Vad är en tantdoft?

Ja, förutom Oscar från O de la Renta då. När jag tittar närmare på de dofter som mannen klassar som "tant" finns vissa gemensamma drag.
1. Doften har oftast minst femtio år på nacken. Vissa sjuttio- och åttiotalsdofter kvalar också in. Och självklart några senare kompositioner.
2. Doften tillhör företrädesvis kategorin tungt blommiga aldehyder, blommigt mossiga chypres eller tunga, kvävande orientaler. Även vissa gröna dvs ganska bittra blomdofter kvalar in.
3. Dofterna är tunga på sina typingredienser och de saknar den fräschhet som finns i nyare parfymer. Även tyngre dofter som tex orientaler är lättare idag. Det är också en större andel naturliga ingredienser i de äldre dofterna än i de nya. Jag lägger ingen värdering i detta. Bättre en helkemisk doft som sitter bra än en mer naturlig som försvinner snabbt.
4. Typiska ingredienser är tunga blommor som nejlika och ros "på väg attt vissna", tung jasmin, iris, konvalj och fresia. Aldehyder, ekmossa, galbanum, läder, civet och ambra är också typiska.
Sedan kan man undra hur sinnebilden "tant" uppstår kring en doft? Är det pga att man känt dofttypen på farmorsgenerationen och därför etiketterar doften "tant". Kommer alltså dagens fräscha, fruktiga dofter att etiketteras "tant" om femtio år? Och dagens "tantdofter" framstå som något nytt och ungt? Jag tror att det till stor del ligger i den luktandes inlärda, inlärda mentala föreställningar. Jämför med hur namn måste hoppa över två generationer innan de blir moderna igen.

Epilog-Mitsouko

Gårdagens lägre dosering av Mitsouko var ett steg i rätt riktning (fler steg är i och för sig svåra att ta). Mannen klagade inte direkt. Han tyckte att mycket av doften försvunnit men att han kände främst kryddor men också persika/plommon. "Det är en sådan där doft som skulle kunna slå över till tant" var en annan kommentar. Summa sumarum ingen direkt sågning i alla fall.

Dagens Doft - Mitsi

Idag tänkte jag "genomlida" en dag med Mitsouko (recension 28/11 2006). Fast jag lider inte, kanske bara omgivningen. Jag tycker faktiskt att den luktar gott även om den inte är någon toppdoft på just mig. Den är så mångfacetterad att jag varje gång upptäcker nya inslag. Idag känner jag mycket kryddor, nejlika och persika. Har satt på mindre idag och den slår ut på ett annat sätt än förra gången. Det finns en lätt ton av nagellack!!
Får se när mannen kommer hem om det blir hans alltför vanliga kommentar om vintageparfymer: "Luktar "tjej"-träff på Svalnäs"

Dagens Doft - Eau Pure

Idag när det är så vårvintrigt och ljust så kände jag för en lättare doft. Det blev en marin doft Carons Eau Pure från 1996. Som vanligt när det gäller något tillblandat i Carons lab så är det en bra doft. Den känns verkligt naturlig, känns som hav med lite tvål i. Den är inte så lätt som många marina dofter utan sitter bra under dagen med sin myskbas. Eau Pure är en unisexdoft, men jag betecknar den som mer feminin än tex herrvarianten av Cool Water men mer maskulin än L´Eau de Issey. Jag har testat Eau Pure sommartid vid havet på stranden och faktum är att den utvecklar en extra dimension i den salta havsluften.
Eau Pure inledas med  rosenvatten, coriander, bambu, persika. I mellanregistret geranium, jasmin, pioner, fresia, trä. I basen mysk, sandel- och cederträ.
En hållbar, osöt marin doft med lite sälta. Den känns inte konstgjord som tex Escape.

PS Flera timmar senare Kan meddelas att Eau Pure fortfarande håller ställningarna.Har inte fragmenterats och halvt försvunnit. Nu i basregistret är den fullt klart mer maskulin än i topp- och mellanregistren. Marin känsla rakt igenom.

