Patchouli Homme

Av ren slump har det blivit så att jag börjat med de två sist utgivna av Patricia de Nicolaïs dofter. Häromdagen L'Eau Mixté från i år och idag Patchouli Homme från 2009.
Patchouli Homme handlar egentligen inte så mycket om patchouli. Noten är ovanligt nedtonad och den flyter in i blandningen utan att dominera som i andra patchoullidofter. Bland övriga ingredienser, vid sidan av patchoullin, finns lavendel, ros och geranium i toppen följt av lagerbladsolja, kanel, frankincense, sandelträ, apelsinblomma, läder, ambra och vanilj.
Patchouli Homme är framför allt en varm kaneldoft för mig. Men det är en transparent och mycket fin kanel som minglar med bland annat lagerbladsoljan. Den har en dandy-lik elegans och kan av en del upplevas som på gränsen till feminin. Detta är herr Parfumistas upplevelse, så även om han uppskattar de fina råvarorna och den subtila kompositionen, så tycker han att den inte riktigt är han. Det tycker i och för sig jag som får sniffa in vågorna av doften. För det är en doft med stor men ändå inte påträngande närvaro. Patchouli Homme är i min värld en perfekt unisexdoft, den är otroligt välgjord, elegant och extremt hållbar under dagen. En doft som skulle vara ett bra val för vår blivande prins under den krävande morgondagen. Under ett sådant maraton gäller det att ha en doft som både är ytterst elegant och hållbar.

Betyg: 4+

Histoire de Parfums - Tubereuse 3 Animale

Animale är den andra doften som jag provat på från Histoire de Parfums tuberose-trilogi. Vet inte hur jag ska börja men det känns som om mycket har gått fel i denna doft. Man har tagit i alldeles för mycket som med, mörka, mustiga och grova penseldrag i olja. Inte mycket som påminner om tuberose i Animale därimot en överdos av ertenell, ganska rikligt med tobak och lite gräs och honung känns det som, säkert en not från tobaken. Animale blir bara för mycket! Vill man ha en imortelldoft (erternellsläkting) så rekommenderas Annick Goutals Sables som trots sin ton av lönnsirap i sammanhanget känns verkligt finstämd. Kombinationen med tobak och tuberose har dessutom gjorts tidigare och på ett lyckat sätt av den amerikanska indieparfymören Liz Zorn i Tobacco & Tulle. Där är noterna inte kväljande och det känns att tuberosen lurar i bakgrunden.
Animale inleds enligt pyramiden med citrusnoter som bergamott, kumquat, mandarin och neroli. Den fasen verkar nästan hoppas över på min hud för jag hamnar tämligen direkt i mellanregistret med jasmin, tuberose, gräs och plommon.  Gräset är det som tonar fram på mig av det som nämns i denna fas. I basen hö, immortelle, trä, labandum och tobak. Som framgår ovan är det basen som tar över på mig väldigt snabbt.
Sammantaget blir Animale mörkt sirapsartad på mig och bara för mycket. Den har en unken, instängd karaktär som i det här tappningen inte blir särskilt spännande eller bra. Det finns instängda dofter där jag tycker om instängdheten tex Messe de Minuit även om den är av en helt annan typ. Säkert mixar Animale bra med någon annans hud, annars hade väl doften inte skapats. Men parfymören vill för mycket och allt blir liksom överdrivet och hysteriskt.

Betyg: 2

Histoire de Parfums - Tubereuse 1 Capricieuse

Nu har jag äntligen provat två av det franska nischhuset Histoire de Parfums på många håll upphaussade tuberose-dofter (de är totalt tre i vad som kallas tuberose-triolgin). Först ska jag säga att den som gillar tuberose kan bli besviken på dofterna, tuberosen är bara en av flera dominanta noter och i Capricieuse känns ialla fall på min hud, varken den typiska tunga vita blomdoften eller den krispigt, tulpanbladsliknande grönhet som är typisk för tuberose. Capricieuse är skapad av Hdp:s parfymör Magali Senequier med inspiration från husets grundare Gérald Ghislain.
Efter allt jag har läst om tuberosetrilogin så var jag i och för sig beredd på att det inte skulle vara så tydligt med  tuberose i dofterna. Men jag hade istället väntat mig en annorlunda tvist i en tuberosekombintaion men det luktar bara som en normalbra, trevlig mainstream lättare floral-oriental enligt mitt tycke. Enligt vad som framgår av beskrivningen så är tuberosen matchad med iris, men det är inte heller den typiska irisnoten (= roten). Möjligen är det själva blombladen. Den mockanot som finns i basen tillsammans med mysk känns tydligt, noten associerar till mocka i ljusgrått. Av saffran som ska finnas bland toppnoterna känner jag ingenting men lätt av kakaopulvret i mellanregistret. Övriga omnämnda noter i Capricieuse är ylang-ylang (mellanregistret), bergamott och mandarin (bland toppnoterna).
Hållbarheten under dagen är sådär. Har märkt med andra Hdp-dofter att de fragmenteras snabbt på mig, kanske inte min hud och Hdp fungerar så bra ihop. Den bästa delen av Capricieuse är utan tvekan när basen fått sätta sig efter några timmar. Då känns doften hel på mig igen. Basen doftar på ett trevligt sätt en kombination av Carlssons klister och blomma.
 Av de två parfymer jag provat på i tuberose-trilogin så känns de lite som ett par hastverk, ger intrycket av att ha haft bråttom att komma först ut med dofterna i den nuvarande tuberose-trenden.
Sammanfattningsvis en ok doft med trevlig bas. Men eftersom recensionerna varit så bra så blir det ett ganska platt fall eftersom förväntningarna varit höga. Den är i min värld inte värd sina 130 EUR visserligen för generösa 120 ml, men det kan den definitivt vara för någon med rätt hudkemi för doften.

