Absolution

Vad skönt att jag nu kan lägga pinsamheten till handlingarna att jag tullade på fd svärmors tyngre dofter på det glada åttiotalet. Kul också att få reda på inriktningen på doftgarderoben idag. Laura tycker jag också om, den är lite av en signaturdoft för en väninna till mig. Den är en fruktigt (olika melonsorter), blommig doft med det inslag av vatten som är typiskt för de tidiga nittiotalsdofterna.  Hoppas att det finns något av det tyngre artilleriet också eftersom du har den hudtyp som passar i dofter från samtliga doftkategorier. Förutom de som nämns i inlägget 17/11 kan jag tänka mig att tex Samsara (Guerlain), Dior Addict eller Prada passar utmärkt. Eller varför inte en blommig chypre som Knowing (Estee Lauder).

Dagens doft

Idag drogs jag som en igel till Burberry Brit  Red som jag tidigare kommenterat. Jag gillar verkligen den lite syrliga tonen av rabarber som vilar på en lite brödig vaniljbotten, ungefär som vaniljbullar. Verkligen en skön doft en dag som idag med minusgrader och allt....

Gala igen

Idag tillämpar jag tvådagarsprincipen och umgås lite mer med stackars Gala efter överdoseringen igår. Idag har jag inte varit lika triggerhappy så nu känns det balanserat. Tänk vilka oändliga möjligheter det finns med dofter, hur de påverkas tex av dosering, den egna kroppsmässiga statusen, väder osv. Dessutom hur olika parfymer kan framhäva en och samma outfit på olika sätt.  

Rymddoft

Undrar vad Fuglesang bär där uppe? Alien??? Nej, troligen någon lättare, ozonisk doft.

Mitsouko fortsättning

Nu har Mitsouko blommat ut i en mix av ros, torr persika, trä och lite våt mossa. Det kryddiga ackordet har trätt tillbaka. Mitsouko är en doft som utvecklar sig olika från gång till gång beroende på ens kroppsliga status (hormoner, sjukdom, stressnivå, vad man har ätit), dosering, väder, årstid etc. Doften är komplex och olika toner liksom balansen mellan tonerna framhävs på olika sätt. Det är mao ingen parfym man tröttnar på i första taget då den har så många överraskningar på lut. Det tar tid att tycka om M då den som så många andra "bra" dofter, inte är insmickrande från starten. M är verkligen ljusår från dagens enkla, kemiska och ofta linjära dofter. Mitsouko är i och för sig också en kemisk doft med bla syntetiska frukttoner. Men det är en helt annan klass och finess i M:s aldehyder än i dagens ofta ganska oförfinade dito.  

Flankers

Appropå funderingarna om relansering av Femme i dagens doft. Läste nyligen i DI Weekend om sk flankers dvs att parfymhusen tar fram nya varianter på samma parfym för en ekonomisk användning av den initiala investeringen. Idag med all marknadsföring kostar det ca 100 miljoner att ta fram en ny parfym för massmarknaden. Då är det smart att återanvända doftbasen på en storsäljare och förändra den i olika riktningar tex göra doften lättare, tyngre, blommigare, mer orientalisk etc. Stilbildande exempel på detta är Diors Poison serie. Originalet kom i mitten av åttiotalet och har sedan följts av diverse varianter under de två kommande decennierna.
Fenoment har i och för sig alltid funnits. För de flesta parfymhus kan man känna en gemensam grundton oavsett doft, en grund som man alltid arbetar utifrån. Sedan kan man förstås även gå ytterligare steg upp i utvecklingstrappan och utgå från en till viss grad färdig storsäljande parfym och variera temat. Den strategin känner man av då och då dvs att en kommande doft är väldigt lik en tidigare fast den har ett helt annat namn. Det smarta med att döpa till det gamla namnet följt av ett nytt är att man får dem som tycker om originalet att också köpa de nya varianterna. Det blir så att säga en trygg variation för den mer försiktige parfymanvändaren.

