5 fragrances for a cold May

May, the month of spring has been very cold so far with tempratures beyond zero in the morning an and just some + degrees Celsius during the days. The crave for sheer and delicate fragrances which normally appears in spring hasn't arrived yet. As my longing for flowers remains unchanged my choices of fragrances are from the stronger and heavier cathegory this May.

Picture: Tubereuse Indiana
Photo: PR Creed (c)

Tubereuse Indiana (Creed): My boss nailed it when entering the room where I was working: "Oh here is the scent of the fine world". That´s Tubereuse Indiana in a nutshell, smooth, velvety, elegant tubereuse and mostly white flowers over the signature Creed ambergrisbase. Retrostyled, yet timeless elegance.

Picture: Honour Woman
Photo: PR Amouage (c)

Honour Woman (Amouage): Another beautiful white floral, this one is on the chillier side, accompanied with watery flowers. Elegant, versatile and comforting, contemporary yet timeless in style. In my book a runner up among the Amouages, it has grown to be one of my top favourites from this house.

Picture: Rose Ishtar
Photo: PR Rania J. (c)

Rose Ishtar (Rania J.): A cold, very dark and dry rose with a herbal/spicy contrast. Gives almost ancient vibes and it's androgynous, sometimes it leans to the masculine side and then suddenly it's strangely feminine. Maybe more of a autumnfragrance but anyway perfect for the moment.

Picture: Marni
Photo: PR Marni (c)

Marni (Marni): Another cold rose, but this time pink and bright with contrasting woody (cedar) and slight peppery notes, just perfect for accompaning a cold, frosty spring like this years. 

Picture: Graine de Joie
Picture: PR Eau d'Italie (c)

Graine de Joie (Eau d'Italie): A lush, fruity, berry floral which has become better the more I have tested it. Nothing chemical or sickenly sweet, just a warm red juicy nectar, giving hope of a coming summer after all. Delicious!

Historiae - Violette Imperiale

Picture: Empress Eugénie (1826-1920)
Portrait 1853 by Franz Xaver Winterhalter (1805-1873)

Violette Imperiale is the only of the five fragrances released so far from Historiae that is not created by the hyperactive Bertrand Duchaufour. Violette Imperiale is created by a perfumer unknown to me, Constant Michaux. Violette Imperiale is said to be inspired by Empress Eugénie, the spanish wife of Emperor Napoleon III of France. The story says her favoriteflower was violet but as the at least two other fragrances is created for her; Creed Jasmin Impératrice Eugénie /inspired of her; Histoires de Parfums 1826 Eugénie de Montijo, focuses on other flowers/herb plants as jasmin respective patchouli she probably, as a well known perfumista of her time, liked many of the scents in the perfumers palette.

Violette Imperiale starts with an airy, transparent blackcurrant note, first the berries and then followed by the tartness of the buds. After a while, the fragrances deepens as also rich, fresh fruity notes appears followed by sweet flowery notes where the violet is evident but not dominating the others. The violet is of the same sweet type as Violtabletter, a swedish jelly candy pastille which tastes as a sweetened violet flower. The berry, fruity floral theme is intensified by the white musky base but the musk is wellbalanced and counterbalanced by the light woody notes. Violette Imperiale newer goes powdery as for example Blanc Violette by Histoires de Parfums nor crisp and green as for example Annick Goutal La Violette, it stays fruity-violet-flowery during the whole dry down

Picture: Violtabletter swedish violet jelly candy
Photo: PR Fazer (c)

Violette Imperiale is a typical easy to wear fragrance, suitable especially for spring and summer, both for work and casual. I think it's contemporary in style and doesn't see some obvious connection to the era of Napoleon III. The sillage is medium and the longevity for about a day.

Rating: 3

Notes: Orange, blackcurrant, peach, violet, iris, raspberry, ylang ylang, vanilla, musk, amber, vetiver, sandalwood

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

M.Micallef - Royal Vintage

Picture: Robert Comte de Montesquiou-Fézensac (1855-1921)
Painting by Giovanni Baldini (1842-1931)

Royal Vintage is a fragrance intended for men in the M.Micallef Exclusive line. Royal Vintage is created by the M.Micallef housenose Jean-Claude Astirer. The fragrance is presented in an exclusive bottle, designed by Martine Micallef. The review is written from impressions mediated by the, when it comes to fragrances, fussy Mr Parfumista who has performed the testings of Royal Vintage.

