Dagens doft - Nirmala Molinard

Så fel man kan minnas.Även om Angel har sitt ursprung i Molinards Nirmala från 1955 så är de ändå rätt olika. Helt rättvisande är dock inte jämförelsen då jag har Nirmala i Edt och Angel har jag testat i Edp. Det är kanske därför som jag upplever N som vattnigare och inte så tät i strukturen som A. Nirmala är klart fruktigare, ananas, och har ett tydligt inslag av ambra där Angel har choklad och tydlig patchoulli. Nirmala är frukttårtan medan Angel är chokladtårtan. Nirmala luktar också lite rengöringsmedel fast på ett positivt sätt. I Nirmala finns bla noter av citron, bivax, äpple, svarta vinbär, rökelseträ och vetvier. Håller mer än en dag på huden trots att det är en Edt. Jag tycker att doften påminner om Hanae Mori Butterfly som också har bär och ananastoner. Nirmala är en speciell doft, som låg fyrtio år före sin tid. På mig passar Angel bättre och jag förderar också den framför Nirmala.

Doftdessert

Så här inför helgens frestelser kan jag föreslå ett ypperligt knep att spara kalorier: Satsa på en doftdessert i stället för de kaloribomber som vanliga desserter utgör. En doftdessert gör ingen fet.
Recept: Klipp först till ett antal doftstickor i normaltjockt, vitt "skriv"papper. Sedan görs ett urval av dofter som ska analyseras. Exempel på urvalskriterier: Dam eller Herr från viss/vissa doftkategorier. Dam och herr ur specifik doftkategori. Jämförelse mellan kategorier eller varför inte fritt ta fram några du vill sniffa närmare på oavsett kategori. Jag brukar instinktivt dras till några, så det löser sig av sig själv. Kul är att dofta på parfymer som man upplever som väldigt lika. När man sedan får dem på stickor brevid varandra så inser man att det ändå är ganska stora skillnader. Jag brukar ofta bli förvånad hur stor skillnaden kan vara och börjar tom tvivla på mitt luktsinne. Tre - fyra dofter per gång är vad näsan klarar av.
Vi blir oftast sittande med ett gäng herrdofter. Det är oftast mannen som börjar prata om någon av sina dofter och dessutom är han snabbast att ta fram de omtalade objekten. 

Dagens doft - Angel

Idag drogs jag som en magnet till den av många så hatade Angel från Thierry Mulger. Visst är den påträngande men jag tycker om den. Gillar särskilt den jordiga patchoullinoten som är särskilt tydlig på mig. Angel ansågs vara banbrytande när den kom 1992, "den första "gourmanddoften, innehåller noter av choklad, bär, karamell, honung och vanilj. Det är dock inte riktigt sant för redan 1955 kom Molinards Nirmala och den är så lik Angel att jag har svårt att hålla i sär dem. Nirmala är fruktigare och har någon blomton vilket Angel saknar. Patchoullins jordighet är tydlig för båda. Det sägs att T Mulgers mamma använde Nirmala så man kan ju gissa att TM beordrade parfymörerna Olivier Cresp och Yves de Chiris att göra en Nirmala look-alike. Ska prova Nirmala någon dag och känna vad skillnaden egentligen är, det är ett år sedan jag hade den sist.

Dagens doft - Ambre Molinard

Pust! Idag ligger jag efter med precis allt. Hinner dock rassla ner några rader om dagens doft: Ambre från Molinard. Doften kan sammanfattas i att jag luktar ren, våt, ulltröja. Det finns också lite söta, karamelliga toner i doften. Alltså som en ren ambradoft ska lukta. Hållbarheten under dagen är inte så bra så det gäller att spritsa på sig ganska mycket. 