Betyg: 3+

Gratis medieträning i morgon

Bland annat jag kommer att prata lättsamt om parfym i TV4 Nyhetsmorgon klockan 9.15 i morgon tisdag. Håller tummarna att det går vägen den här gången, förra gången satt magsjukan p för framtädande. Och så gäller det för snabbprataren mig att tala låååååångsamt så att tittarna uppfattar i allafall något av vad som sägs.

Parfums de Nicolaï - L'Eau Mixté

L'Eau Mixté är Patricia de Nicolaïs senaste skapelse. Det är en fin, rund och gul citrusfruktdoft (citron och grapefrukt) som stöds av bland annat svartvinbärsblad, mint, kanel, vetiver, mossa och mysk i basen. I mellanregistret finns transparanta noter av jasmin och ros. De är bara stödjande, inte dominerande. Doften känns som en fin citrusdoft. Trots att grapefrukt är en viktig not så finns inte den kemiska ton som är typisk för dofter med grapefrukt tex YSL Baby Doll Paris och Hermès Eau de Pamplemousse Rose. Tydligen lyfter (har jag läst) vissa ämneskombinationer fram de kemiaktiga noter som naurligt finns i grapefrukt.
L'Eau Mixté är klassad som en unisexdoft och det är precis vad den är. Den slår inte över åt något håll. Även om den inte är så väldigt lik Goutals Eau d'Hadrien (Hadrien är torrare och har en lätt träig cypressnot) så är L'Eau de Mixté samma andas barn. Eleganta casualdofter. Kanske Mixté kan bli Hadriens efterträdare nu när, som det sägs, Hadrien har reformulerats sönder pga nya internationella restriktioner. Har inte testat någon ny Hadrien så jag kan inte säga säket om det är så, men det är troligt.
L'Eau Mixté är en mycket bärbar typisk sommardoft. Men citrusar gör sig enligt min mening lika bra på vintern då de lyser upp och dessutom sitter mycket bättre än i sommarvärmen. När jag provar L'Eau Mixté (ca 25% av ett provrör) sitter den ganska bra under dagen. Basnoterna känns sent på kvällen.

Betyg: 4

Ett favoritparfymhus

Som jag skrev häromdagen så gillar jag sedan tidigare Le Temps d'Une Fête och Vanille Tonka från Parfums de Nicolaï. Men distraherad av allt som frestar att prova har jag liksom inte kommit vidare med PdN. Förrän nu och jag är helt såld.

Patricia de Nicolaï är ett barnbarn till en av Guerlainerna och hon har utbildts på ISIPCA:s parfymskola och har sedan parktiserat under släktningen Jean-Paul Guerlain. Jean-Paul (som är blind sedan han var 16 år) har skapat otroligt många (säkert de flesta) av huset Guerlains dofter de senaste femtio åren. Huset Guerlain har det senaste decenniet i mångt och mycket kommersialiserats och många dofter "slätats ut". Något som kanske  Patricia förutsåg. Hon ville hålla kvar vid det klassiska franska parfymeriet och producera i liten skala till ett överkomligt pris. Tillsammans med sin man startade hon därför Parfums de Nicolaï 1989.
De första dofterna var Number One för dam, snabbt följd av den berömda Odalisque och storsäljaren New York för herrar. Hon har laboratoriet och producerar dofterna i en fabrik nära Orleans och använder stora mängder blommor från odlingar i Grasse. Patrica använder naturliga ingredienser till mycket stor utsträckning i sina dofter.

