Frapin - Speakeasy

Picture:This building at 1223 Connecticut Ave, NW, (the MCCXXII Club)
 was known as the Mayflower Club. It was considered the swankiest Prohibition-era speakeasy in DC
Author:dbking, Wikimedia commons (cc) some rights reserved 

Speakeasy was the nickname of more elegant illegal establishments selling alcoholic beverages during the Prohibition era in the United States. What could be more appropriate name for a fragrance from the old congachouse Frapin which since aboust ten years also has perfume as one of its businesslines. Speakeasy is a creation by perfumer Marc-Antoine Corticchiato who usually works for his own perfumehouse Parfum d'Empires.

Speakeasy starts with a clean and pronounced leather accord. The leather smells new and fresh, the image is of light cognaccolored leather of a good quality used in a fine handbag. The leathersmell is very natural to my nose and mot mixed up with so many other notes as it often is. In the opening stages there something similat to the leather in Montale Aoud Leather but the Frapin leather is smoother, better balanced and  lacks the almost aquatic note in the top notes of Aoud Leather. In its texture and appearance, even if different in the leathery smell, Speakeasy reminds me of a masculine Cuir de Lancome. After a whlie a minty note appears and it or something else, adds a metallic vibe to the fragrance which becomes even  more masculine than in the first accords. Here a bold 1989s maco tobacco-leather comes to my mind and will stay there during the whole dry down as the metallic leather will be there more or less also in the coming stages: Gianfranco Ferre Man. Speakeasy is a tuned down, smoother, rounder and contemporary interpretation on a similar theme with GF Man. As Speakeasy reaches the basenotes, suddenly it gets warm and the metallic note steps a bit aside in favor of a round, mouthwatering, boozy, ruhmlike note (which I think is davana) supported by some light tobbacco. A certain tamed sweetness helps to ground the delicious boozy accord, it's almost as a cognac barrel. In this stage there is similarities to the boozy davana of  L'Oiseau de Nuit by Parfumerie Générale but less sweet and subtler in Speakeasy. Somewhere in the middle of the basenotes suddenly a very clean, almost airy immortellenote shows up, it's not the dense syrupy version that sometimes is too dominating in leather/tobacco fragrances. The shift from the clean, light leather over the very masculine metallic stage to the round, delicious ruhm and cognac barrel notes accompanied by fresh tobacco base is very interesting, something happens during the whole dry down. The final accords evokes the picture of well used leather clubchairs in which gentlemen has lighten their cigars and sipped their cognacs for decades.

Even if a bit more on the masculine side in the middlenots of the unisexspectra, I think Speakeasy is genderless and I think it was pleasant to wear on a quite chilly Octoberday. It's a perfect fragrance for autumn- and winterdays as for chilly spring evenings. Sillage is medium and longevity more than 12h.

Rating: 5

Notes: Ruhm, orange, lime, geranium, mint, labdanum, styrax, tobacco, leather, musk, immortelle, tonkabeen

Tour de Montale

I'm so tired of all the complaints of the multiple offerings from the house of Montale that has been common the latest years in the perfumebloggosphere. Going from beeing praised when Montale started the oud-trend in the beginning/middle of the 00-decade, suddenly (when other houses followed and started to realease easier, light oud interpretations) the common thoughts went quite the opposite. Montale is for instance accused to have to 1) many, too similar smelling offerings, 2) using a sharp, syntetichal oud and 3) to release too many fragrances per year. My reaction to 1) and 3) is that it is up to the customer to try and decide and as long it's opportunities for sale on the worldmarket it's also reasonable to continue. Regarding 2) my opinion is that most perfumelines uses syntetical oud at most so Montale isn't differently then the others and I also think that they are using real oud to some extent in some of their offerings.As to the sharp oudnote there is used more or less in the Montales I have to confess I really like it. It's a distinct antipode to the other ingredients and lends character an longevity beyond 24h for the blends. I experience this oudnote as somehow cool-earthy-refreshing and I prefer the oud-line in summer even if the ouds also fits well in the colder seasons.

The last week I devoted myself to test some Montales from the oudline foremost to try out if they are so similar as claimed to. My answer is no, the typical Montale base is present in various proportions but as a whole I can smell apparent differences between the four that was tested and I was not bored at all, on the contrary. And when it comes to typical bases, most houses has their own characteristic base and I can't see why it shouldn't Montale do the same. My impression from the tested fragrances is as follows:

Aoud Queen Roses: This one is more about medium red, fresh roses then about oud. The oud is relatively unobtrusive in the background.

Black Oud: The most famous Montale and probably, all ifs and buts weighted, also the best. Dark roses, that together with the patchouli and oud creates an almost creamy leathery effect. This one almost always attracts compliments.

