Tio toppdofter sommaren 2011

Foto: Herr Parfumista (c)

Så är sommaren 2011 snart till ända. Som vanligt har det gått alldeles för snabbt, snabbheten tycks dessvärre också öka med åren, liksom att själva åren går allt snabbare. Men nu bort från det filosofiska inslaget och åter till det väsentliga; Parfym.

Något som de stora parfymbloggarna i världen brukar roa sig med varje sommar är en lista över de sommardofter som skribenterna dragits till den aktuella sommaren. I år var det tio dofter som gällde, så här kommer i kölvattnet av de stora mina tio sommardofter 2011:

Det dröjde ända fram till en bit in i juni innan det klickade till med mer somriga dofter. Starten var, vill jag minnas, mitt midsommarfynd av Chanels Cristalle Eau Verte. Denna lite bittra, grönt, lätt blommiga casualdoft har jag tyckt mycket om i sommar. En riktigt grön "landetdoft" är gräsiga Cologne Friction från alltid så pålitliga Parfums de Nicolaï. Serge Lutens fina iris-hyacint Bas de Soie får en ytterligare dimension i värme och fick en sommar renässans. Mer om den inom kort. Isigt, örtigt, lätta, GT liknande, TDC:s De Bachmakov  passade perfekt under försommaren liksom grönt, klassiskt strama Week-End à Deauville från (med risk för att vara tjatig) Parfums de Nicolaï. De båda senare dofterna finns reviewade i slutet av april och i mitten av juni.

Som vanligt började jag i mitten av juli att dras mot tyngre dofter, det brukar bara vara i juni ( i bland i maj) och början av juli som de lätta dofterna får ordentligt med utrymme. Mitt i värmeperioden hamnade jag i en kan tyckas ologisk Amouage-provar period, men betänk att Amouages dofter är till för att blomma ut i hettan på den arabiska halvön. Tömde närapå mitt prov med den klassiska aldehyden Dia och även röret med den somrigare Ciel har tyvärr inte mycket kvar. Amouages nya vitblommiga Honour Woman blommar ut på ett mycket behagligt sätt i varmt väder, en klart användbar, ny favorit. En annan vitblommig doft men accentuerad med kyligt, mintigt grönt, som jag uppskattat mycket i sommar är Parfum d'Empires 3Fleurs. En gammal goding som jag återupptäckte är Costume Nationals mörkt bärigt, träigt, ambrerat, the-iga Scent Intense. Passar utmärkt sommartid trots sitt mörka anslag. Mona di Orios gröna, pudrigt violiga Amyitis faller också ut i en extra dimension under sommaren, har svårt att sluta sniffa i armvecket när jag har den på mig. Oj, nu blev det visst elva dofter.

I sommar har jag knappt burit några patchoulli-, oud- eller rökelsedominerade dofter vilket brukar vara legio för mig. Inte för att jag har tröttnat på dessa kategorier, tvärtom. Det verkar som om det bara har blivit mer av det gröna istället och att jag känner för att utforska de "svåra" aldehyderna alltmer.

Vilka har varit dina favoriter sommaren 2011? Varför?