Dofterna är tidlöst eleganta, damdofterna mycket kvinnliga, lätta och subtila men håller ändå ganska bra under dagen. Inga märkvärdiga flaskor eller etiketter men det är ju inte det yttre en Nicolaï-fantast är ute efter. Något som jag också uppskattar är att PdN ger ut dofterna i 30 ml flaskor och att dessa inte är jättemycket dyrare per ml än om man köper en 100 ml flaska.

Romeo di Romeo Gigli

Det blev en grön doft idag, även om det inte är fråga om en riktigt grön chypre eller gräsdoft. Romeo di Romeo Gigli är en gammal favorit som jag faktiskt lyckades använda upp en 100 ml flaska av under vårar och somrar på 90-talet och under tidigt 2000-tal. När man återgår till en doft efter många års uppehåll så blir man ofta besviken därför att man "växt ifrån" doften eller att den reformuletats eller en kombination av detta. Men Romeo tycker jag fortfarande mycket om med sin speciella blommiga grönhet. Doften skapades av Sophie Labbe 1989 men den är ändå inte en typisk stor åttiotalsdoft utan den känns tidlöst modern.
Romeo inleds ganska skarpt med bland annat olika sorters citrusnoter, bergamott, basilka, magnolia, ringblomma och något så ovanligt som galbanum släktingen ferula asafoetida (dyvelsträck). Jag tror att det är den sistnämnda som bidrar till den skarpa öppningen, som en lite kryddigare, pudrigare galbanumnot (ungefär). Denna not finns kvar genom hela parfymens utveckling som går genom ett mellanregister av iris, apelsinblomma, ros, nejlika, freesia, liljekonvalj, jasmin och svartvinbärsblad. I denna fas är särskilt freesian tydlig för mig och konvaljnoten lurar i bakgrunden. Allt vilar på en bas av benzoin, sandelträ, irisrot och rökelsträ.

Grå-grön som vädret idag är precis den association som Romeo ger mig. Gröna blad mot en grå himmel och ett urbant inslag av grå asfalt. Romeo är definitivt en stadsdoft, det är inte den pastorala, lantliga grönskan man upplever i Romeo, utan det av staden kuvade gröna som tillåts blomma ut in park.
Sammanfattningsvis en ovanlig doft som passar utmärkt dagtid särskilt vår och sommar men även året om.

Betyg: 4

Kommentar maj 2011: Romeo är verkligen sin egen doft men den påminner i stil, ton och struktur en del om gröna dofter som Parfumerie Générales Papyrus de Ciane, Pierre Balmains Balmain de Balmain

Regn

Eklöv om våren Foto: Parfumista (c)
....och rusk bara hundägare i regnställ och paraply passerar utanför. Men härligt nog har jag tagit ledigt idag, den nytillkomna "helgdagen" med namnet "Kompensationsdag för den 6 juni" (tänk om samma princip kunde införas om julafton, första maj osv hamnar på en helg :) ) Men det kunde ha blivit ingenting istället, så det är bara att vara nöjd och glad.

Spöregn, sommar och ledigt brukar få många att hänga läpp. Men inte jag, perfekt parfymsniffar och -skrivarväder. Nu gäller det bara att komma i kläderna och välja SOTD (parfymnördsspråk Scent Of ToDay). Lutar åt något grön och skönt - grönskan är så vacker i regnet så varför inte matcha moder natur. Rapport kommer.. 

Sökandet efter vackra parfymer

March på parfymbloggen Perfume Posse skrev härom dagen ett sådant tänkvärt, roande och träffande inlägg om utvecklingsfasen efter steget den totala parfymbesattheten. Hon har funnit att då infinner sig fasen med sökandet efter de vackra parfymerna, inte de avvikande och spektakulära som på nivån innan. Tror att jag också nått denna fas, min totala förtjusning i vackra, klassiska, konstfulla dofter från Parfums de Nicolaï kan nog ses som ett tecken på detta. Men fortfarande vill jag förstås då och då lukta (för att citera March, fritt översatt) "krypta, champinjon, bläck, maskros, en nymixad drink, en dag på stranden ..."
Mer och mer dras jag åt de små, fina penseldragen (en finstämd akvarell) jämfört med de stora, yviga och grova (en vild, färgmättad olja). Det finns parfymer som mycket påminner om varandra men de kan befinna sig i varsin av de två kategorierna.
Verkar som om länkningar inte godkänns så tyvärr har jag fått ta bort den länk till det intressanta blogginlägget som jag först lade här.

Mycket på gång...

Foto: Herr Parfumista (c)

...just nu, presentköp,skolavslutningar, bjudningar osv. Här iallafall några parfym-snap shots:

*I nästa vecka händer (som det nu ser ut) något parfymspännande, återkommer mer om detta.