Stiltips till SEB:s koncernledning

Eller närmare bestämt till VD, Annika Falkengren. AF har av bilder i pressen och på TV att döma, mycket snygga kläder och vackra (dyrbara) smycken. I de allra flesta fall är hon också "rätt" klädd. Men som för oss alla blir det ibland fel i kombinationen kläder-smycken-situation. I AF:s roll finns det dock situationer där det bara inte får bli fel.
Helfel blev det när SEB i slutet av september aviserade ett stort kostnadsbesparingsprogram som bla skulle innebära personalnedskärningar. AF framträdde då i TV och press i en i sig liten söt randig, lite sportig, rundringad kofta i glada färger. Till detta de vanliga flotta droppformade hängande pärlörhängena som AF verkar försöka göra till sitt signum och ett sk "dog collar" visserligen med små pärlor men ändå av den modell (också med små pärlor)som prinsessan Madelene har använt tillsammans med tiara vid galatillställningar. För det första vara smyckeprakten inte kompatibel med den lilla koftan. För det andra, och det som är det allvarliga, så var smyckeprakten och färggladheten så totalt fel i ett så pass allvarligt sammanhang som det är när personalnedskärningar aviseras. Signalen som skickades var: "Här spar vi kostnader och sparkar personal så att Annika kan fortsätta fylla upp sitt smyckeskrin".
Rätt outfit i situationen hade varit reguljär proper bankkostymering dvs mörkblå-/grå eller svart kostym/dräkt med diskret top eller blus. Till detta en helt annan nivå på smyckena: I öronen hade ett par diskreta creoler (utan stenar) eller ett par små (icke hängande) pärlor eller möjligen några små (icke hängande) ädelstenar passat. Runt halsen en diskret kedja.
Måste än en gång poängtera att det generellt sett är rätt att AF bejakar sin kvinnlighet och bär vackra smycken till glädje för omvärlden. Några dagar efter bottennoteringen ovan syntes AF i tidningen när hon överlämnade en fastghet som gåva till. Chalmers. Av bilden att döma (halvfigur) bar hon en lite festligare variant av mörk bankkostym/dräkt, lite ringad top och de stora pärlörhängena som enligt min mening var helt rätt i det här sammanhanget. Den riktigt konservative skulle dock påpeka att sådana örhängen inte bör användas dagtid och den ultrakonservative att hängande örhängen inte är förenliga med yrkessituationer överhuvudtaget. Tyvärr saknades pärlhalsbandet här. Vid detta festliga tillfälle och med den toppen, hade det kommit till sin rätt.
Man kan möjligen fundera över vilka signaler som AF:s tjusiga smycken sänder till SEB:s kunder. Det kan lätt tolkas som att banken behöver ta ut höga avgifter mm på kundernas bekostnad. Då sänder SHB:s något grå/beige VD Pär Boman ut betydligt kundvänligare vibbar. Han ger då inga signaler på lyxkonsumtion överhuvudtaget men det kanske är ett raffinerat knep....  

Mitsouko fortsättning

Nu har Mitsouko blommat ut i en mix av ros, torr persika, trä och lite våt mossa. Det kryddiga ackordet har trätt tillbaka. Mitsouko är en doft som utvecklar sig olika från gång till gång beroende på ens kroppsliga status (hormoner, sjukdom, stressnivå, vad man har ätit), dosering, väder, årstid etc. Doften är komplex och olika toner liksom balansen mellan tonerna framhävs på olika sätt. Det är mao ingen parfym man tröttnar på i första taget då den har så många överraskningar på lut. Det tar tid att tycka om M då den som så många andra "bra" dofter, inte är insmickrande från starten. M är verkligen ljusår från dagens enkla, kemiska och ofta linjära dofter. Mitsouko är i och för sig också en kemisk doft med bla syntetiska frukttoner. Men det är en helt annan klass och finess i M:s aldehyder än i dagens ofta ganska oförfinade dito.  

Dagens doft - Mitsouko

Mysteriet från det ärevördiga huset Guerlain, kreerad av Jaques Guerlain 1919, har jag valt idag. Om Mitsouko florerar så många myter, från långt innan begreppet story-telling myntats inom marknadsföringen.
Det är en speciell doft jämfört med dagens. Det är (liksom gårdagens Femme) en fruktig chypre med persika som tongivande frukt. Kryddor är också en tydlig komponent bland mellannoterna  och i basen självklart ekmossa och trä. I toppnoterna finns citrus och ros. Det är ganska stor skillnad mellan Edt och Edp, Edt:n är mer citrus och mer skarp och försvinner snabbare. Edp sitter bra och har en rundare, mjukare, djupare kryddigare doft. Femme är som sagt inspirerad av Mitsouko men har istället plommon som dominerande frukt och kummin är en tydlig krydda. Femme är kallare Mitsouko trots att den också är en varm doft. Femme känns också modernare. För att generalisera bör man nog ha passerat 35 för att bära upp Mitsouko medan Femme kan man börja med tidigare.

