Eau de Sisley 3

Denna fina EDT är i samma stil som Diors Escale à Portofino men den är kryddigare och mer tätt, citrus-juicig. Den känns mer ljus dräkt-elegant i stilen där Portofino är mer casual chic. Framförallt är Eau de Sisley 3 ganska kryddig eller för att vara mer exakt ingefärig. Doften inleds med olika citrusfrukter och snabbt kommer den spritsiga ingefäran och denna krydda hänger faktiskt kvar på mig hela dagen.
Eau de Sisley 3 påminner mig delvis om min nuvarande favorit Amber & Spices men är med sin citrus somrig (även om det är en doft som är så pass tät att den fungerar bra även vintertid) och jag upplever den som något enklare i konstruktionen.
Mycket elegant och bärbar.

Betyg: 4+

Escale à Portofino

Christian Diors första doft i den så kallade Cruise Collection, transparanta dofter inspirerade av olika resmål, Escale à Portofino skapad av Francoise Demarcy 2008 är den ultimata sommardoften. Fin, rund riktigt gul citron på mandel och cypress i basen. Det finns förstås en massa andra supporterande ingredienser men det är de tre jag nämner som jag främst lägger märke till. Doften är trots att den tillhör citrusfamiljen inte svag eller flyktig. Den sitter tvärtom till långt fram på kvällen.
Escale à Portofino framkallar bilden av ett litet fint och familjärt hotell högt upp på en bergssida i Italien. Doften påminner om en exklusiv hotelltvål i kombination med manglade lakan. Men observera det är ingen kemisk tvättmedelsdoft à la Clean-dofterna utan mer själva det nymanglade tyget.

Escale à Portofino är en tidlös doft i samma tradition som Eau de Rochas och Diors Eau Fraiche men med en modern tvist. Escale à Portofino är definitivt en kommande klassiker. Tydligen var doften den mest frekventa i Paris gatubild under våren - sommaren 2009. Slutligen så tycker jag att Escale à Portofino även kan bäras av herrar.

Betyg: 4

Tar bort..

...dagens doft i rubrikerna framöver. Det är ju så sällan jag har den doft jag recenserar samma dag utan den kritiska granskningen skedde för det mesta några dagar innan inlägget. Behöver i regel minst en dag för att samla intrycken. Så hädanefter får inläggen helt enkelt bara heta parfymens namn.

Dagens doft - Prada Eau Ambreé

Foto: Parfumista (c)

Infusion d'Iris kombinerad med en lätt och luftig, dekonstruerad ambra och någon slags torkad fruktighet och något pyttlite av Prada original.
L'Eau Ambrée från 2009 (komponerad av Pradas numera husnäsa Daniela Andrier) är en fin och välkonstruerad doft men den känns lite som ett hopkok av de två föregångare jag nämnt här. Köper man L'Eau Ambrée kan man hoppa över de andra två iallafall Infusion d'Iris. L'Eau Ambrée är en mycket bärbar doft särskilt dagtid men den fungerar bra även kvällstid. Doften är lite förädisk för när jag provade den ena gången så hade jag svårt att känna den ordentligt. Vid andra provningen blev det i stället överdosering. Men att den är svårtämjd visar bara att det är en doft med karaktär, något som jag uppskattar.
För den som vill ha en bra bärbar allrounddoft, dock inte för varmaste sommarmånaderna, så är alltså L'Eau Ambrée en bra investering.

Betyg: 3

PS: Betyget skulle vara "+" om inte den där känslan av att ha mixa ihop flera Prador fanns.

Regn och rusk

Tråkigt att det fina vädert försvann men och andra sidan är regn och rusk = bra parfymväder. Många fler dofter passar när det är kyligare. Förutsatt att det fortsätter i den här stilen så känner jag för de här dofterna för veckan som kommer:
Cristalle EDT (Chanel): Denna eleganta, kanastertorra citrus- chypre passar förstås jättefint i soligt väder men lyser också upp den regnigaste dag.
Aoud Damascus (Montale): Denna lätt metalliska rosa ros mixad med ljust rökelsträ vilande på en lagom dos oud är bara så elegant och bärbar.
Noir Patchouli (Histoire de Parfums): Igår när jag bar den i så pass varmt väder fick den en härligt tvålig not som mixade så fint med patchoulin. Den effekten har jag inte märkt tidigare, undrar om det var vädert.
Tribute (Amouage): Kan tänka mig att högkvalitativa parfymoljan Tribute gör sig bra i halvvarmt och fuktigt väder. När jag provade den i kylan runt jul tonade den bort för snabbt för att vara FBW (parfymnördskod för Full Bottle Worthy).

