Idag kände jag för en renodlad, enkel men raffinerad doft. Kallt ute, så den ska vara varm. Det blev trä-orientalen Sandalo från Etro. Som de flesta av Etros dofter är Sandalo unisex. Etro påminner om den tidigare recenserade Mahogany men är varmare och mjukare. S är enligt min mining mer feminin än M, troligen pga att den dominanta noten i M är det fränare och starkare cederträet medan S domineras av det sötare, mjukare sandelträet.
S är en sann trädoft som lyfter fram det lite söta Mysore sandelträet. Det finns givetvis andra ingredienser i doften men de stöder bara och puffar fram trätonen. I toppnoterna citron, apelsinkärnor och lite ros. I hjärtat trä, främst sandelträ men även ceder och lite patchoulli som stöd. Basen som bär upp och värmer doften, består av mysk och ambra. Sandalo är en Edc men kan nästan likställas med en Edt i styrka. Hållbarheten under dagen är, liksom för Mahogany, så där.
Sandalo ger mig en inre bild av ett orientaliskt träskrin fyllt med ingredienser till rökelse.
onsdag 24 januari 2007
tisdag 23 januari 2007
Föll på långa örhängen
På tal om vad som är stilmässigt korrekt eller inte. Jag vet att följande händelse låter som om det var på stenåldern, men den utspelades i mitt yrkesliv för drygt tio år sedan.
Det var mitt under brinnande finanskris och arbetsgivaren hade tusentals ansökningar till ett antal tjänster för nyutexaminerade. De lyckliga som valts ut för intevju gick igenom ett antal intervjuer med anställda på olika hierarkiska nivåer. En tjej hade klarat sig igenom med mycket positiva omdömen och skulle nu intervjuas av en chef på den allra högsta nivån. Men där blev det nobben. Några av de tidigare intervjuarna blev väldigt förvånade för de tyckte att kandidaten verkligen var bra och undrade varför.
Svaret var att det inte var några brister i den formella kompetensen utan att det hela faktiskt var en stilfråga. Vederbörande hade hängande örhängen och denne chef (medelålders man, själv alltid korrekt klädd) ansåg att detta inte var korrekt . Hans inställning var att örhängen burna under arbetstid ska sitta "dicht an" i öronsnibben.
Jag tycker att ovanstående inställning är väl extrem. Örhängen som hänger en bit ned och som är hyfsat diskreta, kan man tillåta även under kontorstid. Sedan tycker jag inte att de ska vara så långa att de nästan nuddar axlarna eller volymiösa som ett par elefantöron.
Det var mitt under brinnande finanskris och arbetsgivaren hade tusentals ansökningar till ett antal tjänster för nyutexaminerade. De lyckliga som valts ut för intevju gick igenom ett antal intervjuer med anställda på olika hierarkiska nivåer. En tjej hade klarat sig igenom med mycket positiva omdömen och skulle nu intervjuas av en chef på den allra högsta nivån. Men där blev det nobben. Några av de tidigare intervjuarna blev väldigt förvånade för de tyckte att kandidaten verkligen var bra och undrade varför.
Svaret var att det inte var några brister i den formella kompetensen utan att det hela faktiskt var en stilfråga. Vederbörande hade hängande örhängen och denne chef (medelålders man, själv alltid korrekt klädd) ansåg att detta inte var korrekt . Hans inställning var att örhängen burna under arbetstid ska sitta "dicht an" i öronsnibben.
Jag tycker att ovanstående inställning är väl extrem. Örhängen som hänger en bit ned och som är hyfsat diskreta, kan man tillåta även under kontorstid. Sedan tycker jag inte att de ska vara så långa att de nästan nuddar axlarna eller volymiösa som ett par elefantöron.
Dofternas magi
Tänk vad det är magiskt med dofter. För så där två veckor sedan kände jag att jag hade tröttnat på vita blomdofter och att jag inte skulle använda sådana på väldigt länge. Vad hände igår? Jo, jag var bara tvungen att ha en vit, varm blomdoft. På något sätt trollar de sig tillbaka, de kära gamla dofterna....
Dagens doft - La Perla
I går trodde jag att jag skulle fortsätta på temat rena, varma blomdofter idag men vad händer. Plötsligt blev jag sugen på en kategori som jag inte kunde tänka mig igår, nämligen chypre. Valet föll på ännu en firmas signaturdoft nämligen La Perla från 1987. Doften är skapad av Pierre Wargnye, som främst gjort herrdofter, bla nu senast YSL:s nya L´Homme.
La Perla är en träigt, blommig, chypre. Blommigheten är något tämjd (kanske PW:s vana att göra herrdofter?). Den känns på något sätt lite mintigt kall när man bär den, dvs inte blommigt varm som tex Lalique i går. Den är mycket hållbar under dagen och måste appliceras sparsamt. Kyligheten och mintigheten (utan att lukta mint) påminner om känslan jag får av Magie Noire.
I toppnoterna finns bergamott, citron, coriander och kardemumma. I mellanregistret finns honung, viol, ylang-ylang och ros. I basen ekmossa, vetvier, sandelträ, patchoulli och benzoinkåda.
Det var länge sedan jag använde La Perla och hade glömt bort hur fin den är. Det är en doft att använda i situationer där det krävs att man tar plats tex vid förhandlingar.
La Perla är en träigt, blommig, chypre. Blommigheten är något tämjd (kanske PW:s vana att göra herrdofter?). Den känns på något sätt lite mintigt kall när man bär den, dvs inte blommigt varm som tex Lalique i går. Den är mycket hållbar under dagen och måste appliceras sparsamt. Kyligheten och mintigheten (utan att lukta mint) påminner om känslan jag får av Magie Noire.
