Idag provar jag Elsa Schiaparellis Shocking från 1937, skapad av Jean Carles. Som jag skrev igår så tror jag att detta är föregångaren till Westwoods Boudoir, som förresten klarade sig långt in på småtimmarna utan att fragmenteras.
Tänkte i morse att tyvärr blir jag väl besviken om jag tar Shocking och får gå hela dagen och längta efter en annan doft. Så har det blivit tidigare, jag har tröttnat ganska direkt. Så blev det inte idag. Jag satt på ganska mycket trots att det är en Edp och nu framstår doften i en helt annan dager. Troligen behöver den en rejäl dos för att komma till sin rätt. Tidigare när jag tagit en mindre dos har den fragmenterats ganska snabbt.
Shocking var lite skandalomsusad på sin tid. Flaskan består av en kvinnotorso som en provdocka.J P Gaultier har kopierat den nästan rakt av för flera av sina dofter. Flaskan sägs vara inspirerad av Mae Wests kurviga former och är modellerad efter hennes provdocka.
Det råder delade meningar om vilken kategori Shocking tillhör. En klassning är orinetal. Visst har den orientaliska, ambrerande inslag men den är inte en typisk varm, vaniljig oriental. En annan klassning är blommig chypre, men det kan jag inte hålla med om. Visserligen finns ett blomackord i mellanregistret, men någon ekmossa är inte tydlig i basen. Själv tycker jag att Shocking är en typisk blommig oriental i den ambrerade stilen. Det känns som om blommorna är inlagda, konserverade. Det är inte lätta och spritsiga sommarblommor.
Shocking inleds med bergamott, aldehyder, hallon och aretmesia. I mellanregistret ros, nejlika, honung och narciss. I basen civet, patchouli, vanilj och vetvier.
Blir spännande att följa Shockings utveckling under dagen för att se om det är den nya doseringen som gör det. Vädret kan också inverka. Kallt väder är gynsamt för den här typen av varma, tunga parfymer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.