Flankers

Appropå funderingarna om relansering av Femme i dagens doft. Läste nyligen i DI Weekend om sk flankers dvs att parfymhusen tar fram nya varianter på samma parfym för en ekonomisk användning av den initiala investeringen. Idag med all marknadsföring kostar det ca 100 miljoner att ta fram en ny parfym för massmarknaden. Då är det smart att återanvända doftbasen på en storsäljare och förändra den i olika riktningar tex göra doften lättare, tyngre, blommigare, mer orientalisk etc. Stilbildande exempel på detta är Diors Poison serie. Originalet kom i mitten av åttiotalet och har sedan följts av diverse varianter under de två kommande decennierna.
Fenoment har i och för sig alltid funnits. För de flesta parfymhus kan man känna en gemensam grundton oavsett doft, en grund som man alltid arbetar utifrån. Sedan kan man förstås även gå ytterligare steg upp i utvecklingstrappan och utgå från en till viss grad färdig storsäljande parfym och variera temat. Den strategin känner man av då och då dvs att en kommande doft är väldigt lik en tidigare fast den har ett helt annat namn. Det smarta med att döpa till det gamla namnet följt av ett nytt är att man får dem som tycker om originalet att också köpa de nya varianterna. Det blir så att säga en trygg variation för den mer försiktige parfymanvändaren.

Dagens doft - Rochas Femme

Efter gårdagens allt annat än lyckade utflykt i herrdofternas värld, flyr  jag idag in bland det mest feminina, Rochas Femme. Femme skapades av supernäsan Edmond Roudnitska och lanserades av Rochas 1944. Doften är underbart mjuk och lite krämig. Den luktar varmt plommon och kummin. Kumminnoten är mjukt rundad, inte rå/frän som i den moderna kummindoften Kingdom.
I Femmes toppnoter finns frukt och kummin, i mellanregistret känns blommor som ros, kryddnejlika och jasmin men det blir ändå inte särskilt blommigt utan plommon/ kummin dröjer sig kvar. I basen bla ekmossa,  patchulli och vanilj. Femme är en fruktig chypre, en grupp som brukar vara svår på mig. Femme passar som tur är däremot bra. Föregångaren till Femme är Mitsouko från 1919. Av dessa föredrar jag F, M kan bli lite kväljande om inte dosen blir precis rätt.
Femme är en klart underskattad doft som säkert kommer få en relansering med något känt ansikte som galionsfigur och på så sätt bli het igen. Det är den verkligen värd. Hoppas de bara inte förvanskar den i någon ny variant.

Nu har jag fått....

....utlåtandet om Bowling Green. Mannens kommentar "Det luktar karl" "Du har varit och snott något hos mig" " Den faller inte ut på dig, det luktar bara starkt". Han lyckades iallafall inte pricka in rätt doft utan gissade på en som är ganska närliggande.

Dagens doft - Bowling Green

Idag är det åter sol och varmt så jag fortsätter inriktningen med lättare dofter efter avbrottet i går. Idag kommer mannen att sättas på prov när han kommer hem efter att ha utövat sin hobby över helgen. Jag har (som jag antydde häromdagen) provat hans Bowling Green från Geoffrey Beene. Han brukar ha en bra näsa men det är ju lurigt eftersom han troligen inte förväntar sig att jag nallat BG. De gånger han redan vet att jag satt på mig en herrdoft så blir han alltid per automatik negativ, "doften i sig luktar gott men den passar inte på dig" är standardrepliken. Självklart vill han ha sina dofter i fred, jag skulle känna samma sak.
BG är en härligt grön, lite blommigt kryddig doft som inleds med spritsiga citrusackord samt basilika. Bland ingredienserna är lavendel tydlig liksom barrträd som en, tall och gran. Även patchoulli, mossa och lite ambra som värmer upp i basen liksom de obligatoriska sandel- och cederträ. BG är en doft som man tyvärr har slutat att tillverka. Den är förstås inte tillräckligt lik det som är modernt idag och får därmed stryka på foten av rent kommersiella skäl.....

Dagens doft - Dolce Vita

Idag är det så ruggigt väder att jag behöver något tyngre och varmare än vad som varit fallet under veckan. Men det är inte så kallt att jag känner för någon tung oriental utan stannar för en parfym i den träigt orientaliska kategorin, Dolce Vita. DV är en skapelse av Pierre Bourdon för Christian Dior 1996 och påminner mycket om Serge Lutens fina Feminite du Bois som kom några år tidigare. Av de två föredrar jag FdB men DV är heller inte dum. 
Det ska sägas att jag har en komplicerad relation till båda. De luktar inte super på mig men jag tycker ändå mycket om dofterna. Greppar ofta efter DV när jag inte riktigt vet vad jag ska ha för doft. Det är också dofter där det varierar mycket mellan tillfällena hur bra de passar på mig. Generellt sett passar jag bra i den doftbas som finns i Diors parfymer. DV är en av de som passar sämst av Diorerna även om den inte passar dåligt.
Hållbarheten under dagen är bra. Doften inleds med fruktiga toner som persika och grapefrukt men även lite kryddig kardmumma. Sedan kommer blommor som magnolia och liljor, mer krydda och lite trä. I botten finns bla vanlij, ceder- och sandelträ.  På mig får doften en lätt bitter karaktär (som bittermandel) efter några timmar och den skulle kunna slå över i surhet om doften överdoserades. 