Aoud Leather: Not so heavy on the dark oudnote, here the oud ist the peppery interpretation. Together with a note that reminds me of lime and a light and bright leathernote this of is refreshing a warm summerday.

Aoud Amber: Aoud Amber is perhaps the most "cold season" of the four. To me the oud note is muted in AA, there is more of a sort of skanky, oriental-chypre charachter with resiny notes combined with notes which are mossy in charachter. This is a strange but enjoyable blend.

To summon up: I percived enough variation in the oud-theme to enjoy may four days of tour de Montale.

Montale - ett underskattat parfymhus?

Niche-huset Montale med sin grundare parfymören Pierre Montale drog egentligen igång hela den västerländska oud-trenden. Pierre hade under trettio år skapat parfymer åt den arabiska eliten som det saudiska kungahuset. I början av 2000-talet startade han upp huset Montale med sin speciella parfymniche: Västerlandiserade ouder alltså oudbaserade dofter anpassade så att de ska passa den västerländska smaken. Det finns också en icke-oudlinje med distinkta Edp:er.

För fyra-fem år sedan var Montales dofter högt prisade i parfymbloggosfären. De tidigare ouderna var riktiga kraftpaket med stor projektion som kräver sin bärare. Exempel på de tidigare ouderna är Black Oud, Royal Oud och Oud Cuir d'Arabie.För två - tre åre sedan kom dofter där oudnoten var mycket lättare som Oud Red Flowers, Louban och Aoud Leather.Montale började plötsligt få kritik för detta, trots att det finns flera fina dofter bland dessa. Själv tycker jag att det är bra, allt behöver inte vara "power-oud" och självklart behöver ett hus ta fram blandningar som går att sälja till en bredare målgrupp än den inte allt för stora populationen parfumistor. Vid samma tidpunkt började andra nichehus också lansera dofter med oud och dessa var av den snällare varianten. Så 2009 blev det året oud, då oudnoten riktigt bröt igenom och sedan har det fortsatt och idag har flera designerdoftsmärken också inslag av oud i sina mörkare dofter.

Under det senaste året har jag i parfymbloggsvärlden märkt en alltmer negativ ton mot Montale. Dofterna anklagas för att vara syntetiska, skarpa och inte särskilt bärbara. Man har alltså gått från upphöjande och hyllande för några år sedan till en ganska kritisk inställing i nuläget. Detta sedan aktiva parfumistor breddat sin referensram och dels sniffat på äkta oud-oljor och de snällare dofter med oud som andra nichehus givit ut.
De sistnämnda dofterna ser jag som dofter där oud är en av flera spelare medan i fallet Montales oud-serie (till stora delar) det är avsikten att ouden ska vara den dominanta aktören.

När det gäller att det finns mest syntetisk oud i Montales dofter så är han inte ensam om detta. Firmenich har enligt uppgift en mycket använd och bra bas. Vad jag har läst så finns det i Montales dofter en varierande mängd äkta oud och i vissa dofter är den säkert helt syntetisk, framför allt i vissa senare varianter. Men det gäller även andra hus så jag förstår ärligt talat inte varför man går på just Montale, alltså den som hela svärmen av doftnördar ska vara tacksam för att han ledde in gruppens intresse på oud-dofterna. Det verkar som om en del när det blivit mer "välutbildade" inom området i någon slags snobbism dissar det man först tyckte om, kanske ett sätt att för sig själv påvisa utveckling och framåtskridande.

Oudbasen i Montales dofter är karaktäristiskt medicinliknande och den är tuff och krävande i sin framtoning. I de senare dofterna med vissa undantag som Aoud Musk är oudbasen inte så stark men den skapar ändå den typiska Montale-signaturen. En Montaledoft skiljer helt enkelt ut sig från andra hus dofter med oud och antingen gillar man den inte särskilt diskreta stilen eller också gör man det inte. Montale är speciell.

Visserligen ger Montale ut en otrolig mängd dofter som liknar varandra mycket men samtidigt ger det en stor valfrihet på marginalen. Det finns allti en variant för alla, för den som orkar prova sig igenom vill säga. Själv tycker jag fortfarande om Montales dofter på samma sätt som när jag först testade dem för fyra år sedan. Jag gillar att Montale står för sin stil och det lite hemmasnickrade intryck som hela businessen ger. Jag ser ingen som helst motsättning i att gilla både Montale-ouder som dofter med oud som ingrediens från andra hus. De kan helt enkelt inte jämföras rakt av.

Även om jag sedan länge gillar Montale har jag märkt att jag gjort väldigt få reviewer av dofterna under åren. Så det får bli bättring framöver.