Foto: Parfumista (c)
Den aktive parfymbloggsläsaren har säkert läst alla entusiastiska hyllningar av Puredistances dofter. Ärligt talat så har jag svårt att hänga med i hypen. Det är så att jag börjar misstänka att olika parfymbloggare (beroende på bloggstorlek) fått sig/tiggt till sig rejält tilltagna provset från det nyetablerade huset vars mål verkar vara att slå sig in i lyxnischen. Och visst är det eleganta mer eller mindre klassiska dofter av hög kvalitet, men de adderar inget nytt, det är teman på klassiker eller andra dofter som redan finns.I och för sig ska inte Puredistance ensamt ställas i skamvrån för detta, en stor del av, i alla fall designerdoftsmarknaden, är just efterapningar av andra dofter. Men det är just det att Puredistance verkar vilja marknadsföra sig som ett unikt lyxigt nichehus som gör mig extra kritisk och granskande.
Med sina mer eller mindre lyxiga förpackningar (man kan själv välja förpackning vilket är sympatiskt) och en marknadsföring som inriktar sig på klass och elegans känns Puredistances dofter som riktade till den växande gruppen " Nouveau Riche", delsegment kvinnor och män 35 + som ängsligt vill känna sig säkra på att de är "rätt". För en Puredistancedoft är alltid "rätt": Välbalanserad, av god kvalitet och modulerad men inte så spännande, en doft som absolut inte kan stöta sig med någon. Jag blev rejält besviken på 1, hade väntat mig betydligt mer efter vad jag har läst om doften. Retade upp mig på att M, även om den luktar bra, känns som en nästan rakt av parfymimitation av Hermès fina Bel Ami. Som tur är för Puredistance så tycker jag rätt bra om Antonia trots tvättmedelsnoten. Så kommande releaser från huset kan trots allt vara värda att testa.
För review av 1 och Antonia: Se reviewer 21/4 respektive 23/4.
För review av M: Se http://parfumistansblogg.blogspot.com/2011/03/puredistance-m.html
Sammanfattningsvis så tycker jag bäst om M följd av Antonia. De båda distanserar 1 ganska rejält.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.