Glömde nästan Dagens Doft - Eau de Campagne

För den är samma som igår dvs Eau de Campagne från Sisley. Som jag skrev igår så tog EdC slut i min refill-flaska så jag behövde fylla på den på nytt. Det är ju så irriterande när man står där sugen på en doft och det krävs en hel påfyllingsprocedur innan man kan ta på den. Då slutar det ofta med att man tar en helt annan i stället. Dessutom var jag inte färdig med EdC från igår (bara det är ett gott betyg). När jag tog upp splash-flaskan låg en lapp med EdC:s doftpyramid i och det visade sig att jag inte hade helt fel i min analys av innehållet igår.
Pyramiden ser ut så här: Toppnoter: Bergamott, citron, basilika, vilda örter (vad nu det är) samt gelbanum (en rot med lite bitter, grön lukt). Mellannoter: Tomatblad, liljekonvalj (känner jag inte alls), jasmin, geranium (dvs Dr Westerlundhs blomma, känner jag mycket av) och plommon (känner jag inte heller). Basnoterna består av ekmossa, patchulli, vetvier och mysk.
EdC är alltså egentligen en chypre (ekmossan) men jag känner inte det typiska chypre-inslaget. Det beror också på om man ser gröna dofter som en helt egen doftkategori eller om man sorterar in dem under chypre- eller blomkategorierna. I såfall är EdC enligt min mening en mycket grön chypre, trots visst blommigt innehåll.

Dagens Doft/Gröna dofter - Eau de Campagne

Värmen fortsätter och därmed min period med lättare dofter. Idag har jag valt en riktigt grön doft, den genuint gräsiga 70-talsdoften Eau de Campagne från Sisley. Det är en unisexdoft och den luktar mycket riktigt lite herrigt. Grönt friskt gräs, tomatblad och något lite mintigt grönt som mynta finns i doften. Även en ton av om hösten just nedfallna lönnlöv och även örter. Sitter oväntat bra under dagen trots att det är en Eau. Detta trots att jag bara fick på mig en liten mängd då doften tog slut i min refillflaska. Påminner något om Bowling Green som trots att den är en ren herrdoft är blommigare än EdC. Ska nog norpa lite BG från mannen och testa någon dag.
Läste någonstans att gröna dofter ska bli moderna i vår. Undrar vad parfymindustrin kommer att koka ihop för att sälja stort. Gröna dofter kan ofta vara svåra, lite bränt kärva som tex Alliage. Vissa gröna dofter med blommor i tex Private Collection är och andra sidan ganska lika gröna blomdofter. Där är det svårt att dra gränsen. Beror på om blommigheten eller det gräsiga/örtiga är mest tongivande.

Dagens doft - Libertine

Värmen fortsätter och solen tittar tom fram. Jag fortsätter på det lätta temat med en fruktig chypre Libertine av Vivianne Westwood. Doften har en modern, kall, fruktighet dvs annorlunda än de varma, tätare, klassikerna Mitsouko och Femme. I toppnoterna anar man ananas och som så ofta i moderna dofter, grapefrukt. I hjärtat finns kaprifol, konvalj och en ovanlig vit liten blomma, vibornum. I basen bla den obligtoriska ekmossan dvs slånlav. Doften är klart tilltalande även om den inte är en tiopoängare på mig. Den sitter hyfsat under dagen men kräver att man sprutar på ganska mycket.

Fortsätter på sommartemat-Dagens doft

Även om det är grått ute idag så är det fortfarande varmt. Dagens doft, Clair de Nilang från Lalique är klart besläktad med gårdagens doft men CdN är fruktigare och lite sötare än den gröntonade Èhtèrè från igår. Gemensamt är vita blommor på ett lite "kallt" sätt som gör att det inte blir så sött. Det finns också en ton av gammalt papper i båda som jag gillar. CdN sitter hyfsat under dagen. Flaskan är jättevacker. Lalique är ju egentligen en gammal tillverkare/designer av glas, bla parfymflaskor. Som så många andra varumärken har man också slagit sig på parfym.