Dagens Doft - Rococo

Har jag hittills behandlat lite styvmoderligt, konstigt nog. Joops Rococo från 1999 tillhör väl inte mästerverken i parfymhistorien (pass upp där stack doftsnobben fram sitt fula tryne), men det är en trivsam doft. Det är en doft som många kan tycka om och den påminner om en annan av mina trivseldofter, Trussardis Phyton. Där Phyton har en chokladton har Rococo istället den gasiga, pepparnot som varit vanlig under första hälften av noll-talet. Pepprigheten  ( i denna form) började dyka upp under andra halvan av nittiotalet. Sonia Rykiels Le Parfum även den en doft som jag omvärderat, är en tidig representant för denna typ av lättkryddad trä oriental.
Rococo är en så pass lätt och spritsigt fruktig oriental att den kan användas äveb sommartid (med den vanliga reservationen: Inte stekheta dagar). Spegelsalen i Postdamer palatset Sans-Souci utanför Berlin har inspirerat den tyske modeskaparen Wolfgang Joop till doften och flaskans kurviga former och parfymens namn i spegelskrift. Joop gör en del trevliga dofter ska medges.
Rococo inleds fruktigt-spritsigt med bergamott, mandarin, kryddor och ananas. Sedan följer mellanregistret med ingefära, ros, ylang-ylang, jasmin, magnolia och helitrope. Klassisk orientalisk bas med sandel- och cederträ, vanilj och mysk.
Sammanfattningsvis en doft som ger soliga asociationer och som jag blir glad av.

Dagens Doft - Alchimie

...och gårdagens. Det var så länge sedan jag hade nöjet att bära Rochas fruktiga blom-oriental Alchimie att jag beslutade att tillämpa tvådagarsprincipen.  Alchmie är en skapelse av den för Parfumistans läsare numera rätt välkända näsan Jacques Cavallier (tex Stella, Cinema, M7, L´Eau de Issey, Nu). Alchimie är inte alls så känd som tex Absolu (även den av JC).
Alchimie är även den en tonka-doft. Den luktar frukt och tobak, jag känner inte så mycket av blommorna. Jämfört med Lolita Lempicka är Alchimie lättare och fräschare, annars har de en del likheter, särsklit då tonkabönan i basen. Alchimie är ingen "svår" snobbdoft utan rätt okomplicerad och en riktig trivseldoft en gråmulen dag som denna. Den går också, sin orientaliska bas till trots, att använda sommartid, fast så klart inte när det är som varmast. Alchimie sitter rätt bra under dagen, bättre än Lempickan.
Alchimie inleder med citrus och frukt grapefrukt, bergamott och svartvinbärsblad. I mellanregistret jasmin, acacia, persika, liljekonvalj, ros och heliotrope. I basen tonkaböna, vanilj, sandelträ och mysk.
Som alla Rochas dofter är Alchimie mycket välgjord. Jag uppskattar mycket detta hus parfymer på både dam och herrsidan.

Dagens Doft - By (2)

Repriser både igår Lolita Lempicka och By från D&G idag. När det gäller By står jag fast vid min reccension 18/12 2006. Idag har jag tyvärr gjort misstaget att applicera för mycket pga att den trots sin styrka, ändå inte sitter fullt hela dagen. Det blev minst sagt lite för mycket och det är bara tur att jag inte har någon antydan till huvudvärk för då hade den brakat loss.
By är en ettrig, påträngande doft. Bättre att den inte sitter helt bra till kvällen än att på gränsen till stinka som jag gör nu!

Marinerade blommor

...luktar Shocking som jag använder en dag till idag. Det känns som  om tungt doftande rosor, narcisser, nejlikor har marinerats och sedan ligger inlagda i en lag. Jag tycker att doften är lite spännande men det tycker INTE mannen. Hans reaktion var "De luktar som pensionärernas förfest. Som om ett gäng glada pensionärer ska ut och slå sig lösa". "Är det med en sådan typ av doft du vill förknippas?".
Jag ser det inte som om att jag ska "förknippas" med doften om jag har den någon gång, väldigt sällan. Jag tycker det är kul att prova ovanliga dofter men tyvärr utstrålar de inte alltid rätt image. Det är en smäll jag får ta i botaniserandet i dofternas rike. Det tråkiga är förstås om jag just en dag då jag har en doft som inte passar så bra, träffar en person som jag inte träffar särskilt ofta. Den personen kan så klart få för sig att det är någon slags signaturdoft.
Sedan kan man ju ställa sig frågan om det bara för att det är en äldre dofttyp, ringer en klocka = pensionär hos vissa. Alltså att man inte kan ställa sig neutral och ta in själva doften bara för att man färgas av en viss föreställning.