Vad känner du för just nu?

Posh !

I förrgår var jag tillsammans med en väninna med kontakter på en mycket tjusig "för-special-visning" av vårens smyckeauktion på ett av de stora auktionshusen. Det var en slags mannekänguppvisning där modellerna inte bytte kläder utan det var dyrgriparna som togs av och på. Efter visningen var glittret snabbt tillbaks i montrarna och man kunde prova, självfallet under överseende av personal. Indententen för avdelning smycken tillika gemmolog berättade mycket intressant. Bland annat om pärlor. De stora, naturliga pärlorna tog i princip slut efter 15- och 1600-talens stora användning av pärlor i smycken och klädedräkter. Musslorna fiskades helt enkelt ut. Så sedan hann de aldrig växa till utan de pärlor som man hade på 1800-talet var mycket små, 1700-talet var inte pärlor inne överhuvudtaget. Först sedan man började odla pärlor i början av 1900-talet så kunde man få fram större pärlor igen. Drottning Silvia bär då och då ett halsband med rejält stora, äkta pärlor. Detta är från 15- eller 1600-talet och värdet ligger på miljonen. Fascinerande! Jag får anta att drottningen är sparsam med parfym de dagar hon använder colliern - parfym är som bekant tyvärr en av pärlornas största fiender.
Här en länk till godbitarna: http://www.bukowskis.se/auctions/556?category%5B%5D=SMY
Även om allt inte är urdyrt så kan man efter onsdagens tillställning konstatera att parfym ändå är ett rätt modest nöje.

Dagens doft - Eaudemoiselle de Givenchy

Först och främst så är det viktigt att beakta att jag bara testade Eaudemoiselle på doftsticka och ett sprits på handen när jag släntrade in i parfymaffären på väg mot andra ärenden. Så reviewen är alltså baserad på knappt någon testning alls och speglar bara några spontana intryck.
Flaskan är elegant med sina täta räfflor och liksom förpackningen  retro i stilen. Marknadsföringen med den vampyrliknande kvinnan (konstigt nog i starkaste solsken) skiljer sig också från mängden. Men doften, jag känner igen de direkt. Den känns som Carons Fleur de Rocaille (ny version) med något fruktigt tillagt. Påminner delvis också om Elisabeth Ardens Red Door men lättare. Inget nytt alltså men en i och för sig trevlig och oförargerlig doft.

Betyg: 2

Att vara doftintresserad ....

Foto: Parfumista
.... behöver inte vara = dyrt. Att köpa prover är inte särskilt dyrt och slår man till på en flaska någon gång så kan man alltid sälja den eller ge bort den ifall det känns som att den "inte behövs" efter ett tag. Själv har jag sålt av en stor del av mina flaskor. Klarar att parfymera mig minst ett år med proverna.

Dagen doft - Bulgari pour Femme

Bulgari pour Femme skapdes ursprungligen 1994 av den berömda näsan Sophia Grojsman (bla Paris, Yvresse, Eternity). En återintroduktion gjordes 2006 men jag vet inte om doften förändrades något eller om det bara var flaskans design. Recensionen rör i alla fall den äldre versionen.
Pour Femme är en klassiskt tidlös kallt, transparant floral doft. Viol är en tydlig not men inte en sötslislkig, pastellviol utan en skalad och som jag tycker realistisk viol. På mig faller doften ut i en slags kalkig, pudrighet. Kanske är det heliotropen, men en återhållsam sådan. Detsamma händer med Laura Biagiottis Roma fast den är en krispigt grön oriental. Det finns en för Bulgari så typisk thenot i Pour Femme men den är bara supporterande och på intet sätt dominerande som i Bulgaris serie av thedofter. Thenoten är ljus, kanske silverthe. Konvalj, ros, jasmin mm finns i mellanregistret men ingen av dem står ut bland de andra utan de är perfekt mixade.
Bulgari pour Femme är den perfekta eleganta doften passande till en ljus dräkt eller klänning i en lätt ullkvalité. Det är en doft som ska bäras dagtid. B pF är ett exempel på vilka fina dofter det finns i det "ordinarie sortimentet" om man tittar bortom tio i topp listorna.
På mig minglar Bulgari pour Femme mycket bra med hudkemin och detta i kombination med den så väl balanserade kompositionen ger den det subjektiva betyget 4.

