måndag 30 januari 2012

Vero Profumo - Kiki EDP

Picture: Lavendel in the fall of 2011.
Photo: Mr Parfumista (c)

Vero Kerns Kiki starts with a beautiful, bright, clean and sparkling lavendel which after a while blends with the characteristic slight tart scent of passionfruit. I can recognize the note from Maïtre Parfumeur et Gantiers Fraiche Passiflore but in that scent it is lighter and more flowery, which of course not is that suprising, featuring that name. The note of passionfruit  I'll also recognise from Veros Rubj and Onda EDP which also highlights the passionfruit and it somehow smells like the pulp of the fruit,. As Kiki drys down the note of passiflore deepens and mingle with the noble note of lavendel, some hints of brisk geranium and a well balanced patchouli that bases the notes. In this stage that lasts the rest of the day, Kiki has reached its perfection as Angel Lavandula.

Something that fascinates me with Kiki is that I can still smell clear whiffs of the clean and bright lavendel sixteen hours after application. At that stage it would not be surprising if the patch had taken over the show but instead it supports the lavendel in a balanced way. Kiki is in the same spirit as Serge Lutens Gris Clair and there are some similarities in notes, the clean and bright lavendel is the most obvious. But as Gris Clair to me are more masculine in it's character, featuring incense and harsher notes, Kiki, with it's passionfruit and patch is the feminine version.

Kiki is a true comfortscent that lasts the whole day and remains unfragmented, a perfect companion during cold winterdays, especially on Mondays I have noticed.The paring of lavendel, passionflower and patchouli seems quite unusual but is in this case a perfect match.

Rating: 5

Notes: Bergamot, citron, passionfruit, lavendel, geranium, musk, patchouli, caramel

fredag 27 januari 2012

Huitième Art - Ambre Ceruleen

Bild: Chinese Crested Dog - Powderpuff
Foto: Tommy Gildseth (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved

For summary in english, scroll down. 

Känns som den gode Pierre Guillaume haft lite för bråttom är han blandat ihop Ambre Ceruleen. I och för sig en helt annan stil en hans utmanande L'Ombre Fauve (se review häromdagen) för Parfumerie Générale Private Collection men ändå. En lätt och ljus, lite retropudrig ambra som efter toppnoterna stannar kvar i samma ackord resten av dagen. Mysig och mjuk som en angoratröja att burra in sig i en kall dag men doften tillför ingenting. Tankarna går till Molinards Ambre när det gäller framtoningen, men Molinards Ambre är mer originell med sin kristalliserade, karamellnot. Även Pradas Candy dyker upp i den inre biografen, men den är i mitt tycke mer intressant som helhet. Konstigt nog anges inte ambra som ingrediens men ambra ackord tas fram av variationer på orientaliska ackord, här finns benzoin, tonkaböna och sandelträ. Labdanum och cistus är, om jag inte missminner mig, komponenter som brukar finnas med i mörkare ambraackord.

Summa sumarum: Ambre Ceruleen är en helt ok lätt ambradoft, icke påträngande och bärbar överallt, när som helst, utom när det är varmt på sommaren. Provet kommer från Fragrance & Art

Over all Ambre Ceruleen is a quite ok light amberstyled scent, non-intrusive and wearable anywhere, anytime, except when it is hot in the summer. The clean and innocent Ambre Ceruleen is the direct opposite to PG:s dirty amber L'Ombre Fauve, reviewed earlier this week. Ambre Ceruleen has some similarities with Molinards Ambre but I think that one is more interesting with it's caramelized note. Also Pradas Candy comes to my mind but as more complex and interesting than the well-adjusted, well-blended, cute, angora puffy Ambre Ceruleen. Ambre Ceruleen is a good choice to those who want at light, proper and clean amber that is comforting and doesn't disturb anyone. The sample tested comes from Fragrance & Art 

Rating: 3

Noter: Verbena, tonkabönor, sandelträ, opoponax /verbena, tonkabeen, sandalwood, opoponax

onsdag 25 januari 2012

Parfumerie Générale - L'Ombre Fauve

Picture:  Old, Old Fairy Tales: "Beauty and the Beast" by Anne Anderson.
Beauty sat down to dinner with the beast...Drawing: Anne Anderson (1874-1930)
Wikimedia Commons

Scroll down for an english version.

L'Ombre Fauve "Bestens skugga" är verkligen ett passande namn åtminstone om man går efter inledningen av Parfumerie Générales ambra med rökelseträ accentuerade doft. I starten luktar den ovädrad gammal klädkammare där en eller annan gammal, lite torr, päls hänger. Det är en torr, pälsig doft som även om den nog kan verka frånstötande för en del, ger en spännande inledning av denna fint komponerade doft. Allteftersom de instängda noterna vädras ut blir L'Ombre Fauve mer konventionell även om den i sann PG anda aldrig blir en vanlig doft. L'Ombre Fauve är en doft som hela tiden kittlar min fantasi, något som för mig är ett kännetecken på en bra doft. I nästa fas inträder söta, lätt vaniljiga noter och ett stänk av den aprikosigt, fruktiga noten av artemisia som finns i L'Oiseu de Nuit, se review häromdagen. Sedan trokar L'Ombre Fauve ned i en varmt, ambrerande, torrt sandelträig doft med en fin och mycket behaglig pudrighet. Lite dammig pälsighet lurar fortfarande i bakgrunde även om L'Ombre Fauve i den här fasen känns mer lik andra fina ambradofter.

 L'Ombre Fauve är ett riktigt förvandlingsnummer, börjar som de håriga besten som kryper fram i sin håla och slutar nästan som en elegant dam. Skönheten och odjuret í samma doft. På något vis saknar jag den brutala starten när L'OF tonat ut i de bärbara stadierna när den blivit en elegant och retrolik doft. Den påminner mig i den här fasen om en modern variant av Carons Nuit de Noël. Nuit de Noël skapades ursprungligen som en pälsdoft när den kom ut 1924. Under 1920-talet var det vanligt att man parfymerade själva pälsen. Nuit de Nöel innehåller precis som L'Ombre Fauve, en diskret pälsig ton .

L'Ombre Fauve passar perfekt kyliga och mörka vinterdagar och kvällar.

