Ormonde Jayne - Vanille d'Iris

Picture: Iris Germanica (Deutsche Schwertlilie)
Drawing by Franz Eugen Köhler, 1897
Köhler's Medizinal-Pflanzen,
Wikimedia commons

Vanille d'Iris is a 2015 release from Ormonde Jayne created by Geza Schon.

Vanille d'Iris starts with an iris with an light, fresh carrotnote, like from a tin and small carrot "priemeur", harvested in the early summer. After a while Vanille d'Iris becomes more flowery, the carrot disappears as in most irisfragrances which are starting up with the rooty accord which gives an intriguing and sort of fresh, despite the earthy connction, impression for the irisgenre. After a while a non-sweet vanilla shows up and it reminds me of the chalky vanilla of Parfums de Nicolaï Vanille Tonka. The iris as the protagonist among other florals which dominates the heart and reminds me in style of the Le Galion Iris and Acqua di Parma Iris Nobile even if both these fragrances are more lush, flowery and warmer in apperance. Vanille d Iris goes quickly through the flowery phase but iris is also clearly evident in the woody-green accord of the basenotes , reminding me of a contemporary iris-woody classic as Heely Iris de Nuit. The iris in the base is balanced by a clean vetiver as also a barely detectable vanilla, adds an opposing smoothess which, together with a light glowing amber, almost precisely placing Vanille d'Iris just over the border in the feminine iris territory. But Vanille d'Iris is perfectly wearable for men who likes for example Dior Homme where the lipstick texture actually is more feminine in style than the subtle vanilla/amber addition in Vanille d'Iris.The base is also lightly infused with a clean but not powdery or soapy musk which higlights the other notes and makes the fragrance last for long.

Picture: Vanille d'Iris
Photo: PR Ormonde Jayne (c)

Vanille d'Iris is a good, elegant, "basic iris" wearable year around. It doesn't bring anything new to the genre but is well crafted and well worth  sampling if searching for a(nother) basic iris. It's a perfect office fragrance if carfully applied as it's a strong formula which despite its clean character could be overbearing if to much is spritzed, three-four spritzes is the limit. Longevity is very good about 24h, sillage is heavy.

Those who likes irises in general both flowery and woody, will probably also like Vanille d'Iris.

Rating: 4

Notes: Coriander, bergamot, carrot seed, pink pepper, oris, jasmine, magnolia bud oil, osmanthus, vanilla, cedarwood, vetiver, amber, musk

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

Maison Nicolas de Barry - L'impératrice Sissi

Picture: Emperess Elisabet of Austria (1837-1898)
Painting by Amanda Bergstedt (1841-1918)
Wikimedia commons

L'impératrice Sissi from the historic line of Maison Nicolas de Barry is inspired of the Empress of  Austria-Hugary the beautiful  redhead Elisabeth of Bavaria. L'impératrice Sissi is create by Nicolas de Barry and Eddie Blanchet.

L'impératrice Sissi starts sparkling, flowery where natural smelling violets blended with iris, the flowery irisinterpretation are featured. Later on the fragrance goes more cosmetic, like the smell of lipstick, a bit putty- powdery, and this impression deepens as the dry down goes further on. The base is slight vanillic, musky powdery in a  pleasant way.

L'impératrice Sissi is a well made, not candy sweet pastille smelling violet, the flowery iris blances the violet in a perfect harmony. Simple in notes but well balanced and with good ingredients, L'impératrice Sissi is pleasant to wear year around, this is not the typical transaprent spring violet. It's a comforting but in the same time casual chic fragrance, wearable in most occasions.

Frederic Malle Lipstick Rose and L'Artisan Drole de Rose are fragrances in the same vein as L'impératrice Sissi in its later stages. The flowery opening is more in the style of Acqua di Parma Iris Nobile and Le Galion Iris.

I don't konw why  Elisabeth inspired to a violet fragrance, maybe because she liked to wandering in the nature or simply because violets where popular in the romantic era in the 19th century.

Rating:4
Rating: 5 (November 2016)

Re-testing Sissi in November 2016 - its a really great fragance, I like it even better now, the natural vanilla together with an almost herbal facet shines through in a much better way this time. 

Notes: Bergamot, violet, iris, vanilla

Thanks to Fragrance and Art for the sample to try

Le Galion - Sortilège

Picture: Le Galion Sortilège
Photo: PR Le Galion (c)

Sortilège is like all the other re-released Le Galions a reinterpreation/ reconstruction of the Paul Vacher fragrances, created for his house, Le Galion during the 1930s to 1970s. The reworking of the fragrances is performed by perfumer Thomas Fontaine.

Sortilège starts with subdued, soft, very aldehydic flowers, a non perfumista would probably belive that the topnotes are off. The impression is very vintage, in a soft, non-screachy way, a wonderful opening to my nose. There is also a light, smooth spicy (cinnamon) impression, contrasting the soft flowers. As Sortilège reaches its heart flowers are still embedded in an aura of aldehydics but much softer and not as outstanding as in the initial blast. The flowers are warm, soft yellow, like the golden nectar, seamless mixed in a fleeting during a balsamic, warm, woody slight ambery base which becomes excellent creamy in texture after some hours.

Sortilège is a fragrance for elegant occasions year around. The sillage is medium and longevity for at least a day. Of course it could be worn also for work, this is a perfume that boosts ones confidence.