Royal Vintage starts familiar classy cologne notes, similar to Geoffery Beene Bowling Green but more delicate and smoother in structure. Then a soft but in the same time slight fizzy, pink peppercorn note appears giving sparkle to the blend. There is also a dry, almost papery note apperant in this stage, not as strong and intense as the papyrusnote in Gucci Pour Homme, which also appears in a sweeter and spicier context than the cool and clean papernote in Royal Vintage.

When reaching its heart, Royal Vintage smells like the image of a clean and freshly ironed shining white linen napkin and tablecloth where an elegant gentleman just had lit a fresh cigarette made of high quality tobbacco. This accord, probably it's the among the notes mentioned cypress that creates the clean linen impression and the soft and smooth leather the fresh cigarettenote, is wellbalanced and lasts during the whole drydown, slight deepening in the basenotes. Overall the compostion evokes the image of a dandy.

Picture: Royal Vintage by M.Micallef
Photo: PR Parfums M.Micallef

The sillage of Royal Vintage is medium, it's clearly present during the whole dry down, could not offend anyone in its understated elegance. The longevity is amzing for a fragrance of this transparent character, Mr Parfumista tested Royal Vintage during a whole day performing heavy physical activity and Royal Vintage were still clearly present after 12h+ and on cloth for days. After a day of officewearing it was still there 24h later. I have read some opinons that Royal Vintage is close to Creed Aventus which I can't comment about as I havn't smelled that one. I think Royal Vintage smells of itself and that it's an excellent scent.

Royal Vintage really deserves its name, with its understated elegance, its well balanced precense and longevity this would perfectly match (even if not dandy-like) my favourite royalty H.R.H Prince Daniel in his daily duties. Until the princely nose will detect this gem, Royal Vintage will serve under anything but royal circumstances in Mr Parfumistas office, because for once, he has found something he judge as full bottle worthy.

Update January 2015: Mr Parfumista is testing Creed Aventus and his conclusion is that the Creed, even if a good perfume, is sweeter and more "perfumery"/pungent than Royal Vintage. As Mr Parfumista comments: "If I haven't already known and owned the much more distinctive Micallef, I had probably considered Aventus",

Rating: 5

Notes: Bergamot, pink pepper, cypress, leather, patchouli, musk

Keiko Mecheri - Taormine

Bild: Almonds, Wikimedia Commons,

some rights reserved

Taormine är den fjärde av mig testade doften i Keiko Mecheris somriga cologneinspirerade citruslinje från 2010. Taormine är den mest feminina av de fyra, Les Nuits D'Izu är trots sin blommiga solcremé känsla mer unisex. Inspirationen till Taormine är Sicilien och dess natur och flora.

I inledningen finns något i Taormine som påminner mig om något som den till synes, från en cologne inspirerad doft, avlägsna sandelträ/jasmindoften Jasmin Impératrice Eugénie från Creed, men mycket med nedtonad. Antagligen är det den mjuka mandelnoten som är likartad, sandelträ har också en mandelliknande not. Citrus finns som en ackompanjerande not men den är inte särskilt framträdande utan finns där som en not som friskar upp den krämiga mandelnoten. Taormine påminner om en lyxig bodylotion baserad på mandelolja och doften är mjuk, varm, omhädertagande och mycket feminin. Det är den minst somriga av Keikos fyra citrusdofter, visste jag inte att den ingår i citruslinjen hade jag inte betraktat den som en citrusdoft. Taormine är en linjär, behaglig parfym som doftar i stort sett på samma sätt när den nått mellan registret. Den passar dagtid i de flesta sammanhang året om och är doft som inte kan störa ens den mest rabiata parfymmotståndaren.

Betyg: 3+

Noter: Bergamott, petit grain, citron, bittermandel, lätta blomnoter, aromatiska ackord, läder

Mer av Parfumistans reviewer - Niche 2 (2)

Fortsättning från föregående inlägg gällande listning av reviewer på Parfumistans dagbok från i våras/somras:

Maître Parfumeur et Gantier Jasmine: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=606000

Amouage Opus I, II, III: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614452 , http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614707

Hors Là Monde Siloh: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=607880

Keiko Mecheri Tarifa: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650

Amouage Gold: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/archive.jsp?date=2010-08&mode=month

XerJoff Irisss: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=618028

Arabian Oud Mokhalat Najdi: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615746

Creed Vanisia: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614586

The Different Company Oriantal Lounge:  http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=611429

Hoppas att listningen underlättar läsningen.