L'Ombre Fauve, "The Shadow of the Beast" is really a fitting name, at least if you judge by the topnotes of this Parfumerie Générale amber, incense accented scent. It starts smelling like an old storms wardrobe in which one or another old, dusty, dry fury-coats are hanging. This dusty, dirty, dry, fury smell, even if it probably may seem repugnant to some, provides a fascinating introduction to this well constructed, interesting and fascinating fragrance. As the unaired waredrobe notes are blown out, L'Ombre Fauve becomes more conventional, although in true PG spirit it will never be an ordinary fragrance. L'Ombre Fauve tickels my imagination during it's whole drydown, and that's the ultiamte sign of a good perfume to me. The next phase begins with some hints of light vanilla notes and also a hint of apricots, which is the fruity note of artemisia, also available in L'Oiseu de Nuit, see my review earlier this week. In the basenotes L'Ombre Fauve drys down into a warm, ambery, dry woody scent with a nice and very pleasant powdery feeling of sandalwood. Some of the dusty furiness is still lurking in the background, even if L'Ombre Fauve in this phase feels more similar to other fine amber fragrances.
L'Ombre Fauve is something of a metamorphosis, in the beginning a hairy beast that crawls out of its cave and ends up almost as an elegant lady. Beauty and the Beast in the same scent. Somehow I miss the brutal start when L'Ombre Fauve has faded out in the more conventional stages as a more polished, elegant and retro fragrance, reminding me of a contemporary version of Caron Nuit de Noël. Nuit de Noël by the way, was created as a fur fragrance when it first came out 1924. During the 1920s it was quite common to perfume the fury coats, and Nuit de Noël just as L'Ombre Fauve.
provides a matching discreet furry note.


L'Ombre Fauve is perfect to wear in cold and dark winter days and nights.

Notes: Rökelseträ, patchoulli, mysk, ambra, trä /incense, patchouli, musc, amber, woody notes
Rating: 5

måndag 23 januari 2012

Parfumerie Générale - L'Oiseau de Nuit

Photo: Mr Parfumista (c)
Scroll down for an english version.

Pierre Guillaumes L'Oiseau de Nuit ska vara något av en light-läder och något lätt-lädrigt finns det nog i denna nattfågel. Men främst finns där en fin kittig not som jag tycker är trevlig i dofter. Den kittiga noten finns också i Chanels Allure Sensuelle och i Serge Lutens ekträ doftande Chêne. Så därför känns L'OdN ganska bekant. En annan not som är tydlig i L'OdN är en mörkt, dov, fruktighet som kommer av davana extrakt (artemisia). Det finns också en lite jordig ton i L'OdN. Den påminner också om en mer feminin, sötare och snällare variant av PG:s L'Ombre Fauve.

För mig är L'OdN en mörkt, blå doft som faktiskt ger nattassociationer. Doften är komfortabel och mörkt, aprikosmarmeladigt söt, sammansatt av fina ingredienser av hög kvalitet. Men samtidigt känns den lite rörig och splittrad, som om den inte kan bestämma sig utan ska vara så mycket på en gång, lite som en splittrad tonåring. Både L'Ombre Fauve, Allure Sensuelle och Chêne är mycket mer vuxna och bestämda i sin karaktär, de kör sina egna race med tydliga mål i sikte. Men det här är som L'OdN uppträder på min hud, den är säkert helt suberb på många andra. L'OdN passar bäst höst och vinter och är bärbar vid de flesta tillfällen. Projektionen är ganska låg, något av en skinscent på mig, och hållbarheten på huden är fullt tillräcklig.

L'Oiseau de Nuit  by Pierre Guillaume is something of a light leather and some delicate leather there certainly is in this night bird. But mostly there is a putty, slight sweet, woody, note that I think is so nice in fragrances. That putty note is also available in Chanel's Allure Sensuelle and Serge Lutens oak scented Chene. So that's probably why L'OdN  is quite familiar. Another note that is clear in L'OdN is a dark, subdued, fruitiness (as dried dates) that comes from the Davana extract (artemisia). There is also a slightly earthy tone of L'OdN that recalls me of PG L'Ombre Fauve. And to me L'OdN is something of aa more feminine, prettier and easier version of the dusky PG L'Ombre Fauve.

To me, L'OdN is a dark blue fragrance that actually gives associations of the night, just as the picture above. The scent is comfortable and dark, sweet like apricot jam and as PG:s generally are, composed of high quality ingredients. But at the same time it feels a bit cluttered and fragmented, as if it can not decide how to evolve, a bit like a lost teenager that want's to be so much at once. Both L'Ombre Fauve, Allure Sensuelle and Chene are much more adult and definite in their character, they are running their own race with a clear goal in sight. But this is as L'OdN appears on my skin, it is certainly quite superb on other skin chemistrys. L'OdN is best suited for autumn and winter and wearable for most occasions. The sillage is quite low, almost a skinscent to me, and the longevity good but not outstanding.


Rating: 4

Noter: Labdanum, davana extrakt, benzoin, läder/leather

söndag 22 januari 2012

Parfumista goes International

Drumroll!
  • From now on I will start to write my new reviews in swe(english). Not writing in my native language will of course cause that I miss many words and nuances but on the other hand, there is no huge population of eager perfumistas here in Sweden. Speaking of that see Sigruns post on this topic at Fragrancefanatic
  • The transition to Parfumista International will implemented little by little during 2012. As I already have almost a plethora of prewritten, scheduled reviews for this year in swedish, most of them will be summeraized in the end of the swedish version and sometimes I will translate the whole post. As time is limited sometimes posts written only in swedish will sneak in between.
  • My ambition is also to translate some of the most popular reviews of 2011, but at present that has  lower priority. But check now and then, you never know when I'm in mood for this historical updates. 
  • I will post in the blog to notice when such a historical update is published.
  • I hope I will cope with this translating project during 2012. In spring 2011 I started translating but tired as it took too long.
Let's start!

fredag 20 januari 2012

Parfumerie Générale - Bois de Copaiba

Bild: Woman at her toilette, 1889
Henri Toulouse-Lautrec (1864-1901), Wikimedia Commons

Scroll down for summary in english.
"Luktar tant, för starkt ". Herr Parfumista är inte särskilt nådig mot Pierre Guillaumes pudriga, varma oriental Bois de Copaiba. Min väninna är mer diplomatisk, "väldigt pudrig, damig". Men jag kan inte låta bli att tycka om denna klassiska oriental mer än jag borde, eftersom den påminner om andra, redan existerande fina orientaler och florala orientaler. Den känns varm, orange och för tankarna till ett annat århundrade, som på bilden ovan.

BdC inleder med att påminna mig mycket om en fas i Serge Lutens klassiska läderdoft Cuir Mauresques utveckling. Det är det varma, torrt pudrigt lätt apelsinblommigt lite fruktiga, spanskt lädriga inslaget. Det finns också något i BdC som påminner om Jean Patous florala oriental Divine Folie, troligen rör det sig om ett inslag av nejlika. Och så finns där en not av heliotrophe, även om den inte nämns, något som är likt Patricia de Nicolaïs Kiss me tender. Längre fram i doften ger sig sedan gamla hederliga Shalimar till känna, särskilt den bergamottdominerade öppningen i Shalimar finns med som ett stråk i BdC. Den senare delen av BdC känns mer transparent än starten, om man nu kan använda ordet transparant i de här orientaliska sammanhangen, och BdC får ytterligare en dimension. Den här fasen förstärks också pudrigheten av en fin och mjuk sandeltränot.

BdC är en sådan där doft som jag har fastnat för ordentligt trots, eller kanske just för att, den påminner så om flera fina klassiker. Att jag verkligen har fastnat för en doft är tydligt när den pockar på uppmärksamhet och dyker upp i tankarna flera dagar efter att jag provat den. Jag testade den också för ett och ett halvt år sedan men då klickade det inte ordentligt. Eller så segrade förnuftet över känslan. Nu finns stor risk att motsatsen inträffar!

