Idag känner jag mig som en riktig rugguggla. Vaknade i natt med en lätt förkylning och kände direkt att i morgon blir det en "omhändertagande doft". Inte läge för någon powerdoft som gårdagens Diva. Jag kände direkt att det är Opium, YSL:s klassiker från 1977 som skulle få stå för omhändertagandet. På detta en varm paketering i mjuk cashmere. Opium är en kreation av Jean-Louis Sieuzac, dvs samma näsa som lyckats ställa till katastrofen Oscar. Stackars Oscar, det är fritt fall i betygsskalan för närvarande. Till skillnad mot Oscar är Opium en fullträff. Det är en gåta hur samma kreatör inom en så kort tidsrymd lyckats med både ett riktigt bottennapp som Oscar och en hit som Opium.
Opium är en varm och kryddig oriental, utan sötma. I Opium finns kryddnejlika, mandarin, nejlka, ros, myrra, bävergäll (syntetiskt), oppoponax, sandel- och cederträ. Opium har god hållbarhet under dagen och på mig förenas den fint med huden. Enligt vissa är det en tantdoft men det beror nog främst på att den är snart trettio år gammal. Hade den lanserats idag hade få gjort tant associationen.
Mmmm, näsan dras hela tiden till armvecket för att sniffa Opium (oj det där lät nästan olämpligt).
fredag 17 november 2006
torsdag 16 november 2006
Diva - dags för tredje akten
Diva är som en mäktig opera i tre akter. Spännande intrig med sina fint komponerade, utsökta ingredienser. Ackorden avlöser finstämt varandra. Nu börjar snart tredje och sista akten, blommorna börjar tona ut och basen, de dovare tonerna av ekmossa/trä börjar ta över. Diva sitter mycket bra och länge, brukar kännas tydligt långt fram på kvällen och tom dagen därpå. Diva känns "hel" ända til slutet. Vissa dofter fragmenteras efter ganska kort tid sedan basnoterna trätt fram och några försvinner och bara delar blir kvar. Det gäller definitivt inte Diva. Diva släpper inte greppet när hon väl fått fast dig....
Äntligen chypreväder/Dagens gudomliga doft
Regn, slask, gråväder, några plusgrader m a o perfekt väder för en chypre. Valde en ur den urspungliga, blommiga chypre kategorin Ungaros Diva skapad av Jacques Polge 1983. Polge är främst känd för att ha skapat det flesta av Chanels dofter från 80-talet och framåt.
Namnet är verkligen mitt i prick. Det är en gudomlig, hållbar doft som utvecklar sig på ett spännande sätt under dagen. Doften har det klassiska blomackordet ros, jasmin förenat med iris och narcisser. Självklart vilar de på en bas av ekmossa som ger ett djup och något som jag karakteriserar som en träig, mossig fuktighet (skog-association) som finnas i typiska chypres. Sandelträ och patchoulli ger doften en tung värme. Irisen till trots upplever inte jag Diva som särskilt pudrig.
Diva är en verklig powerdoft, något att sätta på sig när man ska "slå näven i bordet". Den har likheter med Montana (läder/trä chypre) och Eau de Soir. För Diva gäller liksom för alla chypres att det är en "svår" doft. Dels att uppskatta om man gillar de fräscha eller söta dofttyper som är populära idag. Dels kan det vara svårt att få en chypre att passa ens hud. Även inom samma undergrupp kan en passa oerhört bra medan en annan inte passar alls. Exempelvis Diva ingår en kemisk förening med min hud medan Hermes Chalche inte passar särskilt bra, ligger "utanpå".
Åhhh, jag sniffar hela tiden i armvecket. Vilken kontrast mot vad som satt där i förrgår, hemska Oscar. Jag har verkligen inte kommit över att jag var Oscar fan på åttiotalet. Den flaskan är verkligen en sunk-cost. Men med åldern kommer visheten....
Namnet är verkligen mitt i prick. Det är en gudomlig, hållbar doft som utvecklar sig på ett spännande sätt under dagen. Doften har det klassiska blomackordet ros, jasmin förenat med iris och narcisser. Självklart vilar de på en bas av ekmossa som ger ett djup och något som jag karakteriserar som en träig, mossig fuktighet (skog-association) som finnas i typiska chypres. Sandelträ och patchoulli ger doften en tung värme. Irisen till trots upplever inte jag Diva som särskilt pudrig.
