Puredistance - Sheiduna

Picture: Perfumer Cécile Zarokian holds
the first sample flacon of Sheiduna Perfume
Photo: Puredistance (c)

Finally it's here Sheiduna, the long awaited release from Puredistance, the first since the beutiful flowery White early in 2015. White was also my "Best of 2015" .This time there is an oriental theme, the first oriental from the brand, in the spicy subcategory. Perfumer is one of the stars of later years, the talented Cécile Zarokian, creator of favorites of mine as Parfums MDCI Nuit Andalouse, Laboratorio Olfattivo Kashnoir, Masque Tango and of course, her breakthrough creation as one of the perfumers of Amouage Epic Woman. Sheiduna is released in pure perfume.

Puredistance tolds us about the inspiration of Sheiduna "With the creation of Sheiduna we wanted to bridge the sensuality from the Orient with the elegance from Paris. Wearing Sheiduna one wafts sensuality and at the same time feels like being wrapped up in a warm, soft blanket. Deep colours of Persian rugs touch the senses".

Sheiduna starts with a burst of a peppery note, maybe it's the clove/incense. Soon this fizzy intro steps back and a beautiful sort of deep, lush citric accord appears grounded in a light rosy touch. The tangerinenote appears very realistic, the best interpreation of tangerine I have smelled so far. A light gunpowdery dry note (as in Mona di Orio Les Nombres d'Or Ambre) also appears as also something soft and eveloping, slight Asian-kitchen-gourmand, green spicy coconutty note, a soft verision of a similar accord in Neela Vermeire Creations Ashoka. This accord is acting as a delightful background also for the rest of Sheidunas drydown. As Sheiduna dries further down, an accord appears dominated by a note of new-laid  vetiver, embedded and sort of glaced in spices and amber/balsamic notes. There is something rooty, green and tart with glimpses of a dry but warm incense, which contrasting the spicy/ambery/balsamic, oriental notes. The gunpowdery element reapperas in the basenotes together with the salty ambery note of ambergris. Blended with other oriental notes, this creates a special, a bit tart, dark, slight orange-y, balsamic, vintage, with a touch of the "old books", smelling accord which maybe is a sort of trademark for Cécile Zarokian as I have smelled it in various degrees in Kashnoir and Tango.A resembling note/accord is also present in Balenciaga Prelude. In the basenotes of Sheiduna I can also smell elements of a deep, soft dark rose.

Picture: The glowing Sheiduna
Photo: Puredistance (c)

When wearing Sheiduna I can understand the Persian inspiration (despite the light Asian-kitchen accord mentioned above), and than not just from the rugs. The fragrance brings forth an impression of spices, dried fruits, dark flowers, the architecture  and most of all the sunset in the desert with the glowing sun over the dunes.

Sheiduna is an intriguing fragrance, the impression shifts with and within each stage of the drydown. Much is going on, like a game where the interaction of the notes/accords quickly turns into contrasts and back again. The fragrance is warm and comforting, perfect for autumn/winter. But the enlighting and contrasting notes doesn't reserve Sheiduna just for the cooler month, the perfume will be a good choice also for humid and warm summer evenings.  The contrasting structure of Sheiduna prevents this contemporary oriental fragrance to become cloying and dense.

Sheiduna is classified as unisex which I agree with even if I think it lends a little bit more to the feminine side. The longevity is very good, traces are left after 24h, sillage is significant.

Rating: 5

Notes: Lemon, tangerine, geranium, rose oil, incense, myrrh, vetiver, patchouli, labdanum, ambergris, benzoin, tonka absolute, vanilla absolute,

Amouage - Honour Woman

Bild: Madama Butterfly, poster by Adolfo Hohenstein,

Wikimedia Commons

Lyxhuset Amouages senaste damdoft Honour Woman, den har som vanligt en manlig pedang Honour Man, är enligt Amouages storytellers en hyllning till Mme Butterfly utifrån hennes sons minne av henne. Honour Man ska för övrigt tolkas som sonens parfym. Honour Woman är skapad av två för mig okända parfymörer, Alexandra Carlin och Violaine Collas, kanske några näsor på g.

Honour Woman är en fint balanserad vit, mjuk, fruktig och krämig blombukett. Den ger känslan av mjukt, vitt silkessammet. Som vanligt när det gäller Amouages är ingredienserna av god kvalitet och jag får ingen kemisk eller skarp känsla som jag kan få av vissa andra vita blom dofter som tex Diors Pure Poison om den inte är helt rätt doserad. Honour Woman påminner i stilen mycket om åttio- och det tidiga nittiotalets stora blommor men inte lika kompakt och på något sätt mer transparant i uttrycket. Den doft som jag främst förknippar Honour Woman med är Laliques signaturdoft Lalique. Honour Woman är tämligen linjär, håller hela dagen, har en bra projektion utan att bli skrikig eller stötande för omgivningen som vissa stora vita blomdofter kan bli. Det är inte en doft som sticker ut eller är särskilt originell som exempelvis Amouages Gold (både dam och herrversionen), Ubar eller Epic Woman. Honour Woman är istället en riktigt behaglig komfortdoft som jag längtar efter att få använda om och om igen, en doft som inte kräver så mycket när jag bär den.