*Min långvariga favorit snart HKH Prins Daniel vinner kvinnornas hjärtan visar Expressens undersökning idag. Men vem hade trott något annat, han blir ett lyft för hela institutionen kungahuset. Bara ett orosmoln: Hur ser hans doftgarderob ut? Hoppas det inte bara är sportigt fräscht med hänsyn till det förflutna på gymmet.

*Håller på att prova några dofter från Parfums de Nicolaï. Är sedan tidigare helt fångad av Vanille Tonka och gillar också Le Temps d'Une Fête. De dofter jag nu provar håller samma höga standard. Love them all! Mer om detta längre fram.

Ett par favoriter

Mycket att göra i veckan så det blir inga längre utläggningar. Är just nu såååå förtjust i L'Artisans Nuit de Tuberose men så är jag ju också en stor tuberosefantast. Även Nasomattos Black Afgano är en favorit för tillfället, en helt motsatt doftgenre. Det blir aldrig som man tror - häromveckan skrev jag ett inlägg om vilka dofter jag kände för den närmsta tiden. Som så ofta blev det något helt annat. Men där har vi återigen tjusningen med parfymintresset - sinnesstämningen och omgivande intryck gör att allt planerat plötsligt kastas om.

Alltid oudsugen

Som läsare av gamla Parfumistans Blogg hos DV kanske minns så var jag sommaren 2008 väldigt ”oudifierad” och i princip färdig att överge det gängse västerländska parfymeriet. Men sedan splittrades intresset på andra dofttyper och ouderna blev alltmer sällan använda. 2009 var som jag tidigare skrivit om, året när oud slog igenom bland de större nischmärkena. Men det verkar på beskrivningarna som om det är ganska tama tolkningar i alla fall jämfört med Montales tidiga favoriter som Black Oud och Oud Cuir Arabie.  Montales senare ouder har i flera fall blivit snällare men jag ser det inte som någon nackdel, det finns otroligt fina dofter bland dem också och de passar en bredare publik. Rena oudparfymoljor à la virkesupplag och jord som cambodiansk och sioufi är herr Parfumistas favoriter medan jag föredrar de mer kvinnligt blommiga som burmesisk och singaporiansk. Attarer (blandningar) är också intressanta tex den saffranrika Rahil Blend från Arabian Oud.

När Amouages Epic i höstas triggade igång oudintresset igen så det var det alltså bara att damma av den lilla oudkollektion igen. Plötsligt låg jag helt rätt i tiden och nu tröttnar jag inte alls på ouder, de är så användbara och passar alla årstider. Även om stilen är likartad så finns det tillräckligt med nyanser för att skilja dem åt. Fick jag välja bara en parfymstil (horribla tanke!) så blev det definitivt oudbaserade dofter.

Prada Infusion de Vétiver

Prada Infusion de Vétiver är skapad av Pradas husnäsa Daniela Andrier. Doften är egentligen klassad som herrdoft men i mitt tycker är det en klar unisexdoft. Mina väninnor som sniffade den från min handled gissade till och med att det är en damdoft.
När det gäller vetiver har min hud svårt när vetivern blir för tät och mörk och i mitt tycke mer herrig, typexempel MPG:s fina kultdoft Route Vetiver. För mig går gränsen någonstans vid Laliques Encre Noir (herrversionen).
Åter till Pradan: Doften är grön, lätt örtigt transparant. Den känns som en skalad vetiver, snarare från växdelar ovan jord en själva roten. Det finns en transparant spritsighet från vitpeppar och ingefära som ger en fräschör som inte är av typen "lakan som torkar i solen". Infusion de Vétiver är en mycket bra doft för sommaren som också passar bra i höst - en typisk "grå dräkt med krispig vit blus" doft.

Doften sitter medelbra, jag testade den på handleden med några rejäla sprits tidig kväll (i och för sig inte optimalt underlag, man ska vara nyduschad). Vid sänggående  vid halv två tiden på natten var doften fortfarande ofragmenterad. Men vid uppstigning vid halv niotiden var det ytterst få fragment kvar.
Även om Infusion de Vétiver är en bra doft så är den väldigt lik övriga Prada Infusioner. Basen i Infusion de Vétiver är Pradas herr Infusion så att man kan säga att Id V  i stort sett påminner om den doften men med vetiver tillagt. Så har man redan en annan Infusion så är det tveksamt om man behöver Infusion de Vétiver också.