Diva är en verklig powerdoft, något att sätta på sig när man ska "slå näven i bordet". Den har likheter med Montana (läder/trä chypre) och Eau de Soir. För Diva gäller liksom för alla chypres att det är en "svår" doft. Dels att uppskatta om man gillar de fräscha eller söta dofttyper som är populära idag. Dels kan det vara svårt att få en chypre att passa ens hud. Även inom samma undergrupp kan en passa oerhört bra medan en annan inte passar alls. Exempelvis Diva ingår en kemisk förening med min hud medan Hermes Chalche inte passar särskilt bra, ligger "utanpå".
Åhhh, jag sniffar hela tiden i armvecket. Vilken kontrast mot vad som satt där i förrgår, hemska Oscar. Jag har verkligen inte kommit över att jag var Oscar fan på åttiotalet. Den flaskan är verkligen en sunk-cost. Men med åldern kommer visheten....
onsdag 15 november 2006
Dagens doft -Immense
Immense från Jean-Louis Scherrer är en ganska beige fruktig blom-oriental med inslag av cigarrdoft. Någon slags försök att apa efter en mix av Alchemie, Wish, Casmir och liknande dofter men det blir bara blekt. Dock ingen äckel-varning som för Oscar häromdagen (nostalgin till trots, nu har jag verkligen svårt att förstå att jag gillade den en gång i tiden) utan en alldaglig doft att sätta på sig när fantasin tryter.
tisdag 14 november 2006
Dagens doft - Lauren
Idag har jag Ralph Laurens första doft Lauren från 1978. Det är en mild och lagom söt blomdoft med idag ovanliga ingredienser som viol och nejlika men det finns också ros och en viss grönhet samt inslag av trä i basnoten. Trots sin mildhet sitter doften förvånansvärt bra även i Edt-version. En bra doft en dag när man inte vet vad man ska sätta på sig och inte vill sticka ut. Fungerar även vintertid.
måndag 13 november 2006
Dagens nostalgidoft - Oscar
I morse visste jag absolut inte vad jag skulle ha för doft. Kände egentligen för en chypre men det är samtidigt lite för kallt ute för att en sådan ska kännas helt optimal. Det slutade med en riktig "love or hate" doft, den klassiska gamla blom-orientalen Oscar från Oscar de la Renta (1977). Doften är en av de parfymer som personifierar 80-talet för mig och den skapades av Jean-Louis Sieuzac som också skapde Opium, en doft han lyckades klart bättre med måste jag medge. Oscar är definitivt inte "love" för mig men inte heller "hate". Den passar varken bra eller illa på mig och den håller bra under dagen. När jag av nostalgiska skäl åter köpte Oscar för snart två år sedan var mannens kommentar: " Det luktar som om farmor är med i bilen". Farmor hade tydligen haft Oscar så det och doften som sådan gav honom känslan av äldre dam.
Oscar är 80-tals nostalgi för mig. Minns när jag som fattig student var på väg på semester till Jugoslavien och köpte en flaska 100 ml splash på färjan Trelleborg-Travemunde. Flaskan var otroligt vacker, såg ut som Aaltos vas "eskimåkvinnans byxa" med lock och doften kändes väldigt lyxig. På den tiden var doftgarderoben inte stor; jag hade Chanel no 5, Oscar, Paris, Rive Gauche och Je Reviens.
Idag när jag bär doften känner jag en mycket tydlig ton av jasmin som jag inte känt så separerad från resten av ingredienserna tidigare. I doften ingår också kryddnejlika, apelsinblomma, persika, coriander mm. Doften sitter som sagt bra under dagen och har en viss pudrighet. Boucherons första parfym Boucheron är en slags nedtonad variant av Oscar. Den har även den ett tydligt inslag av apelsinblomma.
Oscar är 80-tals nostalgi för mig. Minns när jag som fattig student var på väg på semester till Jugoslavien och köpte en flaska 100 ml splash på färjan Trelleborg-Travemunde. Flaskan var otroligt vacker, såg ut som Aaltos vas "eskimåkvinnans byxa" med lock och doften kändes väldigt lyxig. På den tiden var doftgarderoben inte stor; jag hade Chanel no 5, Oscar, Paris, Rive Gauche och Je Reviens.