Picture: Le Galion Sortilège
Photo: PR Le Galion (c)

Sortilège, first created in 1965, havn't smelled the vintage, traditionally was one of the topsellers from Le Galion and I'll not be surprised if the modern interpretation will follow the original. It's a beautiful, retro styled fragrance, interpreted in a contemporary but in the same time timeless style. It's very elegant, sort of french in style, there are similarities in style, with the aldehydes in Hermès Calèche. Somehow I also associate to Parfums de Nicolaï  Le Temps d'une Fête even if the latter is a green floral fragrance, rougher and outdoorsy compared to the artistic bound floral bouquet in the salon, Sortilège. Also the beautiful Antonia from Puredistance comes to my mind when testing Sortilège. It could also be compared as the feminine counterpart to Le Galion Special for Gentlemen the same elegant timeless, retro style. To me Sortilège together with Special and Iris is the best fragrances from what I have tested from Le Galion.

Rating: 5

Notes: Lily-of-the-valley, lilac, ylang-ylang, aldehydes, jasmine, narcissus, rose, iris, mimosa, sandalwood, vetiver, labdanum, musk, amber 

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

Le Galion - La Rose

Picture: Hever Castle rose garden and fountain, Kent, England
Photo: Graham Bould 2007, Wikipedia commons 

La Rose is another successful flowery re-creation (see the reviews of Tubereuse and Iris in January 2015) performed by Thomas Fontaine. The original is as usual when it comes to Le Galion, a Paul Vacher creation for his own house, a house that has been revived during 2014.

La Rose is a very juicy rose, warm and flowery like the smell of the petals in hot weather, one can imagine contempling in an english rosegarden a very warm summerday. There are no steams or green leaves from the roseplant in the mix. It starts sparkling and flowery, followed by smooth notes of cedarwood, nothing sharp or pencilshaving alike. Despite the cedar, La Rose is warm in texture and apperance, the more it dires down, the more it settles in a very pleasant creaminess. La Rose is also supported by other flowers and just as in Le Galion Iris, the lily is prominent to my nose. There are also a light fruity touch in La Rose. When La Rose has reached the musky, slight woody basenotes, a pleasant boozy notes appeares, the smell is as if whisky has been stored in rosewood barrels.

Picture: Le Galion La Rose
Photo: PR Le Galion (c)

Fragrances with similarities to La Rose when it comes to the woody part are Lalique Perles and Marni Marni, despite those are the complete opposites in their apperance, sharp, icy and cold as the winter. When it comes to the lush flower expression of La Rose, it is in the same style as Tubereuse and Iris, as the three fragrances has a similar background but featuring different flowers.

Rating: 4

Notes: Bergamot, violet leaves, rose, ylang-ylang, peach, water notes, lily; cedar, patchouli, vanilla, musk


Thanks to Fragrance & Art for the sample to try.

Le Galion - Iris

Picture: HRH Katherine Duchess of Cambridge,
in June 2012 - the perfect Iris wearer
Photo: Carfax2, cropped by Surtsicna (cc)
Wikipedia commons, some rights reserved 

Iris is another of the Le Galion soliflores, Tuberéuse is reviewed in the latest post. The original Iris was created by Paul Vacher 1937 and the reorchestration is made by Thomas Fontaine.

Iris starts with a soft carrot note which is not sharp or too earthy. After a while it steps backwards and Iris becomes more flowery when a sweet flowery note similar to violet appears. Until now Iris is quite similar to most comfortable and easy to wear irisfragrances. Then something peculiar happens, a tart green note, similar to celery apperars, offsetting the flowery  sweetness. The celerypart lasts for quite a while, the special green note doesn't disappear completely but it is very discrete in the rest of the flowery, musky drydown of Iris.In this part lily is the dominating flower and to be honeset, not much of the iris is present in the lovely boquet. The base is musky, slight woody in the same style as Tubéreuse but without the light animalic touch of the latter.

Iris, just as Tubéreuse, is an elegant, well made of good ingredients, classic flowery composition, refershing, very easy and comfortable to wear. Longevity is for a day and silage medium. Iris is suitable for daytimewear, perfect as a classy officescent as there is nothing chemical or sharp about it. Iris is a typical "don't know what to wear fragrance" something to put on when one doesn't for something challenging and demanding. Somehow I can imagine Iris is something that HRH Kate, the Duchess of Cambridge would wear.

Those who're searching for a feminine and flowery iris, or more precisely a good floral bouquet which features iris and lily notes, have to try this wonderful fragrance. Iris are in the same octaves on the note scale as Acqua di Parma Iris Nobile. Those who like irisfragrances such as Laboratorio Olfattivo Nirmal (sweeter), Prada Infusion d'Iris Edp (woodier), XeJroff Irisss (irisi-er) and Ramón Monegal Impossible Iris (frutier) would probably also like Le Galion Iris even if the irisnote is more prounanced in most of them compared to LG Iris.

Rating: 5

Notes: Bergamot, citron, mimosa, hibiscus, iris, lily, rose, galbanum, cedar, amber, musk

Best of 2014

Picture: Grape hyacinths in spring 2014
Photo: Mr Parfumista (c)

Best of 2014 is not an easy post to write (and should not be as long as the perfume industry has not collapsed compleatly :-) as I have tried a bunch of good fragrances released in the market this year. And as usual, I've just tested a fraction of the thousend+ releases on the international market.

