Idag på luciadagen är det precis ett år sedan en till oss närstående hund med ålderns och sjukdomens rätt, trädde in i de sälla jaktmarkerna. På morgonen visste vi inget men vid lunch ringde mannen som engagerats i frågan. Men även om det är obehagligt så får man tänka på all glädje man haft av hunden under alla år, man måste löpa linan ut och skapa trygga förhållanden in i det sista. Lätt för mig att säga som slapp vara med men självklart hade jag ställt upp om det varit nödvändigt.
Det konstiga var att jag på morgonen hade satt på mig den parfym som anses vara väldigt melankolisk och som vissa tom känner sig nedstämda av: L'Heure Bleue. Idag ett år senare bär jag också L´HB som en tribut till B och hennes kamrat A som vilar sida vid sida på sin kära jaktmark där de haft så mycket skoj tillsammans!
Återkommer med kommentarer om L´HB när den fått falla ut lite mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.