Idag när jag bär doften känner jag en mycket tydlig ton av jasmin som jag inte känt så separerad från resten av ingredienserna tidigare. I doften ingår också kryddnejlika, apelsinblomma, persika, coriander mm. Doften sitter som sagt bra under dagen och har en viss pudrighet. Boucherons första parfym Boucheron är en slags nedtonad variant av Oscar. Den har även den ett tydligt inslag av apelsinblomma.
söndag 12 november 2006
Förvaring av parfymer/Dagens doft
Hur dofterna ska förvaras för bästa hållbarhet, tvistar de lärde. Parfymindustrin hävdar ju tom att hållbarheten är så begränsad som 1-3 år (beroende på fabrikat). Min erfarenhet som samlare är att det inte stämmer om man förvarar lite smart. Parfymerna ska förvaras mörkt och svalt, i sin kartong. Ljus och värme är de stora fienderna samt syre. Jag har dofter som är tolv till fjorton år som inte har förändrats. Dessa har förvarats i sina kartonger i kylskåp. En sval källare går också bra. Även om temperaturen är högre under sommarhalvåret är det viktga att det är långsamma temperatursvängningar.
Det finns de som hävdar att det är för kallt i kylskåp och att dofterna kan förändras av den anledningen. Jag har inte varit med om detta men jag blev orolig en gång när det blivit så kallt att det började kristalliseras i min flaska med Spellbound. Den fick "tina upp" i rumstemperatur och fick sedan en varmare placering. Jag har ännu, efter två år, inte märkt någon förändring i doften.
Egentligen tror jag att det räcker med källartemperatur och mörker dvs under samma omständigheter som man förvarar viner. En av de värsta förvarings-platserna sägs vara badrummet. Har därför testat att ställa en flaska Givenchy Gentleman (med mycket lite parfym kvar och därmed mer exponerad för syre) ofärgad flaska, utan kartong, på badrumshyllan. Efter 1,5 år märker inte jag någon förändring. Jag vet ett annat parfymfreak som hade alla sina flaskor i badrummet och hade dofter som var bortåt tio år som inte förändrats. Själv skulle jag inte våga! Finns doftsamlare som köpt oöppnade vintagedofter tillverkade på 40-talet och dessa har tydligen inte luktat konstigt.
Färgade flaskor, särskilt blå, skyddar doften bäst från ljus. Det är också säkrast att köpa spray eftersom det minimerar syrekontakten. Om man köper splash ska man vara noga med att vätskan i flaskan och själva flasköppningen inte kommer i kontakt med huden. Använd en liten parfymtratt och häll över doften på en sprayflaska.
Jag kan inte säga att man ska göra si eller så men mina slutsatser hittills är att hållbarheten är långt utöver vad som anges av tillverkarna om man är försiktig vid förvaringen.
Dagens doft och gårdagens
"Det luktar gubbe" sa mannen igår när jag applicerat kultförklarade klassikern Bandit från Robert Piguet (1944). Det är ju en doft, skapad av den legendariska näsan Germaine Cellier, som man bara VILL ska passa perfekt men på mig blir den tyvärr ingen toppnotering. Den lägger sig liksom utanpå huden och ingår inte den kemiska förening med mig som Piguets andra berömda doft, Fracas, gör.
Bandit är en trä/läder doft och tillhör en gren av familjen chypre. Visst är den lite manlig, en del män bär den också. Det finns trä, läder, jord, grönt och civet i doften och den blir snabbt pudrig i tonen. Det finns också en slags surhet som är vanlig bland trä/läder dofter. Ofta liknas Bandit med Cabochard men C saknar den pudriga mjukhet som finns i Bandit. Själv tycer jag att Bandit påminner rätt mycket om Miss Balmain fast M B är snällare och har en ton av svamp i sig som saknas i Bandit.
Det finns de som hävdar att det är för kallt i kylskåp och att dofterna kan förändras av den anledningen. Jag har inte varit med om detta men jag blev orolig en gång när det blivit så kallt att det började kristalliseras i min flaska med Spellbound. Den fick "tina upp" i rumstemperatur och fick sedan en varmare placering. Jag har ännu, efter två år, inte märkt någon förändring i doften.