Best Feminine:
Vero Profumo Rozy Voile d'Extrait, an retro styled but still contemporary deep, balsamic, oriental rose.
Close contenders: My Burberry and Maison Francis Kurkdjian Féminin Pluriel both contemporary, beutiful floral interpretations by Francis Kurkdjian, the former a  though, urban flower, the latter a contemporary but in the same time timeless flower creation. Le Galion Iris a magnificent, iris-lily dominated floral bouquet, review will follow in January 2015.

Best Masculine:
Le Galion Special for Gentleman, an elegant, retrostyled, very masculine aromatic/chypre.
Close contenders: Oriza L.Legrand Vétiver Royal Bourbon  unisex but leaning IMO to the masculine side. Chalky, brisk, light green vetiver, nautral smelling with some traces of Terre d'Hermes, the chalky tone. By Kilian Smoke for the soul doesn't suit me personally but the fragrance is very original and innovative to be a member of the Kilian line. Therefore it's the stand out in the "The addicted state of mind" trio.

For both:
Serge Lutens L'Orpheline is totally unisex to me, fits equally fits equally well for me as for Mr Parfumista. It's a fragrance that is a growing liking for me. I like it much better worn in colder tempratures than when tested it last summer for the review. A new and appealing interpretation of incense. Frapin Nevermore, this decades interpretation of the iconic dark rose of the 1990s; L'Artisan Voleur de Roses. Nevermore is leaning to the masculine side but I admit I notice a growing appreciation to wear it myself.

Disappointments of the year:
Both are very good fragrances but apparently in practice the don't fit me even if they should, in theory.
Editions Parfums Frederic Malle Eau de Magnolia: Even if a well constructed fragance and probably a hit commercial, it's just too shrill to me, and honestly, to me this fine fragrance is boring in the long run.
Cartier La Panthere: Probably I havn't tested it enough, but even if well constructed etc it doesn't leave a lasting impression, I can't remember at all how it smells.

Wishing you a great New Years Eve and a Happy New 2015!

Oriza L.Legrand - Violette du Czar

Picture: Violette du Czar
Photo: PR Oriza L.Legrand (c)

Violette du Czar is another re-construction of an old formula from the early 20th century released by venerable perfumehouse Oriza L.Legrand, a which was brought back to business a few years ago.

Violette du Czar starts with a true smell of violet, not artifical, candy sweet, but fresh and natural, as the newly sprung flower in the moisty soil a sunny early day in spring. The violet in this stage reminds me of the violet in Annick Goutal La Violette but without any sweetness. After a while the violetnote steps backwards and the smell of hay contrasted with some light stablenotes appears. In this stage one almost belive the violet has surrendered but soon it steps forward once again together with a flowery irisnote, similar but not quite as vivid to the one in Le Galion Iris. There is also a tangy oldschool soapy Accord,as if there are som citric notes as bergamot present. The soap is very light handed, it's just a touch. The basenotes is balsamic, light woody and with a transparent leathernote, like elegant, long, cream-colored glace gloves accompanying a ball gown. There is something in the overall impression in the this stage thar reminds me of Ramón Monegal Impossible Iris even if the latter is sort of denser and stronger in apperance. When it comes to the transparancy and overall impression of the fragrance, it reminds me of  the texure of Jardins d'Ecrivains La Dame aux Camélias whereas the violet is more present in Violette du Czar, in La Dame... the violet is not as prominent, the orangeblossom is the more distinct flower in the latter.

 Violette du Czar is transparent and light fragrance, the notes  (even the dirty one) are carefully handled and there is a compoistion in the higher octaves of the fragrance notescale. It's refreshing and a perfect elegant daytime fragrance particularly for spring but it's suitable for all seasons when one want something light, refreshing and natural smelling, there is no chemical vibes in this Beautiful fragrance. As Violette du Czar is light it demands generous application. The silage is somewhere betweeen close to medim and longevity for about a day.


Rating: 4
Notes: Violetleaf, violet, violet, iris, heliotrope, tolu balm, russian leather, amber, guaiacwood

Maria Candida Gentile - Burlesque

Picture: Perfumer Maria Candida Gentile
started to create her own rosewater as a little girl.
Photo: This cute photo of Maria is published on her website
(c) Maria Candida Gentile

The initial impression of Burlesque is like a candied iris accord, enhanced by dark, balsamic notes. There are also swirls of a light incense which performs in an almost sweet woody accord, for a while this part smells like wood from a juniper bush. Burlesque smehow reminds me of a balanced and non-excessive L'Artisan Explotions D'Emontions Skin on Skin. Later on, there is a light cosmetic note shining through in Burlesque, combined with a touch of gunpowder. There is something that reminds me a bit of a clean interpreation of Etat Libre d'Orange Putain des Palaces. The longer in the drydown, the more the beautiful blended patchoulinote comes forward. The patchouli is warm, smooth a bit sweet and almost light herbal. There are absoluetly no harsh or dusty impression from the patchouli. Burlesque is my favorite from the three tested from the Exclusive Collection, very pleasant and in the same time intresting to wear during a whole workday. As a perfume the sillage is close, a real wristsniffer where interesting things going on. Longevity about a day. 