Bristande originalitet men av hög kvalitet kombinerat med min dragning till stora vita blommor, den höga trivselfaktorn och bärbarheten blir sammanvägt:

Betyg: 4 (2011)
Rating: 5 (2017)
Update in May 2017: Honour Woman is a beautiful, comforting, elegant, cool, crisp, versatile white floral which is a pleasure to wear.

Noter: Koriander, peppar, rabarber, nejlika, jasmin, tuberose, gardenia, liljekonvalj, vetiver, opoponax, ambra, rökelseträ, läder

Alltid oudsugen

Som läsare av gamla Parfumistans Blogg hos DV kanske minns så var jag sommaren 2008 väldigt ”oudifierad” och i princip färdig att överge det gängse västerländska parfymeriet. Men sedan splittrades intresset på andra dofttyper och ouderna blev alltmer sällan använda. 2009 var som jag tidigare skrivit om, året när oud slog igenom bland de större nischmärkena. Men det verkar på beskrivningarna som om det är ganska tama tolkningar i alla fall jämfört med Montales tidiga favoriter som Black Oud och Oud Cuir Arabie.  Montales senare ouder har i flera fall blivit snällare men jag ser det inte som någon nackdel, det finns otroligt fina dofter bland dem också och de passar en bredare publik. Rena oudparfymoljor à la virkesupplag och jord som cambodiansk och sioufi är herr Parfumistas favoriter medan jag föredrar de mer kvinnligt blommiga som burmesisk och singaporiansk. Attarer (blandningar) är också intressanta tex den saffranrika Rahil Blend från Arabian Oud.

När Amouages Epic i höstas triggade igång oudintresset igen så det var det alltså bara att damma av den lilla oudkollektion igen. Plötsligt låg jag helt rätt i tiden och nu tröttnar jag inte alls på ouder, de är så användbara och passar alla årstider. Även om stilen är likartad så finns det tillräckligt med nyanser för att skilja dem åt. Fick jag välja bara en parfymstil (horribla tanke!) så blev det definitivt oudbaserade dofter.

Utmanande dofter

Utmanande dofter behöver inte passa mig så bra men de ska vara spännande, intressanta och utvecklas så att de lockar till sniff på handleden under hela dagen. Förenas de dessutom kemiskt med mig så är det förstås fullträff och toppbetyg. Några i mitt tycker utmanande dofter är:

Fantasia de Fleurs (Creed): Denna kejsarinnan Sissis bukett från 1862 kan vid första sniffen verka som en snäll bukett. Men i skuggorna i den soliga gröna, blommiga trädgården lurar animaliska noter genom Creeds så typiska ambergrisbas.

Nocturnes (Caron): Tvålig aldehyd som påminner om en daggig skogsglänta där solen just stigit upp. Man anar skogsrån och alver. Inga direkt smickrande toppnoter men i basen påminner den lite grand om Hermès Terre. Nocturnes är en spännande doft som ger olika intryck varje gång.

Rose Essentielle EDP (Bulgari): Dess plastiga lite kitschiga början trasformerar sig på mig till en rosa ros omgiven av något grönt violbladigt vilande på en mycket hållbar vit myskbas.

Epic (Amouage): Mina oreserverade hyllningar till denna flerdimensionella tolkning av Sidenvägen ”by night” finns att läsa i min analys från januari. En doft som gör att jag helt tappar koncentrationen på det jag ska göra.

Har du exempel på några utmanande dofter?

Årets segrare 2009

Pukor och trumpeter:

Epic Woman från Amouage.

Segrade efter en hård strid med de övriga (se gårdagens inlägg). Motivering: Beror dels på att vintern tagit sitt grepp och Epic är en perfekt värmare. Men Epic är också en sådan där mörk doft som jag typiskt längtar efter i augusti. Och den kan även bäras i augusti i minimal dos och inte på stranden. Det är också den doft 2009 som jag direkt vid första spritset från provet kände att jag bara MÅSTE ha. Epic är lyxig, mörk, sammetsartad, kryddig, elegant ja allt jag kan önska sig.