Egentligen tror jag att det räcker med källartemperatur och mörker dvs under samma omständigheter som man förvarar viner. En av de värsta förvarings-platserna sägs vara badrummet. Har därför testat att ställa en flaska Givenchy Gentleman (med mycket lite parfym kvar och därmed mer exponerad för syre) ofärgad flaska, utan kartong, på badrumshyllan. Efter 1,5 år märker inte jag någon förändring. Jag vet ett annat parfymfreak som hade alla sina flaskor i badrummet och hade dofter som var bortåt tio år som inte förändrats. Själv skulle jag inte våga! Finns doftsamlare som köpt oöppnade vintagedofter tillverkade på 40-talet och dessa har tydligen inte luktat konstigt.
Färgade flaskor, särskilt blå, skyddar doften bäst från ljus. Det är också säkrast att köpa spray eftersom det minimerar syrekontakten. Om man köper splash ska man vara noga med att vätskan i flaskan och själva flasköppningen inte kommer i kontakt med huden. Använd en liten parfymtratt och häll över doften på en sprayflaska.
Jag kan inte säga att man ska göra si eller så men mina slutsatser hittills är att hållbarheten är långt utöver vad som anges av tillverkarna om man är försiktig vid förvaringen.
Dagens doft och gårdagens
"Det luktar gubbe" sa mannen igår när jag applicerat kultförklarade klassikern Bandit från Robert Piguet (1944). Det är ju en doft, skapad av den legendariska näsan Germaine Cellier, som man bara VILL ska passa perfekt men på mig blir den tyvärr ingen toppnotering. Den lägger sig liksom utanpå huden och ingår inte den kemiska förening med mig som Piguets andra berömda doft, Fracas, gör.
Bandit är en trä/läder doft och tillhör en gren av familjen chypre. Visst är den lite manlig, en del män bär den också. Det finns trä, läder, jord, grönt och civet i doften och den blir snabbt pudrig i tonen. Det finns också en slags surhet som är vanlig bland trä/läder dofter. Ofta liknas Bandit med Cabochard men C saknar den pudriga mjukhet som finns i Bandit. Själv tycer jag att Bandit påminner rätt mycket om Miss Balmain fast M B är snällare och har en ton av svamp i sig som saknas i Bandit.
lördag 11 november 2006
Överdos - gårdagens doft
Dags att kliva in i duschen - jag luktar fortfarande av Wish från Chopard som jag blev så sugen på redan i torsdags. Blev visst några tryck för mycket när jag sprejade på mig i går, doften är mycket intensiv. Wish är en Angel wannabe från 1997, skapad av Nathalie Lorson. Där Angel är mer chokladig och dov i tonen är Wish fräschare, har en mer bärig, fruktig ton. Låter konstigt att prata om fräschhet över huvudtaget när det gäller sådant här tungt artelleri för här regerar patchuli, magnolia, rökelseträ, ambra och tonkaböna. Även vanlij då doften tillhör de träiga orietalerna, men vaniljen träder inte fram som en egen ton. På flaskan luktar Wish cigarr och den tonen ligger kvar i olika styrka under vandringen från topp till basnot. Wish är en bra doft som sitter bra, en "på kontoret variant" av Angel, även om jag egentligen inte delar upp dofter i dag och kvällskategorier. Man ska ha den doft man känner för oavsett tidpunkt på dygnet. Årstiden och egen sinnesstämning är mycket viktigare än tid på dygnet. Få se vad jag väljer idag när Wishbedövningen har släppt.
torsdag 9 november 2006
Wish I understand....
...varför jag ibland (som nu ikväll) plötsligt bara känner att jag vill använda Wish från Chopard. Detta trots att den egentligen bara är medioker på mig. Ändå är det en doft som då och då verkligen pockar på användning. Få se om den "wishualiseras" i morgon.....Wish brukar få sin vilja fram.
Plain vanilla - Dagens doft
Det är inte meningen att skrämmas med rubriken, jag tänker INTE skriva om optioner. Men jag kan inte hitta något uttryck som bättre beskriver den tunga, täta, rena orientalen Kéora från Jean Couturier. Här är det ren och rå vaniljstång som talar. Toppnoten är inte särskilt insmickrande utan har tydliga drag av insektssprej, vilken även är tydlig när man luktar direkt på flaskan. Doften sitter hela dagen trots att det är en Edt. Det är en renare och starkare vanlijdoft än i Shalimar, Shalimar har också en tydlig ambraton. Kéora är från 80-talet, ett årtionde med många tunga och påträngande dofter (på gott och ont). Det är ändå ingen typisk 80-talsdoft utan är så klassisk att den hade kunnat skapas på 20-30-talen med undantag att Edt-versionerna av dofter från den tiden har sämre hållbarhet (på huden) än Kéora.