17:e maj

Idag firar vårt otroligt vackra grannland sin nationaldag. Vem skulle inte vilja vara medborgare där, hur mycket pensionspengar som helst i oljans spår.... : )
Hur ser det då ut med norskt parfymeri ? Förra året lanserades herrdoften Kristiansand New York som tagits fram utifrån en idé av två norskor bosatta i New York. Se http://www.kristiansandnewyork.com/EN/ . Har inte luktat på doften men snygg  Ole Norman i marknadsföringen i alla fall.
Tidigare har designern Geir Ness lanserat dofter som tex damdoften Laila som sägs fånga essensen av Norge på flaska, hög, kall och sval doft får man anta. Tror också att designern Ole Henriksen givit ut någon doft men är långt ifrån säker.
Summerar man det hela så blir det inte så mycket. Men Sverige ligger och andra sidan inte mycket bättre till om man undantar Byredo.

Dagens doft - Donna Karan Gold EDT

Donna Karans Gold är en företrädesvis trä och liljedoft med en lätt kryddighet som tyvärr blev mycket kortvarig i den svenska butikshyllorna. Inte heller internationellt blev den här fina doften konstigt nog någon försäljningssuccé. Gold anses av parfymtyckare tillhör de bästa liljedofterna i linje med Frederic Malles  Lys Mediterranée och Serge Lutens Un Lys. Har inte luktat på Un Lys men har provat Lys Mediterranée och på mig är Gold den överlägsna av de två. Gold är skapad av Yann Vasnier, Calice Becker och Stephen Nielson. Calice Becker tillhör för övrigt "doftprofessorn" Luca Turins favoritparfymörer och har bland annat skapat några av det hypade huset By Kilians dofter.

Gold är strikt elegant och blir inte tung och sövande som vissa liljedofter. Den behåller en lätt spritsighet under hela dagen och är ofragmenterad fram på kvällen. Jag bar den under två dagar på raken i veckan under tuffa förhållanden båda dagarna, och ändå denna hållbarhet. Doften en lätt genomskinlig men ändå guldig känsla, ungefär som ljuset en solig men lätt disig sommarkväll. Färgen på Gold illustrerar perfekt de intryck som doften förmedlar.

Gold är tillhör segmentet "bättre mainstrem" sk designerdofter. Men den är som sagt  i klass med nischhusen Malle och Lutens liljedofter och långt överlägen mycket som produceras av sk nischhus. Donna Karans dofter (ej DKNY linjen även om den är en bra "mainstreamlinje") är generellt mycket bra och av hög kvalitet så här kan man få motsvarande bra nischdoft till bra pris. Eftersom Gold säljs ut så är den för närvarande mycket prisvärd. Men den kommer säkert att bli dyr framöver när lagret sålts ut. Ett investeringsobjekt med andra ord.

Betyg: 4+

Dagens doft - Miss Dior EDT

Foto: Parfumista (c)
Eller inte precis dagens, men dagens doft för några dagar sedan i det gråmulna, kalla vårvädret. Vädret gjorde att jag tyckte att jag borde försöka locka fram våren med en grön chypre även om jag helst hade krupit in i en värmande oriental.

Miss Dior är som många vet en av de tidiga gröna chyprerna som kom året efter (1947) banbrytaren i genren Balmains Vent Vert. De senare versionerna är förstås inte vad originalet var pga reforumleringarna och även min mamma minns något annat från 60 och 70-talen. Min Miss Dior EDT är snart tio år så troligen har den åtminstone lite ekmossa i sig, eller är det kanske ett önsketänkande. Dagen när jag bar den blev det gröna gräset galbanum tydligt för mig, även om det är inbäddat i den typiska kalkiga, pudrighet som är så typisk för Miss Dior. Galbanumet är här diskret, inte så framträdande och lite skarpt som i Vent Vert eller Papyrus de Ciane.
En elegant lite av typen out-door doft, men från än annan tid. Den personifierar det hundtandsmönster som Dior tidigare hade på sina flaskor. Miss Dior är en fin klassiker som står sig, perfekt dagtid. Sticker ut från mängden men är diskret. På ett sätt tidlös (ingen aldehydisk sk tantdoft) men ändå en representant för sin tid. Den har många sidor och fortsätter att fascinera.