Dagens Doft - Shocking

Idag provar jag  Elsa Schiaparellis Shocking från 1937, skapad av Jean Carles. Som jag skrev igår så tror jag att detta är föregångaren  till Westwoods Boudoir, som förresten klarade sig långt in på småtimmarna utan att fragmenteras.
Tänkte i morse att tyvärr blir jag väl besviken om jag tar Shocking och får gå hela dagen och längta efter en annan doft. Så har det blivit tidigare, jag har tröttnat ganska direkt.  Så blev det inte idag. Jag satt på ganska mycket trots att det är en Edp och nu framstår doften i en helt annan dager. Troligen behöver den en rejäl dos för att komma till sin rätt. Tidigare när jag tagit en mindre dos har den fragmenterats ganska snabbt.
Shocking var lite skandalomsusad på sin tid. Flaskan består av en kvinnotorso som en provdocka.J P Gaultier har kopierat den nästan rakt av för flera av sina dofter. Flaskan sägs vara inspirerad av Mae Wests kurviga former och är modellerad efter hennes provdocka.
Det råder delade meningar om vilken kategori Shocking tillhör. En klassning är orinetal. Visst har den orientaliska, ambrerande inslag men den är inte en typisk varm, vaniljig oriental. En annan klassning är blommig chypre, men det kan jag inte hålla med om. Visserligen finns ett blomackord i mellanregistret, men någon ekmossa är inte tydlig i basen. Själv tycker jag att Shocking är en typisk blommig oriental i den ambrerade stilen. Det känns som om blommorna är inlagda, konserverade. Det är inte lätta och spritsiga sommarblommor.
Shocking inleds med bergamott, aldehyder, hallon och aretmesia. I mellanregistret ros, nejlika, honung och narciss. I basen civet, patchouli, vanilj och vetvier.
Blir spännande att följa Shockings utveckling under dagen för att se om det är den nya doseringen som gör det. Vädret kan också inverka. Kallt väder är gynsamt för den här typen av varma, tunga parfymer.

Dagens doft - Boudoir

Med dagens gråkalla väder var en varm doft ett måste. Dock var jag inte helt säker på vad. Striden stod mellan Bal à Versailles herrdoften JHL och Boudoir. De slutade med den sistnämnda, Vivianne Westwoods blom-oriental från 1998, skapad av Martin Gras.
Boudoir är sannerligen rätt namn på parfymen. Det är precis den association doften ger. Det är blommor i kryddor, trä och animaliska noter. Den är i samma kryddiga och ambrerande genre som tex Parfum Sacré. Trots känslan av tidigt nittonhundratal har Boudoir ändå en modern touch så det är absolut ingen "tantvarning" om man nu är rädd för det. Jag tror att Boudoir är inspirerad av Schiaparellis trettiotals kultdoft Shocking. Bla rosen har en liknande framtoning. Shocking är tyngre på de animaliska inslagen och man får vara mycket försiktig så att man tar rätt mängd, annars kan S slå över mot "tant".
I Boudoir introduceras Vivianne Westwoods lilla vita favoritblomma, viburnum, en blomma som också kommer igen i Westwoods senare doft Libertine (recenserad i november eller början av december. Boudoir inleds med bergamott, hyacint, aldehyder och apelsinblomma (som är så typisk i blom-orientaler). I basen viburnum, ros, jasmin, narciss, nejlika, kardemumma, kanel och koriander. I basen patchouli, vanilj, civet, viol och sandelträ.
En komposition med ingredienser värdiga en äldre parfym men ändå har Boudoir en modern touch. Toppendoft kalla och grå vinterdagar. Hållbarheten är bra under dagen. Detta förutsatt att man inte är för försiktig i appliceringen trots att doften luktar starkt från början.

PS:
Känner en svag, mjuk kumminton i Boudoir också. Antingen är det övriga kryddor som mixat får den tonen eller också finns kumminen faktiskt med. Med den digra ingredienslistan so doften har är det senare troligt. Lustigt att jag inte tidigare upptäkt just denna ton. Återigen magiken i parfymens underbara värld! Det går bara inte att tröttna. Ju mer man fördjupar sig, ju mer finns att upptäcka.