tisdag 7 november 2006
Missar Viktor & Rolf /Dagens Doft
Det är bara att inse fakta, det är jäktigt nu så jag kommer inte kunna armbågas på Viktor och Rolf försäljningen på torsdag. Synd, hade sett fram mot det. Hade tänkt använda min strategi från förra året dvs undvika butikerna i sta´n och åka till Täby C istället. I och för sig inte lika många plagg men inte lika mycket folk och rimlig kötid för att ta sig in bland de första. Retligt eftersom jag vill ha kläder från samtliga samarbetskollektionerna och jag har plagg både från Lagerfeld och Stella. Och så var det några snygga klänningar och en smokingkavaj. Suck! Undrar om det bara är överblivet som säljs i nätbutiken eller om de tagit undan en del speciellt för nätet, men det verkar inte troligt. I såfall gäller det att vara snabb på tangenterna.
Idag har jag den kryddiga, lite, lite blommiga och träiga orientalen Madness från Chopard. Den har också lite läder, tobak och blyertspenna i sig. Blyertspenna i mycket större omfattning finns i Fendis Theorema. Det är kanske inte så konstigt då parfymören är densamma, Christine Nagel. Doften sitter hyfsat men inte så bra som man kan tro med så pass tunga ingredienser.
Idag har jag den kryddiga, lite, lite blommiga och träiga orientalen Madness från Chopard. Den har också lite läder, tobak och blyertspenna i sig. Blyertspenna i mycket större omfattning finns i Fendis Theorema. Det är kanske inte så konstigt då parfymören är densamma, Christine Nagel. Doften sitter hyfsat men inte så bra som man kan tro med så pass tunga ingredienser.
söndag 5 november 2006
Flygande matta
Idag svävar jag iväg från gråslasket på en flygande matta till Arabiens värme. Jag unnar mig en dag (eller kanske två) med den underbara Arabie av Serge Lutens, en av världens absoluta toppnäsor. Hur beskriva härligheten?
Min sons (fyra år) spontana kommentar var att det luktar färg när han luktade direkt ur flaskan. Det är ett gott tecken, väldigt många av de bästa dofterna luktar inte bra på flaskan eller de första tjugo minuterna efter applicering. Belöningen kommer sedan! Arabie luktar dock gott tämligen omgående. En kryddig, osöt, kanelig oriental med en uppmjukad lite lortig ambraton. Det finns också en likörton liknande den i den ursprungliga Fendi från åttiotalet. Känner även viss likhet med Kenzos Jungle l´Eléphant när det gäller kryddigheten.
Min sons (fyra år) spontana kommentar var att det luktar färg när han luktade direkt ur flaskan. Det är ett gott tecken, väldigt många av de bästa dofterna luktar inte bra på flaskan eller de första tjugo minuterna efter applicering. Belöningen kommer sedan! Arabie luktar dock gott tämligen omgående. En kryddig, osöt, kanelig oriental med en uppmjukad lite lortig ambraton. Det finns också en likörton liknande den i den ursprungliga Fendi från åttiotalet. Känner även viss likhet med Kenzos Jungle l´Eléphant när det gäller kryddigheten.
lördag 4 november 2006
Myter om hållbarhet/Dagens Doft
De senare 1-2 åren har även parfymförpackningar börjat märkas med "bäst före" eller rättare sagt hållbarhet från öppning av flaskan. Hållbarhetstiden brukar anges mellan 1 till 3 år från öppnandet, beroende på leverantör. Ettårsregeln har långt dessförinnan nitiskt hävdats av parfymsäljarkåren, detta trots att det är rent NONSENS. Självklart skulle försäljningen stimuleras om konsumenten slängde sin flaska efter ett år. Hävdar man tillräckligt det här med begränsad hållbarhet kan man nog till slut få konsumenten att tro att det nog inte luktar som förut när den stipulerade tidsrymden gått. Jämför med resursslöseriet gällande livsmedel där fullt ätbar mat slängs (av både konsument och detaljist) pga att bäst före datum uppnåtts. Det vore bättre att parfymsäljarna pushade för att kunderna ska handla fler dofter i stället för att slänga en doft på felaktiga grunder. Hållbarhetsangivelserna kan nog vara en säkerhetsåtgärd för att gardera sig på den amerikanska marknaden där man kan bli stämd för det mesta. Om någon förvarar parfymen uppenbart olämpligt så kan den fallera på mindre än ett år men 1- 3 år täcker nog in det mesta med normalt "olämplig" förvaring. Hur ska man då förvara? Jag återkommer med mina erfarenheter senare i veckan.