Nu har jag fått....

....utlåtandet om Bowling Green. Mannens kommentar "Det luktar karl" "Du har varit och snott något hos mig" " Den faller inte ut på dig, det luktar bara starkt". Han lyckades iallafall inte pricka in rätt doft utan gissade på en som är ganska närliggande.

Sommardoft

Dagens varma "sensommarväder" har gjort att jag, efter alla tunga höst/vinterdofter ,verkligen längtade efter en vår/sommardoft. Precis samma känsla som infinner sig på vårkanten. Valde en doft som jag, efter dagens användning, inser att jag hittills behandlat styvmoderligt, Èthèrè från Vicky Tiel. När jag hade den på sommaren tyckte jag att den försvann för snabbt. Så är fallet inte idag, trots långpromenad i det vackra "vårvädret". Doften är en krispigt, spritsig lite grön blomdoft. Trots att jag känner inslag av vita blommor är den inte särskilt söt. Ger associationer till att sitta och läpja på en spritsig "Dagens" en varm sommarkväll. Doften påminner bla om Un Amour de Patou som också har grönheten i sig i ännu högre grad. Ska bli spännande att se hur länge sommardofts passionen håller i sig. Definitivt till i morgon i alla fall.

Veckans herrdoft

Dags att då och då kommentera herrdofter också. Idag bär maken en alldaglig italiensk åttiotalsdoft Gianfranco Ferré Men. Han är själv inte förtjust i den och doften "äts upp" ganska snabbt av hans hud. Han "konsumerar" dofter snabbt så de behöver vara starka och täta. Ferré Men har intressanta ingredienser som jasmin, ormbunke, kardemumma och enbär. I botten finns gran, ceder och sandelträ, läder, mossa och mysk. Inledning med citrus och lavendel toner och något som luktar järn. Järntonen har jag känt i den mer renodlade lavendeldoften Pour un Homme från Caron så detta "något" är nog en slags lavendelton. Trots de intressanta ingredienserna blir det bara ett "jaha". Det luktar inte illa men den är tyvärr helt ointressant. 

Tur med Victor and Rolf och Dagens doft

Hade tur med Victor&Rolf plaggen! Klänningarna passade bra men kappan var för liten och heller inte rätt skuren för mig. Två av tre rätt är mer än godkänt. Den röda sidenklänningen blir perfekt på julaftonen, det tänker säkert fler än jag. Den kommer vara Sveriges vanligaste julaftonsklänning 2006.
Dagens doft
"Den där passar du jättebra i" sa mannen om dagens doft."Släng dina tantdofter och använd bara de som passar så där bra". "K-märk iallafall alla tantdofter (K som i kärring) så att det finns en varning". Vi har lite olika inställning till kriterierna för doftanvändning något jag kommer återkomma till i inlägg längre fram. Doften som fått tummen upp är Versaces Crystal Noir, en vit-blommig parfym på orientalisk botten. Den har ingredienser som gardenia uppbackad av tuberos, ambra och mysk. Den är mao tung och söt, jag känner också en ton av cocos, den lukt som kommer precis när man öppnar en cocosnöt. Den smälter fint in i min hud och hållbarheten är enorm för att vara en Edt, doften är tydlig även dagen därpå. Crystal Noir påminner mycket om Diors Tendre Poison men TP saknar cocosinslaget och är mer åttiotals-vit-blommig. Därför valde jag  CN då jag har flera i den typiska vita-blom-kategorin sedan tidigare. Jag tror att Crystal Noir ska agera ersättare till den fina, betydligt torrare tuberosdoften Blonde från Versace. Skandal att man slutat tillverka den.