BdC är en varm, kraftfull doft och herr Parfumista har delvis rätt i uttalandet om för stark. Jag tog lite för mycket, det medges. Däremot rätt doserad så är den med sin värme helt perfekt för en lång, kall vinter. Den är också mycket intressant med sina olika faser och det bekanta och igenkännande som doften förmedlar.

 Mr Parfumista first comments of  Bois de Copiba was "this is an old ladys scent" (I hate that expression as I like many of scents in classical aldehydic, chypre or oriental style).  One have to be very careful when applicating BdC, when I tested this at first I spritsed to much. When applicated with lighter hand Mr P suddenly liked BdC. And of course, BdC is very ladylike and something of a contemporary interpretation of the classical, powdery, balmy, resiny oriental genere. Old classics as Shalimar, Divine Folie and also modern interpretations as Cuir Mauresque but also the heliothropeladen Kiss Me Tender comes to my mind. A great blend with an outstanding longevity that doesn't loses interest to the wearer during the drydown. On the contrary in BdC the talanted Pierre Guillaume summerizes the classical oriental genre and there is very inspiring and interesting to meet all this good old friends during the drydown.

Betyg/Rating: 5

Noter: Apelsin, amaretto, ingefära, myrra, copahubalsam,  mahogany, sandelträ

onsdag 18 januari 2012

Bulgari - Mon Jasmin Noir

Picture: Typ av undervegetation. /Sort of undergrowth
Photo: Parfumista (c)

Scroll down for summary in english

Bulgaris Mon Jasmin Noir är någon slags fortsättning på Jasmin Noir som kom för några år sedan, båda komponerade av Sophie Labbé men i fallet Jasmin Noir tillsammans med Carlos Benaim istället för Oliver Cresp som är medkompositör i MJN.

MJN inleds med en vegeterande not, påminnande om en kemisk, lite skarp variant av den i Guerlains Jardins de Bagatelle respektive Annick Goutals Passion. Först slår den vegeterande noten över i något obehgligt shampoaktigt men shampokänslan försvinner när MJN når mellanregistret. Här inträder en mycket lätt pepprighet som är lite rökelseliknande, men det är antagligen cederträet i basen som gör sig gällande. Något lite spritsigt grönt smyger sig också in, kanske en variation på den not av sav som finns i JN. Det finns också en liksom sammetslik, konfektlik söthet i MJN. Jasminen som ska vara doftens huvudnummer är inte den vanliga jasmindoften utan känns som en mycket skalad variant. Som om man tagit ut några av doftmolekylerna och satt samman till en anorektisk jasmin. Så för mig är inte MJN så mycket jasmin och så är fallet även med föregångaren JN som är mer av en doft blommig, grönt, träig oriental medan MJN är mer av en myskigt, gräsig, pepprig, vegeterande, lätt blommig doft med stråk av bättre konfekt. Ett alternativ till denna typ av nedtonad, skalad jasmin är i mitt tycke Parfumerie Generales Drama Nuui. Den är inte lika skarp som JN och MJN och bland annat jasmin, trä och kryddor framkallar en trevlig, lätt theig aura.

Om jag jämför MJN och JN så är den sistnämnda  mitt tycke en mer fullländad och originell doft, dvs att parfymörena tänkt till en del när de skapade formulan. JN känns mer dramatisk och fungerar också som en kvällsdoft medan MJN i mitt tycke mer är en dagdoft då den är mer straight forward och ljusare. På det hela taget är inte MJN så tokig när den torkat ned, även om den, precis som JN ger i från sig en lite skarp not på mig.

Bulgaris Mon Jasmin Noir is a kind of continuation of Jasmin Noir, which was released from the same house a few years ago. To me all together, the sappy-green with it's contrasting dark, woody vanilla Jasmin Noir is the more interesting of the two. Mon Jasmin Noir on the other hand is lighter and has an interesting vegetal feeling, there are notes that reminds me of classical floral fragrances with vegetal layers as Guerlains Jardins de Bagatelle and Annick Goutals Passion with Mon Jasmin Noir as an 2010's interpretation of the theme. There is also peppery and some schampoo-like notes in the top. Traces of powdery candy notes appears as Mon Jasmin Noir dries down, probably the nougat mentioned among the notes. Jasmine is very light handed in both Jasmin Noir and Mon Jasmin Noir, a similar treat as in Parfumerie Generales Drama Nuui . The latter is smoother and more spicy to me where as the to Bulgaris are projected sharper on my skin. Mon Jasmin Noir is more easy going, an office scent, than Jasmin Noir which is more of an evening fragrance. Of the two I would choose Jasmin Noir but I would be happy to wear Mon Jasmin Noir if somebody gifted med with a bottle.

Rating: 3

Notes: Citrusnoter, liljekonvalj, jasmin, nougat, mysk, patchoulli, cederträ / citrus, lily of the vally, jasmine, nougat, musc, patchouli, cedarwood

måndag 16 januari 2012

Maître Parfumeur et Gantier - Eau de Camélia Chinois

Picture: Lemon - fleur et fruit. Photo: Elena Chochkova (cc)
Wikimedia commons, some rights reserved

...or just Camélia Chinois, it has been re-named in recent years, is a Maitre Parfumeur et Gantier creation from 1997. As Jean Laporte transferred the ownership of MPG to Jean-Paul Millet Lage that year I'm not sure who is the creator but I suppose Jean Laporte as Jean-Paul Millet Lage was trained several years by Laporte as a part of the deal. Given the weirdness and peculiarity of this perfume, is suppose the nose is Laporte.

Camélia Chinois is definitly NOT a crowdpleaser. When I first put it on i thought, "Oh now do I have to suffer through a whole day with this". The opening is a sharp burst of lemony cleaner combined with a note that is similar to something that according to Mr Parfumista is similar to lily of the vally. This observation was independently confirmed by the kids who told me "You smell like grandmother", a faithful wearer of Diorissimo and Jessica McClintock. But according to the notelist there is no lily of the vally, but who knows. There are also some green and fresh herbal notes playing around.

When lived through the topnotes with conflicting emotions suddenly the CC transforms to a creamy, slight soapy, well balanced, light flowery, still lemony but now in a soft texture, green, soft herbal (preferably basil) blend. The mixture is somehow airy, bright and light even if it is very potent (on my skin at least). I read in a comment at Fragrantica that Camélia Chinois is a french name of a teaplant and probably it's the teanote that cause that airy note and maybe also the detergent note that lurking in the background. But on the other hand, the teanote is not as distinguishable and harsh as in the Bulgari perfumes, it's of another kind and so well blended with the oter notes. The lemony notes in Camélia Chinois have some similarities with the natural perfume Norvége from DoubleYou, a fragrance I will review in a month or two.