Dagens Doft
Idag bär jag en lite udda doft, Palais Jamais från Etro. Den är klassad som unisexdoft och det håller jag med om. Toppnoterna är ganska frånstötande, de luktar tjära, rök och bränt däck. Lukten påminner om de finska, halvmjuka saltlakritspastillerna i orangegul förpackning med lejon på? (tror jag). Läsare i vårt östra grannland vet vad jag menar. När doften går över i mellannoter kommer en osöt jasmin, salvia och rökigt the, typ Lapsang. I basnoten känner jag bla trä och vetvier. Hållbarheten (på huden) är sådär som det brukar vara med dofter med mycket the i. Doften är en av de tidigaste thebaserade, från 1989 dvs strax innan thehypen på 90-talet.
Dagens Doft
Idag bär jag en lite udda doft, Palais Jamais från Etro. Den är klassad som unisexdoft och det håller jag med om. Toppnoterna är ganska frånstötande, de luktar tjära, rök och bränt däck. Lukten påminner om de finska, halvmjuka saltlakritspastillerna i orangegul förpackning med lejon på? (tror jag). Läsare i vårt östra grannland vet vad jag menar. När doften går över i mellannoter kommer en osöt jasmin, salvia och rökigt the, typ Lapsang. I basnoten känner jag bla trä och vetvier. Hållbarheten (på huden) är sådär som det brukar vara med dofter med mycket the i. Doften är en av de tidigaste thebaserade, från 1989 dvs strax innan thehypen på 90-talet.
Gårdagens doft och dagens
Idag blir det inget raljerande från min sida. Ingen ny doft heller. Gårdagens doft Christian Lacroix är inte så pjåkig och får en chans till att smickra in sig, allt i enlighet med tvådagarsprincipen (se inlägg 1/11). Den är faktiskt hållbar, i motsats till vad jag påstod igår, men diskret, vilket kan vara svårt att tro om en så pass extrem modeskapare som Lacroix. Den är dämpat aldehydiskt blommig, det påminner om att blommarna slutits inne i paraffin/stearin något som rundat av och mjukat upp doften. CL har en viss grön ton (granbarren?) men påminner annars mycket om G di Gigli, en doft som jag hade i mitten av nittiotalet. I Gigli fanns en violton vill jag minnas. CL:s lätta kryddighet för också tankarna till den gamla blom - krydd klassikern L´Air de Temps men den senare hålls inte tillbaka av något paraffinlikande utan blommar full ut samt är mer söt. Dessutom är det en äldre typ av parfym än CL och GdG.
torsdag 2 november 2006
Kajs parfym och Dagens doft
Min nya favorit är "mäcklaren" Kaj Modin. Vad är det som fascinerar? Tja, förutom att han är en urkul stereotyp över yrket så finns nog också en viss igenkänning: Har nått medelåldern och från att tidigare varit en som rundat andra är man nu själv ett rundningsmärke. I mitt fall är målet att det bara är temporärt. Bara insikten ger en plattform för nystart. Nu är det dags att på ett smart sätt utnyttja alla tidigare erfarenheter, se att mönstren upprepar sig och inte jaga livet ur sig som en ung, hungrig och naiv karriärist.
Tillbaka till ämnet: Vilken doft bär Kaj? Jag gissar att han splashar på sig något från Boss. Hyfsade dofter men utan någon särskild personlighet. Säkert också något från Armani och kanske Dior Homme till fest. Gällande Armani så gillar jag Aqua Di Gio TROTS att den ständigt parkerar på tio i topp. Dior Homme är en besvikelse. Dior kan bättre än så. Doften är för mainstream och inriktad på massförsäljning.
Kollegan Wilma då? Hon verkar var något slags misslyckat modeoffer men några ok dräkter/kostymer har synts. Tror inte att hon sjunker så lågt att hon sätter på sig dofter av J.Lo och Britney Spears men hon håller sig nog till topplistan för att känna sig trendmässigt säker. Äppledoft är ju hett för närvarande så Be Delicious från Donna Karan och Nina från Nina Ricci kan tänkas vara aktuella. Något från Calvin Klein, Gucci eller Escada är nog också troligt.