Rating: 5

Notes: Blood orange, iris, rose, patchouli, incense

Thanks to Fragance & Art for the sample to test 

Etat Libre d'Orange - La Fine du Monde

Picture: A scene from the last phase of Ragnarök (1905)
Painting by Emil Doepler (1855-1922)

Who could imagine the Armageddon so quiet and undramatic, almost relaxing? I image chaos, horror and fear but this is not what is expressed in the latest Etat Libre d'Orange fragrance La Fin du Monde created by Quentin Bisch .

La Fin du Monde starts with an iris accord emphasize the rooty, carrot smell. But the carrot isn't raw, instead it's softer, like stewed carrot, an impression that I also get from Huitèime Art Naiviris but in the latter the stewed impression is more intense. After a while a smooth peppery, fizzy, spicy note come up, probably the pepper/cummin. The cummin seems to be a stripped down version, without the sweat (strange that the sweatish component is missing when thinking about the dramatic inspiration for La Fin du Monde). Then a torrid, slight burned note appears, a light interpretation of gunpowder. A sweet, a bit nutty note, reminding me of a almondcake glimpses by, contrasting in the dry, black lead-like accord. In the next stage a slight salty nuance appears and soon a mild popcornnote arrives. The popcorn is gentle and natural in style compared to the candied popcorn note in Miss Dior Cherie (original 2005 version). The composition is grounded in a light, very dry woody-resin base, with the soft gunpowdernote continuously present. The gunpowdernote is much more soft than in fragrances such as Mona di Orio Les Nombres d'Or Ambre or in Lorenzo Villoresi Teint de Neige.

The overall impression of La Fine du Monde is a connection to another recent gunpowdery-slight gourmand interpreation: Amour Nocturne by L'Artisan Parfumeur (an analyze will be published in the coming weeks), but it seems as the names are interchanged.La Fin du Monde is soft, quiet and balanced compared to the much stronger, louder and chaotic Amour Nocturne, which seems to be an experimental and provoking fragrance. La Fin du Monde on the other hand, is very wearable, pleasant and officefriendly, a fragrance many could like, not as extreme as the earlier ELd'O fragrances. When wearing La Fin du Monde, I spontaneously received very positive remarks from when it comes to perfume fastidious Mr Parfumista. La Fin du Monde has close sillage and good longevity, about 12h.

Rating: 4+

Notes: Popocorn, carrot seeds, cumin, sesame, black pepper, freesia, vetiver, sandalwood, ambrette, iris, styrax and gunpowder.

Thanks to Riktig Parfym for the sample.

Guerlain – Iris Ganache

Picture: Three Godiva truffles
Author: Ginny (cc) Wikimedia commons 

Iris Ganache, created by Thierry Wasser is the irisinterpretation in the Guerlain gourmandepos L’Art et la Matiere. Iris Ganache is the first from the line that has been discontinued but some bottles could still be aviable.

Iris Ganache starts with an elegant, wellcrafted iris, almost compleatly without the carrotnote that is present in the more orris-rooty iris interpretations. The iris is blended with a light,  leathernote, like the image of smooth, white or beige colored leather used in a pair of long, glacé-gloves, matching an elegant ball-gown . When Iris Ganache dries down to the middlenotes it becomes sweeter and a note that reminds me of white chocolade occurs: The flowery iris is still there, and brings a coolness that counterbalances the sweetness in a wellblended manner. This impression lasts during the rest of the drydown where the musk, vanilla and patchouli which the blend contains, isn’t recognizable as separate notes but as a wellblended, smooth and pleasant base for the iris-gourmand accord. Iris Ganache is described as containing powdery notes, but to my nose these notes are subdued and just slightly recognizable, to my nose Iris Ganache has an almost bubble bath-y note in the late drydown. Iris Poudre by Parfums Editions Frederic Malle is much more powdery IMO.

Iris Ganache is comfortable and elegant in the same time. It’s a perfect scent both for dressed up occasions as for work to cheer up and to convey a pleasant olfactory presence. The longevity of Iris Ganache is for more than a day and the sillage is close, this is an elegant and subtle skinscent. 

Those who appreciate iris scents in the style of Ramon Monegal Impossible Iris, Prada Infusion d’Iris Absolue, Huiteme Art Naiviris and Xerjoff Irisss will probably also like Iris Ganache.

Rating: 4

Notes: Cinnamon, bergamot, iris, white chocolate, patchouli, cedar, musk, vanilla, amber 

Autour d'Parfums - Poudre d'Iris

Photo: Mr Parfumista (c)

Poudre d'Iris is the iris interpretation in the affordable fragranceline from Autour d'Parfums which contains good and priceworthy "down to earth" basic fragrances in the same way as fore example the houses of  Les Nereides and Molinard.

