Resultatet

....av eftermiddagens dekantering till det yngre gardet. Mycket pillande och trillande, känns som man befinner sig i labbet. Bara den vita rocken saknas. Urvalet blev någorlunda brett och inte extremt eller svårt:
Eau de Lalique (Lalique): En lätt träig modern cologne på myskbas. Har en lätt dillton i toppnoterna som är lite speciell. Användbar året runt.
Kate (Kate Moss): Min enda kändisdoft måste förstås smyga sig in i prover. Men jag gillar denna mörkt rosiga, myskiga, lätt syrliga och modernt skalade patchoullidoft skarpt.
Infusion d'Iris (Prada): Mer användbart, modernt klassiskt än så här kan det inte bli. Mandarin, apelsin, iris, rökelseträ, apelsinblomma, galbanum och vetiver. En snäll och sötare efterföljare till Serge Lutens ikon Iris Silver Mist.
Eau de Pamplemousse Rose (Hermès): Garpefrukt och ros i en upplyftande mix av de transparenta dofternas mästare: Jean-Claude Ellena.
Sandalo (ETRO): Även om inte orientaler hör ihop med den yngre generationen så kan en ren, lätt, mjuk och varm sandelträ cologne ändå vara ett första steg att närma sig denna grupp.
Baby Doll Paris (YSL): En arketyp för doftfamiljen "fruity-floral" som ju förknippas med de unga måste förstås smyga sig in. Baby Doll Paris tycker jag tillhör de bättre.
Förhoppningsvis ger denna lilla provkollektion en ökad nyfikenhet på parfymer. Fast resultatet riskerar förstås också att bli det helt omvända.....

Julfest

I morgon är det julfest på jobbet. Gäller att tänka sig för redan på morgonen så att jag väljer en doft som sitter långt in på kvällningen. Sedan ska den passa den mörka årstiden. Kandidater so far:
Back to Black (By Kilian): Ren och fin tobaksdoft.
Le Parfum (Lalique): Gourmand oriental med peppar och ros.
Epic (Amouage): Oudbaserad orientalisk dröm. Men jag vill inte göra slut på provet....
Baghari (Piguet): Apelsinblommebaserad, aldehydisk elegans.
I slutändan blir det säkert något helt annat, man kan fundera och planera men sen beror det ändå på känslan för stunden.

Ettårsjubel!!!

Bild: Parfumista (c)
Det är med en känsla av nostalgi som jag skriver här igen. Idag för ett år sedan, drog jag igång Parfumistans dagbok i detta forum.
Det har varit en utvecklande olifaktorisk resa. Visserligen kunde jag mycket om dofter redan innan då det är ett intresse sedan decennier, men tack vare bloggandet har jag satt mig in ännu djupare i ämnet.
Min egen olifaktoriska utveckling under detta år kan kortfattat beskrivas att ha gått från ett brett fiskande efter godbitarna i främst masssortimentet men även från en del nischhus, till att numera nästan helt fokusera på nischhus. Doftmässigt har jag insett att det i regel är de mörka, dova, djupa dofterna som attreherar. De måste trigga fantasin! Det börjar bli dags att fasa in parfymsamlingen i detta spår. Så jag får väl sätta igång att sälja av mina fina, lätta och fräscha dofter hur bra de än må vara.
En oväntad olifaktorisk vändning är att jag plötsligt gillar rosor. Dock mörka, dramatiska rosor, inte potpurri liknande rosendofter.
Eftersom Expressen tyvärr inte insåg finessen med en nischad, kunskapsorienterad blogg som denna, så återfinns mina parfymskriverier numera hos Damernas Värld, Parfumistans blogg. Expressens filosofi verkar istället vara att lyfta fram den vanliga, breda typen av modeblogg.
Jag kan filosofera över vad som hänt om jag ägnat detta föräldralediga år åt daytrading istället. Plånboken hade troligen varit mer välfylld eller kanske tvärtom med de senaste veckornas börsfall i åtanke. Men parfym är i allafall ett långt roligare sätt att dränera plånboken än att lägga samma tid på att studera och agera på aktiemarkanden.
Snart väntar återgång till verkligheten och kontorets alla olifaktoriska intryck. En källa till många blogginlägg! 
Åter till historien: Premiärdagen bar jag Givenchys Organza Intense det minns jag utan att bläddra tillbaka. Dagens doft Nilang från Lalique är inte av samma kaliber men den är fullt OK. Den som vill veta mer får läsa om den längre fram på Parfumistans blogg.

När det gäller stilfrågorna så har jag gjort ungefär samma resa som med dofterna. Från något bredare inriktning, till strikt svart och nyligen till en liten oväntad vändning (precis som med rosorna) där jag känner att jag inte bara vill gå i dräkt/kostym, kjol/byxor och blazer, kashmirjumper/ cardigan och kjol/byxor utan att jag vill ha något annat också. Så det kommer att bli en del klänningar i vinter. Har även skärpt mig lite på skofronten och satsat på stövlar och ett par ganska högklackade pumps. Det är så trist att alltid ha korrekt kontorsklack, höjd 3-4 cm.

Blir spännande att se hur bloggandet utvecklas framöver. Skrivklådan finns ju alltid där...