Sommardoft

Dagens varma "sensommarväder" har gjort att jag, efter alla tunga höst/vinterdofter ,verkligen längtade efter en vår/sommardoft. Precis samma känsla som infinner sig på vårkanten. Valde en doft som jag, efter dagens användning, inser att jag hittills behandlat styvmoderligt, Èthèrè från Vicky Tiel. När jag hade den på sommaren tyckte jag att den försvann för snabbt. Så är fallet inte idag, trots långpromenad i det vackra "vårvädret". Doften är en krispigt, spritsig lite grön blomdoft. Trots att jag känner inslag av vita blommor är den inte särskilt söt. Ger associationer till att sitta och läpja på en spritsig "Dagens" en varm sommarkväll. Doften påminner bla om Un Amour de Patou som också har grönheten i sig i ännu högre grad. Ska bli spännande att se hur länge sommardofts passionen håller i sig. Definitivt till i morgon i alla fall.

Veckans herrdoft

Dags att då och då kommentera herrdofter också. Idag bär maken en alldaglig italiensk åttiotalsdoft Gianfranco Ferré Men. Han är själv inte förtjust i den och doften "äts upp" ganska snabbt av hans hud. Han "konsumerar" dofter snabbt så de behöver vara starka och täta. Ferré Men har intressanta ingredienser som jasmin, ormbunke, kardemumma och enbär. I botten finns gran, ceder och sandelträ, läder, mossa och mysk. Inledning med citrus och lavendel toner och något som luktar järn. Järntonen har jag känt i den mer renodlade lavendeldoften Pour un Homme från Caron så detta "något" är nog en slags lavendelton. Trots de intressanta ingredienserna blir det bara ett "jaha". Det luktar inte illa men den är tyvärr helt ointressant. 

Tur med Victor and Rolf och Dagens doft

Hade tur med Victor&Rolf plaggen! Klänningarna passade bra men kappan var för liten och heller inte rätt skuren för mig. Två av tre rätt är mer än godkänt. Den röda sidenklänningen blir perfekt på julaftonen, det tänker säkert fler än jag. Den kommer vara Sveriges vanligaste julaftonsklänning 2006.
Dagens doft
"Den där passar du jättebra i" sa mannen om dagens doft."Släng dina tantdofter och använd bara de som passar så där bra". "K-märk iallafall alla tantdofter (K som i kärring) så att det finns en varning". Vi har lite olika inställning till kriterierna för doftanvändning något jag kommer återkomma till i inlägg längre fram. Doften som fått tummen upp är Versaces Crystal Noir, en vit-blommig parfym på orientalisk botten. Den har ingredienser som gardenia uppbackad av tuberos, ambra och mysk. Den är mao tung och söt, jag känner också en ton av cocos, den lukt som kommer precis när man öppnar en cocosnöt. Den smälter fint in i min hud och hållbarheten är enorm för att vara en Edt, doften är tydlig även dagen därpå. Crystal Noir påminner mycket om Diors Tendre Poison men TP saknar cocosinslaget och är mer åttiotals-vit-blommig. Därför valde jag  CN då jag har flera i den typiska vita-blom-kategorin sedan tidigare. Jag tror att Crystal Noir ska agera ersättare till den fina, betydligt torrare tuberosdoften Blonde från Versace. Skandal att man slutat tillverka den.