Poudre d'Iris starts like a bit sweeter but in the same time thinner version of the neroli/orangeblossom dominated accord of Prada Infusion d'Iris Edp. After the initial phase, Pd'I becomes sort of wet powdery, like putty in  texture, and a note of almondblossom, with the characteristic (good) smell of the classic swedish paperglue, Carlssons klister, appears. This white glue also has this sort of texture as Pd'I reminds me of. The iris is note the rooty, carrotlike, harsh type, it's velvet flowery, as I image iris would smell if the flower had a scent. In the basenotes Pd'I is almost powdery, edible, gourmand and here it reminds me a bit of Guerlain Tonka Imperiale but softer and less sweet. There is also something with the irismix in Pd'I that reminds me of a quite different fragrance, the classical  80s light spicy floral Turbulences by Revillon

To me Pd'I induces the image of a sheer but in the same time heavy, light purple silkchiffon veil embrodied with gold and amethysts, the exquisite veil of a grand odalisque. Pd'I is very wearable and even if a tad sweeter, just as officefriendly Infusion d'Iris. Longevity is for more than 12h and sillage is close.

Rating: 4

Notes: Neroli, angelica, iris powder, almond blossom, heliotrophe, white musk, almond, sandalwood

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

Chanel Les Exclusifs - No 28 La Pausa

Pic: Iris squalens, Photo by Bernd Haynold, (cc)

Wikimedia Commons, some rights reserved

Scroll down for an english version.
Aromatiskt cederträ med citrus och lätt irisrot är mitt sammanfattande intryck av Chanels ljusa irisdoft No 28 La Pausa som skapades av Jacques Polge som en del i Les Exclusifsserien 2007. Dofter mer åt Acqua di Gio hållet (än Chanel No 19 Poudre) är herr Parfumistas spontana kommenter och jag kan delvis hålla med. Irisen är mer irisrot än blomma men en lätt och ozonisk sådan, inte morotstonad, som längre fram i doftens nedtorkning får en mycket diskret, knapp märkbar, ton av läppstift. Cederträet ger en fin ton av nyvässad blyertspenna och den är mycket väl balanserad, blir inte pepprig eller för skarp och dominant. Citrus ger en fräschör och lyfter doften medan irisen balanserar och tillför en avslappnad elegans. I basen finns slutligen en lagom grön och lätt vetiver som ett ankare för No 28 La Pausa.

La Pausa är en i mitt tycke klassiskt modern doft som mycket väl även kan användas av herrar. Den är diskret och passar därför det doftofobiska kontoret. Många klagar på dålig hållbarhet under dagen men så är inte fallet för mig. La Pausa håller ofragmenterad mer än tolv timmar men projektionen är hela tiden låg vilket också är idén bakom många moderna dofter. Den finns där för bäraren och dem som kommer mycket nära men invaderar på intet sätt det gemensamma doftutrymmet. La Pausa är sammantaget en mycket bärbar doft för dagsbruk och den passar året om.

Jämfört med Chanels No 19 Poudre är La Pausa mer aromatiskt träig, fokuserar på irisroten och är i mitt tycke unisex. No 19 Poudre fokuserar på irisblomman med jasmin och lätt apelsinblomma som fond över en välmodulerad myskbas. Poudre är en i mitt tycke mycket mer feminin doft. Båda är lätta i projektionen men håller ofragementerade på bärarens hud. Båda har en plats i samma parfymgarderob då de är sinsemellen så pass olika, iristemat till trots.

In english:
Aromatic cedar with citrus and a light orrisroth is my general impression of Chanel's bright iris fragrance No. 28 La Pausa, which was created by Jacques Polge 2007 as part of the Les Exclusifs line. Smells more like in the Aqua di Gio way than iris as in Chanel No. 19 Poudre, is Mr. Parfumistas spontaneous comment and I can partly agree with that impression. The iris in La Pausa is more of the irisroot than the flower but a light and somehow cleande up ozonic root, without the typical carroteffect. Later in the drydown of the scent the iris gives a discreet, almost not detectable note of lipstick. Cedarwood gives a nice tune of a just sharpened pencil and the cedar is very well balanced, not peppery or too sharp and dominant. Citrus gives a freshness and lift to the fragrance while the iris balances and adds a casual elegance. Finally in the clean woody base of No. 28 La Pausa there is also a moderately green and light vetiver as an anchor for the composition.

No. 28 La Pausa is in my opinion, a classic contemporary scent that also fit men as well. It is very discreet and tuned down and therefore perfectly fits the scentofobic office. Many reviewers of La Pausa complain of poor durability during the day but this is not the case for me. La Pausa is still unfragmented on my skin more than twelve hours after application but the projection is low during the whole dry down, which is also the idea behind many modern fragrances. The fragrance is there for the wearer and those who come very close but by no means invades the common scentspace. To summon up: La Pausa is a wearable fragrance for daily use and it fits all year around.

Compared to Chanel No. 19 Poudre La Pausa is more of a aromatic, woody blend that  focuses on a sort of cleaned up iris root and La Pausa is in my opinion unisex. No. 19 Poudre focuses on the iris flower supported by jasmine and a light orange flower interacting over a well modulated white muskbase. Poudre is in my opinion definitly a more feminine scent. Both fragrances are light in the projection, but the longevity is good as they are both remaining unfragemented no me after wearing them for a whole day. Both have a place in the same fragrance wardrobe as they represents so very different interpretations of the iristheme.
Rating: 4

Noter: Fruktiga noter, iris, blomnoter, vetiver, träiga noter/ Notes: Fruity notes, iris, floral notes, vetiver, woody notes

Ramón Monegal - Impossible Iris

Picture: The Impossible Iris personified

H.R.H Crownprincess Victoria of Sweden,

Photo: Mattias Edwall/Royal Court (c) 

