Serge Lutens - De Profundis

Bild: Les Très Riches Heures du duc de Berry,

Folio 70r - De Profundis the Musée Condé, Chantilly,

Wikimedia Commons

Serge Lutens De Profundis, ur djupet (De profundis clamavi ad te, Domine - Ur djupen ropar jag på dig, Herre) ska ge associationer till Döden, begravningståg och de blommor som brukar figurera i dessa sammanhang. Den blomma som är doftens huvudrollsinnehavare är chrysantemum, en blomma som inte är allt för vanlig i parfymer, och som i med sin krispigt, kyliga kryddighet är väl värd en doft att spela huvudrollen i.

De Profundis har dissats rejält av en del "stora" parfymbloggar som 1000 Fragances och The Parfume Shrine. Skribenterna känner någon kemisk komponent, som jag som okunnig i kemin så klart inte har koll på, att doften inte är hållbar, att den inte är något speciellt, inte förmedlar det marknadsföringen framhäver och är ännu ett tecken på att  huset Serge Lutens skulle vara på dekis. Jag håller INTE med. Ju mer jag bär De Profundis, ju mer uppskattar jag den. Just det att en doft inte faller mig i smaken direkt är ofta en signal (om den är¨från ett "pålitligt" hus) om att det är en komplex doft som tar lite tid att komma underfund med. Just sådan är De Profundis. Blev därför glad när Victoria på Bois de Jasmin nyligen gav De Profundis högsta betyg. Grain de Muscs (Denyses) intryck/associationer från reviewen häromdagen är delvis i linje med mina egen upplevelse av De  Profundis.

De Profundis är inte en parfym som doftar vad de flesta definerar som gott. Det är snarare en doft som doftar intressant, melankoliskt, drömskt och vackert. En doft som frammanar en eftertänksam och allvarlig stämning, som gäckar och utmanar allteftersom den skiftar i sina olika facetter. Facetterna känns verkligen lika skarpt purpurfärgad som parfymens färg och den förmedlar också bilden av en krispigt grön accentfärg till det lila. Om jag kopplar bort de bilder som Serge Lutens och Christopher Sheldrake vill, och också verkligen lyckas, förmedla så är De Profundis en perfekt och originell höstdoft.

De Profundis inleds med kalla, gröna, krispigt, bladiga aldehyder, ungefär som ett sådant där kallt glasskåp där snittblommorna förvaras i en blomsteraffär, eller som doften tolkas i de Profundis, blommorna vid begravningen. Ganska snabbt kommer toner av chrysanteum och lilja. Lite nejlika tycker jag mig skönja, även om den inte finns med i ingredienslistan. Viol ska finnas men den känner jag inte som en separat not, men den finns säkert som en ton i blandningen. Jag känner även en kryddighet, liknande en lätt kryddpeppar och några stänk av något som påminner om kylig kardemumma. Kryddigheten är just en sådan där blommig, kall, instängd, pappersaktig kryddighet av typ som finns i chrysantemum och nejlika. I mellanregistret känner jag också en lätt pepprig, rökelsenot, här pågår själva begravningsgudstjänsten. Även en not av vax kan anas. När De Profundis når basen så inträder en slags syrlighet och ackordet påminner om chrysanteumem och liljor som börjat vissna, jordfästningen är över och gästerna har lämnat graven och den avlidne är ensam kvar i sin sista viloplats. I basen finns ett jordigt lite sött ackord men samtidigt blir De Profundis plötsligt ljusare och liksom högre i tonen igen, som lätt rökelse som stiger uppåt. Något som skulle kunna symbolisera själens frigörelse.

De Profundis har en ganska låg projektion men doften är tät i strukturen med nya intressanta vändningar under hela utvecklingen. Den sitter bra till långt in på kvällen och det är en doft som inte får överdoseras för då tror jag att den kan bli kvälvjande. En doft att bära i formella sammanhang och situationer som präglas av stundens allvar, som begravningar. Men samtidigt ska man inte köra fast i det makabra spåret utan främst tänka på vilken fin höstdoft den är. Perfekt för en promenad en solig men kylig höstdag med färgsprakande löv på träden och marken. Med sitt chrysantemumtema så är det inte så många andra parfymer som jag blir påmind av när jag sniffar De Profundis. Men inte oväntat har Serge Lutens Vitriol d'Oeillet vissa likheter, eller i alla fall känsla, och även Tubereuse Criminelle förmedlar en liknande känsla. Liljan från Un Lys skymtar fram men i en tyngre, på väg att blomma över, version. Det finns också grässtrågröna noter som påminner om Balmains Vent Verts galbanum.

De Profundis är sammanfattningsvis en originell doft som vinner i längden. Jag vill drista mig till att säga att det här är en av de bästa releaserna under senare år! Jag tror att en del kritiker kommer att omvärdera den på sikt, om de ger den en chans att bli buren vill säga.

Betyg: 5

Noter: Gröna noter, chrysantemum, dahlia, viol, jord, plommonträ