Dagens doft - Hypnotic Poison

Idag har jag valt en bra vintrig doft som överlevt i massmarknadssegmentet. Diors Hypnotic Poison från 1998 kreerad av Annick Menardo som också är näsan bakom bla Bvlgari Black och Lolita Lempicka.
HP tllhör de träiga orientalerna och kan sorteras in bland nittiotalsgourmanderna även om den inte är en utpräglad sådan. HP tar plats och sitter hela dagen trots att det är en Edt. Den ger mig associationer till en stor päls. Kan känna några maskulina ackord också. Den kan nog passa på rätt manlig hudtyp.
I toppnoterna finns kummin och bittermandel. Själv känner jag inte just någon kummin utan en massa mandel (heliotrope). I hjärtat jasmin och mossa. I basen jacaranda trä, mysk och vanilj.
En trevlig vinterdoft som sitter!

Retarderat?

När jag läser mitt sista inlägg från igår, skymtar en viss värdering av massmarknads-/"enkla" dofter fram. Verkar som jag halkat tillbaks ett steg i den parfymliga utvecklingstrappan. Trodde nog att jag nått längre än så. Att jag faktsikt nått den nivån att jag kan uppskatta och tycka om en doft oavsett utbredning, märke, "svårighetsgrad", nisching, näsa etc.
Jämför liknelsen med musik som jag gjorde för att antal dagar sedan. Man går från att uppskatta Mozart till Schönberg men man slutar inte att uppskatta Mozart bara för att man tagit till sig "svår" musik. Istället uppskattar man dem båda, och det som finns däremellan. Vad som man känner för en viss dag/ett visst tillfälle, beror på en massa omständigheter runtom.
Att jag kom till insikt idag visar att det bara var ett tillfälligt steg bakåt. Jag vill inte hamna i det ängsliga steget där det gäller att ha så udda och ovanliga dofter som möjligt. Detta (förutom det primära att upptäcka nya dofter) av någon slags rädsla att inte vara rätt. Rätt = tillräckligt ovanlig och hemska tanke, rädd att vara main stream med en doft från Top-ten listan.
Faktum är att de stora näsorna ligger bakom en hel del av massdofterna. Och i vissa fall blir det tom bättre när de tar vissa kommersiella hänsyn. Fast de tar ju kommersiella hänsyn när de designar sina nischdofter "fritt" för små nischaktörer eller i eget namn. Här säljer man dyrt och smalt till gruppen doftsnobbar som är ängsliga att inte vara tillräckligt ovanliga. Ett exempel: Jag har långt ifrån luktat på allt av Serge Lutens. Men jag måste säga att den kommersiellt skapade Feminité du Bois för Shiseido (finns att köpa på både NK och Åhlens) är bland det bättre han har gjort. Klart bättre än en del han prånglat ut i eget namn.
Den smarta selekterar alltså ut stornäsornas dofter i det breda segmentet, lägger sig i vänteläge och slår till när massan rusar på nya dofter och priset tom kan ha sjunkit.

Varför passar...

..man (=jag) så bra i en massmarknads-, kommersiell-, generisk färsch blommig doft som dagens Remember Me. När jag så gärna vill passa i "svåra" ovanliga chypres- och aldehyder! Fast några av dem passar ju som tur är. Men träffsäkerheten är trots allt större i det "breda" segmentet.

Dagens doft - Rember Me

Har kapitulerat för Fifi Förgätmigej idag. Det är den fräscha blomdoften från Dior, Remember Me som gäller idag, trots sträng vinterkyla. Det är egentligen en typisk vår/sommardoft men den fungerar även vintertid, iallafall i soligt väder. När Remember Me kom 2000 var det en limitid edition men den blev så pass populär att den verkar tillverkas fortfarande.
Remember Me inleds med bergamott, förgätmigej och hyacint. I mellanregistret finns en ganska tydlig mimosa, jasmin, hagtorn, viol och liljekonvalj. I basen trä och lite pudrig irisrot.
Mimosan ger vissa associationer till Guerlains Champs Elyssées, men CE är en mer ren mimosadoft. Remember Me är en väldigt användbar doft såväl till jobb som casual. Den sitter också bra under dagen. Sedan råkar Diors doftbas passa min hudtyp väldigt bra, så det gör förstås det lilla extra.