I toppnoterna finns bergamott, citron, coriander och kardemumma. I mellanregistret finns honung, viol, ylang-ylang och ros. I basen ekmossa, vetvier, sandelträ, patchoulli och benzoinkåda.
Det var länge sedan jag använde La Perla och hade glömt bort hur fin den är. Det är en doft att använda i situationer där det krävs att man tar plats tex vid förhandlingar.
Saknad doft - Pursence
Idag när jag är inne på varma, fylliga, vita blomdofter kommer jag att tänka på en doft som jag hade i mitten av nittiotalet: Pursence från den tyska modefirman Mondi. Parfymen hade ett inslag av hyacint och gröna blad, var varm och räckte hela dagen. Doften är försvunnen från jordens yta även om företaget finns kvar. Kläderna fanns på den tiden även i Sverige (NK) och jag minns att jag hade en verkligt användbar mörkgrön uddakavaj. Den fungerade utmärkt till svart pennkjol.
måndag 22 januari 2007
Dagens doft - Lalique
I morse kände jag plötsligt för att ha en doft igen (på bättringsvägen?), men med vissa restriktioner. Den doft jag kände för var också den som valdes: Glas- och parfymflasktillverkaren Laliques signaturdoft med samma namn. Den första versionen kom 1992 och skapades av den allt annat än okända näsan Sophia Grojsman (tex Eternity, Trésor, Yvresse, Paris,Calyx, Bvlgari Femme). Jag recenserar den omarbetade versionen från 2001.
Lalique är en mjuk, varm, vit blomdoft. Jag kan tänka mig att den i sin ursprungliga version luktade åttiotalsaktigt dvs liknande tex Poison. 2001 års version är lättare än en åttiotalsdoft, känns mer transparant. Lalique känns rätt att ha när som helst, med undantag av den varmaste sommarperioden. Den passar också i många sammanhang både på kontoret men den ger också en asociation till bjudning. Den passar ypperligt på en mottagning på dagen, typ buffé. Den är tydlig men inte påträngande och elegant. Hållbarheten över dagen är mycket bra.
I toppnoterna på Lalique händer något ovanligt: Man börjar helt enkelt med de vita blommorna som ros, jasmin och den lite pudriga irisen. Dessa dröjer kvar och blandar sig med de både fruktiga och gröna hjärtnoterna där det finns päron, svartvinbärsblad och svartvinbär. Svarta vinbärsblad brukar normalt sett annars ligga i toppregistret. Basen är främst vanilj och mysk men det finns också lite varmt, sött sandelträ som tonar ut det hela.
Sammanfatttningsvis en riktig pärla, en mycket användbar doft.
Lalique är en mjuk, varm, vit blomdoft. Jag kan tänka mig att den i sin ursprungliga version luktade åttiotalsaktigt dvs liknande tex Poison. 2001 års version är lättare än en åttiotalsdoft, känns mer transparant. Lalique känns rätt att ha när som helst, med undantag av den varmaste sommarperioden. Den passar också i många sammanhang både på kontoret men den ger också en asociation till bjudning. Den passar ypperligt på en mottagning på dagen, typ buffé. Den är tydlig men inte påträngande och elegant. Hållbarheten över dagen är mycket bra.
I toppnoterna på Lalique händer något ovanligt: Man börjar helt enkelt med de vita blommorna som ros, jasmin och den lite pudriga irisen. Dessa dröjer kvar och blandar sig med de både fruktiga och gröna hjärtnoterna där det finns päron, svartvinbärsblad och svartvinbär. Svarta vinbärsblad brukar normalt sett annars ligga i toppregistret. Basen är främst vanilj och mysk men det finns också lite varmt, sött sandelträ som tonar ut det hela.
Sammanfatttningsvis en riktig pärla, en mycket användbar doft.
lördag 20 januari 2007
Dagens doft - Eau d'Hadrien
Mitt ynkliga flunsatillstånd fortsätter och jag känner egentligen inte dragning till någon doft. Tvingade dock på mig en som brukar fungera och som faktiskt kändes lite uppfräschande, nämligen Annick Goutals klassiska Eau d'Hadrien från 1981. EdH är egentligen en unisexdoft men för mig känns den mer som en dam cologne, de typiskt manliga citruscolognerna är på något sätt lite bittrare. Men allt är en smaksak och som jag tidigare pläderat: Man ska inte bry sig om hur tillverkaren kategoriserat en doft om man tycker om den och den passar bra.
EdH är en rund, varm, citrusdoft som tyvärr inte sitter så bra under dagen. Men så är det också en cologneliknande Edt. I toppnoterna sicillianska citroner, i mellanregistret även grapefrukt och cypress och i basen tränoter men även citrusnoten följer med här.
Sammanfattningsvis en fin sommardoft som det är synd att den inte har bättre hållbarhet under dagen. Fungerar även vintertid när man behöver något fräschare.
EdH är en rund, varm, citrusdoft som tyvärr inte sitter så bra under dagen. Men så är det också en cologneliknande Edt. I toppnoterna sicillianska citroner, i mellanregistret även grapefrukt och cypress och i basen tränoter men även citrusnoten följer med här.
Sammanfattningsvis en fin sommardoft som det är synd att den inte har bättre hållbarhet under dagen. Fungerar även vintertid när man behöver något fräschare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)