In spite of it's strangeness, Camélia Chinois is perfect for casual wearing during a day at work. It's a sunny and happy fragrance that lightens up a gloomy day. The sillage is moderate and the longivity is great.

To summon up I have found another MPG favorite but this time in another style than the musky, dirty, jasmine ones that I usually appreciate from the house. MPG is, according to my opinion, an underrated perfumhouse that usually offers surprises, good or bad. But their fragrances almost never leaves me unaffected.

Rating: 4

Notes: Grapefruit, bergamot, tea, basil, resins, sandalwood, musk

torsdag 12 januari 2012

Cartier - Baiser Volé

Picture: Lilium longiflorum, Easter Lily.
Photo by UpstateNYer (cc), Wikimedia commons, some rights reserved

A freshly washed cashmerejumper white as snow, worn by an elegant woman in a large likewise elegant. white decorated living room. She is resting in front of the lighted fire in the marble fireplace in the center of the room. That's the image that Mathilde Laurents Baiser Volé evokes to me.

After some gentle citrusnotes and a light note of luxery detergent in the top, Baiser de Volé is a quite linear creamy, lily fragrance. If the fragrance had a texture it would be something like the showercreme of Dove. The lily is bright and crisp with a soft spiciness that feels like the natural spiciness of the lilyflower.  but in the same time it is warm, not cold as lily scents often are. The creamy aura reminds me of the creaminess of Burberry Body, but as Body features a pink rose, Baiser de Volé features the white lily.

When it comes to comparing BV to other lily fragrances I have to confess that I like it much better than Serge Lutens Un Lys. To me Un Lys is Lily of the valley and the scent is somehow fragmented and a little screamy and not as full blown as BV. Compared to the favorite lily of mine, Donna Karan Gold, Gold with it's woody- watery, dark lily notes is like a forest in the evening, with golden rays falling through the trees and something dark lurking in the background. As BV is another type of lily fragrance it has it's place even i a wardrobe already containing those.

Maybe Baiser de Volé is not the most complicated creation but on the other hand it's just lovely and cosy. And that's exactly what I need gray and chilly days. To my nose, one of the best releases among designer fragrances in 2011. I received my sample from Escentual.

Rating: 5

Notes: Citrusnoter, gröna blad, lilja/ Citrus, green notes, lily

måndag 9 januari 2012

Juliette Has A Gun - Vengeance Extreme

Bild: Novemberros Foto: Herr Parfumista (c)

För ganska precis ett år sedan (i morgon) reviewade jag Juliette Has A Gun's Lady Vengeance som såklart är föregångaren till Vengeance Extreme. Lady Vengeance skapades av mästernäsan Francis Kurkdjian som var ett slags husnäsa och skapade husets första dofter innan JHAG:s grundare Romano Ricci själv kände sig tillräckligt varm i kläderna för att antingen själv eller troligen i samarbete med en riktig (men mindre känd än FK) parfymör skapa några egna, riktigt bra dofter som Midnight Oud och Calamity J.

Vengeance Extreme är i mångt och mycket Lady Vengeance reversed. I Extreme är det patchoullin som dominerar över den fina rosennoten som finns i både men som alltså får spela mer fritt i Lady V. Extreme inleds med ros men patchoullin blir ganska fort huvudaktören med rosen som supporterande not istället för tvärtom i Lady V. Både rosnoten och patchoullinoten är fina men rosen noten relativt fiiiinare, den känns faktiskt rätt äkta, som om den har hög andel äkta rosenolja. Vanlijen i basen är lite mer tydlig i Lady V och är mer hunsad av patchoullin i Extreme. Vengeance Extreme är precis som Lady V en komfortdoft som lättar upp den värsta, grå vinterdag och jag finner mig konstant klistrad med näsan mot handlederna precis som med Lady V, tur att man döljer sig i eget rum på jobbet, handledssniffande kan verka obskyrt i landskap.

Sammantaget: Även om jag tycker bra om Vengeance Extreme så känns den lite som ett billigt trick att försöka mjölka ut lite mer profit genom att göra en tvist på Francis Kurkdjians första formula, liksom i brist en riktig parfymör.

Nu cirklar jag runt den svåra biten, vilken att föredra, Lady V eller Extreme? Som alltid gäller; smaken är som baken - delad. Gillar man patch, vilket jag gör så är Extreme No 1. Men gillar man ros, som jag också gör är Lady V No 1, 1-1 i rond 1 således. Utslaget blir att jag tycker att rosennoten är så fin och att den är relativt bättre än medelrosen än vad patchen är medelpatchen. Med Lady V får jag något som mer skiljer sig från mängden än med Extrme som med sin dominerande patchoullinot påminner mer om annat på marknaden än Lady V. Då Lady V fick betyg 4+ får Extreme i konsekvensens namn:

Betyg: 4

Noter: Patchoulli, ros, vanilj

lördag 7 januari 2012

Niche - det nya mainstream, mainstream - det nya niche?

Det senaste ett - två åren har antalet så kallade nichehus formligen exploderat. Nya linjer skådar dagens ljus nästan varje vecka. Det verkar helt enkelt som om var och varannan parfymintresserad ska förverkliga sig själv (någon slags kollektiv kris?) och starta eget hus med minst en parfymlinje. Vissa blandar själva medan andra fantiserar ihop en skiss till en parfym som sedan skickas till någon  av de stora dofttillverkarna som exempelvis Givaudan, IFF eller Firmenich. En mer eller mindre eller inte alls berömd näsa fixar sedan recepet, allt förstås beroende på vad den förhoppningsfulle kan casha upp. Men för den som gör en sådan här för privatekonomin djärv satsning så är det förstås rimligt att man vill ha en produkt som inte bara är säljbar till den diminuitiva gruppen parfymnördar utan doften måste ha potential att nå en något bredare publik. Så mer och mer av det som förpackas och prissätts som niche är egentligen något som lika gärna hade kunnat ges ut som så kallad mainstream eller mer korrekt designerdoft. Och då är resultatet inte ens som det bättre inom designersortimentet exempelvis hus som Chanel, Hermès och Estee Lauder överglänser med ljusår. Men så har de förstås lite andra resurser att sätta in en den förhoppningsfulla wanna- bee niche-entreprenären. I rättvisans namn bör nämnas att det inte bara är de nykomlingarna som mainstreamifiseras utan även etablerade nichehus blir mer och mer "breda" i sin ansats och inser att man kan sälja bara genom att paketera som niche. Exempel på detta: Vissa av Serge Lutens dofter de senaste fem åren, vissa av Frederic Malles, de flesta av Juliette Has A Guns dofter och 99,5 % av Byredos. Det bör slutligen tilläggas att mångfalden är mycket positiv. Om fem år har nya, stabila hus vaskats fram medan en hel radda andra har sopats bort från marknaden.