The Impossible Iris, a creation of senior parfumer Ramón Monegal for his own house, which also bears his name, is all but impossible. It's a beautiful irisfragrance in which the perfumer manages to curb the sharp, rough, carrot-earthy notes that are present in the topnotes of almost every orris-root dominated perfume as in for example Serge Lutens Iris Silver Mist or Heeley Iris de Nuit. The carrot is there but it's soft and rounded, in texture as cashmere. Another fragrance where I have percieved this sensation is in Naiviris the Pierre Guillaumes creation for his Huitième Art line. After a while the iris note in Impossible Iris get an almost buttery (the orris-butter?), but at the same time airy quality. Soon also an unexpected twist for such a pure, elegant creation like this appears: A red berry note, but handled in a way that supports and balances the cold iris, ther is no typical sweet, fruity-floral, vibes at all. The warm and almost powdery note of mimosa is also clearly present to balance out the iris. In this stage there is a powdery-cosmetic feel that is characteristic for elegant iris fragrances but in Impossible Iris it's tuned down and constitute one of all the interesting facets of this fragrance. The whole delicate blend rests on a light woody-cedar base, integrated in a seamless way with the rest of the ingredients.

Impossible Iris is high quality stuff, very versatile, it's the perfect officescent, a sort of first-class Prada Infusion d'Iris Edp replacement. Impossible Iris is also the perfect "lunch at some elegant restaurant fragrance" or something to wear at a day time reception, would be a perfect choise to our Crownprincess Victoria for the official celebrations of her 35th birthday today. If Impossible Iris is to be personified, Victoria is my choice. When wearing Impossible Iris another high quality iris comes to my mind, the XerJoff Irisss (review in swedish). Both these fragrances have the elegant, gently, airy quality but to me the orris root are more present in Impossible Iris whilst Irisss to my nose is more about the iris flower. Of the two IMHO Impossible Iris has more interesting twists whereas Irisss is more of a conventional, classical iris.

Even if Impossible Iris is easy to wear, the developement is interesting during the whole dry down, something that I demand from my favourite fragrances. The longevity is great, + 24 hours in warm, humid summer weather, a feature that is not common when it comes to fragrances with this smooth and gentle character. Often such fragrances falls apart and fade away, but not this incredible,beautiful (Im)possible Iris.

Rating: 5

Notes: Iris, mimose, raspberry, ylang-ylang, jasmine, cedar

Thanks to Ramón Monegal Parfums for getting the opportunity to sample this beauty. The Ramón Monegal Parfums are also avaible at Aus Liebe zum Duft .

Huitième Art - Naiviris

Naiviris, ja den heter faktiskt så, Pierre Guillaumes kompoisition med iris som huvudrollsinnehavare, en av de åtta första som lanserades när Pierres "fånotslinje" Huitième Art etablerades 2010. Vet inte om innebörden ska vara oskyldig, naiv iris men lite åt det hållet är faktiskt Naiviris i karaktären.

Naiviris inleds med den för irisdofter så typiska morotsnoten. Men här är den inte kall och jordig, utan det är en cremig lite söt morot. Jag får bilden av en kokt och stuvad minimorot, en primör. Moroten tonar snart ned och dyker ibland diskret fram ur bakgrunden. Irisen är en lite sötare, dammig och samtidigt cremig variant som drar åt hyacinth. Det är en ganska varm irisnot till skillnad mot de flesta irisdofter där den är kall. Naiviris är inte bara dammig i karaktären utan även damig. Det är en parfym som ger en elegant fransk retrokänsla och påminner mig om Pierre Balmains Ivorie och i känslan av Balenciagas Prelude som visserligen är en oriental men som har just den där franska retro vibben. Naiviris är i samma mjuka stil som Aube Pashmina (se föregående review) men AP, som för att vara en grön doft är ovanligt softad, är ändå skarpare i noterna där Naiviris är torrare, pudrigare och mjukare. Naiviris för tankarna till en vit och mjuk angora kanin ätandes en liten delikat morot eller till en kritvit angorajumper.

En mycket trivsam och elegant doft som förgyller en grå och småkall höstdag. Enda nackdelen är att hållbarheten på huden kunde vara bättre. Därför får den, trots att jag gillar doften lite bättre, samma betyg som Aube Pashmina som har fördelen att den håller längre på huden. Provet har jag fått från Fragance & Art.

Betyg: 4

Guerlain – Shalimar Initial

Foto: Guerlains reklambild (cc) Guerlain

Shalimar Initial är ytterligare en Shalimar-flanker skapad av Guerlains nuvarande husnäsa Thierry Wasser. Tanken är att det ska vara en Shalimar för yngre bärare, kanske en inkörsport till originalet. Jag tvivlar i och för sig på att de som växer upp i dagens olifactoriska omgivning och som inte är särskilt parfymintresseade, kommer att hitta till och okritiskt utvärdera originalet. Shalimar Initial har fått mycket ris, beskylld för att vara helt obalanserad, men också lite ros, men det är förstås extra känsligt när man ger sig på ikoner som Shalimar. Och jag tycker att det behöver vara fel, i alla fall inte i de fall där man kan känna igen den ursprungliga doften som i det här fallet och i exempelvis Chanel No 5 Eau Premiere.

