Ja, förutom Oscar från O de la Renta då. När jag tittar närmare på de dofter som mannen klassar som "tant" finns vissa gemensamma drag.
1. Doften har oftast minst femtio år på nacken. Vissa sjuttio- och åttiotalsdofter kvalar också in. Och självklart några senare kompositioner.
2. Doften tillhör företrädesvis kategorin tungt blommiga aldehyder, blommigt mossiga chypres eller tunga, kvävande orientaler. Även vissa gröna dvs ganska bittra blomdofter kvalar in.
3. Dofterna är tunga på sina typingredienser och de saknar den fräschhet som finns i nyare parfymer. Även tyngre dofter som tex orientaler är lättare idag. Det är också en större andel naturliga ingredienser i de äldre dofterna än i de nya. Jag lägger ingen värdering i detta. Bättre en helkemisk doft som sitter bra än en mer naturlig som försvinner snabbt.
4. Typiska ingredienser är tunga blommor som nejlika och ros "på väg attt vissna", tung jasmin, iris, konvalj och fresia. Aldehyder, ekmossa, galbanum, läder, civet och ambra är också typiska.
Sedan kan man undra hur sinnebilden "tant" uppstår kring en doft? Är det pga att man känt dofttypen på farmorsgenerationen och därför etiketterar doften "tant". Kommer alltså dagens fräscha, fruktiga dofter att etiketteras "tant" om femtio år? Och dagens "tantdofter" framstå som något nytt och ungt? Jag tror att det till stor del ligger i den luktandes inlärda, inlärda mentala föreställningar. Jämför med hur namn måste hoppa över två generationer innan de blir moderna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.