Betyg: 3  (med reservation för den begränsade provningen och pga att doften inte är särskilt originell jämfört med övriga Infusioner)

Falska droppar

Att skilja falska parfymflaskor från äkta kan vara svårt, men en titt på Tradera bland de Chanel-flaskor som bjuds ut är en nyttig övning. Där kan man (utan att ens förstora upp bilden) regelbundet se förfalskningar. Chanel tillhör nämligen ett av de mest förfalskade märkena. Någonstans i cyberrymden läste jag om några saker man ska titta efter när det gäller att hitta förfalskningar. I exemplet utgick man från just typfallet Chanel:

Kartongen:
- Skillnader i kartongens propotioner (höjd, djup, bredd)
- Att texten inte sitter helt på rätt ställe och att fonterna inte är helt desamma
- Skillnader i papprets kvalitet och färgnyanser
Flaskan:
- Locket är ofta av en billigare utformning/material än på originalflaskor
- Spraymekanismen likaså
- Det är också vanligt att flaskans hals ger ett billigare intryck tex med en assymetriskt omlindad pappersremsa.
- Etiketten kan ha skillnader i färg, fonter och vara placerad annorlunda än på originalet.

Såg nyligen en bild på en falsk Coco Mademoiselle där etiketten var i en annan ton samt att den var placerad mer åt den nedre delen av flaskan istället för motsvarande placering uppåt på flaskan. Fonterna var också något annorlunda samt att det inte syntes något stansat varumärke och nummer i den fotograferade flaskans botten. Runt flaskans hals satt också en liten assymtertiskt och löst ditsatt pappremsa. I just den här annonsen skrev säljaren att den inte var säker på om flaskan var äkta eller inte men borde ha skrivit att det var en kopia eftersom det var så uppenbart. Fast jag har och andra sidan sett annonser där säljaren inte uttrycker någon tveksamhet överhuvudtaget. Så det gäller att vara vaksam även om det mesta som säljs sannolikt är äkta.

Dior - Dune

Sanden saknas visserligen men i övrigt rätt stämning Foto: Herr Parfumista (c)

Diors fina tidiga trä-aquatiska-orientaliska  90-talsdoft Dune (skapad av Maurice Roger) är en av mina "all time favorites". Köpte den ganska direkt efter att den lanserades 1991 och har sedan dess alltid haft en flaska. Den flaska jag har nu är tio år så jag vet inte om doften förändrats sedan man förändrade kartongens utseende något.

Rent allmänt kan jag säga att Diors dofter har en bas som passar min hudkemi väldigt bra. Dune är på detta den doft som nog passar allra bäst på mig av de Diordofter jag har provat.
Dune är den perfekta, lätta men ändå otroligt hållbara sommar trä-orientalen. Den har aquatiska noter, men de är diskreta och inte kemiska utan harmonierar med träet och den lätta ambran. Dune känns som en träbit som spolats upp på en finkornig sandstrand och som ligger där och torkar i solen. En otroligt fin och solig doft som håller hela dagen trots att den "bara" är en EDT.

Betyg: 5

Eau de Sisley 3

Denna fina EDT är i samma stil som Diors Escale à Portofino men den är kryddigare och mer tätt, citrus-juicig. Den känns mer ljus dräkt-elegant i stilen där Portofino är mer casual chic. Framförallt är Eau de Sisley 3 ganska kryddig eller för att vara mer exakt ingefärig. Doften inleds med olika citrusfrukter och snabbt kommer den spritsiga ingefäran och denna krydda hänger faktiskt kvar på mig hela dagen.
Eau de Sisley 3 påminner mig delvis om min nuvarande favorit Amber & Spices men är med sin citrus somrig (även om det är en doft som är så pass tät att den fungerar bra även vintertid) och jag upplever den som något enklare i konstruktionen.
Mycket elegant och bärbar.

Betyg: 4+

Escale à Portofino

Christian Diors första doft i den så kallade Cruise Collection, transparanta dofter inspirerade av olika resmål, Escale à Portofino skapad av Francoise Demarcy 2008 är den ultimata sommardoften. Fin, rund riktigt gul citron på mandel och cypress i basen. Det finns förstås en massa andra supporterande ingredienser men det är de tre jag nämner som jag främst lägger märke till. Doften är trots att den tillhör citrusfamiljen inte svag eller flyktig. Den sitter tvärtom till långt fram på kvällen.
Escale à Portofino framkallar bilden av ett litet fint och familjärt hotell högt upp på en bergssida i Italien. Doften påminner om en exklusiv hotelltvål i kombination med manglade lakan. Men observera det är ingen kemisk tvättmedelsdoft à la Clean-dofterna utan mer själva det nymanglade tyget.

Escale à Portofino är en tidlös doft i samma tradition som Eau de Rochas och Diors Eau Fraiche men med en modern tvist. Escale à Portofino är definitivt en kommande klassiker. Tydligen var doften den mest frekventa i Paris gatubild under våren - sommaren 2009. Slutligen så tycker jag att Escale à Portofino även kan bäras av herrar.

Betyg: 4

Tar bort..