Om nu (i mitt tycke) urvattning av niche pågår i stor skala, hur är då tillståndet inom det bland parfymsnobbar så förhatliga mainstream/designerdoftssortimentet? Jo, här tycker jag att det skett en märkbar uppryckning under 2011, releaser som L'Esprit d'Oscar, Chanel No 19 Poudre, Burberry Body, Shalimar Initial, Prada Candy och de av mig osniffade men av andra (pålitliga) parfymtyckare väl mottagna L'Essence Balenciaga, Violet Blonde, Bottega Veneta samt Diane von Furstenberg bådar  mycket gott för framtiden. Det kan ju faktiskt vara så att delar av denna miljö insett att man inte kan gå hur långt i likriktningen som helst utan att en del av kundkretsen försvinner.

Men vill man i dagsläget ha originella dofter eller i alla fall dofter som skiljer sig från mängden så ska man fullt klart söka sig till åttio- och tidiga nittotalsdofter eller tidigare decennier samt tidiga tvåtusentalsdofter, både i niche- och designerdoftssortimentet. Särskilt bland designerdofter kan man göra riktiga fynd dvs dofta niche (eller som niche enligt gängse uppfattning ska dofta dvs ovanligt och konstnärligt) till en avsevärt lägre penning än vid köp av nichedoft. Det gäller bara att läsa på om vad som stått sig, reformuleringar till trots. Hoppas att kunna återkomma till detta tema i senare inlägg. En del dofter står sig bra även reformulerade, det vill säga de som trots detta lyckas bibehålla den ursprungliga doftens karaktär och balans. Dessutom sker reformuleringarna i sådan takt idag att vissa dofter som är fem, sex år gamla redan är att likna vid vintageversionen. Särskilt gäller det Dior som enligt uppgift från många håll i parfymbloggosfären håller på att reformulera om stora delar av sin linje. Så en flaska HP (Hypnotic Poison) från tidigt tvåtusental eller en fem år gammal Addict har plötsligt, indirekt, blivit något som i andemeningen kan likställas med niche.

torsdag 5 januari 2012

Puredistance - Antonia update January 2012

Picture: Antonia Minor (as Juno Ludovisi),
Museo Nazionale Romano, Rome 
Photo: user;shakko

When I first reviewd and tested Antonia last spring, I found it to sharp and smelling of luxury detergent see reviews in english and swedish. Relieved I wrote it off in company with the entire Puredistancecollection, M as a re-bottled Hermès Bel Ami and 1 as a luxury  Flora Bella by Lalique.

But this, to swedish conditions, warm and green winter I have longed for glowing, deep and intense florals. Suddenly my sample of Antonia was demanding for attention and I retested it, applicated a slightly larger dose than before. Wow, now I get it. It's so beautiful with its green notes of galbanum and flowers among them the ylang-ylang that adds a sofisticated sweetness. I wonder if the juice somehow has mellowed and has been blended during the storage because by now the smell of luxury detergent is not as apparent as in spring 2011. Antonia is also smoother than I percived it earlier. Maybe it also has to do with my own theory that the luxury detergent smell, that is present in several highend-/nicheperfumes, is the replacement of the typical soapy smell in the aldehydeperfumes of the late seventies- and early eighties such as First. To me Antonia is a contemporary successor to the elegant fragrances as First and it's peers, bright, glowing, with a flowing and well crafted texture. But is it also a successor of Pierre Balmains Vent Vert with it's intense, crispy, bitter, green note of galbanum. I can image that the original Vent Vert smelled something like this.

It's a pleasure to spend a day with the elegant but in the same time relaxed Antonia. But the day my sample vial runs out, will on the other hand, be tough to my poor wallet.

Rating: Antonia has made a rapid career, increasing it's rating from 3+ in April 2011 to 5 in January 2012.

Notes: Ylang-ylang, jasmine, rose, orris, geranium, ivy, vanilla, vetiver

tisdag 3 januari 2012

Van Cleef & Arpels - First


Photo: Mr Parfumista (c)

First was the first fragrance of the jewellerhouse Van Cleef & Arpels and it was the startingpoint for jewellers also bringing out perfumes under their brands. Later Cartier, Boucheron, Bulgarí etc followed. First was launched in 1976 and is among the earlier perfumes of the master of transparency, Jean-Claude Ellena.

But First is anything but transparent. This is a huge, soapy, aldehydic, floral. The flowers are green, crispy bulbs, flowers of the early spring as tulips, hiacynts, narcissus, daffodils and lilly of the vally. And lots of other potent flowers as tubereuse, orchid, jasmine etc. But there is also a warm fruitiness in First which balances the green, slight chilly, crispiness of the bulbs and gives the composition a warm and sunny feeling. To all this, First is all about soap. The aldehydes lends the composition a well behaved but very distinct soapiness that many consider to be oldfashioned, and probably it is. But to me the soapiness gives First a retro vibe, it is an element that signs First to it's time, the late seventies and early eighties.

Other fragrances that reminds me of First is first of all :-) K de Krizia, the notes are very similar and they smell very close to each other. Ivoire by Balmain is in the same sopy style but I perceive that one as less bold flowery. From Ivoire the line goes to a contemporary, and therefore much more restraint interpretation, Bas de Soie by Serge Lutens. BdS focuses on iris and hiacynth but conveys the same feeling in appearance as First, translated to our zeitgeist. Also Amouages Dia has similarities with First, but Dia is, in my opinion, much more tuned down. First is a alternative to Dia, acheiving a similar effect but much more affordable.

First (I have tested the current EDP version) has an excellent longivity, it is present for a whole day, also in tough conditions: It lasted even after more than two hours in the swimmingpool. Not exactly the right enviroment for an elegant creation as First. First is for dressed up occasions during daytime or meetings where you need to take a centerplace.

Rating: 4

By the way: I just love those extensive notelists of the perfumes of the seventies and eighties.

Notes: Aldehydes, black currant, mandarine, raspberry, peach, bergamott, carnation, tuberose, orchid, orris root, jasmine, hiacynth, rose, ylang-ylang, lilly of the valley, narcissus, civet, honey, sandelwood, tonka bean, amber, musk, vanilla, vetiver, oakmoss,

måndag 2 januari 2012

The Perfume(s) of New Years Eve


Photo: Mr Parfumista (c)

For New Years Eve Mona di Orios Tubereuse won me over. My other alternatives was MdO:s Nuit Noire and Oud. Tubereuse is a gentle, lightly spicy, putty tuby, with someting that reminds me of a teanote on my skin. Nothing like the Fracas bombshell, which is one of my top favorite perfumes.

Mr Parfumista was wearing his Christmas gift and growing favorite MdO:s Cuir. Though, rough and smoky, a perfect scent a cold and frosty day, just as the last day of 2011.

Don't know what our guests for New Years Eve were wearing. One of them is very found of Penhaglions Artemisia but her bottle has run out since long.

An ambition for this blog 2012 is to increase the numbers of posts in english. But as I already have many pre-written in swedish, the english posts will increase gradually. And sometimes I just have not enough time to translate from swedish.