Shalimar Initial inleds med en riktigt, ”nichig” tydlig morotsnot dvs en aspekt av irisroten. Moroten skymtar dock snabbt förbi och följs av delar av det typiska Shalimar-ackordet om en nedtonat och utan ullsockan och den pudriga, ambrerande kådigheten. Ersättningen är en skalad patchoulli i diskret myskkombination. Irisen finns i en mer diskret variant som mer för tankarna till själva blomman än den underjordiska noten i starten. I denna fas skiftar Initial fram och tillbaka under stor del av dagen även om patchoullin successivt blir alltmer dominerande. Shalimar Initial slutar i en Angel-light version men utan det gourmandiga, mörkt fruktiga inslag som finns i Angel. Patchoullin är modern, liksom torr och diskret, en kontsgjord, strippad patchoullinot, på ett positivt sett.

Shalimar Initial är en elegant och bärbar doft som faktiskt är ganska intressant att följa i dess utveckling. Jag är i och för sig ingen expert på balans i dofter men jag ser inget dysfunktionellt hos Initial. Att doften ska vara inriktad på en yngre publik kanske är tanken men i mitt tycke är den ålderslös. Nästan i alla fall, den kanske inte riktigt är vad man förknippar med en tonåring, om jag ska vara fördomsfull.

Jag tycker att Shalimar och Shalimar Initial kompletterar varandra. Den förra är varm, komplex och krävande (retro), den andra är mer kylig, strikt och skalad (modern). Det finns alltså all anledning för Shalimar fantasten att ha båda i sin kollektion.

Betyg: 4

Noter: Bergamott, gröna blad, apelsin, vetiver, iris, jasmin, ros, patchoulli, mysk, tonkaböna, vanilj, karamell

Serge Lutens - Bas de Soie

Bild: White and purple hyacinths, foto Elena Shifirnet

(cc) some rights reserved, Wikimedia Commons

Serge Lutens iris-hyacint doftande kreation Bas de Soie, troligen skapad av husnäsan Christopher Sheldrake även om det inte är helt klart i det här fallet, är en icke-typisk Lutens. Lutens stil är som bekant, främst orientalisk med dragning åt det gourmandiska hållet. Bas de Soie från 2010 följde ganska tätt på den första riktigt icke-typiska Lutensen på länge L'Eau Serge Lutens. Bas de Soie har fått blandad kritik, det är en doft som delar sniffarna i två läger, varav jag tillhör den positiva falangen. En del tyckar att doften är för kemisk, för kommersiell, för enkel och ointressant. Jag håller inte med. Bas de Soie visar nämligen olika sidor vid olika tillfällen och på jag känner olika nyanser olika gånger, den blir aldrig tråkig. Alltså det som kännetecknar en intressant doft.

"Silkesstrumpor" är ett ganska passande namn på doften, åtminstone när den visar sin cremiga, hyacintiga sida. När den visar sin iris sida är den lite mer av en nylonstrumpa med kalla, metalliska vibbar. På mig är Bas de Soie väldigt annorlunda på sommaren jämfört med på vintern. På vintern träder de metalliska, morotslika, jordiga irisnoterna i förgrunden och hyacinten stöttar i bakgrunden. I varmt sommarväder passerar de inledande iris-morotiga noterna ganska snabbt och övergår i en underbart, tvålig, cremig, hyacint och doften känns elegant, klassikt fransk i stilen. Ska jag likna doften vid en person blir det furstinnan Charlene, med sin svala, klassiska elegans. BdS i sommarväder påminner väldigt mycket om Pierre Balmins fina tvåliga aldehyddoft Ivoire. Det är också något Chaneligt över BdS, något som stilmässigt för tankarna till No 19 även om den inte har samma doftmässiga likhet som Ivoire. Kanske kommer sig det Chaneliga av att Christopher Sheldrake (vi få anta att han har skapat BdS) numera är husnäsa hos Chanel men ändå fått fortsätta samarbetet med Serge Lutens.

Till de som anser att det räcker med mästerverket Iris Silver Mist i Lutens kollektion så säger jag att det gör det inte. ISM och BdS har det jordigt morotiga i starten gemensamt men sedan är BdS en mer blommig iris dvs blomman som understödjs av ännu mer blomma gen om hyacinten. ISM däremot fortsätter i den grövre, jordiga stilen. De kompletterar helt enkelt varandra.

På mig är sammanfattningsvis BdS en mycket intressant och bärbar doft. Normalt sett är iris för mig mer en doft för senvinter och vår, men BdS gör sig på mig ännu bättre när den får blomma ut i hyacinter om sommaren. En klar favorit!

Betyg: 5

Noter: Iris, hyacint, pudriga noter

Grossmith - Shem-el-Nessim

Kronprinsessan Margareta av Sverige  (Princess Margaret of Connaught)

Foto från Bernadottebiblioteket

Grossmith är ett av de äldsta brittiska parfymhus som startade 1835 men som lades ned någon gång under mitten av nittonhundratalet. Nu är huset åter i grundarfamiljens ägo och 2009 återutgav man tre av sina dofter: Hasu-no-Hana, Phul-Nana och Shem-el-Nessim. Det som gjort mig så nyfiken att testa Grossmiths dofter är att jag genom dem kan få en känsla för hur parfymerna doftade före första världskriget. Det får jag i och för sig när jag sniffar tidiga Guerlain, för trots att de reformulerats många gånger så finns ändå tidsandan kvar i till exempel L'Heure Bleue.