Opie- och andra doftminnen

Minns mina första bekantskaper med Opium. Det var på det glada åttiotalet när min parfymgarderob inte var särskilt stor (se inlägg 13/11). Jag tullade på min fd svärmors flaska när svärföräldrarna var bortresta och kanske några gånger t o m när svärmor var hemma. FYYYYYY på mig!!! Det måste ju ha känts på lukten så om du läser det här (och känner igen det hela) så ber jag tusen gånger om ursäkt och levererar samtidigt ett stort TACK för att jag genom dina dofter bekantade mig med lite tyngre parfymer än jag var van vid hemifrån. Fd svärmor hade förutom Opium även ur- orientalen Shalimar, tuberosdoften Chloé och kryddiga orientalen KL. De gillade jag också. Sedan fanns lättare saker som Anias-Anais men den brydde jag mig aldrig om att ens testa. Jag fastnade för det tyngre artilleriet. Undrar vad som står i fd svärmors parfymhylla idag?
Hemifrån är jag van vid lättare dofter. Som framgår av mitt inlägg 1/11 så är min mamma i princip solitäranvändare av liljekonvalj-ros doften Diorissimo. Men det fanns också lite chypre ibland, representerat av den gröna Miss Dior och någon gång också light-orientalen Dioressence. Även den härliga, numera nästan omöjlig att få tag i, aldehydiska blå blomparfymen Je Reviens från Worth var stapelvara. Je Reviens är nödvändig att ha i parfymstyrka för i sin Edt form luktar den något helt annat. Tyvärr ryktas att de förändrat formulan i parfymversionen till det sämre de senaste åren. Hoppas att så inte är fallet. Någon enstaka flaska av Revlons gröna, banbrytande 70-talsdoft Charlie minns jag också. Andra doftminnen är farmors klassiska gröna chypre Ma Griffe från Carven och min ingifta fasters Apple Blossom från ? och är jag nästan säker på, nejlikedoften Bellodgia från Caron.

Rugguggla/Dagens doft

Idag känner jag mig som en riktig rugguggla. Vaknade i natt med en lätt förkylning och kände direkt att i morgon blir det en "omhändertagande doft". Inte läge för någon powerdoft som gårdagens Diva. Jag kände direkt att det är Opium, YSL:s klassiker från 1977 som skulle få stå för omhändertagandet. På detta en varm paketering i mjuk cashmere. Opium är en kreation av Jean-Louis Sieuzac, dvs samma näsa som lyckats ställa till katastrofen Oscar. Stackars Oscar, det är fritt fall i betygsskalan för närvarande. Till skillnad mot Oscar är Opium en fullträff. Det är en gåta hur samma kreatör inom en så kort tidsrymd lyckats med både ett riktigt bottennapp som Oscar och en hit som Opium.
Opium är en varm och kryddig oriental, utan sötma. I Opium finns kryddnejlika, mandarin, nejlka, ros, myrra, bävergäll (syntetiskt), oppoponax, sandel- och cederträ. Opium har god hållbarhet under dagen och på mig förenas den fint med huden. Enligt vissa är det en tantdoft men det beror nog främst på att den är snart trettio år gammal. Hade den lanserats idag hade få gjort tant associationen.
Mmmm, näsan dras hela tiden till armvecket för att sniffa Opium (oj det där lät nästan olämpligt).

Diva - dags för tredje akten

Diva är som en mäktig opera i tre akter. Spännande intrig med sina fint komponerade, utsökta ingredienser. Ackorden avlöser finstämt varandra. Nu börjar snart tredje och sista akten, blommorna börjar tona ut och basen, de dovare tonerna av ekmossa/trä börjar ta över. Diva sitter mycket bra och länge, brukar kännas tydligt långt fram på kvällen och tom dagen därpå. Diva känns "hel" ända til slutet. Vissa dofter fragmenteras efter ganska kort tid sedan basnoterna trätt fram och några försvinner och bara delar blir kvar. Det gäller definitivt inte Diva. Diva släpper inte greppet när hon väl fått fast dig....

Äntligen chypreväder/Dagens gudomliga doft

Regn, slask, gråväder, några plusgrader m a o perfekt väder för en chypre. Valde en ur den urspungliga, blommiga chypre kategorin Ungaros Diva skapad av Jacques Polge 1983. Polge är främst känd för att ha skapat det flesta av Chanels dofter från 80-talet och framåt.
Namnet är verkligen mitt i prick. Det är en gudomlig, hållbar doft som utvecklar sig på ett spännande sätt under dagen. Doften har det klassiska blomackordet ros, jasmin förenat med iris och narcisser. Självklart vilar de på en bas av ekmossa som ger ett djup och något som jag karakteriserar som en träig, mossig fuktighet (skog-association) som finnas i typiska chypres. Sandelträ och patchoulli ger doften en tung värme. Irisen till trots upplever inte jag Diva som särskilt pudrig.
Diva är en verklig powerdoft, något att sätta på sig när man ska "slå näven i bordet". Den har likheter med Montana (läder/trä chypre) och Eau de Soir. För Diva gäller liksom för alla chypres att det är en "svår" doft. Dels att uppskatta om man gillar de fräscha eller söta dofttyper som är populära idag. Dels kan det vara svårt att få en chypre att passa ens hud. Även inom samma undergrupp kan en passa oerhört bra medan en annan inte passar alls. Exempelvis Diva ingår en kemisk förening med min hud medan Hermes Chalche inte passar särskilt bra, ligger "utanpå".
Åhhh, jag sniffar hela tiden i armvecket. Vilken kontrast mot vad som satt där i förrgår, hemska Oscar. Jag har verkligen inte kommit över att jag var Oscar fan på åttiotalet. Den flaskan är verkligen en sunk-cost. Men med åldern kommer visheten....