Ytligheter

Kom att tänka på: Vad är det som är så fascinerande med sk ytligheter som parfym, kläder, smycken, stil osv?
Sedan tidernas begynnelse har folk pyntat sig med smycken och parfym. Man har hittat (fortfarande) väldoftande oljor i de egyptiska gravarna. Två tusen års hållbarhet i mörk och sval förvaring!! Det säger något om relevansen i parfymindustrins hållbarhetsangivelser på 1-3 år!
Att pynta sig är att uttrycka sin personlighet och sinnesstämning för dagen/stunden. Att vara intresserad av de sk ytligheterna är också att vara intresserad av ett gott hantverk och design.
Slutsatsen är att det inte är ytligt att vara intresserad av parfym, stil mm. Det är ett intresse som människan haft med sig sedan urtiden och det är följaktligen närapå en nödvändighet, ett basalt behov. Det är minst lika ytligt att vara intresserad av matlagning, konst och liknande.
Dessutom är nog förnekandet av stil etc en kvarleva från den lutherska, kärva traditionen i Sverige. Se på de katolska länderna. Där är det andra takter!

VdN noch einmal

Kan inte låta bli att ösa beröm över Vol de Nuit. I går kväll luktade jag på en jumper som jag haft tillsammans med VdN i förrgår. På plagget hade doften utvecklats ytterligare. Den var liksom klarare och torrare samt att en viss blommighet trädde fram. Dofternas värld bjuder på ständiga överraskningar.

Dagens doft - Rouge Hermès

Hermès Rouge från 2000 är en doft som har sin grund i åttiotalsdoften Parfum d´Hermès. Rouge är en ambrerande, lite kryddig, blom-oriental i samma genre som Parfum Sacre som jag recenserade för att tag sedan. Jag får associationer till marsipan av doften, men inte på ett sötsliskigt sätt. Snarare mandelmassa. Den har också lite mystisk rökelsekaraktär men inte lika mycket som P S. Det är en elegant och lite gammalmodig doft som varar hela dagen. Passar för höst och vinter, inte lika lyckad på sommaren. Den sitter bra hela dagen.
Rouge inleds tungt med bla ylang-ylang och ros, dvs ingredienser som normalt finns i mellanregistret. Sedan följer vanilj, ceder- och sandelträ dvs noter som normalt ligger i basen samt rosor och gröna blad. I basen mycket myrra, russin, kryddor och labandum cistus som ger en örtigt ambrerande ton.

Fifi Förgätmigej

Har fått ledmotivet till "Fifi Förgätmigej" från Bolibompa på hjärnan. Självklart ger melodin/programmet också doftinspiration. Kommer säkert att ha Diors förgätmigej/konvaljdoft  Remember Me innan veckans slut. 

Guerlain

Kände när jag vaknade i morse att jag måste ha en klassisk Guerlain. Först var jag inne på Mitsouko men eftersom de är svår för min hudtyp och efter alla förvirrade intryck som Infini skapat i helgen, så valde jag den "säkra" Vol de Nuit.
Det är verkligen subtilt det här med dofterna. Och spännande, jag vet aldrig vad det slutar med. Utom vissa dagar då det redan kvällen innan finns en kraftig dragning till en doft. Denna doft visar sig ofta vara Angel. Så det är väl ett patchoulibehov som gör sig påmint titt som tätt.

Can´t stop sniffing...

... Vol de Nuit. Näsan dras hela tiden till armvecket där doften mognar allteftersom timmarna går. Det enda som kan kritiseras är styrkan, den är rätt svag (i och för sig en Edt) så egentligen måste man dra på mer om den ska hålla ordentligt dagen ut.

Dagens doft - Vol de Nuit

Jag sväääävar, högt i det blå, eller snarare grå, när jag tittar ut genom fönstret. Fast egentligen skulle jag sväva i mörker för jag är idag iförd Vol de Nuit (nattflygning), Jaques Guerlains skapelse från 1933. VdN är en hyllning till de kvinnliga flygpioniärer som gjorde allt från rekordförsök till "vardagliga" postflygningar under sent tjugotal och tidigt trettiotal. Även Carons  Ernest Daltroff hyllade dessa amazoner redan 1929 med sin En Avion.
VdN startar ganska likt  Shalimar även den en skapelse av JG. VdN är dock mindre söt, är lättare på vaniljnoten och jag känner ingen tydlig ambraton. VdN är en av få orientaler som jag kan tänka mig att bära i varmt väder på sommaren, dock inte stekhett. Den är ganska lätt med en klart träig ton, och den är också klassificerad som en träig oriental. Om Shalimar är mer rå och djurisk, en boudoirdoft, så är VdN förfinad och sofistikerad. VdN kan lätt ta plats i vilket styrelserum som helst. Möjligen kan den även bäras av en man, med rätt hudtyp.
VdN inleds med citron, mandarin,apelsin, apelsinblomma och bergamott. I hjärtat finns gröna blad, galbanum, narciss och aldehyder. I basen finns vanilj,trä, mysk, viol, sandelträ, ekmossa och kryddor.
Ännu ett konstverk, en högkvalitativ doftblandning som sällan sätts samman i dagens genomkommersialiserade, ängsliga, parfymvärld!