En varning bör ändå utfärdas för Miss Dior är svår, minsta förkylning så luktar den inte alls lika bra. Chypres överhuvudtaget är känsliga på det viset, men i synnerhet Miss Dior, något som fler än jag har upplevt.

Betyg: 4

Betygsskala

När jag betygssätter dofter så är det enligt skalan 1-5 (med +/- ibland). 5 är bästa betyg. I betygssättningen väger jag samman hur doften luktar på mig, ibland även hur den doftar på doftsticka, hur välgjord den är enligt min bedömning, hållbarhet under dagen och den känsla doften förmedlar. Alltså en väldigt subjektiv bedömning som ska tas med en stor nypa salt.

Bra dofter...

....i det "ordinarie" sortimentet. Med det menar jag vad som kan finnas i en vanlig parfymbutik i de stora kedjorna. Det finns förstås massor med bra dofter men här är några som jag spontant kommer att tänka på just nu. Lite vår-/sommarinriktning märks faktiskt i urvalet trots tidigare skriverier. Reservationer för eventuella reformuleringar det senaste året som kan ha slätat ut dofterna.

Baby Doll Paris (YSL): Blir bara mer och mer förtjust i denna kemiska grapefrukt med dito blommor i mitten på ceder och tonkabas.
Infusion d'Iris (Prada): Den perfekta allrounddoften som jag faktiskt utnämnde till decenniets damdoft i min gamla Parfumistans blogg på DV. Kall iris utan den mer extrema rotighet som finns i vissa irisdofter. Sååå bärbar dagtid.
Rive Gauche (YSL): YSL igen, har märkt att jag dras mer och mer mot deras dofter. RG är riktigt aldehydiskt retro. Något reformulerad men inte så att det stör mina doftminnen från när jag bar den under tidigt 90-tal.
Chanel No 5 Eau Premierè: En gladare och ljusare verision av No 5 men lika elegant och bärbar. Mycket stilfull och chic.
Miss Dior: Den i och för sig många gånger reformulerade pudrigt, gröna klassikern från 1947 står sig ännu. Viss sportighet i elegansen. Min flaska är tio år så dagens version är säkert något annorlunda.
Mugler Cologne (Thierry Mugler): Lätt grön och myskig unisexcologne som passar utmärkt på sommaren. Påminner i doften om gamla österrikiska solcremen Snikk.

Parfymtips

Testutrustning  Foto:Parfumista

Hur konstigt det än låter så är parfymtips ett lite jobbigt område för en Parfumista. Plötsligt står där en kollega och ber om tips om någon ny doft. Tunghäftan slår till och jag får dra mig till minnes någon hyfsat ny lättilgänglig doft som jag av beskrivningen kan anta är bra eller som fått bra recensioner.  Själv är jag oftast så fördjupad i märken som inte finns representerade i en "normal" parfymaffär så jag hinner inte med att sniffa av det som finns nära. För att inte känna mig allt för bakom är det säkrast att framöver lägga in en runda i närmaste parfymbutik åtminstone varannan vecka.

Reformuleringshysteri

Vol d'Nuit - också en drabbad klassiker. Foto: Parfumista (c)

Läste nyligen ett initierat inlägg på den amerikanska parfymsbloggen  NST om IFRA:s standards som hotar i princip alla klassiker, i allafall från 90-talet och bakåt i tiden. IFRA är doft & smak producenternas samarbetsorgaisation som sätter upp vissa standards för självreglering. Detta för att följa bland annat EU-direktiv gällande vissa ämnen i syfte att minska biverkningar och allergier. Även Asiatiska länder och USA har liknande riktlinjer. Det finns dock som framgår i kommentarer till artikeln vissa misstankar att doft & smak industirn går längre än vad som krävs och till och med är drivande. Detta såklart eftersom man genom ny teknik i rask takt tar fram nya, relativt billiga kemiska substanser.
http://www.nstperfume.com/2009/09/29/perfumista-tip-on-reformulations-or-why-your-favorite-perfume-doesnt-smell-like-it-used-to/