Dagens doft -Immense

Immense från Jean-Louis Scherrer är en ganska beige fruktig blom-oriental med inslag av cigarrdoft. Någon slags försök att apa efter en mix av Alchemie, Wish, Casmir och liknande dofter men det blir bara blekt. Dock ingen äckel-varning som för Oscar häromdagen (nostalgin till trots, nu har jag verkligen svårt att förstå att jag gillade den en gång i tiden) utan en alldaglig doft att sätta på sig när fantasin tryter.

Dagens doft - Lauren

Idag har jag Ralph Laurens första doft Lauren från 1978. Det är en mild och lagom söt blomdoft med idag ovanliga ingredienser som viol och nejlika men det finns också ros och en viss grönhet samt inslag av trä i basnoten. Trots sin mildhet sitter doften förvånansvärt bra även i Edt-version. En bra doft en dag när man inte vet vad man ska sätta på sig och inte vill sticka ut. Fungerar även vintertid.

Dagens nostalgidoft - Oscar

I morse visste jag absolut inte vad jag skulle ha för doft. Kände egentligen för en chypre men det är samtidigt lite för kallt ute för att en sådan ska kännas helt optimal. Det slutade med en riktig "love or hate" doft, den klassiska gamla blom-orientalen Oscar från Oscar de la Renta (1977). Doften är en av de parfymer som personifierar 80-talet för mig och den skapades av Jean-Louis Sieuzac som också skapde Opium, en doft han lyckades klart bättre med måste jag medge. Oscar är definitivt inte "love" för mig men inte heller "hate". Den passar varken bra eller illa på mig och den håller bra under dagen. När jag av nostalgiska skäl åter köpte Oscar för snart två år sedan var mannens kommentar: " Det luktar som om farmor är med i bilen". Farmor hade tydligen haft Oscar så det och doften som sådan gav honom känslan av äldre dam.
Oscar är 80-tals nostalgi för mig. Minns när jag som fattig student var på väg på semester till Jugoslavien och köpte en flaska 100 ml splash på färjan Trelleborg-Travemunde. Flaskan var otroligt vacker, såg ut som Aaltos vas "eskimåkvinnans byxa" med lock och doften kändes väldigt lyxig. På den tiden var doftgarderoben inte stor; jag hade Chanel no 5, Oscar, Paris, Rive Gauche och Je Reviens.
Idag när jag bär doften känner jag en mycket tydlig ton av jasmin som jag inte känt så separerad från resten av ingredienserna tidigare. I doften ingår också kryddnejlika, apelsinblomma, persika, coriander mm. Doften sitter som sagt bra under dagen och har en viss pudrighet. Boucherons första parfym Boucheron är en slags nedtonad variant av Oscar. Den har även den ett tydligt inslag av apelsinblomma.