Now I looking forward to a great perfumeyear 2012!

söndag 1 januari 2012

Parfums de Nicolaï - Cédrat Intense

Bild: Cologneversionen av Cédrat i härlig megasplashflaska med kork.
(c) Parfums de Nicolaï

Först och främst ett Gott Nytt Parfymår till alla parfymfrälsta och till dem som är på god väg att omvändas. Så till en review av en doft som passar perfekt en dag som denna:

Cédrat Intense är som alla dofter från högkvalitativa huset Parfums de Nicolaï, skapad av Guerlainättlingen Patricia de Nicolaï. Då hon inte trots, genomgången parfymörutbildning och praktik i familjefirman inte lyckades påverka gubbarna i släkten med lite nya influenser, startade hon eget parfymhus tillsammans med den betydligt mer foglige maken.

Cédrat Intense är som namnet antyder en citrondoft. Men det är inte en rent, rund, spritsig, fräsch och solgul citron, utan en mörkare, lite örtigare, inlagd citron där citronen är perfekt blandad med ett torrt cederträ som inte är så där dominant, nysigt och pepprigt som det kan bli i vissa brygder. Dessutom finns pepparn själv som not men den är så välmodererad att effekten blir att den liksom lyfter citrusen på ett knastertorrt moln.  Det finns också en jordighet i CI som troligen kommer från en återigen välbalanserad torr patchoullinot i basen. CI påminner en del i sin träiga citrusnot om sjuttiotalets citruschypres framför allt om  min favorit ever i genren Eau de Rochas, även om EdR är tvålig vilket CI inte är. Det torra lite höga citrus-moss- träet ger också associationer till Chanels Cristalle EDT.

CI bygger på en av huset Nicolaïs fina cologner, nämligen Cologne Cédrat. Trots att CI:s ursprung i en enkelt komponerad colognevariation så står den kvalitativt miltals högre i kurs än dagens typiskt, syntetiskt frääääscha dofter. CI känns i alla fall som äkta vara och jag tror att det är en hel del äkta citrusoljor i, PdN är känd för sin höga kvalitet. CI och jag kan tänka mig även CC (har inte provat den) passar väldigt bra dagar när man känner sig hängig till exempel som idag, dagen efter Nyårsafton. Den friskar upp utan att ge illamåendekänslor. CI passar förstås perfekt sommartid men, i enlighet med mitt tidigare malande om citrus på vintern, egentligen bättre på vintern då de flyktiga citrusdofterna sitter bättre på huden i kallt väder. En allrounddoft som passar bra också på den parfymfientliga arbetsplatsen (tack för att jag inte jobbar på en sådan!), den kan omöjligen störa någon. CI sitter även bra för att vara en citrusdoft, på mig sitter den ofragmenterad fram till kvällen och det lilla 1 ml provet räckte till hela tre full wearings, varav en på herr Parfumista som inte brukar vara snål i appliceringen.

En ytterligare fördel är att om man väljer cologneversionen så är den oförskämt billig för att vara en kvalitetsdoft, för 39 EUR får man hela 250 ml i PdN:s robusta splashflaska med kork (finns även i 1 liters!), bara att ohämmat splasha på alltså. För den mer kontrollerade karaktären finns colognen även med spray 100 ml för 29 EUR. Intenseversionen, som den här reviewen handlar om, kostar ungefär som övriga nicolaïer i EDT/EDP dvs EUR 90-100 för 100 ml.

Slutligen, om man nu bryr sig om sådana petitesser, så omnämns både Cédrat Intense och Cologne Cédrat för det mesta som herrdofter, något som man helt kan bortse i från då den är totalt unisex i stilen.

Betyg: 4

Noter: Citron, bergamott, grapefrukt, cederträ, peppar, patchoulli

lördag 31 december 2011

Osorterat om parfym så här i elfte timmen av 2011...

Bild: Mysko stenformation från sommaren 2011.
Snart är vi där igen! Foto Herr Parfumista (c)

Så var det då nyårsafton igen och jag får inte ihop något stort, intelligent och sammanfattande inlägg över parfymåret som gått. Här kommer istället aktuella parfymtankar och liknande, kanske speglar det i sitt osorterade skick ända parfymåret 2011.

* Är den tvättmedelsnot av typen dyrt, lyxtvättmedel som vi numera känner i kreationer från nichehus som Maison Francis Kurkdjian, APOM pour Femme respektive APOM pour Homme, L'Eau Serge Lutens och Puredistance Antonia, ersättaren för den härligt tvåliga not som fanns i det sena sjuttio- och det tidiga åttitalets häftiga aldehydparfymer. Fast denna megasoapiness anses idag tydligen som daterad. Får bara vara en bråkdel som i Pradas Infusion de Fleur d'Oranger som ändå blir utskälld. Detta medans tvättmedelsnoten ändå slinker igenom, dock under en del kritik, men då mer utifrån att den tillhör "mainstream" än noten som sådan.

* Viktig info till alla Dior Homme älskare som vill hamstra originalversionen. Klipp ur kommentar från Pojkfröken som precis som vanligt har örnkoll på läget:

"Åh, Dior Homme! Jämförde originalet med reformuleringen nyligen och skillnaden är påtaglig, den mer klara irisnoten är inte där längre :(( men den är fortfarande bra, nevertheless. Versionerna skiljer sig åt gm att originalet har kromat "rör" och nyutgåvan har ett svart."

Alltså håll koll på rören!

* Appropå Dior, parfymhuset som personifierar varumärkesvanvård. Det sägs att man reformulerar om det mesta för närvarande, som jag nämnt i ett tidigare inlägg (våras/tidig sommar) om att man "tar hem" dofterna från de stora doftföretagen som äger själva formulan. När man sedan ska blanda själv måste man ändra ganska märkbart i kompositionen så att det inte kan klassas som ett plagiat av den formula som doftföretaget äger.

* Det är alltså med tanke på ovan inte särskilt konstigt att mötas av den trista nyheten att en av mina vinterfavoriter Dior Addict tydligen bara är en skugga av sitt forna jag, en flytande vålnad. Har själv inte doftat på reformuleringen men gjorde det med Dune vilket inte var någon trevlig upplevelse. Det positiva är att jag plötsligt sitter på en vintage Addict med en flaska från 2007.

* När det gäller alla Best of 2011 listor som precis publicerats så är de ganska lika i temat. Klart är i alla fall att jag måste sniffa på Bottega Veneta för den finns med på nästan varenda lista. Frågan är om den klår MPG:s Cuir Fetiche, det verkar som om färre har sniffat på den.

* Så till doften för aftonen, det blir fullt klart en hyllning till Mona. Antingen en skvätt av Oud eller Nuit Noire som jag hade nyårsafton för två år sedan. NN passar nyårsaftnar tycker jag. Tubereuse är också en runner up i det vårvinterliknande vädret.

* På tal om svenskars favoritämne vädret: Jag tycker att den varma vintern är très bien! Jag känner för att använda nästan alla delar av parfymgarderoben, undantag de allra lättast blommiga som typ Diorissimo men jag får säkert snart en dragning även till denna typ av doft. Det har ju börjat ljusna, i alla fall i teorin. De senaste två vargavintrarna har det blivt ett ganska ensidigt användande av orientaler och gourmander, dessa trevliga doftfamiljer får alltså tuff konkurrens den här vintersäsongen. Oj, nu känner jag plötsligt för en doft som jag förknippar med tidig vår: Donna Karan Gold.