Doftbeskrivningar

Det är lustigt hur samma parfyms komposition kan skilja sig i olika beskrivningar. Det finns till och med de som knappt har en ingrediens gemensam. Då är det bara till att lita på sin egen näsa. Man får heller inte ta ens överensstämmande beskrivningar för hela sanningen. De måste användas kritiskt och kompletteras med vad den egna näsan urskiljer för noter. 

Dagens doft - Infini

Är nu inne på andra dygnet med Infini från Caron. Doften skapades av husets grundare Ernest Daltroff 1912 och moderniserades 1970.
Infini gör mig "confused". Den är klassad som en aldehydisk blomparfym men det känns inte helt givet. Den påminner i starten en del om Etros Palais Jamais som är en trä/the doft. Någonstans mellan hjärt- och basnoter påminner den också om Lauders gröna Aliage. Infini tillhör en dofttyp som få bär idag och jag tror att den som är förtjust i dagens moderna parfymer kan ha svårt för Infini. Den har en viss gammalmodig touch men den luktar inte "tant". Precis som med alla Caroner så är Infini sin egen. Alla dofterna har en personlig karaktär, de apar inte efter en tidigare säljframgång utan man tänker nytt med varje doft.
Infini inleds maskulint och jag får associationer till lägereld i skogen vid ruggigt gråväder. Den börjar rökigt och träigt. Sedan följer ett hjärta med blommor som håller på att vissna. Det är en tung blomdoft som inte blommar ut utan det känns som blommorna är på väg att börja ruttna. Låter inget vidare men det luktar absolut inte illa. Lite senare börjar den lukta lite sött grönt, ett stänk av marsipan. Allt ligger på en träig botten och aldehyderna känns igenom hela doften men som sagt inte på ett "tantigt" sätt.
I toppen har Infini aldehyder, persika, coriander, neroli och bergamott. I basen ros, jasmin, ylang-ylang, viol, liljekonvalj och nejlika. Jag känner också lite hyacint. I basen sandelträ, civet, mysk, vetvier och tonkaböna.

Dofttrend

Såg någonstans att chypres är på gång igen. Men åt det mer moderna, fruktiga, bubbliga hållet som Miss Dior Cherie. Inget fel på den doften men när blir de tyngre blommiga chypreklassikerna à la mode? Som härliga Y som jag sitter och sniffar på just nu! 

Parfym är som musik

Parfym är som musik i många aspekter. I sin sammansättning där parfymen som helhet går i dur eller moll (lättare eller tyngre). Sedan alla noter och toner som ingredienserna utgör. Hur deras interaktion skapar sinnesstämningar.
Även när det gäller näsans utveckling  och dess mottaglighet för olika dofttyper utveckas på samma sätt som för musiken. Från den lättare Mozart (fräschhet och lätta blommor) till den komplicerade och stundtals enerverande Schönberg (udda krydd-, läder- och chyprekompositioner).

Dagens doft - Y

Behövde bara titta ut idag för att konstatera:Chypreväder! Grått, slaskigt och några plusgrader. Perfekta förhållanden för en chypre med andra ord. Redan i går kväll ska erkännas, hade jag fingrat lite på YSL:s första doft Y från 1964. I morse vacklade jag lite och funderade lite på att ta det givna alternativet till Y, Miss Dior. Men det var nog mest för sakens skull, det gick inte att motstå Y.
Y tillhör, liksom Miss Dior, gruppen gröna chypres. Y är mer råbarkad och sträv än Miss D, som är lite blommigare, pudrigare och lädrigare. Y har också mer fruktiga inslag. Båda bärs också av vissa avantgardistiska herrar då de har en viss maskulin touch.
Y inleds med gröna blad, persika, aldehyder, gardenia och kaprifol. I mellanregistret följer det klassiska chypre-mellannotsackordet jasmin, ros, ylang-ylang samt viol, tuberose och hyacint. I basen självklart ekmossa samt ambra, civet, sandelträ, patchouli, vetvier, benzoin och styraxkådor. Alltså en mångfald i doftkompositionen som få dofter lyckas uppnås i dag.
Y är en användbar doft som går både till casual och kontoret. Det är ingen liten mesig blomdoft utan den tar plats och kräver sin dam. Bra doft vid tex förhandlingar.