...dagens doft i rubrikerna framöver. Det är ju så sällan jag har den doft jag recenserar samma dag utan den kritiska granskningen skedde för det mesta några dagar innan inlägget. Behöver i regel minst en dag för att samla intrycken. Så hädanefter får inläggen helt enkelt bara heta parfymens namn.

Dagens doft - Prada Eau Ambreé

Foto: Parfumista (c)

Infusion d'Iris kombinerad med en lätt och luftig, dekonstruerad ambra och någon slags torkad fruktighet och något pyttlite av Prada original.
L'Eau Ambrée från 2009 (komponerad av Pradas numera husnäsa Daniela Andrier) är en fin och välkonstruerad doft men den känns lite som ett hopkok av de två föregångare jag nämnt här. Köper man L'Eau Ambrée kan man hoppa över de andra två iallafall Infusion d'Iris. L'Eau Ambrée är en mycket bärbar doft särskilt dagtid men den fungerar bra även kvällstid. Doften är lite förädisk för när jag provade den ena gången så hade jag svårt att känna den ordentligt. Vid andra provningen blev det i stället överdosering. Men att den är svårtämjd visar bara att det är en doft med karaktär, något som jag uppskattar.
För den som vill ha en bra bärbar allrounddoft, dock inte för varmaste sommarmånaderna, så är alltså L'Eau Ambrée en bra investering.

Betyg: 3

PS: Betyget skulle vara "+" om inte den där känslan av att ha mixa ihop flera Prador fanns.

Regn och rusk

Tråkigt att det fina vädert försvann men och andra sidan är regn och rusk = bra parfymväder. Många fler dofter passar när det är kyligare. Förutsatt att det fortsätter i den här stilen så känner jag för de här dofterna för veckan som kommer:
Cristalle EDT (Chanel): Denna eleganta, kanastertorra citrus- chypre passar förstås jättefint i soligt väder men lyser också upp den regnigaste dag.
Aoud Damascus (Montale): Denna lätt metalliska rosa ros mixad med ljust rökelsträ vilande på en lagom dos oud är bara så elegant och bärbar.
Noir Patchouli (Histoire de Parfums): Igår när jag bar den i så pass varmt väder fick den en härligt tvålig not som mixade så fint med patchoulin. Den effekten har jag inte märkt tidigare, undrar om det var vädert.
Tribute (Amouage): Kan tänka mig att högkvalitativa parfymoljan Tribute gör sig bra i halvvarmt och fuktigt väder. När jag provade den i kylan runt jul tonade den bort för snabbt för att vara FBW (parfymnördskod för Full Bottle Worthy).

Vad känner du för just nu?

Posh !

I förrgår var jag tillsammans med en väninna med kontakter på en mycket tjusig "för-special-visning" av vårens smyckeauktion på ett av de stora auktionshusen. Det var en slags mannekänguppvisning där modellerna inte bytte kläder utan det var dyrgriparna som togs av och på. Efter visningen var glittret snabbt tillbaks i montrarna och man kunde prova, självfallet under överseende av personal. Indententen för avdelning smycken tillika gemmolog berättade mycket intressant. Bland annat om pärlor. De stora, naturliga pärlorna tog i princip slut efter 15- och 1600-talens stora användning av pärlor i smycken och klädedräkter. Musslorna fiskades helt enkelt ut. Så sedan hann de aldrig växa till utan de pärlor som man hade på 1800-talet var mycket små, 1700-talet var inte pärlor inne överhuvudtaget. Först sedan man började odla pärlor i början av 1900-talet så kunde man få fram större pärlor igen. Drottning Silvia bär då och då ett halsband med rejält stora, äkta pärlor. Detta är från 15- eller 1600-talet och värdet ligger på miljonen. Fascinerande! Jag får anta att drottningen är sparsam med parfym de dagar hon använder colliern - parfym är som bekant tyvärr en av pärlornas största fiender.
Här en länk till godbitarna: http://www.bukowskis.se/auctions/556?category%5B%5D=SMY
Även om allt inte är urdyrt så kan man efter onsdagens tillställning konstatera att parfym ändå är ett rätt modest nöje.

Dagens doft - Eaudemoiselle de Givenchy

Först och främst så är det viktigt att beakta att jag bara testade Eaudemoiselle på doftsticka och ett sprits på handen när jag släntrade in i parfymaffären på väg mot andra ärenden. Så reviewen är alltså baserad på knappt någon testning alls och speglar bara några spontana intryck.
Flaskan är elegant med sina täta räfflor och liksom förpackningen  retro i stilen. Marknadsföringen med den vampyrliknande kvinnan (konstigt nog i starkaste solsken) skiljer sig också från mängden. Men doften, jag känner igen de direkt. Den känns som Carons Fleur de Rocaille (ny version) med något fruktigt tillagt. Påminner delvis också om Elisabeth Ardens Red Door men lättare. Inget nytt alltså men en i och för sig trevlig och oförargerlig doft.