Dagens Doft
Vad har då en doftsnobb som jag applicerat idag? Vädret är kallt, snöigt men soligt och kräver inte en lika omfamnande doft som gårdagen men ändå något tungt och varmt. Efter diverse bryderier tassade jag ned i källarförådet (kylen räcker inte riktigt till) och plockade fram den gamla godingen Habanita, Molinards klassiska doft från 1921. Tänk Berlin, 20-tal, Der Blaue Engel, Marlene Dietrich (även om hennes signatur var Tabac Blond). Det är en lädrigt, träig oriental. Vaniljen känns rå och inte särskilt söt. Patchouli, sandel och ambra är väl harmonierade och så finns ett klassiskt ros/jasmin ackord. Själv känner jag också en ton av apelsinkärnor så bergamott ingår nog i någon form. Lite kuriosa: Först framställdes Habanita för att parfymera cigaretter! Vissa skulle kunna kalla Habanita för en tantdoft men allt beror på vilka referensramar man har (och själv är jag ju numera tant). Jag kommer att återkomma till ämnet tantdofter längre fram.
Tillbaka till ämnet: Vilken doft bär Kaj? Jag gissar att han splashar på sig något från Boss. Hyfsade dofter men utan någon särskild personlighet. Säkert också något från Armani och kanske Dior Homme till fest. Gällande Armani så gillar jag Aqua Di Gio TROTS att den ständigt parkerar på tio i topp. Dior Homme är en besvikelse. Dior kan bättre än så. Doften är för mainstream och inriktad på massförsäljning.
Kollegan Wilma då? Hon verkar var något slags misslyckat modeoffer men några ok dräkter/kostymer har synts. Tror inte att hon sjunker så lågt att hon sätter på sig dofter av J.Lo och Britney Spears men hon håller sig nog till topplistan för att känna sig trendmässigt säker. Äppledoft är ju hett för närvarande så Be Delicious från Donna Karan och Nina från Nina Ricci kan tänkas vara aktuella. Något från Calvin Klein, Gucci eller Escada är nog också troligt.
Dagens Doft
Vad har då en doftsnobb som jag applicerat idag? Vädret är kallt, snöigt men soligt och kräver inte en lika omfamnande doft som gårdagen men ändå något tungt och varmt. Efter diverse bryderier tassade jag ned i källarförådet (kylen räcker inte riktigt till) och plockade fram den gamla godingen Habanita, Molinards klassiska doft från 1921. Tänk Berlin, 20-tal, Der Blaue Engel, Marlene Dietrich (även om hennes signatur var Tabac Blond). Det är en lädrigt, träig oriental. Vaniljen känns rå och inte särskilt söt. Patchouli, sandel och ambra är väl harmonierade och så finns ett klassiskt ros/jasmin ackord. Själv känner jag också en ton av apelsinkärnor så bergamott ingår nog i någon form. Lite kuriosa: Först framställdes Habanita för att parfymera cigaretter! Vissa skulle kunna kalla Habanita för en tantdoft men allt beror på vilka referensramar man har (och själv är jag ju numera tant). Jag kommer att återkomma till ämnet tantdofter längre fram.
onsdag 1 november 2006
Intro med Dagens doft
Jag kategoriserar mina skriverier om parfymer som mode eftersom om man inte har satt på sig parfym så är man definitivt inte färdigklädd. Parfymen uttrycker din sinnesstämning, matchar dina kläder, understödjer dina aktivteter under dagen, anpassas efter ditt tillstånd etc. Mer om detta senare. Parfymernas uttryck är kort sagt oändlga och universella.
Jag är en självlärd parfymkännare/samlare som varit doftintresserad så länge jag kan minnas. Hade jag varit ung på nytt hade jag sökt in på parfymörutbildningen i Grasse och satsat på en karriär som Näsa. Självklart är jag långt ifrån fullärd men jag måste säga att jag slår de flesta parfymsäljare på fingrarna när jag är på det (elaka) humöret. Det är tyvärr inte så ofta man träffar på säljare som man kan föra en dialog med som ger något större utbyte. Och det gäller även på De Stora Varuhusen som satsar stort på doft. Mer om detta längre fram.