Just L'Heure Bleue är den perfekta entrèn till reviewen av Shem-el-Nessim som betyder ungefär "doft i brisen". Shem-el-Nessim är den yngsta av de tre återutgivna dofterna, den kom 1906 och är inspirerad av Egypten, av en vattenfestival på Nilen. Jag tycker att fotot av kungens farmor kronprinsessan Margareta (född brittisk prinsessa) passar utmärkt eftersom hon träffade den dåvarande arvprinsen och långt senare kungen Gustaf VI Adolf under en arkeologisk expedition i Egypten några år tidigare.

Shem-el-Nessim är en varm, pudrig och fint balanserad floriental. De på mig dominerande noterna är den klassiska bergamotten i starten, bergamott är en av de noter som ger den där riktigt klassiska lite "tantiga" tonen i en parfym. Några andra kommer sedan: Iris kombinerad med heliotrophe som dominerar med en väl avvägd vanilj i basen. Ingredienserna är av hög kvalitet, inget skarpt och kantigt utan pudriga och avrundade som flyter i varandra. Irisen är själva blomman, inte roten, och en av de bästa iris-blomme noter jag doftat, skymtar fram då och då ett tag i mellanregistret. Jag riktigt känner blomman och lite av de gröna bladen. Heliotrophen är mjuk och pudrig i sin karaktär och de båda noterna interagerar på ett sätt som de kanske ursprungligen gjorde i L'Heure Bleue men som förstörts av alla förbilligande reformuleringar. Kort sagt Shem-el-Nessim doftar ungefär som jag inbillar mig att L'HB gjorde.

Eftersom Shem-el-Nessim kom ut hela sex år innan L'HB antar jag att den här typen av floriental var ganska vanlig på den tiden och att L'HB när den kom alltså inte var särskilt originell. Det är bara det att L'HB är den enda (?) av dofterna som överlevt och funnits på marknaden alla år sedan den kom ut, troligen för att den tillhör det stora och så berömda huset Guerlain.

Tyvärr så fungerar Shem-el-Nessim precis som i fallet L'Heure Bleue inte med min hudkemi så det är inte rättvist att betygsätta den efter hur den luktar på mig, dvs så kallad "tant-doft" men det färgar förstås betyget en hel del. När det gäller kvalitet och stämning är betyget fem, när det gäller hur den passar mig och originalitet så är det tre.

Sammanfattningsvis en högkvalitativ, elegant men inte så originell doft i det som herr Parfumista kallar "tant-genren". EDP:n. Sitter bra under dagen ända in på natten.

Betyg:: 3+

Histoire de Parfums - Tubereuse 1 Capricieuse

Nu har jag äntligen provat två av det franska nischhuset Histoire de Parfums på många håll upphaussade tuberose-dofter (de är totalt tre i vad som kallas tuberose-triolgin). Först ska jag säga att den som gillar tuberose kan bli besviken på dofterna, tuberosen är bara en av flera dominanta noter och i Capricieuse känns ialla fall på min hud, varken den typiska tunga vita blomdoften eller den krispigt, tulpanbladsliknande grönhet som är typisk för tuberose. Capricieuse är skapad av Hdp:s parfymör Magali Senequier med inspiration från husets grundare Gérald Ghislain.
Efter allt jag har läst om tuberosetrilogin så var jag i och för sig beredd på att det inte skulle vara så tydligt med  tuberose i dofterna. Men jag hade istället väntat mig en annorlunda tvist i en tuberosekombintaion men det luktar bara som en normalbra, trevlig mainstream lättare floral-oriental enligt mitt tycke. Enligt vad som framgår av beskrivningen så är tuberosen matchad med iris, men det är inte heller den typiska irisnoten (= roten). Möjligen är det själva blombladen. Den mockanot som finns i basen tillsammans med mysk känns tydligt, noten associerar till mocka i ljusgrått. Av saffran som ska finnas bland toppnoterna känner jag ingenting men lätt av kakaopulvret i mellanregistret. Övriga omnämnda noter i Capricieuse är ylang-ylang (mellanregistret), bergamott och mandarin (bland toppnoterna).
Hållbarheten under dagen är sådär. Har märkt med andra Hdp-dofter att de fragmenteras snabbt på mig, kanske inte min hud och Hdp fungerar så bra ihop. Den bästa delen av Capricieuse är utan tvekan när basen fått sätta sig efter några timmar. Då känns doften hel på mig igen. Basen doftar på ett trevligt sätt en kombination av Carlssons klister och blomma.
 Av de två parfymer jag provat på i tuberose-trilogin så känns de lite som ett par hastverk, ger intrycket av att ha haft bråttom att komma först ut med dofterna i den nuvarande tuberose-trenden.
Sammanfattningsvis en ok doft med trevlig bas. Men eftersom recensionerna varit så bra så blir det ett ganska platt fall eftersom förväntningarna varit höga. Den är i min värld inte värd sina 130 EUR visserligen för generösa 120 ml, men det kan den definitivt vara för någon med rätt hudkemi för doften.

Betyg: 3+