Dagens doft - Madness

Det blir en dag med Madness från Chopard. Jag gillar de bäriga toppnoterna och blyertspennatonen skarpt. Recenserad någon gång i november för den som vill veta mer.
Härlig doft som tyvärr hamnade lite i bakvattnet när den lanserades 2001. Annonskampanjen innhöll bilder av Twin towers, 9/11 kom, och då förstår ju alla vad som hände med annonskampanjen.
Att det är Christine Nagel som skapat Madness förstår man då den har många likheter med en annan "blyertspennadoft" kreerad av henne; Fendis Theorema.

Patchouli

Det är bara att erkänna: Jag är ett stort patchoulifan! Började längta efter Angel redan igår kväll, när Prada började tona ut. Argumentet inför mig själv att ha en likartad doft idag var att jag ska jämföra de båda när Prada fortfarande är färsk i minnet. Fast egentligen är anledningen att jag bara längtade efter Angel!
Vad är då skillnaden? Angel innehåller inga blommor som Prada, utan frukter, kola och choklad. Prada är lättare (om vi nu kan tala om lätt i den här genren) citrusen i toppen känns mer än i Angel och mimosan är tydlig. Båda har den härliga, jordiga, patchoulibasen. Alltså: Angel är en mer "matig" patchoulidoft och Prada en lite spritsigare, blommigare dito.
För vidare läsning: Angel finns recenserad någon gång i början av december vill jag minnas.

Dagens doft - Prada

Idag bär jag en riktig vinterfavorit, Prada, skapad just för detta modehus av Carlos Benaim och Max Gavary  2004. Har inte använt P så mycket för förra vintern hade ju alla den och då blir jag lite restrektiv.Fjantigt av mig, man ska inte låta sig hindras att bära en fin doft bara för att många gör det för stunden. Den stora massan rusar ändå snabbt vidare på nästa trenddoft så fort flaskan börjar ta slut.  Prada är fullt klart en av de bästa dofterna på senare år, den kommer att bli en klassiker.
Prada är egentligen det här decenniets variant av gamla kära Angel. Båda är fulladdade med den jordiga, lortiga patchoullin som jag gillar skarpt. Prada har från första stund givit mig den inre bilden av en maffig, stor päls i silverräv.
I Pradas toppnoter finns bergamott, apelsinkärnor, mimosa och mandarin. Fräscheten i toppen till trots, jag känner patchoullin direkt. I hjärtat: Ros, patchoulli och nypon. I basen tonkaböna, benzoinkåda, vanilj, sandelträ och labdanumkåda.
En toppendoft kort och gott!

Dagens doft - Nilang

I morse kände jag egentligen för L´Eau d´Issey som jag hade på nittiotalet när den kom ut. Underligt att jag inte skaffat den igen, det är en fin doft. Istället blev det en ganska underlig doft, Laliques hybrid Nilang från 1995. Det känns som om parfymören Gérard Anthony, tagit i allt han kan för att göra något originellt. Doften är en aquatisk blom-oriental, en undergrupp som inte är särskilt vanlig. Mest känd i kategorin är Cacharels Eden.

Trots anstängningarna är Nilang en ganska typisk, väldigt fruktig, gourmandig, blomoriental från nittiotalet. Dock finns, till skillnad från den stora mängden blomorientaler, ett vattnigt, fräschare inslag som jag tycker luktar melon. Min näsa känner rätt lite blommor och desto mer frukt i den söta doften. I toppnoterna finns mycket riktigt frukter och bär som svarta vinbär, melon, persika och rosenträ. I mellanregistret fresia, narciss, jasmin och ros. I basen vanilj, sandelträ, mysk och benzoinkåda.
Nilang kan beskrivas som en slags mix mellan L´Eau d´Issey och gourmanddoften Wish. Den är lite småtrevlig så här i gråvädret även om det inte är någon stor parfymkonst (nu blev jag sugen på Mitsouko när jag ser ordet parfymkonst) . Nilang sitter bra och släpper inte greppet under dagen.