Min styrka ligger på lite äldre parfymer, de som klarat sig kvar på marknaden. Jag har svårt för tio i topp, de flesta luktar likadant, även om så klart även framtidens klassiker finns bland dessa. Men jag väntar i regel till den värsta hypen lagt sig och det naturliga urvalet gjort sitt.
Första doftminnet är min mammas Diorissimo, en doft som så perfekt kemiskt förenas på henne att det är svårt att slå. Till skillnad mot henne är jag en multiparfymanvändare, har svårt att ha samma doft två dagar i rad. Min man hävdar att man bör ha doften två dagar i rad så att man lär sig umgås med den. Ligger något i det men jag är så otålig! Även han är en stor doftfan något som är nödvändigt när nästan en hel kyl fylls av parfymflaskor. Jag kommer att återkomma på temat förvaring längre fram.
Doftmässigt är det så skönt att det är höst, idag tom vinter. Redan under sommaren börjar jag längta efter att få använda tunga dofter igen som orientaler, täta trä, blom- och chypredofter. Är så trött på sommarens fräscha, citrus-, vatten-, blomdofter för närvarande. Gillar de tyngre bättre även om jag på vårkanten kan längta till lättare vår och sommardofter. Nu är jag inte helt rigid utan kan ibland sätta på mig en typisk sommardoft på vintern, men jag sätter inte på mig en tung oriental på sommaren, det blir too much.
Dagens doft
Idag med snö, blåst och rusk krävs en varm, omfamnande doft. Med fördel något orientaliskt. Kände dock inte för något sött eller blommigt så jag valde en kryddigt, träig oriental (kan inte känna just några söta inslag) Organza Indecene från Givenchy. Den är tät, hållbar och förutom krydda och trä finns även en ton av mörk (99%) choklad och lätt blyertspenna i toppnoten. En feel good doft helt enkelt!
Jag är en självlärd parfymkännare/samlare som varit doftintresserad så länge jag kan minnas. Hade jag varit ung på nytt hade jag sökt in på parfymörutbildningen i Grasse och satsat på en karriär som Näsa. Självklart är jag långt ifrån fullärd men jag måste säga att jag slår de flesta parfymsäljare på fingrarna när jag är på det (elaka) humöret. Det är tyvärr inte så ofta man träffar på säljare som man kan föra en dialog med som ger något större utbyte. Och det gäller även på De Stora Varuhusen som satsar stort på doft. Mer om detta längre fram.
Min styrka ligger på lite äldre parfymer, de som klarat sig kvar på marknaden. Jag har svårt för tio i topp, de flesta luktar likadant, även om så klart även framtidens klassiker finns bland dessa. Men jag väntar i regel till den värsta hypen lagt sig och det naturliga urvalet gjort sitt.
Första doftminnet är min mammas Diorissimo, en doft som så perfekt kemiskt förenas på henne att det är svårt att slå. Till skillnad mot henne är jag en multiparfymanvändare, har svårt att ha samma doft två dagar i rad. Min man hävdar att man bör ha doften två dagar i rad så att man lär sig umgås med den. Ligger något i det men jag är så otålig! Även han är en stor doftfan något som är nödvändigt när nästan en hel kyl fylls av parfymflaskor. Jag kommer att återkomma på temat förvaring längre fram.
Doftmässigt är det så skönt att det är höst, idag tom vinter. Redan under sommaren börjar jag längta efter att få använda tunga dofter igen som orientaler, täta trä, blom- och chypredofter. Är så trött på sommarens fräscha, citrus-, vatten-, blomdofter för närvarande. Gillar de tyngre bättre även om jag på vårkanten kan längta till lättare vår och sommardofter. Nu är jag inte helt rigid utan kan ibland sätta på mig en typisk sommardoft på vintern, men jag sätter inte på mig en tung oriental på sommaren, det blir too much.
Dagens doft
Idag med snö, blåst och rusk krävs en varm, omfamnande doft. Med fördel något orientaliskt. Kände dock inte för något sött eller blommigt så jag valde en kryddigt, träig oriental (kan inte känna just några söta inslag) Organza Indecene från Givenchy. Den är tät, hållbar och förutom krydda och trä finns även en ton av mörk (99%) choklad och lätt blyertspenna i toppnoten. En feel good doft helt enkelt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)