OBS: Eventuella kommentarer på något av inläggen lämnas här då jag inte checkar av Parfumistans dagbok.

Vanisia

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008 .

Creeds Vanisia är en lättare oriental från 1987. Den börjar ganska traditionellt, i stil med Shalimar och Vol de Nuit men sedan tar Vanisia en egen väg. Trots att Vanisia är en oriental så är det en ovanligt kylig sådan. Jag känner en hel del lavendel, vilket har en svalkande inverkan på doften. Vanisia ger mig av någon anledning associationer till avslappnad New England-stil. Ställen som Marthas Vineyard och liknande flimrar förbi på den inre biografen.

I Vanisias toppnoter finns precis som i klassiska orientaler bergamott. Jag känner också lavendel. I hjärtat finns en kryddig ros och jasmin. I basen sandelträ, torr vanilj och ambra. Just ambra är typisk för Creeds doftbas och den ger den särskilda Creed-tonen åt parfymerna. Ambra är ett sekret som kaskelotvalarna kräks upp. Detta stelnar sedan i havet och flyter i land i stora klumpar. I dag är det i stort sett ersatt med syntetiska imitationer.

Vanisia är något så ovanligt som en oriental som kan bäras på sommaren. Doften är traditionell men ändå cool och avslappnad.  Den är inte så inställsam utan det krävs att man bär den några gånger innan man uppskattar den ordentligt.

En bra doft för weekends men den fungerar också bra på jobbet. Hållbarheten under dagen är medelbra. Det krävs att man tar på sig ganska mycket för att den ska hålla in på kvällen. Men att doften lätt försvinner är typiskt för parfymer med stor andel naturliga ingredienser, vilket Creed har.

Betyg 4

Kommentar 2010: Vanisia är på frammarsch i mitt parfymgillande. Den värmde bra, trots att det är en året runt oriental, under den kalla vintern 2009/2010.

Mugler Cologne - Beskrivning

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007.

Mugler Cologne är skapad av Alberto Morillas för Thierry Mugler 2001. Unisexdoften sägs vara inspirerad av doften av en tvål från Muglers barndom och ska appellera till dem som inte bryr sig om parfym. Man har önskat värna om den klassiska colognetraditionen samtidigt som man gett den en modern tolkning genom att i doften introducera den hemliga ingrediensen ”S”.

All marknads-storytelling-rappakalja till trots så är MC en bra och speciell colognetyp. Den tillhör den aromatiska gruppen men har starka citrusinslag. Den typiska skogiga örtigheten som finns i denna doftgrupp är mjukt nedtonad. MC luktar som en god solcrème. Den påminner mycket om den österrikiska solcrèmen Snikk som fanns på sjuttiotalet (och kanske finns än). Många anser att MC är förebilden till Creeds Original Vetiver, något som jag inte kan bedöma då jag inte luktat på OV *).

MC inleds med neroli, petit grain och bergamott. I mellanregistret apelsinblomma, nyskurna stjälkar och den mystiska S-molekylen. Allt vilar på en bas av vit mysk.

Recension kommer i nästa inlägg.

*) Sedan dess har jag luktat på den i mitt tycke tama vetiverdoften Original Vetiver. Så visst kan MC ha inspirerat men det är troligare att andra lättare vetiverdofter varit inspirationskälla till OV.

Utmanande dofter

Utmanande dofter behöver inte passa mig så bra men de ska vara spännande, intressanta och utvecklas så att de lockar till sniff på handleden under hela dagen. Förenas de dessutom kemiskt med mig så är det förstås fullträff och toppbetyg. Några i mitt tycker utmanande dofter är:

Fantasia de Fleurs (Creed): Denna kejsarinnan Sissis bukett från 1862 kan vid första sniffen verka som en snäll bukett. Men i skuggorna i den soliga gröna, blommiga trädgården lurar animaliska noter genom Creeds så typiska ambergrisbas.

Nocturnes (Caron): Tvålig aldehyd som påminner om en daggig skogsglänta där solen just stigit upp. Man anar skogsrån och alver. Inga direkt smickrande toppnoter men i basen påminner den lite grand om Hermès Terre. Nocturnes är en spännande doft som ger olika intryck varje gång.

Rose Essentielle EDP (Bulgari): Dess plastiga lite kitschiga början trasformerar sig på mig till en rosa ros omgiven av något grönt violbladigt vilande på en mycket hållbar vit myskbas.

