Appropå funderingarna om relansering av Femme i dagens doft. Läste nyligen i DI Weekend om sk flankers dvs att parfymhusen tar fram nya varianter på samma parfym för en ekonomisk användning av den initiala investeringen. Idag med all marknadsföring kostar det ca 100 miljoner att ta fram en ny parfym för massmarknaden. Då är det smart att återanvända doftbasen på en storsäljare och förändra den i olika riktningar tex göra doften lättare, tyngre, blommigare, mer orientalisk etc. Stilbildande exempel på detta är Diors Poison serie. Originalet kom i mitten av åttiotalet och har sedan följts av diverse varianter under de två kommande decennierna.
Fenoment har i och för sig alltid funnits. För de flesta parfymhus kan man känna en gemensam grundton oavsett doft, en grund som man alltid arbetar utifrån. Sedan kan man förstås även gå ytterligare steg upp i utvecklingstrappan och utgå från en till viss grad färdig storsäljande parfym och variera temat. Den strategin känner man av då och då dvs att en kommande doft är väldigt lik en tidigare fast den har ett helt annat namn. Det smarta med att döpa till det gamla namnet följt av ett nytt är att man får dem som tycker om originalet att också köpa de nya varianterna. Det blir så att säga en trygg variation för den mer försiktige parfymanvändaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.