Betyg: 2

Att vara doftintresserad ....

Foto: Parfumista
.... behöver inte vara = dyrt. Att köpa prover är inte särskilt dyrt och slår man till på en flaska någon gång så kan man alltid sälja den eller ge bort den ifall det känns som att den "inte behövs" efter ett tag. Själv har jag sålt av en stor del av mina flaskor. Klarar att parfymera mig minst ett år med proverna.

Dagen doft - Bulgari pour Femme

Bulgari pour Femme skapdes ursprungligen 1994 av den berömda näsan Sophia Grojsman (bla Paris, Yvresse, Eternity). En återintroduktion gjordes 2006 men jag vet inte om doften förändrades något eller om det bara var flaskans design. Recensionen rör i alla fall den äldre versionen.
Pour Femme är en klassiskt tidlös kallt, transparant floral doft. Viol är en tydlig not men inte en sötslislkig, pastellviol utan en skalad och som jag tycker realistisk viol. På mig faller doften ut i en slags kalkig, pudrighet. Kanske är det heliotropen, men en återhållsam sådan. Detsamma händer med Laura Biagiottis Roma fast den är en krispigt grön oriental. Det finns en för Bulgari så typisk thenot i Pour Femme men den är bara supporterande och på intet sätt dominerande som i Bulgaris serie av thedofter. Thenoten är ljus, kanske silverthe. Konvalj, ros, jasmin mm finns i mellanregistret men ingen av dem står ut bland de andra utan de är perfekt mixade.
Bulgari pour Femme är den perfekta eleganta doften passande till en ljus dräkt eller klänning i en lätt ullkvalité. Det är en doft som ska bäras dagtid. B pF är ett exempel på vilka fina dofter det finns i det "ordinarie sortimentet" om man tittar bortom tio i topp listorna.
På mig minglar Bulgari pour Femme mycket bra med hudkemin och detta i kombination med den så väl balanserade kompositionen ger den det subjektiva betyget 4.

17:e maj

Idag firar vårt otroligt vackra grannland sin nationaldag. Vem skulle inte vilja vara medborgare där, hur mycket pensionspengar som helst i oljans spår.... : )
Hur ser det då ut med norskt parfymeri ? Förra året lanserades herrdoften Kristiansand New York som tagits fram utifrån en idé av två norskor bosatta i New York. Se http://www.kristiansandnewyork.com/EN/ . Har inte luktat på doften men snygg  Ole Norman i marknadsföringen i alla fall.
Tidigare har designern Geir Ness lanserat dofter som tex damdoften Laila som sägs fånga essensen av Norge på flaska, hög, kall och sval doft får man anta. Tror också att designern Ole Henriksen givit ut någon doft men är långt ifrån säker.
Summerar man det hela så blir det inte så mycket. Men Sverige ligger och andra sidan inte mycket bättre till om man undantar Byredo.

Dagens doft - Donna Karan Gold EDT

Donna Karans Gold är en företrädesvis trä och liljedoft med en lätt kryddighet som tyvärr blev mycket kortvarig i den svenska butikshyllorna. Inte heller internationellt blev den här fina doften konstigt nog någon försäljningssuccé. Gold anses av parfymtyckare tillhör de bästa liljedofterna i linje med Frederic Malles  Lys Mediterranée och Serge Lutens Un Lys. Har inte luktat på Un Lys men har provat Lys Mediterranée och på mig är Gold den överlägsna av de två. Gold är skapad av Yann Vasnier, Calice Becker och Stephen Nielson. Calice Becker tillhör för övrigt "doftprofessorn" Luca Turins favoritparfymörer och har bland annat skapat några av det hypade huset By Kilians dofter.

Gold är strikt elegant och blir inte tung och sövande som vissa liljedofter. Den behåller en lätt spritsighet under hela dagen och är ofragmenterad fram på kvällen. Jag bar den under två dagar på raken i veckan under tuffa förhållanden båda dagarna, och ändå denna hållbarhet. Doften en lätt genomskinlig men ändå guldig känsla, ungefär som ljuset en solig men lätt disig sommarkväll. Färgen på Gold illustrerar perfekt de intryck som doften förmedlar.

Gold är tillhör segmentet "bättre mainstrem" sk designerdofter. Men den är som sagt  i klass med nischhusen Malle och Lutens liljedofter och långt överlägen mycket som produceras av sk nischhus. Donna Karans dofter (ej DKNY linjen även om den är en bra "mainstreamlinje") är generellt mycket bra och av hög kvalitet så här kan man få motsvarande bra nischdoft till bra pris. Eftersom Gold säljs ut så är den för närvarande mycket prisvärd. Men den kommer säkert att bli dyr framöver när lagret sålts ut. Ett investeringsobjekt med andra ord.