Enligt artikeln ska en rad nya förbud vara implementerade senast i augusti 2010 tex mot olika citrusämnen. I nästa omgång står en sådan basingrediens som vaniljämnen på tur. Så nu förstår jag varför en del dofter jag sniffat på under det senaste året kännts så tama, de är IFRA-anpassade. I NST:s artikel nämns att en sådan fin doft som Sisleys Eau De Campagne numera är en utslätad version av sitt forna jag. Törs knappt gå och testa. Så slutsaten för alla fullblodsparfumistor är: Jaga gamla lager och scanna av Tradera, E-Bay etc efter vintage.
Eller gör som jag, blicka framåt. Jag provar nästan bara tämligen nya dofter numera. Om inte någon härlig vintage råkar korsa min väg förstås.

Skralt i bildskafferiet

Måste ge mig ut kommande helg och fota lite parfymrelaterade objekt så att det blir någon stil på bloggen. Nu under våren finns massor av lämpliga objekt i moder natur.

Tråkig info om Bel Ami

En av mina favoriter på herrsidan Hermès Bel Ami har tyvärr råkat illa ut. Denna eleganta otroligt bärbara läderdoft skapades på åttiotalet och i basen fanns äkta ekmossa. Efter restirktionerna mot ekomossa har Bel Ami som så många andra fina klassiker reformulerats. Man har nog även här, precis som de flesta andra parfymhus, passat på att dra ned på lite andra dyrbara ingredienser när man ändå var i gång. Detta brukar benämnas "modernisering".
Den nya Bel Ami är inte fy skam den heller utan en riktigt bra modern läderdoft. Men den är så skalad och fragmenterad jämfört med originalet att den känns som en delvis annan doft. Det hade varit bättre att göra en flanker av den och kalla den Bel Ami Moderne eller något sådant. Jag tycker att en Bel Ami fantast kan köpa en flaska av den nya och använda parallelt med den gamla, då slösar man ju inte heller på den gamla godíngen. Dofterna kompletterar varandra. Dessutom gäller det att hålla ögonen öppna efter den gamla flaskan (cocktail shaker modellen). Den nya Bel Ami finns i den numera ordinarie standard Hermès-flaskan.

Kallt och regnigt..

Foto: Herr Parfumista (c)

.....har det varit hela helgen. Perfekt skrivar- och parfymsniffningsväder med andra ord.

Mina DV blogginlägg

Känns trist att de blogginlägg som jag skrev för DV:s hemsida under drygt 2,5 år bara är borta för eventuella intresserade. Det är som ett svart hål. Som tur är har jag sparat dem så några av de populäraste planerar jag att låta dyka upp här. Kanske något modifierade ifall jag fått nya intryck av en doft etc.  Viss reprisvarning utfärdas alltså.

Dagens Doft - Paestum Rose

Den här rosen är alldeles för ljus men vad göra. Mitt bildbibliotek är inte enormt. Foto:Parfumista (c)

Eau d'Italies Paestum Rose börjar där Montales Deep Rose slutar i en purpurfärgad ros som allt mer övergår i nästan svart. I PR är rosen en ingrediens som liksom ingår i mixen. Om man jämför den med Aoud Damascus häromdagen där rosen utgör bortåt 50% av doften som samspelar med övriga ingredienser som delar på restrande 50%.
Den mörka rosendoften är som tydligast i toppnoterna sedan finns den där tillsammans med rökelsträ, myrra, mycket patchoulli (som jag älskar, den ger rosor en dramatisk touch), något lite ormbunkslikt, en lagom dos cederträ (kan bli för skarpt och pepprigt med för mycket) vetiver och harts. Det finns såklart mycket mer i doften men detta är något om stilen. För mig är den främst mörk ros, patchoulli och cederträ. PR är skapad av den superhypade Bertrand Douchaufour och jag tycker att PR vid sidan av Dzongkha tillhör hans bättre skapelser.
PR är en mycket dramatisk och melankolisk doft, den passar året om men inte när det är som varmast. Perfekt denna kalla vår. Väldigt stark för att vara en EDT och kan lätt överappliceras vilket hände mig en gång vilket gjorde att jag inte vill använda doften på månader. Vid närmare eftertanke så påminner PR en hel del om Laliques fina Perles de Lalique , men den senare är tyngre på cederträet.

