Tio toppdofter sommaren 2011

Foto: Herr Parfumista (c)

Så är sommaren 2011 snart till ända. Som vanligt har det gått alldeles för snabbt, snabbheten tycks dessvärre också öka med åren, liksom att själva åren går allt snabbare. Men nu bort från det filosofiska inslaget och åter till det väsentliga; Parfym.

Något som de stora parfymbloggarna i världen brukar roa sig med varje sommar är en lista över de sommardofter som skribenterna dragits till den aktuella sommaren. I år var det tio dofter som gällde, så här kommer i kölvattnet av de stora mina tio sommardofter 2011:

Det dröjde ända fram till en bit in i juni innan det klickade till med mer somriga dofter. Starten var, vill jag minnas, mitt midsommarfynd av Chanels Cristalle Eau Verte. Denna lite bittra, grönt, lätt blommiga casualdoft har jag tyckt mycket om i sommar. En riktigt grön "landetdoft" är gräsiga Cologne Friction från alltid så pålitliga Parfums de Nicolaï. Serge Lutens fina iris-hyacint Bas de Soie får en ytterligare dimension i värme och fick en sommar renässans. Mer om den inom kort. Isigt, örtigt, lätta, GT liknande, TDC:s De Bachmakov  passade perfekt under försommaren liksom grönt, klassiskt strama Week-End à Deauville från (med risk för att vara tjatig) Parfums de Nicolaï. De båda senare dofterna finns reviewade i slutet av april och i mitten av juni.

Som vanligt började jag i mitten av juli att dras mot tyngre dofter, det brukar bara vara i juni ( i bland i maj) och början av juli som de lätta dofterna får ordentligt med utrymme. Mitt i värmeperioden hamnade jag i en kan tyckas ologisk Amouage-provar period, men betänk att Amouages dofter är till för att blomma ut i hettan på den arabiska halvön. Tömde närapå mitt prov med den klassiska aldehyden Dia och även röret med den somrigare Ciel har tyvärr inte mycket kvar. Amouages nya vitblommiga Honour Woman blommar ut på ett mycket behagligt sätt i varmt väder, en klart användbar, ny favorit. En annan vitblommig doft men accentuerad med kyligt, mintigt grönt, som jag uppskattat mycket i sommar är Parfum d'Empires 3Fleurs. En gammal goding som jag återupptäckte är Costume Nationals mörkt bärigt, träigt, ambrerat, the-iga Scent Intense. Passar utmärkt sommartid trots sitt mörka anslag. Mona di Orios gröna, pudrigt violiga Amyitis faller också ut i en extra dimension under sommaren, har svårt att sluta sniffa i armvecket när jag har den på mig. Oj, nu blev det visst elva dofter.

I sommar har jag knappt burit några patchoulli-, oud- eller rökelsedominerade dofter vilket brukar vara legio för mig. Inte för att jag har tröttnat på dessa kategorier, tvärtom. Det verkar som om det bara har blivit mer av det gröna istället och att jag känner för att utforska de "svåra" aldehyderna alltmer.

Vilka har varit dina favoriter sommaren 2011? Varför?

Sommardofter 2010

Foto: Herr Parfumista (c)

Eftersom jag under nästan hela ledigheten har ägnat mig åt att testa prover så har parfymsommaren varit splittrad minst sagt. Det gäller att testa och utvärdera så mycket som möjligt när jag äntligen har haft tillräckligt med tid. Så även om jag tyckt bra om en doft så har jag rusat vidare till nästa, ingen har fått mer än en dags utrymme. Utom två nämligen:

Patchouly (ETRO): När det var som varmast och jag vistades i skärgården så använde jag faktiskt Partchouly tre dagar på raken. Patchouly är en enkel och svalkande patchoullidoft som känns fräsch (min definition av fräschhet, mossa och trä i skuggan en varm sommardag) när det är 30 grader varmt. Den försvinner visserligen snabbt, särskilt under så tuffa förhållanden, men det är bara att reapplicera utan att doften för den skull blir övermäktig. En befriande doft som inte kräver en massa analys och funderingar om rätt dosering.
Eau d'Hermès (Hermès): Har tjatat om Roudnitskas stora skapelse från 1951 flera gånger tidigare. Lätt unisexdoft med tydliga inslag av kummin. Raffinerat tidlös, ren och avkopplande doft, en lugnande kontrast till alla (som jag nu upplever dem) jobbiga, krävande små provrör.

