Idag befinner jag mig mitt i en kemifabrik. Det är ingen tvekan om att det finns få, om ens någon, naturlig ingrediens i Jean-Charles de Castelbajacs signaturdoft med samma namn från 2001. Det är en verklig trivseldoft, varm och solig. Det är högljudd oriental i en mycket modern tappning. Nyckelnoterna är mandel (heliotrope), vanilj och mysk.
Först doftar JCC björnklister och det är också modeskaparens intention. Doften ska återknyta till barndomen och JCdC har låtit fånga sådana doftminnen i parfymen. Sedan går JCC över i att lukta nytvättade lakan som hänger i solen, kombinerat med "kemiska" blommor. Doften sitter mycket bra och man får passa sig för överdosering, särskilt om man har minsta tendens till huvudvärk/illamående.
I toppnoterna finns mandel och cyklamen. Sedan följer liljekonvalj och apelsinblommor men den starka heliotropen och cyklamen finns kvar även här. I basen mysk, vanilj, patchouli och cederträ.
Som sagt en trivseldoft som jag blir glad av. Men det är samtidigt en udda doft som tar plats i rummet. Inget för den blyga violen!
Castelbajac luktar verkligen björnklister. Mixen av cyklamen och heliotrope tillsammans ger denna speciella effekt. Castelbajac påminner i stilen om Hypnotic Poison från Dior. HP är träigare där Castelbajac är mer vaniljig. Mandeln är tydligare i C. HP är en mer grovmejslad variant av dofttypen.