Är nu inne på andra dygnet med Infini från Caron. Doften skapades av husets grundare Ernest Daltroff 1912 och moderniserades 1970.
Infini gör mig "confused". Den är klassad som en aldehydisk blomparfym men det känns inte helt givet. Den påminner i starten en del om Etros Palais Jamais som är en trä/the doft. Någonstans mellan hjärt- och basnoter påminner den också om Lauders gröna Aliage. Infini tillhör en dofttyp som få bär idag och jag tror att den som är förtjust i dagens moderna parfymer kan ha svårt för Infini. Den har en viss gammalmodig touch men den luktar inte "tant". Precis som med alla Caroner så är Infini sin egen. Alla dofterna har en personlig karaktär, de apar inte efter en tidigare säljframgång utan man tänker nytt med varje doft.
Infini inleds maskulint och jag får associationer till lägereld i skogen vid ruggigt gråväder. Den börjar rökigt och träigt. Sedan följer ett hjärta med blommor som håller på att vissna. Det är en tung blomdoft som inte blommar ut utan det känns som blommorna är på väg att börja ruttna. Låter inget vidare men det luktar absolut inte illa. Lite senare börjar den lukta lite sött grönt, ett stänk av marsipan. Allt ligger på en träig botten och aldehyderna känns igenom hela doften men som sagt inte på ett "tantigt" sätt.
I toppen har Infini aldehyder, persika, coriander, neroli och bergamott. I basen ros, jasmin, ylang-ylang, viol, liljekonvalj och nejlika. Jag känner också lite hyacint. I basen sandelträ, civet, mysk, vetvier och tonkaböna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.