Vilka har varit dina favoriter i sommar?

Sommarens doftfavoriter

Känner inte samma panikartade dragning till tunga höst- och vinterdofter i år eftersom jag tillåit mig att bära en hel del sådant även under sommaren. Dock med undantag av sött vaniljiga och blomvaniljiga. Vilka har då varit sommarens favoriter, de som jag med glädje (dvs inte pga något pågående doftexperiment) burit två dagar eller fler. Ingen inbördes ranking i listan nedan.
Kategorierna som kan urskiljas är tunga vita blommor, rökelse-trä-läder, chypre och några lättare orientaler.

Patchouli, Molinard

London for Women, Burberry

Azurée Solieil Eau Fraiche Skinscent, Estée Lauder

Jean Paul Gaultier 2, JPG

Eau de Rochas, Rochas

Scent Intense, Costume National

Armani Code Femme, Armani

Fantasia de Fleurs, Creed

Fracas, Robert Piguet

EnJoy, Jean Patou

Eau Parfumée au Thé Verte Extreme, Bvlgari

Juozas Statkevicius, JS

Messe de Minuit, Etro

Avignon, Comme de Garcons

Nina, Nina Ricci

Le Maroc pour Elle, Andy Tauer

Wish, Chopard

Doftschizofren? So what!

Midsommardofter mot strömmen

Bild: wikimedia.com
Ibland vill vi alla trotsa konventionerna. Varför inte satsa på något mörkt och dunkelt i kontrast till årets ljusaste dygn? Särskilt som vädret varken är varmt eller särskilt soligt.  Idag passar:
Messe de Minuit - Etros kryddigt träiga lite söta oriental från millenieskifet. Rökelse, honung, myrra, kryddor, trä i en säregen komposition. Associerar till katolsk mässa och till doften av  kalksten i medeltida kyrkor.
Poison - Christian Diors storsäljare skapad av Jean Guichard 1985. En "love or hate doft". Tung, blommigt, orientalisk med lite plommon. Doften ger associationer till giftmord, Katarina av Medici, Reine Margot och Bartolomeinatten.
Parfum Sacre -  Carons kryddiga, dovt blommiga oriental från 1992 skulle kunna vara inspirationskälla till Etros Messe de Minuit. Även denna speciella komposition mer myrra, rökelse och tunga rosor ger känslan av katolsk mässa.
Habanita - Molinards klassiskt mörka ambrerade blom- och läderdoft från 1921. I den fint harmonierade blandningen finns också spår av torkad frukt (långt ifrån dagens fruktigt-fräscha ackord) mysk och en viss rökighet.
Bandit - Läderchypre med animaliska noter för den som vill vara lite stygg under midsommar. Det finns även en ton av torkatgräs/hö som passar utmärkt en midsommarnatt. Ursprungligen skapad för Piguet 1944 av den stora kvinnliga näsan Germaine Cellier.

Midsommardofter

Bild: Den virituella floran.se
Midsommar är blomstrernas högtid. Även om vårt välkända midsommarblomster inte finns dekanterat (men det finns å andra sidan en del parfymkomponenter från samma växtsläkte geranium) så kan det vara på sin plats att fira med en fin, tidlös blomsterdoft.
För den som vill ta sig ur det fräscht-floralt-fruktigt-aquatiska träsket kommer här några förslag:
Champs Elysses - Guerlains klassiska mimosadoft från 1901, reformulerad i slutet av nittiotalet. Har varit min midsommaraftonsdoft de senaste tre åren. Men i år är det dags för nya grepp, traditioner är till för att brytas.
Jardins de Bagatelle - En underbar välkomponerad vit blombukett också från Guerlain 1981. Ger känslan av att pimpla lemonad med is en varm och solig dag i, just det - Jardins de Bagatelle.
Diorissimo - Konvaljdofternas drottning skapad för Christian Dior 1956 av den store Edmond Roudnitska. Subtil förfining på högsta nivå!
Fleurissimo - Creeds lätta, lite torra, eleganta blombukett från 1972. Här blandas bla violer, tuberose, rosor och iris på ett konstfullt sätt. Fleurissimo sägs ursprungligen ha skapats för prinsessan Grace av Monaco.
Hiris - Hermes pudriga men ändå lätta, lite kalla, irisdoft från 1999. Visserligen perfekt för en solig dag med shopping i Paris, men passar också en midsommarafton vid vatten.