Rugguggla/Dagens doft

Idag känner jag mig som en riktig rugguggla. Vaknade i natt med en lätt förkylning och kände direkt att i morgon blir det en "omhändertagande doft". Inte läge för någon powerdoft som gårdagens Diva. Jag kände direkt att det är Opium, YSL:s klassiker från 1977 som skulle få stå för omhändertagandet. På detta en varm paketering i mjuk cashmere. Opium är en kreation av Jean-Louis Sieuzac, dvs samma näsa som lyckats ställa till katastrofen Oscar. Stackars Oscar, det är fritt fall i betygsskalan för närvarande. Till skillnad mot Oscar är Opium en fullträff. Det är en gåta hur samma kreatör inom en så kort tidsrymd lyckats med både ett riktigt bottennapp som Oscar och en hit som Opium.
Opium är en varm och kryddig oriental, utan sötma. I Opium finns kryddnejlika, mandarin, nejlka, ros, myrra, bävergäll (syntetiskt), oppoponax, sandel- och cederträ. Opium har god hållbarhet under dagen och på mig förenas den fint med huden. Enligt vissa är det en tantdoft men det beror nog främst på att den är snart trettio år gammal. Hade den lanserats idag hade få gjort tant associationen.
Mmmm, näsan dras hela tiden till armvecket för att sniffa Opium (oj det där lät nästan olämpligt).

Diva - dags för tredje akten

Diva är som en mäktig opera i tre akter. Spännande intrig med sina fint komponerade, utsökta ingredienser. Ackorden avlöser finstämt varandra. Nu börjar snart tredje och sista akten, blommorna börjar tona ut och basen, de dovare tonerna av ekmossa/trä börjar ta över. Diva sitter mycket bra och länge, brukar kännas tydligt långt fram på kvällen och tom dagen därpå. Diva känns "hel" ända til slutet. Vissa dofter fragmenteras efter ganska kort tid sedan basnoterna trätt fram och några försvinner och bara delar blir kvar. Det gäller definitivt inte Diva. Diva släpper inte greppet när hon väl fått fast dig....

Äntligen chypreväder/Dagens gudomliga doft

Regn, slask, gråväder, några plusgrader m a o perfekt väder för en chypre. Valde en ur den urspungliga, blommiga chypre kategorin Ungaros Diva skapad av Jacques Polge 1983. Polge är främst känd för att ha skapat det flesta av Chanels dofter från 80-talet och framåt.
Namnet är verkligen mitt i prick. Det är en gudomlig, hållbar doft som utvecklar sig på ett spännande sätt under dagen. Doften har det klassiska blomackordet ros, jasmin förenat med iris och narcisser. Självklart vilar de på en bas av ekmossa som ger ett djup och något som jag karakteriserar som en träig, mossig fuktighet (skog-association) som finnas i typiska chypres. Sandelträ och patchoulli ger doften en tung värme. Irisen till trots upplever inte jag Diva som särskilt pudrig.
Diva är en verklig powerdoft, något att sätta på sig när man ska "slå näven i bordet". Den har likheter med Montana (läder/trä chypre) och Eau de Soir. För Diva gäller liksom för alla chypres att det är en "svår" doft. Dels att uppskatta om man gillar de fräscha eller söta dofttyper som är populära idag. Dels kan det vara svårt att få en chypre att passa ens hud. Även inom samma undergrupp kan en passa oerhört bra medan en annan inte passar alls. Exempelvis Diva ingår en kemisk förening med min hud medan Hermes Chalche inte passar särskilt bra, ligger "utanpå".
Åhhh, jag sniffar hela tiden i armvecket. Vilken kontrast mot vad som satt där i förrgår, hemska Oscar. Jag har verkligen inte kommit över att jag var Oscar fan på åttiotalet. Den flaskan är verkligen en sunk-cost. Men med åldern kommer visheten....

Dagens doft - Lauren

Idag har jag Ralph Laurens första doft Lauren från 1978. Det är en mild och lagom söt blomdoft med idag ovanliga ingredienser som viol och nejlika men det finns också ros och en viss grönhet samt inslag av trä i basnoten. Trots sin mildhet sitter doften förvånansvärt bra även i Edt-version. En bra doft en dag när man inte vet vad man ska sätta på sig och inte vill sticka ut. Fungerar även vintertid.