Dagens doft - Lalique Le Parfum

Bild:99perfume.com
Trivseldoftsveckan fortsätter med kallare väder. Bra, då kan jag skjuta upp frukt-blommornas entrè. Idag med Dominique Ropions (igen, är något av en Ropion-fan har jag märkt) underbara blomoriental för Lalique 2005; Lalique Le Parfum. Själv tycker jag att den lutar mer åt det  orientaliska hållet än det blommiga men Ropion är ju de tunga blommornas mästernäsa så han har väl lyckats väva in dem så subtilt. Här finns bergamott, rosépeppar, viol, ros, heliotrope, jasmin som viar på en bas av mysk, tonkaböna, vanilj, sandelträ och patchoulli.

Dagens Doft - Lalique Le Parfum

Det gråtrista vädret förtjänar en riktigt varm och mjuk trivseldoft. En sådan är just Dominique Ropions skapelse Lalique Le Parfum för Lalique 2005. Ropion har, som jag tidigare skrivit om, under senare år skapat bla Anglomania, Carnal Flower, Alien och lite längre tillbaka Safari och Amarige. Dominique Ropion tillhör helt enkelt en av toppnäsorna för närvarande.
LLP är en modern, blommig oriental med betoning på kryddighet och oriental. Den är mjuk, inte det minsta frän eller stickig och känns inte syntetisk fast den självklart är det. Det är en seriös och elegant damig (men inte tant) parfym. Om parfymsnobben ska tillåtas uttala sig så håller den sig en klass över andra trivselparfymer av masskaraktär som Brit Red. Den har faktiskt likheter med Brit Red, något av vanilj-rabarber känslan finns men uttryckt på ett mjukare och mer harmoniskt sätt.
LLP inleds med bergamott, rosépeppar, lagerblad och violer. I hjärtat följer en mycket mjuk kummin, heliotrope, rosor och jasmin. I basen är en krämig vanilj fint avstämd med en mjuk mysk. Patchouli, sandelträ och tonkaböna kompletterar.
LLP är förstås, med hänsyn till sitt ursprung, paketerad i en stilren tung,  flaska. 

Dagens doft - Nilang

I morse kände jag egentligen för L´Eau d´Issey som jag hade på nittiotalet när den kom ut. Underligt att jag inte skaffat den igen, det är en fin doft. Istället blev det en ganska underlig doft, Laliques hybrid Nilang från 1995. Det känns som om parfymören Gérard Anthony, tagit i allt han kan för att göra något originellt. Doften är en aquatisk blom-oriental, en undergrupp som inte är särskilt vanlig. Mest känd i kategorin är Cacharels Eden.

Trots anstängningarna är Nilang en ganska typisk, väldigt fruktig, gourmandig, blomoriental från nittiotalet. Dock finns, till skillnad från den stora mängden blomorientaler, ett vattnigt, fräschare inslag som jag tycker luktar melon. Min näsa känner rätt lite blommor och desto mer frukt i den söta doften. I toppnoterna finns mycket riktigt frukter och bär som svarta vinbär, melon, persika och rosenträ. I mellanregistret fresia, narciss, jasmin och ros. I basen vanilj, sandelträ, mysk och benzoinkåda.
Nilang kan beskrivas som en slags mix mellan L´Eau d´Issey och gourmanddoften Wish. Den är lite småtrevlig så här i gråvädret även om det inte är någon stor parfymkonst (nu blev jag sugen på Mitsouko när jag ser ordet parfymkonst) . Nilang sitter bra och släpper inte greppet under dagen.

Dagens doft - Lalique

I morse kände jag plötsligt för att ha en doft igen (på bättringsvägen?), men med vissa restriktioner. Den doft jag kände för var också den som valdes: Glas- och parfymflasktillverkaren Laliques signaturdoft med samma namn. Den första versionen kom 1992 och skapades av den allt annat än okända näsan Sophia Grojsman (tex Eternity, Trésor, Yvresse, Paris,Calyx, Bvlgari Femme). Jag recenserar den omarbetade versionen från 2001.
Lalique är en mjuk, varm, vit blomdoft. Jag kan tänka mig att den i sin ursprungliga version luktade åttiotalsaktigt dvs liknande tex Poison. 2001 års version är lättare än en åttiotalsdoft, känns mer transparant. Lalique känns rätt att ha när som helst, med undantag av den varmaste sommarperioden. Den passar också i många sammanhang både på kontoret men den ger också en asociation till bjudning. Den passar ypperligt på en mottagning på dagen, typ buffé. Den är tydlig men inte påträngande och elegant. Hållbarheten över dagen är mycket bra.
I toppnoterna på Lalique händer något ovanligt: Man börjar helt enkelt med de vita blommorna som ros, jasmin och den lite pudriga irisen. Dessa dröjer kvar och blandar sig med de både fruktiga och gröna hjärtnoterna där det finns päron, svartvinbärsblad och svartvinbär. Svarta vinbärsblad brukar normalt sett annars ligga i toppregistret. Basen är främst vanilj och mysk men det finns också lite varmt, sött sandelträ som tonar ut det hela.
Sammanfatttningsvis en riktig pärla, en mycket användbar doft.

Fortsätter på sommartemat-Dagens doft

Även om det är grått ute idag så är det fortfarande varmt. Dagens doft, Clair de Nilang från Lalique är klart besläktad med gårdagens doft men CdN är fruktigare och lite sötare än den gröntonade Èhtèrè från igår. Gemensamt är vita blommor på ett lite "kallt" sätt som gör att det inte blir så sött. Det finns också en ton av gammalt papper i båda som jag gillar. CdN sitter hyfsat under dagen. Flaskan är jättevacker. Lalique är ju egentligen en gammal tillverkare/designer av glas, bla parfymflaskor. Som så många andra varumärken har man också slagit sig på parfym.