Alternativa sommardofter

I sin artikel om sommardofter radade Sofi F upp tolv stycken. Här kommer tolv alternativ, från olika tidsperioder och från olika doftfamiljer. Ingen inbördes rankning!
Knowing från gamla kära Estée Lauder. Blommig chypre som funkar utmärkt inte bara på vintern utan också i lite fuktigt sommarväder.
Musst de Cartier II En doft från familjen "vatten/luft" från tidigt nittiotal då den kategorin var superhet.  En av parfymhistoriens största gåtor är varför Cartier har tagit denna doft ur produktion. Vårdar min kvarvarande skvätt ömt.
Eau d`Hermès Trotsar som framgår i dagens tidigare inlägg helt Sofi när det gäller kryddor. E d H är aktuell oavsett årstid. Passar utmärkt på sommaren med sin mjuka kumminton toppad med citrus.
Paris från YSL i olika versioner. Originalet med sina violer och rosor är en underbar sommardoft. Själv har jag fn en trevlig, lite träigare variant från 2004 (tror jag) .
Cabotine från det underskattade parfymhuset Grès. Grön blomdoft med ingefära som tar plats.
Envy (originalet från 1997) från Gucci. Liljekonvalj och andra vita blommor i en avskalad form. Inte så sötsliskigt svulstigt som de vita blomdofterna av idag.
Cabochard Grès klassiska läder/trä doft som fungerar året runt. Perfektion!
Eau d`Hadrien härlig men ack så flyktig ren citrusdoft från Annick Goutal. För de allra varmaste dagarna. Kanske just därför den är så flyktig. Den stannar kvar lite bättre vintertid.
Eau de Givenchy Elegant blom Eau med en del mossa från tidigt åttiotal. Inget sötsliskigt här inte!
Vent Vert De gröna damdofternas moder. Vetvierdoft av näsan Germaine Cellier för Pierre Balmain 1945.
Crystal Noir från Versace. Se här, en produktion från senare år smyger sig in. Tung apelsinblomma lite cocos och en slags ozonisk ingrediens som gör det hela mindre kompakt. Passar bra i fuktigt, varmt väder. På mig ialla fall.
Hiris från Hermes 1999. Pudrig men samtidigt lite kall irisdoft. Härlig!

Oj nu har jag fyllt kvoten....Det finns ju så många fler!

Sommardofter till leda

Nu är det som bekant tid för "Summer editions". I konkurrerande kvällstidning marknadsför Sofi F en del av sommarens nylanseringar och en gamling Celles Mimosa från 1999. 
Det är vitt blommigt och fruktigt nästan rakt över. Uttryck som "fräscht, blommigt, fruktigt" dominerar artikeln. Sofi anser även att man ska ställa undan tunga och kryddiga dofter. Varför??? Det är främst vaniljen som ska undvikas även om jag ska erkänna att undertecknad bar en riktigt rå (och därför inte så söt) vanljdoft Kéora i soligt väder förra veckan.
Kryddor kan göra sig bra på sommaren, det är ju inte alltid stekhett. Tunga blomdofter är också ofta en hit varmt, fuktigt småregniga dagar. Det är under sådana förhållanden som jag blivit stoppad och komplimerad av främlingar när jag burit den tunga tuberosen Fracas.
Nej vad jag blir trött när artiklar som "Sommarens dofter"  är en recension av följesedeln till inkommande parfymprover.