Förvaring av parfymer/Dagens doft

Hur dofterna ska förvaras för bästa hållbarhet, tvistar de lärde. Parfymindustrin hävdar ju tom att hållbarheten är så begränsad som 1-3 år (beroende på fabrikat). Min erfarenhet som samlare är att det inte stämmer om man förvarar lite smart. Parfymerna ska förvaras mörkt och svalt, i sin kartong. Ljus och värme är de stora fienderna samt syre. Jag har dofter som är tolv till fjorton år som inte har förändrats. Dessa har förvarats i sina kartonger i kylskåp. En sval källare går också bra. Även om temperaturen är högre under sommarhalvåret är det viktga att det är långsamma temperatursvängningar.
Det finns de som hävdar att det är för kallt i kylskåp och att dofterna kan förändras av den anledningen. Jag har inte varit med om detta men jag blev orolig en gång när det blivit så kallt att det började kristalliseras i min flaska med Spellbound. Den fick "tina upp" i rumstemperatur och fick sedan en varmare placering. Jag har ännu, efter två år, inte märkt någon förändring i doften.
Egentligen tror jag att det räcker med källartemperatur och mörker dvs under samma omständigheter som man förvarar viner. En av de värsta förvarings-platserna sägs vara badrummet. Har därför testat att ställa en flaska Givenchy Gentleman (med mycket lite parfym kvar och därmed mer exponerad för syre) ofärgad flaska, utan kartong, på badrumshyllan. Efter 1,5 år märker inte jag någon förändring. Jag vet ett annat parfymfreak som hade alla sina flaskor i badrummet och hade dofter som var bortåt tio år som inte förändrats. Själv skulle jag inte våga! Finns doftsamlare som köpt oöppnade vintagedofter tillverkade på 40-talet och dessa har tydligen inte luktat konstigt.
Färgade flaskor, särskilt blå, skyddar doften bäst från ljus. Det är också säkrast att köpa spray eftersom det minimerar syrekontakten. Om man köper splash ska man vara noga med att vätskan i flaskan och själva flasköppningen inte kommer i kontakt med huden. Använd en liten parfymtratt och häll över doften på en sprayflaska.
Jag kan inte säga att man ska göra si eller så men mina slutsatser hittills är att hållbarheten är långt utöver vad som anges av tillverkarna om man är försiktig vid förvaringen.
Dagens doft och gårdagens
"Det luktar gubbe" sa mannen igår när jag applicerat kultförklarade klassikern Bandit från Robert Piguet (1944). Det är ju en doft, skapad av den legendariska näsan Germaine Cellier, som man bara VILL ska passa perfekt men på mig blir den tyvärr ingen toppnotering. Den lägger sig liksom utanpå huden och ingår inte den kemiska förening med mig som Piguets andra berömda doft, Fracas, gör.
Bandit är en trä/läder doft och tillhör en gren av familjen chypre. Visst är den lite manlig, en del män bär den också. Det finns trä, läder, jord, grönt och civet i doften och den blir snabbt pudrig i tonen. Det finns också en slags surhet som är vanlig bland trä/läder dofter. Ofta liknas Bandit med Cabochard men C saknar den pudriga mjukhet som finns i Bandit. Själv tycer jag att Bandit påminner rätt mycket om Miss Balmain fast M B är snällare och har en ton av svamp i sig som saknas i Bandit.

Överdos - gårdagens doft

Dags att kliva in i duschen - jag luktar fortfarande av Wish från Chopard som jag blev så sugen på redan i torsdags. Blev visst några tryck för mycket när jag sprejade på mig i går, doften är mycket intensiv. Wish är en Angel wannabe från 1997, skapad av Nathalie Lorson. Där Angel är mer chokladig och dov i tonen är Wish fräschare, har en mer bärig, fruktig ton. Låter konstigt att prata om fräschhet över huvudtaget när det gäller sådant här tungt artelleri för här regerar patchuli, magnolia, rökelseträ, ambra och tonkaböna. Även vanlij då doften tillhör de träiga orietalerna, men vaniljen träder inte fram som en egen ton. På flaskan luktar Wish cigarr och den tonen ligger kvar i olika styrka under vandringen från topp till basnot. Wish är en bra doft som sitter bra, en "på kontoret variant" av Angel, även om jag egentligen inte delar upp dofter i dag och kvällskategorier. Man ska ha den doft man känner för oavsett tidpunkt på dygnet. Årstiden och egen sinnesstämning är mycket viktigare än tid på dygnet. Få se vad jag väljer idag när Wishbedövningen har släppt.

Wish I understand....

...varför jag ibland (som nu ikväll) plötsligt bara känner att jag vill använda Wish från Chopard. Detta trots att den egentligen bara är medioker på mig. Ändå är det en doft som då och då verkligen pockar på användning. Få se om den "wishualiseras" i morgon.....Wish brukar få sin vilja fram. 

Plain vanilla - Dagens doft

Det är inte meningen att skrämmas med rubriken, jag tänker INTE skriva om optioner. Men jag kan inte hitta något uttryck som bättre beskriver den tunga, täta, rena orientalen Kéora från Jean Couturier. Här är det ren och rå vaniljstång som talar. Toppnoten är inte särskilt insmickrande utan har tydliga drag av insektssprej, vilken även är tydlig när man luktar direkt på flaskan. Doften sitter hela dagen trots att det är en Edt. Det är en renare och starkare vanlijdoft än i Shalimar, Shalimar har också en tydlig ambraton. Kéora är från 80-talet, ett årtionde med många tunga och påträngande dofter (på gott och ont). Det är ändå ingen typisk 80-talsdoft utan är så klassisk att den hade kunnat skapas på 20-30-talen med undantag att Edt-versionerna av dofter från den tiden har sämre hållbarhet (på huden) än Kéora.