can feel a minior trace of the fresh lighted cigarettenote that I appreciate in D600 in the base, but it is just fragments compared to D600 . Maybe this cigarettenote is a part of the housenote of Parfums Carner, probably it's a part of the musk used in the base.
Tardes is an airy almondfragrance, not surprisingly as it's a creation of the queen of transparency and airiness Daniela Andrier. Tardes is not as sweet as most fragrances with almond as the dominating note. Fragrances as Etros Heliotrophe which has about the same sweetness but has more heliotrophe and tonka then Tardes, Kiss me tender (swedish) by Patricia de Nicolaï which is a pastry take on almond and heliotrophe which almost feels like marzipan. Fragrances as Dior Hypnotic Poison (swedish) and Jean-Charles de Castelbajac, Castelbajac  (swedish) also features almond but are completely different, denser types of fragrances. Keiko Mecheris Taormine (swedish) is also a different almond, it's creamy and smells similar to an almondy bodylotion. Even if Tardes is slight gourmandy it somehow remains fresh in caracter during it’s whole dry down. Tardes is a very longlasting fragrance that remains unfragemented on skin after a whole day. The projection is fairly close.
The overall impression of Tardes is the airy, gourmandy and almost chilly expression that is also present in another late Daniela Andrier creation, Prada Candy (swedish). As Tardes was launched 2010 and Candy 2011 it is quite likely that the perfumer has worked almost simultaneously with the fragrances and they therefore shares the same theme but using almond as the major note in Tardes and benzoin/resins in Candy. Of the two, I prefer Tardes whith it's fine tuned, almondy, floweriness.

Tardes, as well as my other favourite D600, is a wellcrafted, comfortable and wearable fragrance.It is appropriate for daytime, both casual and to work. An almond that is suitable also in summer due to it's Andrierian transparency and almost chilly airiness.

Rating: 4

Update summer 2013: Rating 5. After wearing from the sample some more times, I totally adore the almond-rosewood-heliotrope combination. Just great and FBW.

Notes: Geranium, rose, rosewood, almond, cedar, plum, celery, tonka, musk, heliotrope

Parfumerie Générale - Praliné de Santal

Picture: Pierre Guillaume

Photo: by Parfumerie Générale (c)

Praliné de Santal is another successful composition from handsome parfumer Pierre Guillaume. PdS was released in Pierres limited edition together with the cosy, cuddly Tonkamande 2010. Both scents have the cosy feel in common but where Tonkamande is more sweet, vanilla oriental, PdS is more of a gourmand woody.  

The first impression of the topnotes of Praliné de Santal is to write it off as it with its nutty and buttery notes smells similar to one of my favourites from Lutens, Jeux de Peau. But as the latter proceeds in the buttery direction with notes of bread and apricotjam, the former takes a different direction into a soft woodyness, more specifically into sandalwood. The sandalwood i soft, smooth and light, not heavy, sharp and almost sneezy as I strangely enough perceive this noble wood in Lutens Santal de Mysore. The smooth sandalwood is present during the entire dry down of PdS. In its earlier stages there is almost a hint of something light green and a certain bubbly, soda-like, slight calky note that is also present in Rochas Tocade but in Tocade this note is turned up several octaves. There are also traces of a sweet flower, probably the heliotrophe, but there is not the mimosa-almondy heliothropic note as in Parfums de Nicolaïs Kiss me tender or Etros Heliothrope. In the latest stages the sandalwood in PdS is blended with a soft praline note that in a harmonious way underscores the sandalwood. 

PdS is a real delight to wear a sunny winterday. Smooth and comforting, versatile for both casual and officewear.

Rating: 4

Notes: Heliotrope, sandalwood, hazelnut, cedar- and cashmerewood.

Parfumerie Générale - Bois de Copaiba

Bild: Woman at her toilette, 1889

Henri Toulouse-Lautrec (1864-1901), Wikimedia Commons

Scroll down for summary in english.
"Luktar tant, för starkt ". Herr Parfumista är inte särskilt nådig mot Pierre Guillaumes pudriga, varma oriental Bois de Copaiba. Min väninna är mer diplomatisk, "väldigt pudrig, damig". Men jag kan inte låta bli att tycka om denna klassiska oriental mer än jag borde, eftersom den påminner om andra, redan existerande fina orientaler och florala orientaler. Den känns varm, orange och för tankarna till ett annat århundrade, som på bilden ovan.

BdC inleder med att påminna mig mycket om en fas i Serge Lutens klassiska läderdoft Cuir Mauresques utveckling. Det är det varma, torrt pudrigt lätt apelsinblommigt lite fruktiga, spanskt lädriga inslaget. Det finns också något i BdC som påminner om Jean Patous florala oriental Divine Folie, troligen rör det sig om ett inslag av nejlika. Och så finns där en not av heliotrophe, även om den inte nämns, något som är likt Patricia de Nicolaïs Kiss me tender. Längre fram i doften ger sig sedan gamla hederliga Shalimar till känna, särskilt den bergamottdominerade öppningen i Shalimar finns med som ett stråk i BdC. Den senare delen av BdC känns mer transparent än starten, om man nu kan använda ordet transparant i de här orientaliska sammanhangen, och BdC får ytterligare en dimension. Den här fasen förstärks också pudrigheten av en fin och mjuk sandeltränot.

BdC är en sådan där doft som jag har fastnat för ordentligt trots, eller kanske just för att, den påminner så om flera fina klassiker. Att jag verkligen har fastnat för en doft är tydligt när den pockar på uppmärksamhet och dyker upp i tankarna flera dagar efter att jag provat den. Jag testade den också för ett och ett halvt år sedan men då klickade det inte ordentligt. Eller så segrade förnuftet över känslan. Nu finns stor risk att motsatsen inträffar!