* Nyårslöften, är så trött på detta, för de fallerar redan i slutet av januari varje år och slår snarare över åt andra hållet. De brukar vara: Nästan köpstopp på flaskor, prova de prover jag har mer och vara restriktiv med nya provanskaffningar. I år struntar jag i detta och kommer därmed säkert att lyckas bättre men parfym är ju mitt stora intresse so what the heck.....

* Har som sista projekt 2011 börjat twittra.Visserligen ännu ett tidskonsumerande moment i en vardag fylld av tidsbrist. Men det är ett bra format att sända iväg en och annan parfymerad tanke och väldigt lämpad för att få en överblick av mina SOTD:s (Scent Of To¨Day). Dessutom att sätt att träna på att bli mer kortfattad, har en tendens att bli långrandig när jag är inne i mitt favoritämne. Nu har jag just varit mer än lovligt långrandig och:

Jag önskar alla Parfymälskare (och eventuella andra som råkat hamna här) ett Gott Nytt 2012!

fredag 30 december 2011

Mona di Orio Les Nombres d'Or - Ambre, Cuir and Musc - update December 2011

Picture: Novemberrose (end of November 2011)
Photo: Mr Parfumista (c)

Further thoughts regarding the first three Les Nombres d'Or fragrances after additional testings.

Ambre: Update 12/16/2011:  My latest wearings of Ambre has deepen my affection for it. For my first testings in fall/winter 2010 I used a small spray-samplevial. But it seems that this airy, dry, gunpowdery, ambery beauty that gives me the image of a pale salmon pink cashmere jumper paired with a pearl necklace, have to be dabbed to obtain its full beauty. The large splash sample that I received earlier this fall from Monas businesspartner Jeroen Oude Sogtoen at Mona di Orio Parfums only allowed dabbing and that's obviously the key to the soul of Ambre.

Rating increased to 5.

Cuir: Update 12/15/2011: Cuir is the roughest leather I have tried, Kölnisch Juchte included. It is like a well worn, heavy, black leather jacket infused with the smell from the smoke of the campfire. The cardamonnote is present to me during the full dry down and in some strange way it (or something else) embeds the smoky-leathery aromas in slight soapy texture which mediates the feeling of tarsoap. Even if I really enjoy Cuir I think it is more of a masculine type of leather, a departure from the usually so über-Femme fragrances of Mona. But Cuir definitly has it place in this household, it's a ideal fragrance for Mr Parfumista.

Rating still 5.

Musc: Update 12/17/2011: Today my impression of Musc is more soapy (which I love) than during my earlier testings. Before I found it more powdery but compared to the dry Ambre, Musc appears soapy. The impression of a soft pale, pink rose interacting with soapy neroli resting on a bed of warm heliotrophe and powdery tonka consists. Just as Ambre, Musc is a fragrance that perfectly fits when wearing soft chasmere in a pale pastel colour. But as Ambre is the more sensual thight fitting cashmerejumper, Musc is the proper and decent twinset.

Rating still 5.

To sum up: Excellent, retrostyled perfumes that makes the wearer dream. No doubt that Mona has more than fullfilled that intention with her beautiful creations.

onsdag 28 december 2011

Best of 2011

Photo: Mr Parfumista (c)

Can't belive 2011 is almost over and it's once again time for the "Best of the year" list. By that I mean the best releases of the year, perfumes that I discovered this year but was launched earlier therefore not qualify.

To me 2011 was a quite good perfumeyear with several great releases from perfumehouses in both the niche- and designerfragrance categories. Of course I have only tested a small part of the thousends of releases on the market, but from what I have tested, here are my favourites of 2011:

There are two fragrances that shares the first place:

De Profundis (Serge Lutens): I instantly fell in love with this purple, green, serious creation with it's notes of wilting lilys and chrysantemum, lightened up by some inscense. To  my nose a very special creation that stands out from the crowd. See my review here (in swedish).

Les Nombres d'Or Oud (Mona di Orio): My other number one was on the contrary not instant love. Used to the strong Montale ouds I underapplied this the first times, but when I splashed some more on the miracle occurred: This multifaceted, woody, soft flowery, quality creation creates a peaceful aura around the lucky wearer. A perfume to relax and to dream with. Just as Mona di Orio wanted with her beautiful compositions. See my review here.

Other favorites:

Jeux de Peau (Serge Lutens): This bred and butter over a sandalwood base (like Santal Blanc) I fell for immediately. This one makes me hungry.

Week-End à Deauville (Parfums de Nicolaï): Sunny and bright lily of the vally shines in contrast to a dark green and mossy background. Retro, casual, chic in a nutshell. See my review here (in swedish).

Body (Burberry): This bold, creamy, rosy, flowery, early nineties-like creation is a true and lovely comfortscent. Perfect for grey and gloomy days. See my review here (in swedish).

Chanel no 19 Poudre: I think this is a beautiful, flowery iris on a jasmine and light orangeflower background grounded by a beautiful, light, musc that together with the iris blooms on my skin more then twelve hours after application. Can't understand different perfumesnobbish comments about Poudre as a inferior creation that collapses after the topnotes dried down. See my review here (in swedish).

Mon Parfum Cheri, par Camille (Annick Goutal): Just loooove this, dark, retro, dusty, murky, earthy, plum-patch perfume. Smells somehow of old books in a long forgotten library mixed with lipstick and powder.. See my review here (in swedish).

Azemour Les Orangers (Parfum d'Empires): Orange, green and mossy notes, Azemour shows that it is still possible to create fragrances in the vein of the citrus-chypre classics of the seventies. Just great. See my review here.

Les Nombres d'Or Vétyver (Mona di Orio): Another beautiful green but here vetiver accentuated by ginger. Like Azemour above, Vétyver gives me the impression of the green fragrances of the seventies and just as Azemour, but in a different way, Vétyver reminds me of a less soapier Eau de Rochas.

Also to be mentioned 2011: L'Esprit d'Oscar (Oscar de la Renta),  Cuir Fetiche (Maître Parfumeur et Gantier), Chambre Noir (Olfactive Studio), Shalimar Initial (Guerlain), Candy (Prada), Myrrhiad (Huitieme Art).

söndag 25 december 2011

Grossmith - Betrothal

Bild: Mary (as Princess of Wales) 1902
Wikimedia commons

Grossmiths Betrothal, ursprungligen skapad av det engelska parfymhuset Grossmith för den blivande drottning Mary  (Mary av Teck) till hennes bröllop 1893 med den bilvande kung George V. Lagom till William och Kates bröllop i våras tog man med hjälp av parfymkännaren Roja Dove fram en nutida version av den gamla örtigt, lätt animaliskt, blommiga formulan. I alla fall är det så den doftar nu enligt mitt tycke. Klassiska, lite mörka blommor med en frisk, kyligt mörk örtighet/ormbunksnot not som jag känner igen från Grossmiths tidigare utgivna nyversion av Phul-Nana . Kanske är det denna fourgéton i basen som är Grossmiths signum? Det finns också en lätt animalisk not i Betrothal men den blir aldrig lortig, vulgär eller dominant. Den finns bara där för att balansera ut de ädla blommorna och den friska, kyliga örtigheten. En ren, osöt vanilj skymtar också i basen och den tydligare precis i sluttampen av Betrothal.