Förvaring av parfymer/Dagens doft

Hur dofterna ska förvaras för bästa hållbarhet, tvistar de lärde. Parfymindustrin hävdar ju tom att hållbarheten är så begränsad som 1-3 år (beroende på fabrikat). Min erfarenhet som samlare är att det inte stämmer om man förvarar lite smart. Parfymerna ska förvaras mörkt och svalt, i sin kartong. Ljus och värme är de stora fienderna samt syre. Jag har dofter som är tolv till fjorton år som inte har förändrats. Dessa har förvarats i sina kartonger i kylskåp. En sval källare går också bra. Även om temperaturen är högre under sommarhalvåret är det viktga att det är långsamma temperatursvängningar.
Det finns de som hävdar att det är för kallt i kylskåp och att dofterna kan förändras av den anledningen. Jag har inte varit med om detta men jag blev orolig en gång när det blivit så kallt att det började kristalliseras i min flaska med Spellbound. Den fick "tina upp" i rumstemperatur och fick sedan en varmare placering. Jag har ännu, efter två år, inte märkt någon förändring i doften.
Egentligen tror jag att det räcker med källartemperatur och mörker dvs under samma omständigheter som man förvarar viner. En av de värsta förvarings-platserna sägs vara badrummet. Har därför testat att ställa en flaska Givenchy Gentleman (med mycket lite parfym kvar och därmed mer exponerad för syre) ofärgad flaska, utan kartong, på badrumshyllan. Efter 1,5 år märker inte jag någon förändring. Jag vet ett annat parfymfreak som hade alla sina flaskor i badrummet och hade dofter som var bortåt tio år som inte förändrats. Själv skulle jag inte våga! Finns doftsamlare som köpt oöppnade vintagedofter tillverkade på 40-talet och dessa har tydligen inte luktat konstigt.
Färgade flaskor, särskilt blå, skyddar doften bäst från ljus. Det är också säkrast att köpa spray eftersom det minimerar syrekontakten. Om man köper splash ska man vara noga med att vätskan i flaskan och själva flasköppningen inte kommer i kontakt med huden. Använd en liten parfymtratt och häll över doften på en sprayflaska.
Jag kan inte säga att man ska göra si eller så men mina slutsatser hittills är att hållbarheten är långt utöver vad som anges av tillverkarna om man är försiktig vid förvaringen.
Dagens doft och gårdagens
"Det luktar gubbe" sa mannen igår när jag applicerat kultförklarade klassikern Bandit från Robert Piguet (1944). Det är ju en doft, skapad av den legendariska näsan Germaine Cellier, som man bara VILL ska passa perfekt men på mig blir den tyvärr ingen toppnotering. Den lägger sig liksom utanpå huden och ingår inte den kemiska förening med mig som Piguets andra berömda doft, Fracas, gör.
Bandit är en trä/läder doft och tillhör en gren av familjen chypre. Visst är den lite manlig, en del män bär den också. Det finns trä, läder, jord, grönt och civet i doften och den blir snabbt pudrig i tonen. Det finns också en slags surhet som är vanlig bland trä/läder dofter. Ofta liknas Bandit med Cabochard men C saknar den pudriga mjukhet som finns i Bandit. Själv tycer jag att Bandit påminner rätt mycket om Miss Balmain fast M B är snällare och har en ton av svamp i sig som saknas i Bandit.