Betyg: 4+

Min favoritparfym

Gör ett försök i Parfymguidens tävling som går ut på att beskriva sin favoritparfym se
http://www.parfymguiden.se/

Ämnet är förstås egentligen omöjligt för en parfymfanatiker som jag. Vilken bland alla dofter med högsta rating som är favoriten avgörs av känslan för stunden vilken i sin tur påverkas av årstid, väder, outfit, hälsotillstånd, humör, vad jag har ätit osv.

Sedan beror det på ur vilket perspektiv jag närmar mig ämnet: Egen favorit i nuläget, egen favorit under decennier, en favorit på en annan person eller en favoritdoft som jag beundrar på grund av att den snarare är ett konstverk och kultobjekt även om den inte behöver passa på mig.  Eller favorit på grund av att en doft är mycket bärbar eller favoriter i det "ordinarie" parfymsortimentet. Listan kan göras lång.

Jag väljer det första perspektivet nämligen "egen favorit i nuläget". Att den valda doften hamnar i nämnda kategori beror på att jag upptäckte den för två månader sedan. Det bör understrykas att den har redan parkerat bland mina all-time favoriter. 
Doften passar utmärkt denna kyliga vår då jag överhuvudtaget inte känner för lätta dofter. Doften är kryddig med muskot, pepprighet, något som kan vara lagerblad, lite oud, sandelträ, lite ros, ebenholz och en lätt ambra.
Parfymen ger mig omedelbara associationer och bilder. Så fort jag duttade på mig denna ljuvliga doft första gången transformerades jag till min farmors kök i den stora jugendvilla där hon bodde. Högt i tak, ett stort "walk-in" skafferi, serveringsrum och en köksingång med kombinerat blomsterrum där hennes blomsterlökar fick vila.  I köket luktade det av decenniers kryddor som blandat sig med trä och blandningen hade en lätt sötaktig ton. Precis så upplever jag kryddigheten i min favoritdoft. Till jularna gjorde min farmor en gudomligt god julkorv och lite av doften av den nykokta korven finns också i favoritparfymen.
Jag är övertygad om att min nya favoritdoft kommer att passa även i sommar. Detta då den trots innehållet och associationerna ovan ändå inte är särskilt tät i strukturen. Den är heller inte transparent utan finns någonstans mitt emellan. Amber & Spices heter min favorit och den är skapad av Pierre Montale 2009.

Ockelboprinsen

Undar vad min (snart) kungliga favorit Daniel (se även http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=215534 )kommer att välja för doft på sin stora dag?

Jag är övertygad att Daniel blir ett lyft för hela kungahuset. Han vinner i längden, se hur det gick med den andre som tydligen var svärmorsdrömmen. Dessutom har vår blivande prins ett stort symbolvärde för alla oss invandrade lantisar utan vars intelligens och framåtanda den kungliga huvudstaden skulla falla ihop platt som en misslyckad sufflé.

Så Daniel, parfymtips delas gärna ut....

Dagens doft -Aoud Damascus

Aoud Damscus en rosa, kall lite metallisk ros med en något nedtonad oud trots att den tillhör de tidigare Montalerna. Det finns även rökelseträ av olika sorter så det är är inte en ren rosendoft utan en doft där rosen har huvudrollen men samspelar i harmoni på lika villkor med övriga ingredienser. Mycket bärbar och passar bra om våren för mig som knappt tar mig ur oud-träsket för närvarande.
Betyg: 4+

Väntar hem...

....herr Parfumista som provar Aoud Safran idag. Spännande att se hur den har hållt under dagen. I morse kändes den som en tät, mjukt, lädrig doft, som en fordrad lammnappahandske. Oud och saffran kombinerart får effekten läder. Nu har han anlänt och den sitter fortfarande bra. Man kan lita på Montale (för det mesta).