Betyg: 4+

Dagens doft - Miss Dior EDT

Foto: Parfumista (c)
Eller inte precis dagens, men dagens doft för några dagar sedan i det gråmulna, kalla vårvädret. Vädret gjorde att jag tyckte att jag borde försöka locka fram våren med en grön chypre även om jag helst hade krupit in i en värmande oriental.

Miss Dior är som många vet en av de tidiga gröna chyprerna som kom året efter (1947) banbrytaren i genren Balmains Vent Vert. De senare versionerna är förstås inte vad originalet var pga reforumleringarna och även min mamma minns något annat från 60 och 70-talen. Min Miss Dior EDT är snart tio år så troligen har den åtminstone lite ekmossa i sig, eller är det kanske ett önsketänkande. Dagen när jag bar den blev det gröna gräset galbanum tydligt för mig, även om det är inbäddat i den typiska kalkiga, pudrighet som är så typisk för Miss Dior. Galbanumet är här diskret, inte så framträdande och lite skarpt som i Vent Vert eller Papyrus de Ciane.
En elegant lite av typen out-door doft, men från än annan tid. Den personifierar det hundtandsmönster som Dior tidigare hade på sina flaskor. Miss Dior är en fin klassiker som står sig, perfekt dagtid. Sticker ut från mängden men är diskret. På ett sätt tidlös (ingen aldehydisk sk tantdoft) men ändå en representant för sin tid. Den har många sidor och fortsätter att fascinera.

En varning bör ändå utfärdas för Miss Dior är svår, minsta förkylning så luktar den inte alls lika bra. Chypres överhuvudtaget är känsliga på det viset, men i synnerhet Miss Dior, något som fler än jag har upplevt.

Betyg: 4

Betygsskala

När jag betygssätter dofter så är det enligt skalan 1-5 (med +/- ibland). 5 är bästa betyg. I betygssättningen väger jag samman hur doften luktar på mig, ibland även hur den doftar på doftsticka, hur välgjord den är enligt min bedömning, hållbarhet under dagen och den känsla doften förmedlar. Alltså en väldigt subjektiv bedömning som ska tas med en stor nypa salt.

Bra dofter...

....i det "ordinarie" sortimentet. Med det menar jag vad som kan finnas i en vanlig parfymbutik i de stora kedjorna. Det finns förstås massor med bra dofter men här är några som jag spontant kommer att tänka på just nu. Lite vår-/sommarinriktning märks faktiskt i urvalet trots tidigare skriverier. Reservationer för eventuella reformuleringar det senaste året som kan ha slätat ut dofterna.

Baby Doll Paris (YSL): Blir bara mer och mer förtjust i denna kemiska grapefrukt med dito blommor i mitten på ceder och tonkabas.
Infusion d'Iris (Prada): Den perfekta allrounddoften som jag faktiskt utnämnde till decenniets damdoft i min gamla Parfumistans blogg på DV. Kall iris utan den mer extrema rotighet som finns i vissa irisdofter. Sååå bärbar dagtid.
Rive Gauche (YSL): YSL igen, har märkt att jag dras mer och mer mot deras dofter. RG är riktigt aldehydiskt retro. Något reformulerad men inte så att det stör mina doftminnen från när jag bar den under tidigt 90-tal.
Chanel No 5 Eau Premierè: En gladare och ljusare verision av No 5 men lika elegant och bärbar. Mycket stilfull och chic.
Miss Dior: Den i och för sig många gånger reformulerade pudrigt, gröna klassikern från 1947 står sig ännu. Viss sportighet i elegansen. Min flaska är tio år så dagens version är säkert något annorlunda.
Mugler Cologne (Thierry Mugler): Lätt grön och myskig unisexcologne som passar utmärkt på sommaren. Påminner i doften om gamla österrikiska solcremen Snikk.

Parfymtips

Testutrustning  Foto:Parfumista

Hur konstigt det än låter så är parfymtips ett lite jobbigt område för en Parfumista. Plötsligt står där en kollega och ber om tips om någon ny doft. Tunghäftan slår till och jag får dra mig till minnes någon hyfsat ny lättilgänglig doft som jag av beskrivningen kan anta är bra eller som fått bra recensioner.  Själv är jag oftast så fördjupad i märken som inte finns representerade i en "normal" parfymaffär så jag hinner inte med att sniffa av det som finns nära. För att inte känna mig allt för bakom är det säkrast att framöver lägga in en runda i närmaste parfymbutik åtminstone varannan vecka.