Årets dofter 2009

Doftutgivningen eskalerade ytterligare 2009, inte ens den värsta parfymnörd (som undertecknad) har en chans att hänga med. Man får koncentrera sig på olika urval i doftfloran. Vissa parfymnördar inriktar sig bara på nischdofter men även dessa är idag alltför många att hålla reda på. Själv fokuserar jag (nog) på ett antal parfymmärken som över tiden visat sig passa mig eller vars dofter jag tycker är intressanta. Dessa finns både inom segmenten nisch och mainstream.
Eftersom jag bara luktat på en försvinnande liten del av 2009 års produktioner så är mina val för slutstriden helt personligt präglade av min smak för närvarande. Dofterna i sig är inte heller jämförbara då de kommer från så olika doftfamiljer.
Här är kandidaterna:
Escale à Pondichéry (Dior): Ska erkänna att den först inte föll mig i smaken särskilt mycket men sedan har den växt. Och det är ju kännetecknet för en fin doft, att den utvecklas, är fortsatt intressant och ofta inte något som man gillar i början. En doft som kräver tillvänjning - sådant gillar jag. Transparent doft med bergamott, torra jasminblad och svart te som tongivande noter på mig.
Epic Woman (Amouage): Mer tjat om Amouage, men jag har tyvärr fallit för denna plånboksplundrande parfymlinje. Som tur är räcker proverna länge pga hög koncentration. Epic har en av årets stora modeingredienser oud som bärare ihop med frankincense, kryddor, mörka rosor, patchoulli osv. Påminner mycket i stilen om Montale men en något mer förfinad blandning. I allafall Montales tidiga parfymer är för riktiga hard-core oud lovers som jag.
Une Rose Chypreé (Andy Tauer): Inte Andys allra bästa på min hud, den tonar ned relativt snabbt jämfört med övriga. Men jag älskar själva formulan, känner ett inslag av enbär, även om Andy själv dementerat detta och berättat att lagerblad kan anta den doftnyansen med vissa omgivande ingredienser. Doften är mörk men inte kvalmig och ligger någonstans mellan chypre och oriental. Och här finns äkta ekmossa trots att det är en helt ny parfym, Andy inehållsdeklarerar ingrediensen med mängd och är därmed helt compliant med EU-regelverket.
Turtle Vetiver Exercise No 1(LezNez): Smyger in en av herr Parfumistas favoriter - den är klassad som unisex. Turtle är den första i en serie vetivertolkningar som Isabelle Doyen (vanligen husparfymör för Annick Goutal) skapar helt utan restriktioner för det lilla schweiziska Indieparfymhuset LezNez. Turtle är mycket ren för att vara vetiverdoft, lite citrus lyfter toppen och cederträmixar fint i basen. En torr, ljus och grön vetiver.
Fieldnotes from Paris (Ineke): Fick ögonen (eller näsan på) Ineke Rühland, San Fransisco baserad parfymör genom att jag läste någonstans att Andy Tauer håller hennes dofter högt. Och Andys olifactoriska sinne litar jag på till 110%.  FNfP är är bärare av en av den andra populära doftnoterna 2009 nämligen tobak. Här är det fråga om en ljus och ren piptobak, association till när morfar stoppade sin pipa när jag var liten. I basen finns också en underbart mjuk tonkaböna. Doften innehåller även bivax och en ren patchoulliolja. Doften är i första hand en kvinnlig tobak men kan mycket väl bäras av en man.
Infusion Fleur d'Oranger (Prada): Blev först besviken när jag provade denna. Men sedan har F d'O växt, och det finns en slags härlig vintage pudirghet i all orangeblomma, neroli och mandarin supporterade av en återhållen tuberose och jasmin. Ger känslan av att bo på ett fint hotell i Italien eller Frankrike. Doften har många kritiker men alla är sin egen näsa närmast.
L'Eau de l'Hermine (Lostmarc´h): Det bretangeska huset Lostmarc´h:s lavendeltolkning är transparent och mycket bärbar. Kombinationen med citrus lättar upp lavendeltonerna och gör att de aldrig blir lite kvalmigt, tunga ungefär som en instängd lavendelpåse i ett linneskåp. Mycket bra som vår- och sommardoft men fungerar hela året.

I morgon avslöjas segraren!

Tribute Attar (fortsättning)

Måste så här sett i backspegeln omvärdera Amouages Tribute Attar något.
Högklassiga ingredienser, mycket koncentrerad, så till den milda grad att jag först kände att jag fått för mycket. MEN efter en halv dag så var den bara helt borta. Alltså från hyperkoncentrerad till puts väck. Kan ha att göra med att det är en olja och det stora inslaget av naturliga ingredienser. Ju mer kemi, ju bättre hållbarhet tycks regeln vara.
Tycker att Amouages (också den från 2009) Epic är ett bättre val. Den sitter lätt ett dygn och har även den mycket fina ingredienser om än  med mer inslag av kemi.

Tribute Attars reviderade betyg blir 4 och det beror på den dåliga hållbarheten på huden. För en doft i den här prisklassen kräver man betydligt mer. Ingredienserna och kompositionen är fortfarande 5.

Julfest

I morgon är det julfest på jobbet. Gäller att tänka sig för redan på morgonen så att jag väljer en doft som sitter långt in på kvällningen. Sedan ska den passa den mörka årstiden. Kandidater so far:
Back to Black (By Kilian): Ren och fin tobaksdoft.
Le Parfum (Lalique): Gourmand oriental med peppar och ros.
Epic (Amouage): Oudbaserad orientalisk dröm. Men jag vill inte göra slut på provet....
Baghari (Piguet): Apelsinblommebaserad, aldehydisk elegans.
I slutändan blir det säkert något helt annat, man kan fundera och planera men sen beror det ändå på känslan för stunden.