Överdos - gårdagens doft

Dags att kliva in i duschen - jag luktar fortfarande av Wish från Chopard som jag blev så sugen på redan i torsdags. Blev visst några tryck för mycket när jag sprejade på mig i går, doften är mycket intensiv. Wish är en Angel wannabe från 1997, skapad av Nathalie Lorson. Där Angel är mer chokladig och dov i tonen är Wish fräschare, har en mer bärig, fruktig ton. Låter konstigt att prata om fräschhet över huvudtaget när det gäller sådant här tungt artelleri för här regerar patchuli, magnolia, rökelseträ, ambra och tonkaböna. Även vanlij då doften tillhör de träiga orietalerna, men vaniljen träder inte fram som en egen ton. På flaskan luktar Wish cigarr och den tonen ligger kvar i olika styrka under vandringen från topp till basnot. Wish är en bra doft som sitter bra, en "på kontoret variant" av Angel, även om jag egentligen inte delar upp dofter i dag och kvällskategorier. Man ska ha den doft man känner för oavsett tidpunkt på dygnet. Årstiden och egen sinnesstämning är mycket viktigare än tid på dygnet. Få se vad jag väljer idag när Wishbedövningen har släppt.

Wish I understand....

...varför jag ibland (som nu ikväll) plötsligt bara känner att jag vill använda Wish från Chopard. Detta trots att den egentligen bara är medioker på mig. Ändå är det en doft som då och då verkligen pockar på användning. Få se om den "wishualiseras" i morgon.....Wish brukar få sin vilja fram. 

Plain vanilla - Dagens doft

Det är inte meningen att skrämmas med rubriken, jag tänker INTE skriva om optioner. Men jag kan inte hitta något uttryck som bättre beskriver den tunga, täta, rena orientalen Kéora från Jean Couturier. Här är det ren och rå vaniljstång som talar. Toppnoten är inte särskilt insmickrande utan har tydliga drag av insektssprej, vilken även är tydlig när man luktar direkt på flaskan. Doften sitter hela dagen trots att det är en Edt. Det är en renare och starkare vanlijdoft än i Shalimar, Shalimar har också en tydlig ambraton. Kéora är från 80-talet, ett årtionde med många tunga och påträngande dofter (på gott och ont). Det är ändå ingen typisk 80-talsdoft utan är så klassisk att den hade kunnat skapas på 20-30-talen med undantag att Edt-versionerna av dofter från den tiden har sämre hållbarhet (på huden) än Kéora.

Missar Viktor & Rolf /Dagens Doft

Det är bara att inse fakta, det är jäktigt nu så jag kommer inte kunna armbågas på Viktor och Rolf försäljningen på torsdag. Synd, hade sett fram mot det. Hade tänkt använda min strategi från förra året dvs undvika butikerna i sta´n och åka till Täby C istället. I och för sig inte lika många plagg men inte lika mycket folk och rimlig kötid för att ta sig in bland de första. Retligt eftersom jag vill ha kläder från samtliga samarbetskollektionerna och jag har plagg både från Lagerfeld och Stella. Och så var det några snygga klänningar och en smokingkavaj. Suck! Undrar om det bara är överblivet som säljs i nätbutiken eller om de tagit undan en del speciellt för nätet, men det verkar inte troligt. I såfall gäller det att vara snabb på tangenterna.
Idag har jag den kryddiga, lite, lite blommiga och träiga orientalen Madness från Chopard.  Den har också lite läder, tobak och blyertspenna i sig. Blyertspenna i mycket större omfattning finns i Fendis Theorema. Det är kanske inte så konstigt då parfymören är densamma, Christine Nagel. Doften sitter hyfsat men inte så bra som man kan tro med så pass tunga ingredienser.

Flygande matta

Idag svävar jag iväg från gråslasket på en flygande matta till Arabiens värme. Jag unnar mig en dag (eller kanske två) med den underbara Arabie av Serge Lutens, en av världens absoluta toppnäsor. Hur beskriva härligheten?
Min sons (fyra år) spontana kommentar var att det luktar färg när han luktade direkt ur flaskan. Det är ett gott tecken, väldigt många av de bästa dofterna luktar inte bra på flaskan eller de första tjugo minuterna efter applicering. Belöningen kommer sedan! Arabie luktar dock gott tämligen omgående. En kryddig, osöt, kanelig oriental med en uppmjukad lite lortig ambraton. Det finns också en likörton liknande den i den ursprungliga Fendi från åttiotalet. Känner även viss likhet med Kenzos Jungle l´Eléphant när det gäller kryddigheten.