När jag läser mitt sista inlägg från igår, skymtar en viss värdering av massmarknads-/"enkla" dofter fram. Verkar som jag halkat tillbaks ett steg i den parfymliga utvecklingstrappan. Trodde nog att jag nått längre än så. Att jag faktsikt nått den nivån att jag kan uppskatta och tycka om en doft oavsett utbredning, märke, "svårighetsgrad", nisching, näsa etc.
Jämför liknelsen med musik som jag gjorde för att antal dagar sedan. Man går från att uppskatta Mozart till Schönberg men man slutar inte att uppskatta Mozart bara för att man tagit till sig "svår" musik. Istället uppskattar man dem båda, och det som finns däremellan. Vad som man känner för en viss dag/ett visst tillfälle, beror på en massa omständigheter runtom.
Att jag kom till insikt idag visar att det bara var ett tillfälligt steg bakåt. Jag vill inte hamna i det ängsliga steget där det gäller att ha så udda och ovanliga dofter som möjligt. Detta (förutom det primära att upptäcka nya dofter) av någon slags rädsla att inte vara rätt. Rätt = tillräckligt ovanlig och hemska tanke, rädd att vara main stream med en doft från Top-ten listan.
Faktum är att de stora näsorna ligger bakom en hel del av massdofterna. Och i vissa fall blir det tom bättre när de tar vissa kommersiella hänsyn. Fast de tar ju kommersiella hänsyn när de designar sina nischdofter "fritt" för små nischaktörer eller i eget namn. Här säljer man dyrt och smalt till gruppen doftsnobbar som är ängsliga att inte vara tillräckligt ovanliga. Ett exempel: Jag har långt ifrån luktat på allt av Serge Lutens. Men jag måste säga att den kommersiellt skapade Feminité du Bois för Shiseido (finns att köpa på både NK och Åhlens) är bland det bättre han har gjort. Klart bättre än en del han prånglat ut i eget namn.
Den smarta selekterar alltså ut stornäsornas dofter i det breda segmentet, lägger sig i vänteläge och slår till när massan rusar på nya dofter och priset tom kan ha sjunkit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.