Epic (Amouage): Mina oreserverade hyllningar till denna flerdimensionella tolkning av Sidenvägen ”by night” finns att läsa i min analys från januari. En doft som gör att jag helt tappar koncentrationen på det jag ska göra.

Har du exempel på några utmanande dofter?

Fantasia de Fleurs

Bild: F Z Winterhalter
Trippar runt i Creeds underbara Fantasia de Fleurs som skapades för Kejsarinnan Elisabeth "Sissi" av Österrike-Ungern 1862. Dofternas rike är fantastiskt, här kan jag nästan 150 år senare dofta på samma sätt som denna mytomspunna person!
FdF är en doft som är betydligt gladare i sin karaktär än Sissi var. Sissi var anorektiker och vägde tydligen bara 41 kg till en längd av 172 cm. Sissis liv var inte heller så kul trots all makt och prakt. Barn dog, sonen (tronföljaren) sköt sig och älskarinnan i de sk Mayerlingdramat. Slutligen blev kejsarinnan själv mördad av en anarkist 1898.
FdF är en solig vit fyllig och djup blomdoft. Den öppnar med en rosenmix som följs av osmantus, iris och jasmin. I basen en ren mysk som inte känns syntetisk och så klart också Creeds typiska ambergisnot. FdF är mjuk och samtidigt fräsch men inte på det fruktigt moderna sättet. Här är det rena blommor och mysk. Sentida efterföljare är Creeds Fleurissimo som kom över hundra år senare. Fleurissimo är grönare, lättare och mer vardaglig.  Även Guerlains Jardins de Bagatelle har troligen inspirerats av FdF.
Det är fantastiskt hur tidlös Fantasia de Fleurs är. Det är ingen vintagekänsla alls över doften. Den är fin som festdoft men självklart ska man unna sig att bära den ibland till vardags också.
  

Midsommardofter

Bild: Den virituella floran.se
Midsommar är blomstrernas högtid. Även om vårt välkända midsommarblomster inte finns dekanterat (men det finns å andra sidan en del parfymkomponenter från samma växtsläkte geranium) så kan det vara på sin plats att fira med en fin, tidlös blomsterdoft.
För den som vill ta sig ur det fräscht-floralt-fruktigt-aquatiska träsket kommer här några förslag:
Champs Elysses - Guerlains klassiska mimosadoft från 1901, reformulerad i slutet av nittiotalet. Har varit min midsommaraftonsdoft de senaste tre åren. Men i år är det dags för nya grepp, traditioner är till för att brytas.
Jardins de Bagatelle - En underbar välkomponerad vit blombukett också från Guerlain 1981. Ger känslan av att pimpla lemonad med is en varm och solig dag i, just det - Jardins de Bagatelle.
Diorissimo - Konvaljdofternas drottning skapad för Christian Dior 1956 av den store Edmond Roudnitska. Subtil förfining på högsta nivå!
Fleurissimo - Creeds lätta, lite torra, eleganta blombukett från 1972. Här blandas bla violer, tuberose, rosor och iris på ett konstfullt sätt. Fleurissimo sägs ursprungligen ha skapats för prinsessan Grace av Monaco.
Hiris - Hermes pudriga men ändå lätta, lite kalla, irisdoft från 1999. Visserligen perfekt för en solig dag med shopping i Paris, men passar också en midsommarafton vid vatten.

Dagens Doft - Tuberose Indiana

Tuberose Indiana från 1980 av Olivier Creed har jag idag. Den är en fyllig , mjuk, vit blomdoft som sitter bra trots att det är en Creed. Namnet till trots är den lättare än normala tuberosedofter och den luktar mer av ros och gardenia än av tuberose. Den är också klassad som vit blomma (allmänt) och inte som tuberosesolitär.
Creed som parfymhus är lite väl hypat och en del dofter är inte värda de likaledes hypade priserna. Men det finnas pärlor, särskilt bland de lite äldre produktionerna, från tiden innan man blev så komersiell som idag. T I är definitivt en sådan parfym.
T I är en verkligt festlig doft som passar året runt. Innehåller ros, gardenia, tuberose, ylang-ylang och har vanilj, sandelträ och den "mystiska" ingrediensen ambergis (ambra).
Ambergis är ett slags oljigt sekret som bildas som en skyddsmekanism i kaskelotvalens mage när den äter bläckfisk. Valarna kräks upp sekretet som flyter i land och stelnar. Ambran är oerhört dyr. Därför används nu för tiden oftast syntetiska imitationer eller kådor som luktar likartat: labandum och styrax.