Betrothal är en elegant och välbalanserad doft som enligt Herr Parfumista inte alls doftar tant, vilket brukar vara en replik som kommer titt som tätt när jag provar någon äldre klassiker. Betrothal är inte särskilt somrig även om den passar sommarkvällar och svala dagar. Den passar lika bra på vintern till exempel en grön jul som denna. Betrothal är diskret och har en på något sätt avslappnande effekt och det är spännande att sniffa in dess olika facetter. Den håller bra en tuff dag som julafton och detta trots att jag bara duttat ut lite från ett 1 ml splashrör. Vid elva tolv på kvällen fanns fortfarande ett interssant ackord kvar där särskilt vaniljen tonat fram.

Betrothal är den av Grossmiths dofter som jag har provat som jag tycker bäst om, förutom Phul-Nana se reviewer av Shem-el-Nessim och Hasu-no-Hana. Eller också har min nästa mognat när det gäller Grossmiths gammaeldags men ändå tidlösa stil. Ska leta fram mina prover av Phul-Nana, Shem-el-Nessim och Hasu-no-Hana och re-testa, kanske jag får en annan upplevelse av dem idag än för snart ett år sedan.
Provet av Betrothal kommer från Fragrance & Art .

Betyg: 4+

Noter: Citrus, jasmin, apelsinblomma, ylang-ylang, heliotrophe, ros, vetiver, civet, vanilj.

lördag 24 december 2011

Julaftonsdoften 2011

Bild: Novemberros  Foto: Herr Parfumista (c)

Dags för det traditionsenliga inlägget om Juaftonsdoften. I år har vädret anpassat sig så väl till det prov jag sedan länge tänkt testa just på julafton, nämligen Grossmiths Betrothal. Betrothal är klassiskt blommig parfym vars första version skapades till prinsessan May (Mary) till hennes bröllop med den blivande Georg V. Alltså inte direkt en doft som man förknippar med julafton men i år är det trots allt en i det närmaste grön julafton. Återkommer till Betrothal när jag samlat intryck av denna nyligen applicerade kreation.
Så till historiken, en tillbakablick på mitt doftval åtta julaftnar ser ut så här:
2010: Cuir Mauresque, Serge Lutens (läder, apelsinblomma, jasmin, kryddor)
2009: Tribute Attar, Amouage (läder, rök, oud, utsökta kryddor)
2008: Incense rosé, Andy Tauer (ros, mandarin, kardemumma, myrra ceder- och rökrlseträ)
2007: Ambre Russe, Parfum d'Empires (spritigt ambrerande, träiga, oriental)
2006: Jil Sander 4, Jil Sander (mörka, övermogna frukter, vita blommor och kryddor på orientalisk bas)
2005: Nuit de Nöel, Caron (dovt blommig chypre med trä och pälston)
2004: Cabochard,  Parfums Grès (lädrig chypre med kärvt grönt och viss blommighet)
2003: Fracas, Robert Piguet (drottningen av tuberos, sinnebilden för den stora vitblommiga parfymen)
Sammantaget hittills alltså lädrigt, orientaliskt eller tunga blommor. Alltså helt rätt med ett avsteg från det gängse mönstret i år.
Så till den traditionella julenkäten: Vilken doft valde du på julafton och varför?
Sist men inte minst tillönskas alla Parfymnördar en riktigt God och doftrik Jul!

fredag 23 december 2011

Parfumerie Générale - Cedre Sandarque

Bild: Julbocken av John Bauer, 1912, Wikimedia Commons

Mjuk papparkaka följd av ljust grön, spritsig vetiver landar i en karamelliserad ambra och träbas. Det är den korta versionen av Parfumerie Générales originella Cedre Sandarque. Eller originell förresten, det beror på hur man ser det. Jämfört med "vanliga" dofter är Parfumerie Générales dofter originella men jämför man bara inom PG familjen så är förstås inte alla så originella då de har många gemensamma drag och en typisk, varm, gourmandig PG bas som varieras i flera av dofterna. I känns många spår av PG:s toppdoft Cozë men i CS i en ljusare, sötare och karamelligare variant. Det finns också en lätt behaglig rökighet/brändhet i CS och vetivern är en av de bästa hittils för min hud. Den blir inte kärv och maskulin utan håller sig ljust och spritisgt grön, som om den vore lätt kolsyresatt.

Cedre Sandarque är en verklig unisexdoft, många som anges som unisex har ofta en draging åt det ena eller andra hållet, om jag nu ska vara så konservativ. Den är varm och omhändertagande och pepparkaksnoten gör den perfekt att bära under julen. En doft som en tomte säkert gillar!

Betyg: 4

Noter: Vetiver, afrikanskt cederträ, sandarc kåda, olika sädesslag, karamelliserad ambra

onsdag 21 december 2011

Parfumerie Générale - Un Crime Exotique

Bild: Blossas årgångsglögg 2005, hjortron
Foto: Dnor, Wikimedia Commons

Un Crime Exotique från Parfumerie Générale är den perfekta doften i juletid. Den inleder med en doft av glögg inklusive kryddorna i glöggen; kanel, kryddnejlika och pomerans. En torkad rosenbladskänsla à la potpurri lurar i bakgrunden men blir aldrig skrikig och för mycket. En lite plastigt blommig not som den i PG:s Psychotrope skymtar snabbt förbi och den lätt söta, juliga, dunkla kryddigheten finns i en mer skalad tolkning även i PG:s jasmindoft Drama Nuui. Lite senare inträder en not som jag känner igen som dominerande not i Givenchys Ysatis. Men i UCE är den snarare en bakgrundsnot och den är mer avrundad och diskret. När doften tonar ut bottnar den i doften av kryddat julthe. Det finns också en mycket lätt antiseptisk not. Basnotsfasen är väl balanserad och trivsam. Projektionen är ganska liten men doften är tät och hudnära. Den finns dessutom kvar ofragmenterad på huden efter en hel dag.

UCE är en säregen doft som är svår att förhålla sig till. Den står för sig själv och skiljer sig klart från mängden. Första gången jag provade den tyckte jag att den bara var för mycket, och jag doserade också för mycket. Sedan har jag lärt mig både att dosera och att uppskatta UCE, hur mycket får jag se när provet är slut. En perfekt julklapp om det visar sig att jag inte klarar mig.

Betyg: 5

Noter: Osmanthus, pepparkaka, the, kanel, stjärnanis, maté the, vanilj, socker, sandelträ