BdC är en varm, kraftfull doft och herr Parfumista har delvis rätt i uttalandet om för stark. Jag tog lite för mycket, det medges. Däremot rätt doserad så är den med sin värme helt perfekt för en lång, kall vinter. Den är också mycket intressant med sina olika faser och det bekanta och igenkännande som doften förmedlar.

 Mr Parfumista first comments of  Bois de Copiba was "this is an old ladys scent" (I hate that expression as I like many of scents in classical aldehydic, chypre or oriental style).  One have to be very careful when applicating BdC, when I tested this at first I spritsed to much. When applicated with lighter hand Mr P suddenly liked BdC. And of course, BdC is very ladylike and something of a contemporary interpretation of the classical, powdery, balmy, resiny oriental genere. Old classics as Shalimar, Divine Folie and also modern interpretations as Cuir Mauresque but also the heliothropeladen Kiss Me Tender comes to my mind. A great blend with an outstanding longevity that doesn't loses interest to the wearer during the drydown. On the contrary in BdC the talanted Pierre Guillaume summerizes the classical oriental genre and there is very inspiring and interesting to meet all this good old friends during the drydown.

Betyg/Rating: 5

Noter: Apelsin, amaretto, ingefära, myrra, copahubalsam,  mahogany, sandelträ

Parfums de Nicolaï - Kiss me tender

Bild: Heliotrophium arboescens

 Kurt Stueber, Wikipedia Commons, some rights reserved

Parfums de Nicolaïs Kiss me tender är en fluffig, heliotrophebaserad, varm gourmanddoft som är lagom söt på mig, varken sockrig och kemisk. Men det är och andra sidan inte fallet med någon av de Patrica de Nicolaï dofter som jag har provat.

Kiss me tender inleds med något som jag tycker påminner om mimosa följt av mint. Mimosaliknande noter tycks vara i ropet vintern/våren 2010/2011. Precis i starten påmminner den lite om Annick Goutals Le Mimosa men det går snabbt över. Den varma och soliga heliotrophen träder in i ett tidigt stadium och är närvande under hela doftens utveckling. Jag känner inget av noterna hö och anis men jag antar att de finns i doften som kontraster för att tämja de andra noterna så det är kanske inte meningen att man ska känna dem så tydligt. Om jag jämför med min basheliotrophe, Etros Heliotrophe så är Kiss me tender blommigare och liksom luftigare. Heliotrophe accentuerar mer av heliotrophens typiska mandelton och känns liksom råare.

Kiss me tender är en riktig varm och skön komfortdoft som passar för att lysa upp en kall vinterdag. Den är som det mesta från PdN välkomponerad och sammansatt av högklassiga ingredienser, rent tekniskt som en riktig nichedoft ska vara. Självfallet hade jag som PdN-fantast höga förhoppningar på doften så det kanske är därför som jag känner mig lite besviken. PdN ger mig liksom ingenting och jag kan uppnå samma känsla med min gamla kära Heliotrophe och det som är kvar av mitt Le Mimosa-prov. För den som inte har någon heliotrophedominerad doft är Kiss me tender absolut att överväga.

Betyg: 4     (skulle ha fått ett "+" om den inte lämnat mig så oinspirerad)

Sniff 2011

Vad skönt att läsa Marinas inlägg om Dior Les Exclusives se

http://perfumesmellinthings.blogspot.com/2011/01/christian-dior-la-collection-couturier.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Perfume-smellinThingsPerfumeBlog+%28Perfume-Smellin%27+Things+Perfume+Blog%29

Känns som jag kan skriva av dem från "Att prova listan", har genom åren märkt att Marinas smak överensstämmer mycket med min. Frågan är då vad ser jag fram emot att sniffa på i år?

Som alltid förstås Serge Lutens releaser men det blir nog inte förrän i höst när alla årets dofter finns tillgängliga. Så förstås nyheter från favorithus som Annick Goutal, Andy Tauer och Patricia de Nicolaï. Har inte luktat på PdN:s senaste heliotrophe och torrt-hö inspirerade parfym Kiss me tender ännu men det är ingen panik, jag har ju min kära Etro Heliotrophe, och heliotrophe är en not som är lite vansklig på mig.

Sedan kommer det förstås fler releaser från ett annat pålitligt hus L'Artisan Parfumeur vilket få mig att tänka på att jag ju faktiskt inte provat den super-hypade Traversee du Bosphore från 2010 ännu. Troligen kommer jag att gilla den men efter att ha läst att den har mycket av Havana Vanille i basen och Dior Hommes irisnot så befarar jag att den är lite av ett hastverk, Bertrand Douchaufour har ju varit väldigt produktiv det senaste året. När en näsa, hur skicklig den än är, trycker ut sig för många dofter under en kortare tid kan det hända att dofterna inte blir tillräckligt genomarbetade. Säger inte att så är fallet med Traverse... men det ska bli mycket intressant att sniffa på doften bland annat ur den infallsvinkeln.

Sedan är jag väldigt nyfiken på Robert Piguets förra året utgivna Calypso som tydligen inte har mycket med den ursprungliga från femtiotalet att skaffa. Den nya är efter vad jag har läst en ambroxbaserad skapelse och ambrox verkar vara en ingrediens som passar min kemi. Calypso har fått både ris och ros av förtåsigpåare.

Hoppsan, redan en hel del på sniff-listan. Dax för en provbeställning snart - fast hur var det nu - oprovade prover som väntar så jag får nog vänta ett tag ändå...