Montale

För tre år sedan blev jag förälskad i Pierre Montale dofter. Pierre har under många år varit parfymör åt det saudi arabiska furstehuset. Under tidigt 2000-tal startade han sitt eget parfymhus och hans dofter kombinerar det arabiska och det västerlänska parfymeriet i den kraftfulla Oud-serien. Även den ordinarie EDP-linjen består av kraftfulla kvalitetsdofter. Montale kritiseras ofta för att han ger ut så många dofter och att de är snarlika. Visst har tex oud-serien sin gemensamma nämnaren ouden och oftast rosen men jag känner ändå varje doft som en egen "individ". Kritik har även framförts att de senare ouderna inte är lika bra och att de är för lika vanliga dofter. Men jag tror att det beror på att hard-core oud-lovers vill att den så typiska oud-noten ska dominera. Jag tycker att både hans tidigare oud-starka kreationer och hans senare oud-svagare blandningar har sitt berättigande. De kompletterar varandra. Montale är en av mina absoulta favoritlinjer, jag tror till och med att det är den absoluta favoriten, vid sidan av Andy Tauer förstås.

Dagens doft - Un Jardin Après La Mousson

Försöker att gå våren till mötes med en transparant men ändå kraftig doft (på mig i alla fall). Hermès Un Jardin Après La Mousson  skapad av de transparanta dofternas mästere Jean-Claude Ellena.
Associationer: Kardemumma, havre, melon men äkta vara, inte den kemiska "calone" som stinker i så många så kallade fruity-florals och regn på torr lerjord.

Betyg: 4+

Dagens doft - En ovanliigt o-oudig oud, Aoud Red Flowers

Ovanligt kylslaget för att vara maj som jag minns det i alla fall. Har svårt att finna mig till rätta i vårdofter och har knappt försökt. Jag vill vara kvar i tätare och tyngre saker. Idag har jag burit Montales Aoud Red Flowers och fått spontant beröm från olika håll. Men själv känner jag knappt doften, undra vad det är för komponent som gör detta? Mysk kanske, det är tydligen är det en not som framkallar "doftblindhet" hos vissa. Ouden i Aoud Red Flowers är väldigt nedtonad och fint inmixad bland övriga noter. Ännu mer nedtonad än i White Oud. Kan det vara det? Dvs att jag föväntar mig något mycket kraftfullare bara för att det är en oud? Annars är huvudnoten något så pass originellt som tagetes, men en mjukk tagetsdoft inte så där skarp som den kan vara om man luktar på eller rör blomman. Aoud Red Flowers känns faktiskt som en röd doft så namnet är helt rätt valt.

Betyg: 4+

Dags att komma igång igen...

...och få in ordning och rutin på min gamla kära dagbok. Efter två år och sju månader med förskrivna inlägg på DV är jag fortfarande ovan vid att skriva  spontant i realtid.
Funderar på att återuppliva gamla följetongen Dagens doft men i mycket kort form, några nyckelord. Ett bra sätt att få en snabb analys av allt provande.

Dagens doft - Deep Rose

Foto:Parfumista (c)

Testar ännu en rosig Montale nämligen Deep Rose som tillhör en av de senare, kritiserade produktionerna. Men jag kan inte alls vara särskilt kritisk mot Deep Rose. Den är en riktigt rosig doft utan så mycket annat än en vit pepprighet. Rosen är ljust rosa och den har ett lätt not av den gummiaktighet som finns i rosenoljor. Den påminner en hel del om Annick Goutals Rose Absolute men AG:s doft har mer av det studsigt, spritsiga rosenoljegummit och den känns mer som en blandning av rosa, gula och oranga rosor och kanske någon ljust röd.
Deep Rose är rosa rätt igenom och kan kännas för förutsägbar även om det är en fin doft. Men framåt eftermiddagen händer något. Då glider DR över i en mörkt rosa eller snarare purpurfärgad ros och den får en melankolisk ton som påminner om den i Stella McCarthenys Stella. DR tar sig på slutet och blir riktigt intressant på grund av kontrasten med topp och mellannoterna. Måste tillstå att jag blivit riktigt förtjust i DR. Även om den inte är så unik så är hållbarheten under dagen god och den har fina ingredienser som en Montale ska ha.

Betyg: 4